Arvingarna har repat nu och vi har fått se ett klipp därifrån. Och som de flesta artister kör de i scenkläder redan på torsdagen, vad det tycks. Det är kostymstiligt, med blingade glitterdetaljer och Tommy har en hel silverjacka. Och mössa. Oklart om han ska ha den på lördag också.

Här har vi återigen fyra rutinerade rävar på scenen. Sången låtar bra, stämmorna sitter och de vet hur man hittar kameror och låter glöden kännas in i tv-rutan redan på ett torsdagsrep.

Möjligen är Tänker inte alls gå hem lite mindre lekfull än I do var för två år sen.

Och scenen känns rätt så mörk, i neonljus i blått och lila till grabbarnas mörka kostymer. Visst blir det lite solgnistrande i gryningsljuset som under numret blir allt tydligare i led-skärmarnas tecknade stadssiluett.

Men kanske hade de vunnit på att vara ännu lite färggladare i det här glädjepillret till scenshow.

Scenteknikerna fick lite att stå i inför Arvingarnas rep, när åtta lyktstolpar ska slpas in på scenen för att ge effekten av en stad mitt i festnatten där man aldrig vill gå hem.

Och de är tillräckligt stadiga för att luta sig mot också.

Jag och vår fotograf Magnus Sandberg träffade Arvingarna i morse på artisternas hotell. Under säkra former med goda avstånd så klart, men det här med avstånden blir ibland lite fyrkantigt när SVT försöker planera.

Casper, Kim, Lasse och Tommy fick åka tåg till Stockholm på platser separarerade från varandra och hämtades också i varsina taxibilar.

Och nu pratar vi om ett band på fyra killar som spelat tillsammans i över 30 år. Och som sen ska trängas i en loge bakom scenen där SVT:s avståndslarm piper för att logen inte är stor nog. Ni vet avståndslarmet som alla i Annexet måste ha kring halsen och som piper och vibrerar om man är för nära varandra.

Från början hade SVT också tänkt att Arvingarna på scenen skulle vara minst 1,5 meter från varandra. Men nu har de ändrat sig. Varje scenakt räknas som ett hushåll, för de har så klart insett att det inte går att hålla avstånd på det sättet i varje sekund. Men egna taxibilar var redan inbokade, så då fick de resa på det sättet när de skulle till Stockholm.

Det var hela startfältet. Men nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag kommer sammanfatta ett andra intryck om varje låt i det här blogginlägget.

Kadiatou gör modern pop som lutar ganska långt åt Ariana Grande-hållet. Det är snyggt med en suggestiv öppning som bygger genom hela låten och kan bjuda på snygg dansshow. Men det är ett starkt startfält den här veckan. Kadiatou får inte göra några snedsteg om hon ska ta sig vidare. Nananono-partierna är effektiva, men det kommer effektivare refränger.

Lillasysters ambivalenta (för att inte säga scizofrena) Pretender är alltså först Mello-gitarrock, som plötsligt exploderar i brölig numetal för att sen helt ändra genre igen och bli handklapps-längtande arenarock åt Coldplay-hållet.

Jessica Andersson sjunger Horizon och även vid en andra genomlyssning är den möjligen lite för generisk. Hon kommer behöva lägga in hela sin personlighet i framträdandet, och det vet Jessica hur man gör. Jag gillar refrängen, men den är långt från lika effektiv som Party voice. Men man kan aldrig räkna bort Jessica. Hon har tagit sig till final med betydligt sämre låtar. Jag hade bara önskat mig mer av en monsterrefräng.

Paul Rey och The missing piece. Det här är snyggt. Fint. Lite tillbakalutat utan att bli för avslappnat. Pauls låt ger honom möjlighet att trycka till med rösten och den växer till sig.

Arvingarnas Tänker inte alls gå hem är precis så barnsligt enkel som de gör allra bäst och passar dem perfekt. Första stroferna i versen skrattar jag över, men så kommer den där supereffektiva refrängen som tar över allt.

