Whoppie är kär. Eller snarare kåt. Granntiken på landet löper och Whoppie kan inte längre tänka. Han kan inte äta. Inte leka, gnaga på ben, stoja runt, ligga och softa och bete sig som den Whoppie han hittills varit. Bekymmersfri och hundglad. Nu gnyr han sorgset. Vimsar runt och glor på en som om en vore hin håle himself. En öppnar ju inte den där förbannade dörren som Whoppie bara vill  forcera. Ut och spåra sig rakt i tassarna på milf-border collien på 13 år. Därför håller han sig tätt intill barnen. De går, har han noterat, nämligen ut och in i en jävla takt. Det hoppas på studsmattan, hämtas vantar, dricks vatten, byggs kojor och så vidare. In och ut. Oftast glömmer de att stänga ordentligt. Då kan kåtbocken smita ut och springa allt vad han orkar för att hänga runt milfhundens hus. Nära. Bara en glasveranda emellan.

ätit obskyra mängder alldeles fantastisk mat. Choklad. Gåslever. Små franska bakverk. Eviga frukostar med croissanter, jordgubbsmarmelad, franskt bonnsmör, jordgubbar, egg benedicts och så vidare och så vidare.

Har också:

promenerat runt i ett alltid lika vackert Paris som får mig att leva upp av längtan och hopp och kärlek som bara den staden kan.

Druckit kaffe på finaste tesalongen Angelina där självaste Coco Chanel brukade hänga. Måste göras i Paris.

Sett Haute Couture-utställningen i Hotel du ville. Den var gratis och därför tre timmars kö för att komma in och se, men jag sa ”je suis une journaliste et blogger suèdoise, please let me in” och det funkade så bra så. Hade inte varit värt tre timmars köande, men väl en! Så vackra kläder. Konst. Se!

Ätit lunch i den vackraste helt intakta 20-tals vinterträdgården jag någonsin sett. Kommer inte i håg namnet nu i denna sena timme, men ger er det så fort jag kan

Hoppat på Orientexpressen på Gare de l’Est, snofsat upp mig i Missoniblåsa och nya högt älskade Sonia Rykiel-pjuck och fortsatt ätandet i Belle Epoque-anda.

Somnat uttmattad i en helvetiskt lyxig tågsäng och återuppväckts av söt piccolo som serverade frukost på lilla tågsängen.

Sett alper, vackra underbara snötäckta, ätit mer, mer, mer, druckit te och landat på St Lucia Stazione i Venedig.

Njutit hejdlöst i fem dagar. Bästa, bästa presenten.