Georgiens Nutsa Buzaladze gör Firefighter med eld och grejer på scenen. Här i pressrummet är det massor av jubel. Det är en rätt ordinär poplåt, men hon levererar snyggt.

För de som gillar San Marino så gör de ett bra och stabilt och energiskt rep. Men jag är ju inte så förtjust i låten.

Spaniens Nebulossa sjunger Zorra och sångerskan Mery kommer in helt fel i sången ikväll. Hela energin är borta. Det här är ju min guilty pleasure i år.

Hon rycker upp sig sista minuten, men innan dess kändes hon trött och lite vilse på scenen ikväll. Hon ska vara glad att det här är ett rep och inte tävling.

Det är länge sen Lettland gick till final. Och det lär inte hända i år heller. Dons Hollow faller i den där tråk-kategorin som helst hade kunnat stanna hemma. Han sjunger bra och tryckt, men hade kanske funkat bättre som kör i kuliss.

Armeniens låt är verkligen inte min kopp te. Gruppen Ladaniva gör låten Jako och det här är live och spelglädje hela vägen hem.

Det kommer absolut att funka för tv-tittarna, men för mig blir det bara musikerpretentiöst hittepå-etno.

Danska Saba hade ett lite svajigt rep tidigare idag.

Det är svajigt i öppningen även den här gången, det är som att hon inte kan ta de låga tonerna i öppningen. För sen när hon tar i lite starkare och högre så låter det mycket bättre.

Det är likadant i andra versen, tonerna ligger för lågt för henne. Och Melanie Wehbe hjälper henne att leverera refrängen som kör i kuliss. Kanske är det nerverna som gör att hon inte klarar verserna alls.

Låter det så här i morgon så kan det bli svårt för henne att ta sig till final tyvärr.

Österrikes Kaleen gör eurodisco från 90-talet i We will rave och det här är E-type-party hela vägen i mål.

Kaleen dansar utav bara tusan och gömd bakom scenen står Dea Norberg och levererar sången. Det ska vi vara glada för.

Det här är härligt och får mig att vilja dansa.

Man filmar Frankrikes scenshow med en typ av stedicam som jag aldrig sett förut. Den är väldgit mycket större än de som brukar användas i svenska tv-sändningar. Jag måste försöka fråga nån i kulissen vad det är för kamera.

Frankrike tävlar inte i semin, men Slimane framför ändå sin låt Mon amour och det här är kvällens svulstigaste ballad. Jag gillar egentligen låten, men han gör den så otroligt pretentiöst på scenen.

Speciellt när han ställer sig en meter från mikrofonen för att visa att han fortfarande hörs när sjunger på det avståndet. Problemet är bara att han misslyckas varje gång att sätta tonerna där. Det låter surt och riktigt illa. Men här i presscentret jublas det över det partiet. Helt obegripligt.

I en reklampaus när vi som inte har reklam kommer få se klipp från några minnesvärda och fantastiska sistaplatser i Eurovision är regissören Edward af Sillén framme hos Malin och Petra och de verkar ha väldigt kul.