Australiens Sheldon Riley gör en känslosam repetition, och är nära att börja gråta när han sjungit klart. Det är en känslosam låt och ibland lever han sig in så mycket att känslorna tar över. Det är en hårfin gräns, ibland hjälper det och ibland stjälper det. Ikväll var det mer till hjälp skulle jag säga.

Och nu tar det lite tid att få ordning på Storbritanniens scenshow så Laura Pausini får hela arenan att sjunga Volare. Riktigt snyggt. Och smart.

Sam Ryder låter håret vara lite nytvättat rufsigt ikväll. Kanske skulle tjänat på att dra en borste genom. Han sjunger bra, det här är en härlig låt, men ibland blir det lite för lite känsla i låten och mer vokalgymnastik. Visst kan den utmana i morgon och kommer bli Storbritanniens bästa placering på många år. Och han levererar starkt.

Polens Ochman sjunger starkt och stabilt. Den här tror jag kommer gå bra i morgon. Absolut topp 10.

Serbiens Konstrakta kommer bli en klassiker, en av de låtar vi pratar om och kollar på om tio år. Det är sånt här som är viktigt i Eurovision. Jag älskar den, inte som vinnare, men som en underdog som ska vara här. Och jag klappar med och gör handrörelserna varje gång.

Estlands Stefan gör sin cowboywestern Hope som snygg avslutning, även om jag tänker att et hade varit ännu bättre om Serbien fått avsluta med en riktig fanfavorit. Det här är härligt, men känns inte som samma röj i arenan.

Men Stefan kör på bra ändå och hoppar mellan huvudscenen och sidoscenen. Han avslutar med att säga:

– That was fun!

Och där har alla artister repat

Estlands Stefan avslutar och han är inte riktigt så övertaggad som han varit på vissa rep. Bra att lägga band på sig ibland.

Estlands Stefan har verkligen drabbats av scenhaveriet här i Italien. Han skulle ha en hel ökenvärld och antagligen duellerande cowboys på led-skärmen bakom honom. Istället får han en stor död svart regnbåge, eftersom scenenväggen inte går att vända tillräckligt snabbt för att få fram led-väggen som är på andra sidan.

Men jag tycker att han får till det här med härlig stämning ändå. Han är charmig på scenen.

Men det där övertända delen där han ber publiken att sjunga med. Alltså, sluta med det. Det är bara fånigt.

Stefan från Estland har bra energi på scenen ikväll. Det här känns som en söndagspromenad till finalen. Publiken är med honom i arenan.

Estlands Uku Suviste levererar bättre idag än under repen. Jag har svårt att se att han tar sig till final ändå. Och visst känns det som att de har samma led-effekter som Victor Crone hade när han tävlade för Estland sist det begav sig, 2019 i Tel Aviv?

San Marinos nummer har verkligen lyft sen Flo Rida kom på plats igår. Senhit är fortfarande övertänd, men jag tvivlar inte på att de tar sig vidare.

Estland däremot, det ska mycket till om Uku ska ta sig till final. Det är så lojt gjort hela hans nummer, hans framträdande. Det känns deppigt.

Och Benny Christo från Tjeckien fortsätter att sjunga falskt. Aj. Jag tror dessutom inte att han känner det själv, för han ser så nöjd ut hela tiden på scenen. Det är ju bra att han har kul så klart, men han sjunger inte ut och mumlar mest när tonerna inte är falska så det skär.

Estlands Uku Suviste fortsätter med ett riktigt lojt framträdande.

Det mest märkliga är att det känns som att Estland har lvar led-bilderna från Victor Crones tävlingsframträdande i Tel Aviv.

Estlands Uku Suviste gör ett rätt lojt och oengagerat intryck under det här repet.

Storbritanniens James Newman fyrade av ett stort leende.

Litauens The Roop gav ett smakprov på sin fingerdans från scenshowen till låten Discoteque, men det var viktigt för dem att betona att låten inte är klassisk disco utan att den handlar om att man vill ut och dansa igen nu. Men det har inget med disco att göra. Typ så.

Portugals band The black mamba intog samma stenseriösa look.

Belgiens Hooverphonic var allvarligast på röda mattan och jag kunde inte komma på en enda fråga jag ville ställa till dem så det fick räcka med en bild.

Georgiens Tornike Kipiani såg ut att inte ha velat gå på turkosa mattan över huvud taget. Och med tanke på coronapandemin är det så klart helt förståeligt. Han valde att gå med munskydd, insvept i en Eurovision-halsduk.

Uku Suviste från Estland kom också ner för turkosa mattan i princip ensam och var duktig på att hålla avstånd, till skillnad från flera av de andra artisterna.

Spaniens Blas Canto valde också den allvariga minen.

Victor Crone håller tonen genom låten, bara en liten liten kråka i slutet. Men tv-produktionen missar massor av kamerabyten, så Victor ser ut att vara vilsen på scenen.