Chingiz från Azerbajdzjan är sist ut av de tävlande låtarna. Han gör ett snyggt nummer med kul och oväntade specialeffekter. Som när det på skärmarna ser ut som att han strålas upp i luften och sen släpps ner igen.

Och idén med industrirobotorna som fixar hans hjärta i starten är också cool.

Azerbajdzjan, landet vars namn jag lärt mig att stava tack vare Eurovision, är sist ut bland de tävlande länderna i andra semin. Det här är kanske kvällens häftigaste scenshow, där han står mellan två industrirobotar som i öppningen ser ut att laga hans hjärta.

Chingiz sjunger bra och när han dessutom i tv-skärmarna ser ut att strålas upp i luften av ljusstrålar så blir det väldigt publikfriande.

Norges Keiino var bland de sista att gå på röda mattan och Fred Buljo hade tagit på sig sin finaste samedräkt, och bar även den samiska flaggan på röda mattan. Det har ju varit lite kontroversiellt huruvida man ska tillåtas att ha andra flaggor än nationsflaggorna med sig i arenan tidigare år, men här var det inga problem i alla fall.

Azerbajdzjans Chingis är den som avslutar den andra semifinalen så han var också en av de allra sista på röda mattan. Tittar ni noggrant i bakgrunden så känner ni kanske igen en av hans körsångerskor, Sara Li, som ju tävlade med Björn Ranelid i Melodifestivalen för några år sen. Men det här är mer än ni kommer se av henne i sändningen, för hon är dold i bakgrunden under Chingis nummer.

Azerbajdzjans Aisel har lyft sig från gårdagens genrep. Hon har varit ganska hård i sitt uttryck, men nu känns hon mer avslappnad tycker jag. Azerbajdzjan brukar alltid ta sig till final och det blir nog så även ikväll.

De där videoeffekterna som bara syns i tv-rutan kommer ni se återkommande under kvällen. Många använder det, eftersom det inte finns några led-skärmar på scenen i år.

Azerbajdzjan är först ut av artisterna och Aisel låter bättre nu på kvällen när det gäller.

Azerbajdzjan är först ut i första semin och det börjar svajigt för Aisel som tycks tappa texten i öppningen. Eller så ska hon bara sjunga så lågmält att det inte hörs.

Det här är en svenskskriven schlagerpophistoria. Aisel använder sig av digitala effekter i tv-rutan, det återkommer hos en stor mängd av årets tävlande länder.

Men sången sitter inte särkilt bra idag.

Och när vindmaskinen gör så att hennes flyktiga tyger smiter åt under skrevet så blir outfitten också mycket märklig.

EBU tycks inte tycka att det är något som helst problem att Azerbajdzjan och Armenien år efter år rankar varandras låtar lägst i Eurovision.

Och att döma av deras svar på mina frågor om den azeriska juryns behandling av Cyperns bidrag i år, som sjöngs av artisten Hovig som har en armenisk pappa, så ser EBU inga problem med att den azeriska juryn tycks påverkas även av detta.

Åtminstone inte om man ska tolka det officiella uttalande som jag fått från en Eurovison-talesperson:

”Eurovison song contests vinnare utses genom telefonröster och jurygrupper (bestående av personer som arbetar inom musikindustrin), som båda har 50 procent del i resultatet.

Varje jurymedlem skriver under en bekräftelse på att de ska bedöma låtarna oberoende, baserat på ett antal kriterier, så som sången, texten, framträdandet och hit-potentialen.

De förstår att deras bedömning också ska exkludera personliga synpunkter för eller emot en artists personliga bakgrund. Vi förväntar oss av dem att respektera dessa regler, och är tillfredsställda med att de gör det, för att hålla tävlingen fri från (geo-) politiska influenser.”

Dock inget svar på om Cyperns delegation har lämnat in någon protest.

Men ska man tolka vad EBU säger här är att de inte vill se något problem i röstningen. De fortsätter att ducka helt enkelt.

This year – again –  I found the Armenian and Azeri jury votes somewhat troubling. And especially the Azeri jury’s treatment of the Cypriot singer Hovig, who is born in Cyprus, but has an Armenian father. Looking at the Azeri jury’s ranking this fact seems to have influenced the Azeri jury a great deal.

These are the questions I emailed to the Eurovision press-guys:

Azerbajdzjans och Armeniens avsky mot varandra framgår som vanligt tydligt när EBU släpper de deltajerade röstningssiffrorna.

Samtliga jurymedlemmar i respektive land rankade ärkefienden sist både i seminfinalen och i finalen.

Att EBU godkänner det här som ett ”valid result”, ett giltigt röstningsresultat, är anmärkningsvärt. Speciellt som vi har sett det återkommande och systematiskt ända sedan jurygrupperna återinfördes och EBU började särredovisa resultaten och jurymedlemmarnas poängsättning.

Men i år tycks även Cypern ha drabbats av osämjan mellan Azerbajdzjan och Armenien. Cyperns låt ”Gravity” är skriven av svenska Thomas G:son. Artisten Hovig är född i huvudstaden Nicosia, men hans pappa är armenier.

Och när man granskar de azeriska jurymedlemmarna tycks detta (Inte G:son alltså, men Hovigs pappa) ha haft en tydlig påverkan. För i semifinalen rankar den azeriska juryn Armenien i den absoluta botten, men näst sämst är Cypern, det är alla i juryn eniga om.

Även i finalen blir Cyperns låt rankad näst sist av den azeriska juryn, även om jurymedlemmarna i sin individuella rankning är lite mer varierad där.

Att Armenien och Azerbajdzjan ligger i luven på varandra är kanske en sak, om även irriterande. Men när deras konflikt också drabbar tredje part blir jag förbannad.

Jag har hört av mig till EBU med frågor om hur de motiverar att det systematiska bottenplacerandet av varandra kan fortsätta att räknas som ett ”valid result”. Jag har också frågat om det samma när det gäller Azerbajdzjans poängsättning av Cypern. Dessutom har jag frågat om de hört något från den cypriotiska delegationen och om de har lämnat in en protest.

BAKGRUND – Armenien och Azerbajdzjan:

Azerbajdzjan och Armenien ligger i väpnad konflikt över Nagorno-Karabach, ett område i Azerbajdzjan där invånarna till största delen är armenier.

Osämjan mellan de två länderna har synts tydligt i Eurovision ända sedan 2008, när Azerbajdzjan ställde upp för första gången. Armenien debuterade 2006.

När Azerbajdzjan arrangerade Eurovision 2012 hoppade Armenien av tävlingen med motiveringen att deras säkerhet inte kunde garanteras i landet. I Baku stängde också den lokala arrangören av alla officiella Eurovision-DJ:s av från den nattklubben Euroclub efter att en av dem spelade en armenisk Eurovision-låt.

Minst ett år har också personer i Azerbajdzjan som telefonröstat på Armenien i Eurovision tagits in på polisförhör, misstänkta för opatriotiskt beteende.

När den armeniska artisten Iveta Mukuchyan tog sig vidare till final i Eurovision i Stockholm 2016 viftade hon med Nagorno-Karabach-flaggan i greenroom. EBU riktade skarp kritik mot Armeniens delegation efter tilltaget.

mer prettokonstigt än Azerbajdzjan blir det inte ikväll.

Alltså det där hästhuvudet.