Peder Fredricson hade det svetiigt i nationshoppningen.

Dubbla tröjor. Närmast hjärtat ett hemligt vapen, en T-shirt från barnen Carsten och Hjalmar med Heja pappa på.

Sen gjorde han också en superprestation och red H&M Arctic Aurora Borealis till hästens bästa prestation någonsin. Bara ett litet nedslag,

Helena Lundbäck har pappa Hans och mamma Solveig på plats här i Kentucky. Sambon Roberto Cristofoletti också.

Det kunde behövas. Först osade det svavel om Helena efter 13-felsritten i laghoppningen. Sen såg hon ganska ledsen ut och satte sig hos mamma och pappa.

Hans Lundbäck som själv ridit i svenska hopplandslaget, säger: 

”Det fanns en tid när jag kunde säga till Helena att kom ska pappa visa. Det går inte nu”.

Rolf-Göran Bengtsson ringer mamma Elsa i Södra Sandby var och varannan dag. Men igår blev det sent hemma i Sverige innan lagen hoppat klart. Hon har nog tittat på TV, trodde RGB.

Malin Baryard-Johnsson skulle ha velat ha nån att krama efter sin succéritt. Maken Henrik kommer först idag.

Pappa Pelle kommer inte. Han törs inte ens titta på TV.

”Igär när jag red åkte han till Ica. Så nervös är den stackarn på hemmaplan.”

Tur att Malin inte ärvt dom nerverna.

Helena Lundbäck har ett tufft dygn framför sig innan hon får rida in på banan igen och rätta till dagens misstag. För hon grämer sig så in i vassen, Hoppas hon kan sova bara.

Igår red hon så himla bra. Gjorde exakt vad hon skulle. Hans Horn var bara nöjd med henne.

Idag är det svårare, men aboslut inte för svårt för Helena och rutinerade Blomman. Det blev tre nedlag, inte grova, men det spelar ingen roll, Felen blir desamma.

Helena var så arg och besviken och ledsen och tog på sig alla nedslag. Kallade sin ridning piss-ridning och en del andra saker som inte lämpar sig att skriva.

”Jag var så klantig. Som på sista hindret. La in ett extra galoppsprång där. Jag är för gammal för att göra det.”

Kom igen tjejen Vi vet att du vill så mycket. Och kan.

Rev jag verkligen sista hindret?

”Shit vad svårt”, tänket Malin när gick banan innan nationshoppningen här i förmiddags.

Hon tänkte också ”Vad kul det ska bli.”

Det blev kul. Bland det roligaste som hänt i svensklägret detta VM.

Malin gjorde en otrolig prestation och red felfritt med Actrice som inte gått nolla på hela året, så vitt Malin minns.Det kan man kalla att prick in formtoppen. Eller att prestera när det gäller som mest.

”Det här är årets viktigaste tävling. Det känns skönt att kunna leverera”, som Malin säger.

I halvlek är Malin bäst av alla 60 som ridit idag. Hittills av bara sex nollor.

Så svår är banan. De sex är alla rutinerade. Nykomlingarna som från igår faller som käglor. Tyvärr också favoritjpanen Eiken Sato. Missade honom men 20 fel blev det.

Sverige gjorde en ganska svensk insats i måndagens tidshoppning. Varken särskilt bra eller särskilt dålig. Fast lagom bra blir fel att säga. Lagomt dålig också.

Svårt att skriva nåt lödigt är det i vart fall.

Förbundskapten Hans Horn är inte besviken. Inte jätteglad heller. Laget ligger på 16:de plats. Men det menar han inte är nån katastrof. Det är jättejämnt mellan flera lag. Svenska ryttarna kan bättre. Lag som ligger före oss brukar vara sämre än i dag. Saudi, Mexico och Ungern till exempel.

I morgon är det nationshoppningen. Den som lever får se.

Då blir det mycket högre och svårare. Säger Hans Horn. Och Rolf-Göran Bengtsson är inte alls ute ur den individuella leken.

RGB och Ninja, bäst idag av svenskarna med ett ner och bra tid.

Helena Lundbäck och Erbblume, näst bäst med ett ned.

Malin Baryard-J och Actrice W, två ner.

Peder Fredricson och Arctic Aurora Borealis, två nedslag och längst tid av svenskarna.

Visste väl det. Den amerikanska publiken älskade favoritjapanen Eiken Sato och hans fuxhingst Cartton.

Vädergudarna också.

VM-hoppningens första dag  – svinkall och gråmulen. Tills Eiken red in på banan och solen sken igenom . Som ett gott omen.

Eiken och Cartoon går lysande. Petar sista hindet och det hörs ett besviket ”oh, nooo” från läktarna. När Eiken ridit går solen i moln.

Japan har ett lag här. En av dem är unge Eiken Sato. Han och hans häst BV Projects Cartoon Z är en personlig favorit. Inte till medalj. Men till god underhållning.

Såg paret komma tre i den stora hingsthoppningen i Zangersheide förra året och blev helt sålt.

Sen slog de till och vann en världcuphoppning också.

Eiken Sato tränar i Belgien. Han har en otrolig balans och rider lite som en jack russel-terrier.

Kallar sin häst ”min bästa vän”. Det sägs att Cartoon säger det samma om Eiken. Hingsten gnäggar vilt så fort han hör sin lilla husse utanför stallet.

Igår på kvällsträningen hade Cartoon skitkul. Hoppade som en gummiboll och slog bakut. Eiken såg ut att också ha kul.

