Klockan 13.00 kliver jag och Ann upp på IQ’s scen och pratar alkoholets vara eller ickevara. Högskolan Gotland, sal E 31. Kom dit vetja!

Stamfolket.

Almedalens tredje dag. Miljöpartiets Gustav Fridolin höll tal och uppmärksammade underbart nog det antidemokratiska fängslandet av Dawit Isaac. Vi har också ätit frukost med män i dreadlocks som pratat sig varma om bilpoler. Vi har försökt lösa den europeiska ungdomsarbetslösheten med översmarta kvinnor med patos. Vi har återigen jublat åt Gudrun Schyman (vi älskar den här kvinnan, ja) när hon dissat partiledare utan minsta insikt om könsmaktsordningen.

Men det vi framförallt har fått span på under tisdagen är Dalens, för ett otränat öga, mycket oliktänkande besöks-stammar. Passionerade individer som under en rusig vecka innanför Visbys murar gör allt för att tända sin bengaliska eld i de främmande stammarnas ögon. Sett och saxat:

Hipsterstammen, alla dessa skäggprydda, surdegsbakande folks som av någon för oss outgrundlig anledning har börjat uppskatta politik (eller är det gratis-rosén). En annan tydlig gruppering är ”Vi-som-ska-rädda-världen-folket”, som utgör en växande skara av Almedalsbesökarna. De vill att vi alla ska få upp ögonen för allt från barnfattigdom till det hållbara resandet. I Almedalen är ingen röst för stor eller för liten.

En gryende, om än ganska otippad röst är I Almeedalen är Antialkohol-gänget. IOGT-NTO, Systembolaget, IQ och Bris mfl lyfter alkoholfrågan, vi får inte längre blunda för att alkoholkonsumtionen är en stor risk för vår hälsa. Sen har vi Företags-minglarna med siktet inställt på dolares som tror att allt är en enda stor kindpussar-konferens. Vi har också Media-stammen, Rasist-stammen och Vårdarna. Herregud vad med vårdande instanser som är på plats och vill tala om just sin unika modell. Vi har aldrig känt oss så nära långvården som här. Och vi har sällan känt oss så långt bort från de oliktänkande.

Stammarna är identifierade, nu vore det på tiden att de möts och slutade existera på metanivåer. Livet är kort. Almedalen är en lyxhippiefierad fristad för alla som inte har fribiljett till maktens innersta rum. Eller som Gustav Fridolin sa något träffande i sitt tal om upp- och nedvända världen, ”Almedalen är inget annat än en Huldsfredsfestival.” Vi tycker att det är vackert så.

Dagens powerkvinna 1: Jenny Strömstedt. Var: Primes obligatoriska eftermiddagsmingel (det är ingen myt kan vi nu avslöja, alla är här!). ”Varför gnälla på att Almedalen håller på att bli för stort, hela tanken är ju att alla ska få vara med. Hur skulle det se ut om någon exkluderades?”

Dagens powerkvinna 2:Ståupparen och programledaren Karin Adelsköld sällan sig till skaran ”Antialkoholgänget” håller sig borta från rosévinet. ”Om man inte dricker orkar man gå på avancerad yoga i en ruin och minnas allt som sagts under kvällen. Jag är ett vandrande vittne här i Almedalen.

Dagens hunk: Förgrundsgestalten och världsförbättraren Navid Modiri som var agerade förband med sitt Navid & Gudarna inför Gustav Fridolins tal.

när vi läser detta! Vi missade Kommunals viktiga kampanj ”Kvinna, så får du högre lön” som lanserades i söndags.

Men, och där kom det obligatoriska bortförklarande men’et, vi hade ingen jävla aning om att Kommunal avtäckte rapporten Byt lön: ”Dags för jämställda löner” i. Och då ägnar vi ändå nästan mer tid åt att lusläsa och finkamma Almedalsguiden som två guldgrävare, än att faktiskt närvara vid olika seminarium. Det säger något om hur ogreppbart stort Almedalsveckan har blivit. Det finns inte en chans att vara med på allt. Och aktörerna måste kämpa livet ur sig för att nå ut med sitt budskap, för att få oss journalister att komma.

Trots Kommunals dystra rapport om att kvinnor fortfarande bara tjänar 86% av vad män gör kan vi konstatera att Almedalen just den här veckan befolkas av lika många kvinnor som män (har inga siffror på detta, men mina könsmaktsordningsorienterade ögon ser det), och så tror jag inte var fallet för 20 år sedan. Det är homogent vitt fortfarande, och det är dystert, men kvinnorna är här för att stanna tror vi!

Inleder tisdagen med ett seminarium om se som självskadebeteende på Barnrättstorget. Caroline Engvall som skrivit två böcker i ämnet pratar tillsammans med Kattis Alström. Kom hit! Vi behöver veta mer om det här!

Det kokar, pyser och jobbas på olika caféer i Visby. Vi hänger på Amalia.

