Alltså filmen om Pina, den briljanta koreografen, var magisk, helt underbar. Man blir kär i varenda dansare, i varenda rörelse, varenda uttryck. Och en högre ålder framstår som åtråvärt. I Pinas värld var en 33-åring en liten sökande vilsen själ. Svårt att förklara: gå och se i stället!
Såg ni Uppdrag Granskning i kväll? Om inte, gå in på svtplay o kolla omedelbart, upprörande, viktig story. Nu sömnen.
På bio nu. Sån lyx. Ska på min mors rekommendation se Pina, en film om dans. Jävligt finkulturellt!
att det här översvämningshelvetet för med sig så många vackra mänskliga sidor, som att uppröras över att krokodiler är förvirrade och ”livrädda” inne i Bangkok. Människorna som möter krokodiler tycks det inte synd om. Det är krokisarna som lider liksom. Eller som här, där man engagerar sig i att rädda livet på ett gäng elefanter som blivit fast på en liten ö. Det skeppas sockerrör och annat käk över till ön dagligen för att hålla dem vid liv. Fint. Rörande.
Inte så fint är det faktum att min häst fick ett kolikanfall i dag. Hon äter en medicin som kan utlösa magont. Att det kunde bli såhär illa hade jag ingen aning om. Jävla skit rent utsagt. Orolig nu.
och åkte ut till, ja, ni vet var. Stallet så klart.
Har också glott ofantligt mycket på tv för att vara jag. Idol, Downton Abbey och nya alldeles sjukt jävla bra Boardwalk Empire. Som jag har längtat efter en serie som kan slå Deadwood och Mad Men. Och så kom den. Med besked. Nu står jag bara i valet och kvalet om jag ska köpa hela säsong ett och grotta ner mig i en total slappfest under ett par dar, eller om jag ska följa med varje lördag framöver som en gammeldags person. Ett så kallat lyxproblem.
Min stora kiddo har höstlov, så i dag slappar hon och jag bara. Jag skriver det här inlägget (nåja kanske ett till) sen slår jag igen datorn och njuter av en helt underbar Stockholmsnovemberdag. Vindstilla, sol, 10 grader. Tänk om det kan få fortsätta så här. Om vi kunde få slippa snösörjan. Fast kanske ändå inte. Vi ska ta en thaimassage på ett ställe som är helt rumsrent. Alltså inga slaverikontrakt. Ingen bordellfeeling. Världens bästa ställe. Thaimassage i Slussen heter det.
Puss på er.
mest av allt drömmer om att vara hemmafruar (enligt ny i och för sig rätt ovetenskaplig undersökning från sajten familjeliv.se). Inte så konstigt tycker jag. Det ligger i tiden. Så att säga. En motreaktion på alla sjukt duktiga 70-talist-morsor (tuppen ja, jag är en av dem) som jobbar i hjäl oss med barn och familj och cupcakes och superkarriär och bantningshets och så vidare. Vi som vill ha allt. Och som slutar som pillertrillande utbrända nervvrak.
Nej, det är klart att det framstår som softare att glida runt i en plyshoverall, sippa på en smoothie, baka ett litet bröd och softa med sina barn hela dagarna än att stressa från dagislämning till jobb till träning till dagishämtning till hemlagad näringsriktig middag och läxläsning.
Om hemmafrulivet ändå vore sådär soft som i desperate housewifes, eller som hos underbaraclara. Men det är det ju inte. Även hemmafruar slutar som nervvrak. Av ett liv utan egenbestämmande. Utan innehåll. Av tristess. Av brist på utmaningar. Underbaraclara är för det första inte hemmafru. Hon tokjobbar. Men det syns inte i bloggen. Liksom tvätthögarna. Och kvittohögarna. Mötena med banken. Revisorn. Telefonsamtalen. Intervjuerna.
Jag tror att det är det jämställda livet vi vill åt. Livet där vi inte behöver tänka hemmafru ELLER dubbelarbeta sig rätt in iväggen. Vore det inte bäst om man fick jobba lagom. Hänga med barnen lagom. SVenskt härligt underskattat ord: Lagom.
Måsten i höst:
Steve Jobs-biografin.
Underställ i siden/merinoull.
En snygg mössa UTAN tofsjävel.
Proffsvantar. Alltså för såna som jobbar med typ is.
Skor. Sjukt varma, men lätta. Har ett par nu som jag liksom släpar runt på som betongklumpar. Inte så sugen på promenader i de skorna om man säger så.
Rosencreme från Dr Hauscha. Börjar redan krakelera.
Bara ligger i min soffjävel och har förhöjd puls och darrar och är allmänt fjantig. The Game på 5:an. Och ni som läst mig länge vet vad jag tyckerom thrillers: förbannat otyg. Men Michael Douglas e så bra så jag biter i hop och drar filten över huvudet när det blir för läbbigt och njuter av resten.
och samtidigt få mitt vardagsrum och några trägolvmålade. Men som vanligt har jag känslan av att vara för sent ute. Eller? Kan nån tipsa om en duktig hantis/målare i Stockholm som kan tänka sig att utföra detta jobb någon gång mellan den 29 oktober och 7 november. Tipsa mig gärna om resor också. Vill bara ha sol och beach. Ligga och sippa på nån juice och inte tänka ett smack på jobb, ansvar eller tvättmaskiner. Bara läsa. Det får gärna finnas en bamseklubb in the hoods.
Nu dagis. Sen ett sinnessjukt varmt bad. Och deg i soffan. Fortfarande inte helt återställd som ni hör…