Hoppas, hoppas att vi får se mycket av Eiken detta VM.

Eiken Sato och BV Projects Cartoon

Japanska hästar.

Vid svenskbordet i mediacentret har det varit rätt deppigt. Vi har fått suga ut allt av de enstaka glädjeämnena. Ska detta VM bli en jätteflopp detta OS-kvalår?

Om en timme börjar tidshoppningen. Alla 121 ryttare från 41 nationer ska rida. Kommer att ta fem timmar.

I ett VM gäller det att komma rätt från början. Spännande från start alltså.

Malin Baryard-Johnsson är först ut av svenskarna. (Hädanefter bara Malin eller Malin B-J. Vi har bett förbundet att förbjuda dubbelnamn på svenska ryttare.) 

Sent igår kväll var alla ryttare inne och kände på hopparenan. Inte alla 121 på en gång. En och en faktiskt.

Malins häst H&M Actrice (hädanefter bara Actrice) verkar vara en riktig virrpanna. Allt liksom vevar och flaxar. Men Malin sitter still som en klippa. Hon är expert på tokiga hästar, särskilt ston.

Inte ens Rolf-Göran Bengtsson (hädanefter RGB) vill rida Actice. Om han inte måste.

Igår kväll blev det tvärnit på vattenhindret. Kan säga att Malin var väldigt tydlig med vad hon tyckte om det. Malin är blond och söt och väger väl sådär 50 kilo. Men inte att leka med. Vet var skåpet ska stå.

Sen hoppade Actice allt. Även vattengraven. Bra att hon fick det där stoppet. Kanske hon slipper nåt sånt idag, då. Virrpannor som Actrice behöver nån som tar kommandot.

Ninja LS La Silla (hädanefter Ninja) skuttade som vanligt lätt över. Ser ut att vara i ett fint skick. Så fin i kroppen och som vanligt lugn och harmonisk och vänlig. En personlig favorithäst.

De andra svenska hästarna gjorde sitt jobb. Rev något hinder, men ska de riva är det på träningen. Inte idag.  

Malin och Actrice på veterinärbesiktningen.

RGB och Ninja

Helena Lundbäck och Bukowskis Erbblume

Idag var det svinkallt, lite regn och vetcheck för hopphästarna. De svenska gick igenom utan problem.

Nu kan hoppningen börja.

Så här såg det ut.

Rolf-Göran Bengtsson, världsstjärna

RGB och Ninja La Silla och skötaren Celia. RGB och Ninja Fler bilder kommer. Ska bara gå gå på cocktailparty först. Allrigtht. Tillbaka i selen. Hade fel om cocktails. Det var mer bourbon-party i ett tält. Malin Baryard-J och Actrice Alexander Zetterman och Issac Helena Lundbäck och Erbblume Peder Fredricson och Arctic Aurora Borealis

Det vingklippta svenska laget i fälttävlan slutade tia av 14 och måste nu försöka kvala till OS på EM nästa år.

Bästa svensk blev Niklas Jonsson på den fina First Lady. Bra jobbat av en debutant. Slutade på plats 25 efter att ha rivit två hinder i banhoppningen.

Trots bakslagen för laget är det positivt att de unga hästarna och de nya ryttarna gått bäst.

Viktoria Carlerbäck och Ballys Geronimo

Viktoria Carlerbäck slutade 33:a

Niklas Lindbäck och Mister Pooh rev två hinder och slutade på plats 30

Niklas Lindbäck

Malin Larsson och Picadilly Z, 1 tidsfel i hoppningen ochfelfri i terrängen

Malin Larsson blev till slut 32:a

Niklas Jonsson och First Lady var felfri i terrängen och låg på 16:de plats efter terrängen.

Niklas Jonsson rev fyra hinder i banhoppningen

Det var ryttarmöte på Lexington University Hospital igår lördag. Vår svenska Katrin Norling var med.

Alldeles nyss (söndag förmiddag) hoppade hon in i mediarestaurangen på kryckor. Hennes krasch i stenmuren i terrängen slutade trots allt ganska lyckligt, en fraktur i knäet ”bara”. Ska läka på sex veckor.

Såg läskigt ut på skärmen. Minst lika läskigt som det var för Katrin.

”Jag siktade på spetsen och plötsligt hoppar Pandora av till höger över muren”, berättade Katrin för oss.

Allt gick blixtsnabbt. I luften hann hon ändå tänka: ”Shit! Hur ska det här gå? Här finns ju ingen landningsbana!”

Katrin är snabbtänkt. Måste vara det som fälttävlansryttare. Innan Pandora Emm landade hann hon också tänka:”Om landningen går bra kan jag gå runt muren och hoppa B-hindret.”

Landningen gick inte bra. Pandora Emm flög rakt in i nästa mur. Står i vinkel. Var nere på knä och Katrin flög in i muren hon också.

Hennes luftväst löste ut och idag känner hon ingenting på överkroppen.

Pandora Emm fick ett skrapsår på bogen men är för övrigt oskadd.

Katrin gissar att Pandora trodde det var en vanlig mur. Eller så skyggade hon för en skarp skugga på hörnet/spetsen där man skulle hoppa.

”Hon kan nog känna att jag lurat henne att hoppa rakt in i en mur.”

De andra ryttarna på sjukhuset kom också från terrängen. ”There is a horse show going on in the Park” som de andra normala patienterna konstaterade.