och jag kan inte sova. Sprallig över allt nytt som händer. Tänk att jag har ett stall! Vill liksom aldrig åka därifrån när jag är där. Bara gå runt där och slå ner stolp och bära vatten känna svettet rinna längs ryggen. Helt såld faktiskt. Fick tvinga mig hem till påskpyssel. Att det är påsk redan. Är inte det galet? Den här vinter känns som den kortaste på länge. Ingen snö att tala om. Mörkret gled förbi, gjorde sig påmint absolut, men inte kvävande. Nu bävar jag för att jag inte kommer att hinna njuta ordentligt av våren. Att den också kommer rusa. Att livet har speedat upp sitt tempo i takt med åldern. Snälla låt det gå långsamt nu, så att jag får njuta…

I dag var jag hos terapeuten. Ny sådan. Vill på riktigt, på djupet ta reda på vad som hände 2009 när jag brände ut mig. Vill veta varför jag stänger av utan att jag märker det. Vill veta vad jag ska göra för att sticka hål på min förnekelsedrömbubbla.

Det enda jag verkligen kommer att sakna från stallet på Lövstaholm är korparna. Korpparet som följde med mig när jag red ut i det vilda. Därför gick jag och köpte den här i dag som saknadströst och kompensation: