Sovande barn är kärleksframkallande. Har ryat o skällt o tjatat o drömt om ensamhet o sovmorgnar o egentid o allt det där som man drömmer om emellanåt när man känner för att säga upp moderskapet, vilket gudskelov inte sker särskilt ofta. Men i kväll var det lite väl kaosartat här i nudelwoken. Litekaos i mataffären också. Ja, kaos hela vägen hem från dagis också faktiskt. Men nu sover alla tre som små vackra sälar. Bara små susningar hörs, viskande vittnesmål om kärlek och hopp och allt det goda som de små liven för med sig..

och haft mig i helgen. Passade på att ha lite ledigt.

Av Lo fick jag 15 spyor i present. Han passade på att ägna min födelsenatt åt fanfarer av det magsjuka slaget. Tack där, min son! Alltså, nu har jag tröttnat så fett på spyor. Det går runt mellan Igor och Lo. De byter av varandra. Sluta nu Gud.

 Av de stora fick jag tårta och en heldag på Granngården. Ni som har häst fattar att det hela var som en dröm. Bland grimmor, longerlinor, fleecebandage och mineralstenar fick jag shoppa loss så totalt. Underbart. Sen tände vi gravljus, fikade hos Ann Söderlund i hennes lilla missionshus och drog hem till hemgjorda hamburgare. Not so good för den deffande parten i den här relationen, men jag bestämde. Jag fyllde år. Hade makten för en dag.

I övrigt kära vänner ska jag försöka mig på att svara på det här mailet som kom från en besviken man:

Jag undrar varför någon kan idag 2010 skriva ” Jag känner att jag hatar män” 

Mail från besviken man: 

Vaknade upp i den totala tystnaden. Bara havet hörs någonstans långt borta, i övrigt en alldeles dov tystnad. Det är ljusterapi att vara här även denna årstid. Havet speglar det lilla ljus som ändå når fram till Sverige och det blir dubbelt upp. Det behövs.

Läs min kolumn här. Skrev den i halv panik på båten hit i går. Som tur var gick jag in i Ann Söderlund på den av motorcrossförare överfulla båten. Tack Gud för Ann Söderlund som kom med inspiration.

Nu blir det enduro Grand National, eller vad det nu heter, på Tofta skjutfält. Grabbarna älskart.  

varför Bonde söker fru är så omåttligt populärt. Det är så sjukt tråkigt ju. Sjukt intelligensbefriat. Och det bara pågår. År ut och år in. Hur kul och intressant kan det vara att glo på bönder som dejtar. Jag förstår inte. 

Trött nu. 

Trött på det här tangentbordet. 

Ska krypa ner i M´s marängbakelse till säng. 

även hos er, det sexuella våldet. Och ja, jag vet hur dumt det är att bunta i hop alla män och hata och ha mig, men det är den initiala känslan hos mig. Jag blir totalt nyanslös, totalt jävla hjälplös som ett barn för att jag tycker att det är så sjukt, så hemskt, så överjävligt vidrigt. Och då blir man svart/vit. Men nu när jag har lugnat mig och förståndet har kommit åter så blir jag fullkomligt jävla galen igen, när jag läser alla rasistiska kommentarer på inlägget.

Svenska gubbs som vill påpeka att det minsann är invandrare/zigenare som ligger bakom de här övergreppen. AAAAAAHHHHHHH. Jag skriker här på Sofo Café för att det är så idiotiskt att påpeka detta. Sexuellt våld utövas i ALLA kulturer. Punkt.  Vår förra polischef var väl inte zigenare, va? Inte hagamannen heller. Inte Anders Eklund heller. Helyllesvenskar hela gänget. Så låt oss skippa den diskussionen, den är för naiv, för dum. Lika dum som mitt Sara Palin-utbrott i går. 

Jag tror personligen att våld föder våld. Barn som växer upp med sexuellt eller annat våld riskerar att bli förövare. Våld föds ur desperation, ur frustration, ur hjälplöshet. Ur fattigdom, ur krig. Ju mer utsatta vi människor känner oss, ju mer våldsbenägna blir vi. Men det sexuella våldet tror jag också härrör ur könsmaktsordningen. Att många män fortfarande tycker att kvinnor finns till för att behaga männens intressen. Som tycker att det är helt ok att köpa kvinnokroppar. Prostitution är liksom våldtäkter sexuellt våld. Det ska vi inte glömma. 