Nathalie Brydolf gör en väldigt fin ballad med effektiva upprepande partier som gör att den inte glöms bort. Men hon kommer behöva göra sitt livs framträdande i det här starka startfältet. Det skulle vara häftigt med ett sånt genombrott och skulle också innebära en enorm skräll på lördag.

Danny Saucedo sticker ut med sin Dandi dansa. Det här är funk och soul och effektivt ”skönt” med massor av glädje som kan bli härlig fest. Kanske är det lite för ”skönt” och funkigt för att vara min kopp te hela vägen, men det här är snyggt producerat och kommer vara härligt och charmigt på scenen och svårt att motstå. Men vad betyder det egentligen när han sjunger ”Jag säger dansa, du vet vad jag menar”?

Nu ska jag och Markus spela in tv så ni får veta vad vi båda tycker, håll utkik på sajten så dyker det upp så småningom.

Arvingarnas Tänker inte alls gå hem är en hyllning till det vi nog alla längtar efter att göra när coronapandemin är över.

Det är banalt enkel dansbandspop där varje textrad är lätt att sjunga med i. Kanske lite för lätt.

Men det är en dansbandsrefräng av brottarklass, som kommer spelas på dansbanor så fort det bara tillåts igen. Supereffekt bugg-låt i lagom tempo för dem som föredrar att dra en foxtrot.

Klassisk schlager på det sättet där verserna i princip är helt underordnade den enorma refrängen med lekfull text av Nanne Grönvall. Det här går absolut inte att räkna bort.

Kolla Arvingarna. De tycks ha tagit med sig egna mikrofoner för att kunna repa sin scenshow ordentligt även på torr-repet. Kanske ett tips till övriga artister de kommande veckorna. Att ta med all rekvisita för att slippa repa tomhänta.

Om ni undrar varför alla tycks ha gått runt med vattenflaskor under genrepet så finns det en anledning.

Här ovan Euphoria-låtskrivarna Peter Boström och Thomas G:son tillsammans med Loreen. Och under grymma Stephan Berg som skrev Fångad av en stormvind.

Anledningen är att de inte fick sina små Hall of fame-statuyetter idag, utan i sändningen i morgon.

undantaget är Arvingarna som inte kommer kunna vara här i morgon. De fick sina redan idag. Och kommer också att klippas in som att de ser ut att vara på plats i sändningen i morgon.

Efter duetten får een mängd artister ta emot sina plaketter för att de valts in i Hall of fame, bland andra Arvingarna, som inte kommer kunna vara här i morgon och därför förinspelas idag, och Brandsta City Släckers.

Som bjuder på en klassisk Brandsta-klapp.

Välkomstfesten är rejält schlagertät här i Eskilstuna eftersom alla som blivit invalda i Melodifestivalens Hall of fame också bjudits in hit.

Eller vad sägs om Hanson, Carson och Malmkvist.

Melodifestivalens tävlingsproducent, Christer Björkmans kronprinsessa Karin Gunnarsson.

Linda Bengtzing.

Thomas G:son och Peter Boström.

Marcos Ubeda, som bland annat skrivit Afro-Dites Never let it go.

Per Herrey med fru, Per som numera är förbundsjurist på Musikerförbundet.

Brandsta City Släckers.

Roger Pontare.

Arvingarna, som lärt sig räkna till fyra och kunde konstatera att hela gänget var med. Dock bara till och med genrepet på fredag. För på lördag har de en spelning så då kan de inte längre vara på plats här i Eskilstuna.

Andreas Johnson, i sin sedvanligt framåtlutande position, som han alltid väljer att ha på bild.

Låtskrivaren Linnea Deb, med pojkvännen David.

Legendariska dirigenten Anders Berglund med fru.

Vid 03:15 blev det shotrace i Arvingarnas läger. Tillsammans med De vet du.

Ni ser Johan Gunterberg i jeansjacka till höger och Chris Martland i röd keps. och så Casper och Kim med ansiktena hitåt medan Lasseman har ryggen mot.