Han har jobbat med artister i Melodifestivalen i 14 år på olika skivbolag. Under längst period för Warner music. För kanske 12 år sen började jag kalla honom för skivbbolagsmogul här i bloggen och nu ser det ut som att SVT fattat vinken.

För så här ser Robert Skowronskis ackreditering ut i år.

Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Det är mitt 17:e år för Aftonbladets räkning. Semifinalsändningen kommer vara den 100:e jag bevakar.

Borde det då inte stå typ ”legendar” på min ack? Eller åtminstone ”den där läskiga journalisten som ingen vågar prata med”. Eller nåt åt det hållet. Hmm. Vi får se hur det ser ut när jag hämtar min ack på fredag.

Jaha. Idag är vi i pressen alltså utestängda från arenan. Det kommer heller inte ändras när restriktionerna lyfts tyvärr. Det innebär att ni läsare får sämre koll på hur det går när artisterna gör sina nummer på scenen för första gången. SVT får sämre, tunnare och mer utvattnad bevakning och intresset för Melodifestivalen riskerar att minska betydligt. Tyvärr.

Men det ni kommer få idag är bilder från artisternas repetitioner, som SVT:s egen fotograf tar under repet. Det innebär alltså att SVT kontrollerar alla bilder och ni kommer se samma bilder oavsett vilka medier som publicerar dem. Det blir svårt för mig att ge er något unikt tyvärr.

Vi i pressen kommer att få se en genomsjungning av varje artists rep, den tredje och sista genomsjungningen. Vi får se detta på videolänk och jag kommer givetvis att blogga, såväl om bilderna som kommer som vad vi får se och hur det låter under det repet. Men som sagt. Det blir tyvärr lite tunnare även i år jämfört med före pandemin. Varför det här har bestämts känns rätt oklart. Men SVT har valt att begränsa öppenheten och därmed själva valt att minska uppmärksamheten kring tävlingen.

Men men, jag är inte bitter. Eller, jo, det är ju precis vad jag är. Men nu har jag fått det ur mig. Häng med här i bloggen under dagen så ska jag ändå försöka förse er med uppdateringar.

Markus Larsson är rakt på sak som alltid. Jag är kanske lite gladare. Men det är ni väl vana vid?

Nu har jag hunnit intervjua Robin Bengtsson också. Och jag är nästan säker på att han har veckans, om inte årets, härligaste och kanske märkligaste bild på sin ackreditering.

– Jag satt och letade efter nån sån där posig snyggbild, men det kändes så lökigt, så hittade jag den här istället, säger han.

Japp, Robin Bengtsson kanaliserar alltså sin allra innersta skogshuggare varje gång han drar fram ackrediteringsbadgen för att passera Melodifestivalens rigorösa säkerhetskontroller. Älskar det här!

Såg ni ringen på Shirleys finger förresten?

– Jag valde den för att den är diskret, sa hon och skrattade.

Jo, tjena!

Svensk design av Kevin Nilsson, märket heter Zaek Studio, för den som undrar.

Har precis intervjuat Shirley Clamp innan hon skulle in till sitt torr-rep i Globen. Hon avslutade intervjun med att försöka övertyga mig att jag måste rösta på henne, oavsett vilken favoritlåt jag har den här veckan.

– Du röstar väl på mig va, du får rösta i smyg. På mig. Nej, det är löjligt, du har känt mig längst, i alla fall av dem som är med den här veckan.

Hahaha vi får väl se. Hon har rätt i att jag känt henne längre än de andra artisterna den här veckan.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget låt för låt.

Malou Prytz. De flesta kommer inte reagera på det märkliga sättet att stava B-A-N-A-ASS, men den som hör kommer inte kunna tänka på nåt annat. Jag fnittrar mig genom låten. Men om Malou lyckas framföra det här med Ace Wilder-attityd och alltså tuffa till sin stil ännu mer, så är det absolut inte ofarligt. Det är skramligt, tramsigt och kan bli riktigt kul. Uttalat av Bananas låter dock ganska mycket som benenes.

Theoz. Att det här har startnummer två förvånar mig. Theoz levererar stark svensk gladpop som känns väldigt mycket 2022. Effektiv refräng, som hamrar in låttiteln ”Som du vill” genom att i varje refräng upprepa den TIO GÅNGER.

