Tel Avivs turistbyrå har kastat ut badbollar i presscentret. Kanske för att håna oss som inte hinner till stranden.

Men bra ändå för den del av pressen som inte är riktigt lika seriösa i sin rapportering. För jag nåddes precis av informationen att ölen som tidigare har sålts av en foodtruck i solen utanför presscentret precis blivit tvungen att strypa serveringen.

– Polisen har sagt stopp tills att de kommit och satt upp kameror, sa killen som nyss erverade mig min lunch-shawarma.

Badbollarna kanske ska ses som den lekfulla kompensartionen för dem som hade tänkt sig en kall öl eller fem medan de följde genrepet som drar igång klockan 15 svensk tid.

En sista bild från röda mattan. Italiens Mahmood, som också finns med bland segerkandidaterna. Han såg så trött ut på slutet och bara tack vare att vi är Aftonbladet,  tillsammans med att det är mitt 13:e år på Eurovision, så lyckades jag få hans allra sista intervju på röda mattan innan han skulle skynda in till öppningsceremonin.

Men han gillade inte att jag sa att han såg lite trött ut. Då blev han lite förnärmad, stackaren.

Här har vi årets storfavorit Duncan Laurence från Nederländerna. Den enda som har lägre odds än John Lundvik än så länge.

Och så tittar ni på bilden och undrar varför ni känner igen personerna runt omkring. Till höger ryska demonproducenten, Eurovision-fantasten och Liberace-personan Philipp Kirkorov och till vänster är det väl ändå? Japp, Erik Segerstedt.

Inte så konstigt eftersom Rysslands artist Sergey Lazarev var precis intill Duncan när jag gjorde den intervjun.

Och jag får tacka Erik för att han höll kvar Sergey och markerade att Aftonbladet var viktgia att prata med. Annars hade den ryska suerstjärnan gått förbi oss. Så tack Erik!

Och här ser ni Sergey med hela sin svenska kör, Adam Svensson, Jennie Jahns, Simon Lingmerth, Marie Sjöström och så Erik Segerstedt.

Norges Keiino var bland de sista att gå på röda mattan och Fred Buljo hade tagit på sig sin finaste samedräkt, och bar även den samiska flaggan på röda mattan. Det har ju varit lite kontroversiellt huruvida man ska tillåtas att ha andra flaggor än nationsflaggorna med sig i arenan tidigare år, men här var det inga problem i alla fall.

Azerbajdzjans Chingis är den som avslutar den andra semifinalen så han var också en av de allra sista på röda mattan. Tittar ni noggrant i bakgrunden så känner ni kanske igen en av hans körsångerskor, Sara Li, som ju tävlade med Björn Ranelid i Melodifestivalen för några år sen. Men det här är mer än ni kommer se av henne i sändningen, för hon är dold i bakgrunden under Chingis nummer.

John Lundvik och The Mamas, alltså Loulou Lamotte, Ashley Haynes, Paris Renita och Dinah Yonas Manna, var överlyckliga hela vägen fram längs röda mattan, som pågick i flera timmar.

När de väl nådde fram till oss i den svenska pressen, vi stod sorterade landsvis, så hade de gett ett hundratal intervjuer redan.

Men det var inga problem, gänget poserade för fler bilder och passade också på att ta selfies.

Den som verkligen ägde röda mattan igår var så klart förra årets vinnare Netta Barzilai. Hon framförde en ny låt och hade ett helt entourage som fick hjälpa till att bära den enorma kreationen till klänning.

Hon gav inga intervjuer den här gången, men klev ändå fram för att ge mig en fistbump, vi känner ju varandra sedan förra året och jag har intervjuat henne ett antal gånger sedan dess.

Och när jag bad henne att posera för en bild så missförstod hon mig så jag fick också vad som tycktes vara den enda selfien med henne längs hela röda mattan också.

Irlands Sarah McTernan tänker inte släppa ifrån sig den irländska Eurovisionseger-ledningen till Sverige i första taget. De har sju, vi har sex segrar ännu och Sarah hoppas på att kunna utöka ledningen.

Israels Kobi Marimi tävlar på hemmaplan, men känner ingen extra press över att behöva försvara hemmanationens ära.

Danska Leonora fick hoppa ner från sin gigantiska stol som hon har på scenen för att gå på röda mattan i stället.

Luca Hänni från Schweiz har en av mina favoritlåtar i år, She got me. Och dessutom ett delvis svenskt team. Längst till höger ser ni Keisha von arnold och i bakgrunden Greg C Curtis, som tävlat i Idol och även körade med Nano i årets Melodifestival.

Jurijus från Litauen är glad över att få längst fram på scenen efter att ha körat för sitt land två gånger i Eurovision. Men det kan cokså vara ännu värre än så. En gång i en litauisk uttagning fick han stå bakom kulisserna och sjunga, medan en annan icke nämnd, artist stod på scenen och mimade till hans röst.

Österrikes Pænda känner man lättast igen på det blåa håret. Ibland är det skönt med en sån gimmick bland alla artister som kan vara svåra att hålla ordning på.

Maltas Michela Pace och hennes svenska dansare har ägnat varje ledig stund den här veckan åt att repetera, för efter första repet gjorde de om numret helt efter att ha stött på tekniska problem på scenen.

Bilal Hassani från Frankrike kom i en hel brudklänning till röda mattan. Han har gjort några starka repetitioner och har seglat upp till topp 3 hos spelbolagen nu, med sitt budskap om att alla ska accepteras som de är. Hans låt heter Roi, som betyder kung, men han kallar sig lika ofta för queen.

Verka Serduchka hade passat på att shoppa på H&M innan hon kom till röda mattan med sin ”mamma” och sina vänner.

Verka kommer att medverka i en mellanakt i finalen tillsammans med Eleni Foueira, Måns Zelmerlöw, Netta barzilai och Conchita Wurst.

Belgiens Eliot kom i regnrock. Det såg lite varmt ut.

Portugals Conan Osiris kom i klänning, tillsammans med sin dansare och poserade för kameran.

Serhat tävlar för San marino men är ju från Turkiet så han höll i båda flaggorna. Turkiet tävlar ju inte i Eurovision längre, så här har turkarna ändå fått en representant. Serhat brukade förövrigt vara programledare för Jeopardy i Turkiet.

Grekland representeras i år av Katerine Duska från Kanada. Så för första gången nånsin tror jag så låter inte låten särskilt grekisk.

Spaniens Miki tycktes ha glömt strykjärnet hemma och kom i väl tillskrynklad kostym.