Presskonferenser är sällan någon upplyftande tillställning. Dagens med det svenska laget efter nationshoppningen var inget undantag.

Det var till exempel störst omöjligt att få ett rakt svar om statusen på Malin Baryards hingst Tornesch. Han har varit borta från tävling ett tag, framför allt för att göra sitt jobb som avelshingst.

Nu ville vi så klart veta vad han behöver för att bli klar för ett EM. Det var av någon anledning helt omöjligt. Det blev istället en massa svammel, upplagt för tolkning och spekulation. Kanske det var syftet.

Men det märkligaste var ändå att vi fick veta att EM i Herning om en månad ”inte är viktigt”. Det är nämligen inte OS-kval.

Ähh?

Jag bara undrar? Vad kan vara viktigare i en sport än ett stort mästerskap? Mästerskap är sportens hjärta, där äran fortfarande är viktigare än pengar.

Det är mästerskap som tänder publiken och får media. Mästerskap är på riktigt.

Själv såg jag fram mot EM, den där särskilda stämningen och engagemanget runt. Nu gick laddningen ur mig.

Förbundskapten Sylve Söderstrand menar att i detta EM kan han kosta på sig att testa nya förmågor. Jag förstår det resonemanget.

Men ändå. Det känns så trist i en tid när sport – inte minst ridsport – snart bara handlar om pengar. Den dag ett EM inte är viktigt, oavsett vilket, är det dags att packa ihop och börja skriva om hästhandel istället.

Roligt var ändå att Emma Emanuelsson var så glad över sin insats i dagens laghoppning på sin alldeles egna Titan. Kanske det finns en framtid för sporten ändå?