på kontor. Med idel hårt arbetande personer kring mig. Helt nytt för den småbarnsmamma/frilans/ensamseglare jag är. För er som inte har hängt med: jag gör tv i höst, Sanning och konsekvens på tv3. Lyssna förövrigt på mig när jag gästar Gert Fylking i ”Äntligen” Radio1 i morgon.

Glad att jag inte köpte skorna. Glad att jag joggade i går, cyklade i morse, och cyklar hem. Glad att mina barn har ett fab dagis. Glad att vara på G igen. Att livet innehåller så mycket. Att livet är en enda stor goodiebag.

som jag spanat in och blivit förtjust i. Förde över pengar från ett konto till ett annat och styrde kosan mot city och åhléns. Försökte gå in så beslutsamt som möjligt och bara grabba tag i whyred-pjucksen, skita i att kolla prislappen (såg den för tre veckor sen och den var hutlös, det visste jag) och langa upp på disken och pröjsa samtidigt som jag såg åt ett annat håll. Men sen väl framme vid de små svarta mockaundren till fotbeklädnader började jag tänka på exakt vad man kan göra för 3960 spänn och då gick jag vilse i min beslutsamhet. Började tänka på Afrikas horn. På resor till Berlin. På terapi. Så det slutade med att jag började tycka att de där skorna var helt absurda egentligen. Ett par skor i mocka, med en vacker med ack så ömtålig klack för 4000 spänn. Är inte det galet?

SÅ jag gick tomhänt (nåja, fick med mig några kajalpennor från Isadora) från mitt uppdrag. Kändes bra, men tomt. Behöver ju ett par snyggskor. 

”Hej Sanna, jag ser genom mitt arbete ständigt dessa barn med påtvingade diagnoser. Föräldrarna har stora omsorgsbrister med anmälningar om missbruk, polisutryckningar, kvinnomisshandel mm. Samtidigt beskriver de sina barns ”onormala beteende” för BUP som gör dessa utredningar. Självklart beter sig barnen avvikande även i skolan som ger samma beskrivning. Men vad är orsaken till barnens beteende? Tar man upp detta med BUP svarar de: ”vi litar på föräldrarnas beskrivning”. Detta leder till att föräldrarna får ett ”alibi”, dvs det är inte deras fel att barnen beter sig annorlunda, de behöver inte göra några förändringar. Barnets ofta normala reaktion på en destruktiv hemmiljö ska medicineras bort. Är så glad att du vågar ta upp denna heta potatis i debatten. Det är ingen annan som vågar. Självklart finns det barn som har stora problem med okoncentration och hyperaktivitet och behöver medicin för att inte senare i livet börja självmedicinera, men man måste lära sig att skilja ut dessa barn mot de som far illa. Det kan man inte idag. Att sedan tala om ”trotsdiagnoser” och ”barn med vredesutbrott” det är katastrofalt! Merparten av dessa barn finns i utsatta familjer där föräldrarna istället borde få hjälp att bli bättre föräldrar!”

Precis den här typen av inlägg i debatten drömmer jag om att få se! Tack anonym.

Pratade med en kompis i går också. Hon lever nära ett ADHD-diagnostiserat barn som just påbörjat medicinering. Kompisen var helt uppgiven. På bipacksedeln till medicinen stod det nämligen att medicinering endast skall vara ett komplement till terapi. Och nån terapi har de inte blivit erbjudna. Why? 

Det här ser kanske inte mycket ut för världen… Men så ni misstar er om ni tror att jag stekt på kluvna bitar av penis här. Oh no, det här är smör och sirapsstekta bananer med kanderade nötter. Till detta en dyr, japp ingen billig bigpackskit här inte, vaniljglass. Oj oj oj så gott framför den sjukaste rullen på länge: 
Jiddra inte med Zohan. Trodde inte det var möjligt att driva (och förstärka) fördomar om judar o israeler så här hårt. Trodde heller inte att det var möjligt att jag skulle skratta halvt ihjäl mig åt Adam Sandlers tantknullande här i soffan.

