på den välsignade hästryggen. Vad gjorde jag hela dagarna när Ninna inte fanns i mitt liv? Måste ha haft för jävla tråkigt. Tomt, ihåligt, meningslöst.

Alla ni som aldrig har suttit på en häst, ni bara måste prova. Det är magiskt. Hästar besitter nämligen en kosmisk intelligens (har inga vetenskapliga belägg för detta, men lovar att det är sant) som talar med vår själ. Jag hör själv hur new age´igt det här låter, men jag finner inga ord för det som händer när man hamnar i flow tillsammans med en häst. Hästar liksom kräver att vi är närvarande, här och nu mitt i vår makalösa natur som man annars inte lägger märke till för att man är fullt upptagen med att prata i telefon, göra nån to do-lista i huvudet eller fnula på nåt annat skit. Det funkar inte när man sitter på hästryggen, då ser hästen till att ge oss en påminnelse om var vi är genom att skygga för en brevlåda eller börja trava eller något annat oförutsägbart. Därför existerar inte tiden när man är med hästar. Man bara är i tystnad, men ändå i sån gemenskap och kommunikation.

Det är lycka. Ren lycka.