Jaja, nog om detta. Nu måste jag torka upp ännu en halväten smörgås, en tallrik yoghurt och femton makaroner från mitt köksgolv.  

och äter en chokladcroissant, en bit kardemummatryffel och dricker en cappucino. Min man deffar, så hemmavid blir det mest keso och hälsodrinkar. Så jag tar igen mig här nu. Mumsar på. Lo är med. Vi skulle till dagis, men saltsöbanan var försenad så vi sket i det. Han får hänga med mig i stället. Jag är så fantastiskt kär i den här lilla mannen. Han är så behändig. Så glad. Så oförställd. Livet är gott för Lo, ingenting annat än ett enda härligt äventyr som ligger framför. Människan är god. Lo är en människa, så människan måste vara god. 

Det är jävligt, jävligt svårt att tro det när man läser här om en 14-åriga förståndshandikappad flicka som utsattes för en rad våldtäkter i Rosengård i mars i år. Detta jävla sexuella våld. Ingenting gör mig så jävla frustrerad som sexuellt våld. Jag känner att jag hatar män, ja – hela manssläktet åker med – när jag läser sånt här. HATAR. Jag vill införa dödsstraff. Jag blir som Sarah Palin. Gudskelov går den här typen av känslostormar snabbt över. Det blev många svordomar här, men de är på sin plats i sammanhanget tycker jag.  

som ett litet jävla helvete. Puh. Tangenterna går varma här på kontoret. Höstlöven ligger vackert utanför fönstret och jag vill bara ut. UT. Vill ligga på marken och stirra upp i himlen och suga musten ur det ljus som snart tar alldeles slut. Varje år denna magklump, denna bisarra insikt om att mörkret snart härskar – inte bara någon liten månad som man så gärna vill tro – utan i ett halvår. Mörkt och kallt och jävligt. Måste göra en plan, ordna en överlevnadsstrategi. Tror att den måste innehålla mycket sex, mycket närhet, stora mängder kärlek. Annars kommer jag att skrumpna. 

En bus eller godis paus. Fan vad söta alla monster har varit i helgen. Jag gillar den här högtiden. 

I går var vi på spökkalas igen. Underbart söta spöken, god tårta och en härlig pumpasoppa som avnjöts när kidsen hade somnat så duktigt utplacerade i olika sängar.

Nu äter vi vindruvor, tryffelsalami och mörk choklad. My baby har kommit hem så nu badar jag inte ensam i kväll.  

Jag säger bara Ariang. Herregud vilken mat. Ingen idé att ens försöka beskriva, bara gå dit! Boka bord här och njut! 

Nu har jag poppat popcorn, fångat in min vilda, friska fyraåring hemifrån grannen och bänkat mig framför idol. 

My man is in Rome, så jag sover ensam i natt. Buhu känner jag. Buhubuhu. Självvald ensamhet är något helt annat än påtvingad.

kanske blir smittad, men jag tror att hon i och med sina tre syskon är immun. Nu drar vi från spyorna och äter koreansk mat. Kanske en bio, eller kanske ett inköp av startkablar för att få i gång min batteridöda bil. Kanske det kanske. Romantiskt. 

Nåt som stör mig ofantligt mycket är det jag kallar upprepande journalistik. När journalister får äran att intervjua fantastiskt intressanta personer, men inte orkar göra research, utan i stället genom att ställa samma gamla vanliga frågor som just det här intervjuoffret brukar få, reproducerar en stereotyp bild. typ Håkan Hellström. Den enorma expoateringen av Håkan Hellström som sker just nu är en serie dåliga upprepningar. Det står ta mig fan samma sak om killen i varenda tidning. Inte kan en person vara så grund som han framställs. Människor är oceaner av uttryck, av intressen, av dolda sidor. Fatta det, slöa, fantasilösa kollegor.