Lördag blev en mellandag här i Geneve. Inga intressanta klasser värda att sitta på pressläktaren högst upp under taket för.

Stämningen vill inte riktigt infinna sig i denna jättearena utan mysfaktor. 

Hängde i stället mest vid framridningsbanan.

Intressant.

Allt färre hopphästar rids på skarpa bett och med konstiga nosgrimmor. De flesta har någon form av milt tränsbett eller ett så kallat gag som verkar mer i nacken än i munnen.

Flera av hästarna som bara joggades reds dessutom utan martingal eller hjälptyglar. Några gör det även på tävlingsbanan.

Ser väldigt trevligt ut. Inga sporrar, spön eller hårda tygeltag heller. 

Hästarna får gå i en låg form och allt är väldigt harmoniskt och avspänt.

Less is more.