Shirley Clamp. Let there be angels är pampig ballad av klassiskt snitt som har potential att bli en evergreen. Eller bara kännas mossa. Den ligger bra som ballad mellan Theoz och Omar Rudbergs gladpoplåtar som har en betydligt yngre publik. Räkna med att det här kommer vara favoriten i de äldre ålderskategorierna. Jag säger det igen: Ballad á la Malta.

Omar Rudberg. Här kommer scenframträdandet vara helt avgörande. Moving like that är en popbagatell av det enklare slaget, kanske en lite för tunn soppa, men som kan bli riktigt mustig när Omar öser på scenen tillsammans med sina dansare. Latinotonerna finns där, men inte riktigt lika Alvaro Estrella-skrivet på näsan.

Danne Stråhed. Låten heter Hallabaloo. Det säger det mesta. Skånsk reggae. Med tramstext fylld av glädje. Några gin tonics innanför västen och tv-publiken kommer älska det här. Och definitivt en contender för barnrösterna, Theoz och Omar får se upp där. Jag småmyser mig genom andra lyssningen här.

Cornelia Jakobs. Lana Del Ray och Billie Eilish gjorde sitt intåg i Eurovisionmusiken det inställda året 2020 och vi kan räkna med några låtar i samma stuk i Europa även i år. Här kommer det svenska bidraget. Cornelia, som tävlat två gånger med Love Generation tidigare, har en svårsjungen och snygg låt med tydlig refräng som kan gripa tag. Lär vara kritikerfavorit, men det bör heller inte hindra tittarna, för det är tillräckligt effektivt för att funka vid en första lyssning. Om hon leverar på scenen.

Robin Bengtsson ska ha banduppställning på scenen och min kollega Jenny undrade om det handlar om LÖPband. Men nej, så är det inte. Det här är snygg arenapop med stor igenkänningsfaktor. Massor av delar är smart lånat från stora hits, utan att det blir uppenbart och därför ändå känns unikt och nytt. Framför allt upprepar Robin Bengtsson sig inte.

Där har vi fått höra alla låtar två gånger. Kan bli en spännande vecka detta!

Robin Bengtsson är inte dum. Innocent love låter inte som hans tidigare låtar, men han har ändå inte ändrat stil. Det innebär att tittarna får det man förväntar sig, men ändå inte en sämre kopia av en tidigare låt.

Det här är stark effektiv arenapop med woohaaoo-inslag och en refräng som hetsar framåt.

Robin Bengtsson kommer bli farlig på lördag. Det här borde vara den solklara favoriten till en finalplats.Och där kom arenaklappen. Och så en tonartshöjning, härligt, det gör mig nästan fånigt glad!

Men det kommer också hänga på att han levererar så klart. Banduppställning ska det vara. Kommer Robin stå ut tillräckligt mycket på scenen då?

Cornelia Jakobs går verkligen på Lana Del Ray-spåret. Eller lite Billie Eilish om ni föredrar det.

Hold me closer är en svårsjungen midtempoballad med en tydlig hook som jag tippar blir kritikerfavorit den här veckan. Det här är modernt, snyggt och precis just nu. Eller förra året.

Kan hon leverera det här på scenen på lördag och går genom rutan så kan det här bli en av årets stora hits. Men det har sagts förut, om exempelvis Dotters Cry och Amanda Fondells Dumb. Som slutade sist i sina deltävlingar.

Så Cornelia kommer ha en uppförsbacke.

Danne Stråhed gör en skånsk reggae och rimmar Hallaballo med, och häng med nu:

Syster och bror

do-di-li-do

gyllene skor,

lallaballoo

Hahahaha det här är glädjetrams som gör allt för att vara en Hasse Anderssons Guld och gröna skogar. Inklusive att Danne sjunger på skånska. Det är varmt och härligt och kan absolut funka.

Jag stavade först fel till Stråhed till stråhet. Och det skulle inte alls förvåna mig om det här går hem hos publiken så att han efter lördag är just STRÅHET.

Och slutet, ett klassiskt Lasse Holm-slut. Kul!