Vi springer på många starka kvinnor i Almedalen. Kända och okända. Nyss sprang vi på fyrans järnlady Malou vin Sivers. Hon hade precis
varit på Alexandra Pascalidous föreläsning om sin nya bok, ”Kaos” som kommer i september. Boken kommer i september och handlar om krisen i Grekland. En kris som slår hårt mot kvinnorna. Vi ser fram emot detta. Vi ställde tre snabba till Malou. 1. Vad är ditt syfte med Almedalen? Malou: Jag plockar upp intryck för mitt program i höst och är allmänt intresserad av politik. Men det märks att det är valår nästa år. Stämningen är ganska lam. 2. Vilken är den viktigaste frågan enligt dig? Malou: Hur ska pensionen räcka för kvinnor? Hälften av alla flickor som föds idag kommer att bli hundra år. Många kvinnor, även välutbildade, lever i fattigdom på grund av att vi tagit ett steg tillbaka för familljen. 3. Vilken partiledare vill du tillbringa natten med? Malou: Reinfeldt för han har mest makt. Men helst vill jag tillbringa den med min man Sten Hage som är här. Men han har inte tid med mig.

Systrar! Kommer ni ihåg känslan på första skoldansen? Fixade upp till tänderna med kladdigt smink lånat i hemlighet från morsans necessär. Efter att ha lidit sig igenom de obligatoriska discodängorna var det ÄNTLIGEN dags för det vi hade trånat efter hela kvällen: tryckarna? Skulle vi våga stamma fram ”vill ru dansa?”

Precis den känslan infann sig när ryktet florerade om att något alldeles fantastiskt sensationellt skulle dyka upp hos Folkets hus och parker och Civil right defenders. Inledningsvis bjöds vi på ett uppträdande av Rebecca och Fiona som spelade sin nya, heta singel. Den var i för sig grym, men kanske inte det vi kallar spektakulärt. När sedan två maskerade unga kvinnor äntrar scenen dog vi nästan exalteringsdöden. Ryska feministerna Pussy Riots hade  kommit till Almedalen för att uppmärksamma sina fängslade kollegor! Vi var med om ett once in a lifetime-moment.

Och vi som hade bävat för måndagen. Kände oss inte särskilt pigga på att pallra oss upp ur sängarna och ta oss in till Visby överhuvudtaget. Sverigedemokraterna, ett parti med rötterna i nynazismen, hade ju sin alldeles egna dag i Dalen och antidemokratiska Svenskarnas parti, tidigare nationalsocialistisk front, höll för första gången i Almedalens historia torgmöten och delade ut flygblad. Vi trodde att detta sammantaget skulle försätta Visby i något slags mörkt tillstånd.

Men tji fick vi alltså. Måndagen bjöd på ett möte med våra idoler i Pussy Riot och många andra antifascistiska krafter från alla möjliga olika håll som förstod behovet av ljus och godhet. Stiftelsen Expo lanserade sin nya 2.0 antirasism och Schibstedt lanserade sin nya satsning Politism.se, en helt ny opinionsbildande internetarena för unga med vänstersympatier. Målet är att locka den stora grupp av ungdomar som är politikst passiva men som vill engagera sig. Friskt vågat! Allt förhoppningsvis vunnet. Palme ler nog infernaliskt i sin grav.

Dagens snabbis: Vår in- och utsorti under Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Vi orkade inte mer än fem minuter. Rätt eller fel?

Dagens avhopp: Två timmar före seminariet ”Vem är svensk” hoppade folkpartistiska stadssekreteraren Jasenco Selimovic av. Det här med att dragarnamn avviker i sista sekund verkar vara något av en trist Almedalstrend.

Dagens modelejon: Malou von Siverts. Alltid oklanderligt initierad och moderiktig!

Dagens spaning: Hipster-Sverige har anlänt till Almedalen. Vi ser knappt vad som händer på de olika scenerna på grund av allt skägg som står i vägen.

När jag, Sanna och Navid hänger runt på seminariet Vem är svensk? när Navid får ett hett tips, ”Kom hit vid halvtre då händer det grejer.” Vi kommer dit. Det är fullt. Vi snackar oss in. Kulturnyheterna sänder direkt. Stämningen är elektrisk. Då meddelas det att Rebecka och Fiona har skrivit en låt för att stödja nataliaproject.com. Duon kommer ut och sätter igång skivspelarna. Coolt? Ja visst, men kanske inte i den kalibern vi hade föreställt oss. Så sker plötsligt något stort. ModerDet regimkritiska bandet Pussyriot presenteras! Folk skriker rätt ut. Börjar applådera som galningar. Till slut kommer dom in iförda rosa och blå
luvor. Serafina och Sheriba. Hjältinnor från öst. Dom berättar att visst är deras rädsla för Putinregimen stor, men deras syfte med att resa runt är att försäkra sina ryska systrar som sitter i fängelse om att dom inte är bortglömda. Vi hyllar dessa späda järnkvinnor idag!

Svenskarnas parti, ett öppet antidemokratiskt och racistiskt parti höll just tal nere på Hamnplan. De delar ut flygblad som vore de vilket parti som helst.
Samtidigt arrangeras mängder av motståndsaktioner. Antirasismen tar gudskelov större plats här i dag. Det känns hoppfullt! Just nu lyssnar jag på seminariet ”Vem är svensk?”. Det pratas etnicitet, bakgrund, identitet, självbild. Tänkvärt.

Aftonbladet lanserar sin nya satsning på opinionsjournalistik: Politism.se

Aftonbladet vill ta ställning för att bli mer intressanta och öka läsarnas och användarnas möjlighet att interagera och skapa innehåll. Därför lanseras den nya sajten Politism.se som Eric Rosén och Margret Atladottir ligger bakom. Spännande! Kommer att bli skitbra!