Jag och min bästis har varit på Kosta Boda Art Hotel. Hotel och konstutställning i ett. Som att bo i ett glaskonstverk. Unnat oss. Vräkt i oss skaldjur. Blivit knådade med glaskonst. Badat. Skrattat. Fått fötterna pedikyrade av småfisk. Vräkt i oss småländsk ostkaka med bittermandel. Pratat. Pratat. Pratat. Sovit i kapp sömnbrist i underbart sköna sängar Tagit igen kan man säga. Gud vad bra det är för själen att åka i väg på en liten miniweekend så här. Note to self: Boka såna här små andningshål ofta! Ok. Ta detta behov av kontemplation och kompishäng på allvar. Låt det kosta lite. Det ger tillbaka tusenfalt. Glöm ej bort detta!

Vi ställde oss också frågande till om vi nu blivit tanter på allvar eftersom vi plöstligt börjat uppskatta glaskonst?  Kosta Boda är ju en liten småländsk håla in the middle of knowhere, bara glashyttan motivera hålans existens, i övrigt är det rätt fult och oansenligt faktiskt. Minns när min mamma drog med oss på en liten biltur genom glasriket när vi var små. Tristessen. Vårt massiva ointresse. Ba, glas, va ska det va bra för??? Men nu, plötsligt denna fascination, denna besatthet av Åsa Jungnelius och hennes dildolika ljusstakar. Vi ville köpa med oss halva outleten. Ja, vi har blivit äldre och vi i har lärt oss uppskatta god konst, men glaskonsten nu för tiden är också mer så att säga i tiden än den var när jag var liten. Smart av Kosta Boda att anställa de här unga, coola katterna som vågar göra saker i glas som man inte riktigt trodde var möjligt.