Alltså, ni vet inte hur mycket en åsna kan skrika. Men det är något alldeles, alldeles absurt. I synnerhet att väckas av skrien och Hydras samtliga tuppar 05.30 om morgnarna. Trodde för ett ögonblick att en djurflock stod  mitt sovrum.

Men, jag ska fan inte klaga. Det är ju charm i dess rena form. Det finns alltså inga bilar på Hydra. Men åsnor. Och tuppar. Katter. Ylande hundar och en jävla massa fåglar. Djurens ö. Älskar det som ni säkert förstår…

Hydra ÄR charm. Livet är synnerligen väldigt, väldigt snällt mot mig på 99% av alla fronter. Mina barn är här! Mina älskade underbara ungar och min mamma landade i Aten efter två veckors ”egentid”. Hatar det uttrycket. Tycker att det är överskattat och slarvigt använt. Men det ligger en viss sanning i att vi behöver den då och då. Att den skapar viss ordning bland tankarna och känslorna och idéerna. Att få arbeta och vila ostört utan krav på rutiner och ansvarstagande och praktikaliteter. Fick jag välja, skulle jag ändå helst vara utan den, egentiden.

Så nu blommar själen. The kids are in the house som är så så ljuvligt mysigt här uppe blade åsnorna och fikonträden och katterna. Månen lyser och vi lyssnar på Leonard Cohen.