Såg just Brokeback Mountain för fyrtiosjunde gången. Fortfarande lika hardcore drabbad. Sista scenen när Ennis öppnar garderoben i husvagnen o smeker flanellskjortan….Dööööööör. Tårfall. Alla mina sorger bara forsar ur mig. Jag ÄR Ennis del Mar. Den kärleken – min kärlek. Den sorgen – min. Bergenmin längtan. Om ni undrar…

o snott en bil utanför T-centralen. Parkerad på lastplats, på väg att bli bortforslad av jävligt arga p-vakter, full med gamla burkar, en halv loppmarknad i bakluckan, chips på golvet, och cocacola i sätet.  Tack Ann Söderlund för att jag för en gångs skull får känna mig pedant!  Men en jeep, en jeep! Tack Ann för att den engelska landägarlorden i mig får fritt spelrum i ett par dagar. Nu tar jag oljerocken, hunterstövlarna och jeepen och drar ut till grödorna och hästarna. 

Första mötet efter semestern. Eller nåja, mitt i den sista semesterveckan. I morgon kan jag köpa en engångsgrill , sippa folkbärs och sova ut igen. Känns härligt. Konstaterar återigen att jag, efter 6 månaders idel låsta trådlösta bredband kring mig, kan åka snålskjuts med nån granne som inte skaffat lösen. Gratis höghastighetssurf gör mig så löjligt glad. Rest från den fattiga studenten i mig. 

Ligger i sängen o fryser och tänker på hösten och gör listor på hur jag ska rusta mig inför det stora mörkret. Den stora kylan. Den outsägligt långa vintern. Som man ju så lätt glömmer att vi väntar in när det är 25 grader och ljust dygnet runt och fåglarna som kvittrar som galningar. Googlar resor. Tänker på Uggs. På underställ. På doftljus och lampor. Yllesockor.
Kanske lite onödigt allt det här tänkandet, men jag känner att det är så oerhört viktigt att ha en strategi. Inte frysa. Inte lida vitaminbrist. Inte kräksjuka, influensa, håglöshet.

Blir lite oroad över min image när jag läser Mimmis kommentar:

”Jävligt mycket godare”, skrev hon, ovårdat/onödigt språk i min smak men den är ju som baken ”delad”, och jag tycker i alla fall att Sanna i nästan alla inlägg svär för mycket, märkligt att hon måste ta till detta, jag tror hon vill verka cool men i mina ögon verkar hon som sagt omogen. ”M” har rätt denna blogg passar inte mig så jag slutar läsa den. Kan rekommendera andra kvinnor att läsa tex Charlotte Perrellis, hon har många fina recept och språket är vårdat men som sagt ”smaken är som baken”…….
Tack för mig !
/Mimmi

Steget från min blogg till Perrellis verkar enligt Mimmi skrämmande kort. Förväxlingsbara rakt av, fast hennes med ett fräschare språk. Jag får svindel av detta. Aaaaaaaaaaaahhhhhhh

Alltså inget ont om Charlotte Perrelli, men shit vad jag inte vill likna henne stilistiskt. 

Har varit på Gotland två dygn och lastat hem hästen och är efter en sån liten vända galen på Destination Gotland. Eller inte själva företaget i sig kanske. Utan idén om att det ska kosta så jävligt att ta sig till ön som ju de facto är en del av Sverige. Så jävligt att det känns mer rimligt att flyga. Mer rimligt att ta en sista minuten till random europeisk sandstrand. Och gotlänningarna kommer inte heller undan. De betalar visserligen halva priset, men det känns ändå i plånkan kan jag lova. 800 spänn för att att åka fram och tillbaks o lasta hem en häst. Ja och så hästskjutsen också. 

Inför gratis båt till o från ön. Det är det enda rimliga. I alla fall för de som bor där. Fatta känslan av att vara instängd på en ö liksom. 

I övrigt: Mad Men-koma. Hämtade ut min kvarglömda box i går och har sen dess betat av 6 avsnitt. Galen i Don Draper. Galen i Betty. 

I övrigt 2: Grönan i morrn. Hatar grönan. Klaustrofobi av köer. Blir sjukt stressad. Tips??