Något inom mig jublade när jag läste om Allt åt Allas mediahypade bussresa till det superrika området Solsidan i Saltsjöbaden. Kolla här om ni inte vet vad jag snackar om. 

Som sagt jublade jag över humorn och tilltaget som jag tycker är smart, lärorikt och viktigt. Men en annan del i mig värjer mot de osmakliga begrepp som Allt åt Alla har valt att bruka. Typ ”odla ditt klasshat”, ”Sveriges rikaste utsugare” och att man har valt att peka ut enskilda personer och berätta om deras liv. Hade man gjort samma resa i Rinkeby och snackat om bidragstagare, arbetslösa och sjukskrivna på motsvarande vis hade det blivit ett jävla liv. 

Samtidigt är det på tiden att någon uppmärksammar att Stockholm är en av Europas mest segregerade städer, att klasskillnaderna har ökat enormt de senaste tio åren och att det blir svårare och svårare att göra klassresor. 

Jag blir inte klok på mig själv. Kanske måste boka en safaritur och höra vad Allt åt ALla har att säga. 

När man hämtat barnen på dagis, tagit en vända förbi affären för att man aldrig lyckas åstadkomma den där storhandlingen som vuxna människor utför en gång i veckan för att slippa just det här läget som jag snart ska berätta om och som jag så innerligt avskyr, och kommer hem. Man packar upp ICA-kassen och barnen står som två svältande hundar och glor på en och frågar vad blir det för mat. VAD BLIR DET FÖR MAT???NÄR E MATEN KLAR??FÅR JAG TA EN BULLE NUUUUUUU?

Hetsen efter mat. Gud så jag stressar osunt upp mig när det gäller den. Gud så jag avskyr den. Och kom nu inte med några enkla lösningar som matkassar och förberedd mat och så vidare för att fixa mitt lilla hatläge. För tydligen stör det här problemet mig ej tillräckligt för att göra något åt det. Kanske att jag måste känna den där innerliga frustrationen  en gång om dagen för att uppleva att jag lever. 

Kolla här. Är inte detta sjukt? Lite väl mycket Det okända över det hela om inte annat. 

Apropå Alex Schulman, gå in och se Schulman Show som sändes i fredags. Han har liksom vissa av er stört sig på att jag satt och knappade på min Iphone mitt under Baggegalan. Jag förklarar i detta avsnitt varför jag inte kunde slita mig från telefonjäveln. 

I dag har jag och kidsen varit på Nordiska muséet. Måste återigen passa på att rekommendera deras helt amazing Lekstuga. Ett litet paradis för barn helt enkelt. Tänk folklore. Ett gammalt kök med kopparktitlar. Lindade bebisar i vaggor, en lanthandel à la Barnen i Bullerbyn, ladugård med grisar, kor, hönor och ÄGG (herregud äggen was the shit tyckte lilla Lo), en häst med riktigt träns, tömmar, sele och vagn. Emilskjortor och Madickenförkläden. Ja, ni hör ju, bäddat för succé hos alla små. Sen är resten av muséet fantastiskt fint. Idel fina utställningar faktiskt. En mycket trevlig dag, förutom det faktum att barnen inte ville somna, så NU kom jag i säng och kan äntligen kolla Boardwalk Empire. 

Den är förfärligt ocharmig. Den ligger mitt ute nowhere. Den är alltid tom på folk så när som något märkligt figur som slafsar i sig kött och bea. Twin Peaks-vibbar på det här stället att det bara sprutar om det.

Dagen lunch: Fläsknoisette , stekt potatis och bearnaisesås, friterad rödspetta med remouladsås och kokt potatis. Pasta Carbonara. 

Det står en blackjackmaskin i ena hörnet och det luktar avslagen öl. 

Jag har ensam inmundigat en grekisk sallad. Här äter nämligen bara hantverkare, och de lunchar ju vid tiosnåret typ. Ensam med min dator mitt i redneck-landet. 

Vet inte varför, men jag älskar såna här ställen. Så mycket svensk glesbygd. Sån vila för min hjärna.

Sitter på Il café och dricker alldeles för mycket kaffe och har värkt ur mig en kolumn. I bland är jag bara så fruktansvärt jävla motsträvlig. Min kropp vill dega. Den vill lata sig. Den vill slappa och skolka. 

Nu ska jag tvinga i väg den till kontoret och samla ihop allt som har med pärmen att göra. Sen är det föräldramöten för hela slanten. Ingen rast och ingen ro. 

Vill tipsa er om en bra blogg som jag nyss hittat. Brita Zackari, om beklädnad, sci-fi, krämer, ultraortodoxa judar, Beyonce och ost. Precis mina intressen, om man fick byta ut sci-fi mot häst. Den är så kul och fin och bra. Smart person den där Brita. 

Riktigt trött är jag. Vet inte riktigt varför. Kan bara konstatera att jag alltid blir trött av förflyttningar, av fler olika geografiska positioner per dag. Om jag sitter vid ett och samma  skrivbord med en liten bensträckare vis lunch blir jag sällan trött. Däremot möten till höger och vänster, lite kontorsjobb på det, hämtanden och lämnanden och stallet och hemmet och alla rörelser.

I morgon lämnar jag i från mig det tyngsta jag har: THE KVITTOPÄRM. Vad ska jag ta mig till för att fira detta å det grövsta? Måste till en urblåsning utan like. 

av tystnaden och lugnet när jag går ut och äter frukost helt för mig själv. Läsa DN utan att nån vill ha något av mig varannan mening. En ny leverpastejskiva. Mer juice. RUSSIN, mamma, du glömde RUSSIN.

Här finns inte ens russin. Bara vuxenvalnötsmackor med västerbottenost och ruccola. Och kaffe. Och DN. 

. 

Inspelning hela dan och så framåt 17-snåret när vi har tre tagningar kvar, ett sms: ”vi går på baggen i kväll”.

Paniken.

Försöket att gå igenom min garderob i huvudet för att konstatera: HAR JU FÖR FAN INGENTING O TA PÅ MIG.

Hysteriska språngmarshen hem från musikaffären där vi spelade in.

Panikshoppingen av ett ett varmrött läppstift. Med ett sånt blir man alltid snygg. 

Galenskapen väl hemma och inne i garderoben.

Glädjen när jag hittar mitt röda seconhandfynd som hängt o samlat damm i tre år.

Raggarduschen.

Rotandet efter strumpbyxor utan av barnnaglar rivna revor.  

Upp med håret i nån liten knut, på med ett diadem för att dölja hafset.

På med puder och det där knallröda läppstiftet.

O så iväg till Guldbaggegalan.

Men oj så trevligt och puttrigt och mysigt att komma iväg på liten gala. Först massiv superstress, men sen bara njut. Vi sket i minglet och käkade friterad kalvhjärna på Teatergrillen i stället. Hjärnan var sådär, men superkroppen underbart sällskap.

Nu känner jag livet i mig igen. Tack vare middag med Margita, Elliot o Josefin blev detta en alldeles magnifik liten afton. Indiskt åt vi.

Tycker att Juholt blev lite väl jävla grillad under sin korta tid som partiordförande. Känns som om få, försvinnande få, klarar den granskning hanutsattes för. Och som så många redan sagt: varför i hela helvetet granskas inte Bildt i samma hetska anda. I övrigt: sjuk och så GALET uttråkad på dettatillstånd. Men jag blir vårdad, det är ändå fint.