Norge nu, Keiino och det här är en låt som behövs i finalen, för det behövs upptempolåtar. Men jag tycker att den norska delegationen har slarvat bort et lekfulla i ”Spirit in the sky”.

Det här är en slags klassisk eurovisiondisco med etno-inslag. Men på scenen är det rakt, och enkelt istället för lekfullt och galet som det skulle ha kunnat vara. Det är synd tycker jag.

Fred Buljo har fortsatt svårt med tonerna när han jojkar och när han jojkar samtidigt som Alexandra Rotan sjunger så skär det sig rejält.

Norges Keiino var bland de sista att gå på röda mattan och Fred Buljo hade tagit på sig sin finaste samedräkt, och bar även den samiska flaggan på röda mattan. Det har ju varit lite kontroversiellt huruvida man ska tillåtas att ha andra flaggor än nationsflaggorna med sig i arenan tidigare år, men här var det inga problem i alla fall.

Azerbajdzjans Chingis är den som avslutar den andra semifinalen så han var också en av de allra sista på röda mattan. Tittar ni noggrant i bakgrunden så känner ni kanske igen en av hans körsångerskor, Sara Li, som ju tävlade med Björn Ranelid i Melodifestivalen för några år sen. Men det här är mer än ni kommer se av henne i sändningen, för hon är dold i bakgrunden under Chingis nummer.

Jag fångade norska Keiino på bild när de försökte smita förbi mig till baren.

På norska presskonferensen berättar Keiino att de bytt ut innehållet på led-skärmarna och att det är en av deras fans som har gjort den nya. Den norska låten är ju en fanfavorit så Tom Hugo kan inte låta bli att säga:

– Nån kallade Keiino för årets fanwank, men jag skulle säga att det är ett fullständigt samlag.

Givetvis skratt här i presskonferenshallen.

Norge gör sitt andra rep nu, gruppen Keiino med låten Spirit in the sky. Jojkande Fred Buljo har problem med tonerna i dag.

Alexandra Rotan också. Den här låten är en fanfavorit i årets Eurovision, med en väldigt catchy refräng, men sånginsatserna imponerar inte idag. Bara Tom Hugo levererar sången på ett vettigt sätt.

Numret är väldigt anonymt. Jag är förvånad över att Norge inte satsat på att gå all in-galet, eftersom låten är en så typisk Eurovision-låt som blandar jojk och edm med pop. De hade kunnat vinna på att ha massor av rekvisita och ser mer galna ut.

Nu blir det i stället bara en stor axelryckning där de går omkring på scenen i svarta kläder. Även fred Buljos samiska deltajer är så nedtonade i det svarta att de knappt syns, till skillnad från Jon Henrik som sett till att låta sitt samiska ursprung förstärkas i kläderna när han tävlat i Melodifestivalen.

Led-skärmarna börjar i en animerad bergsmiljö som möjligen kan föra tankarna till Norge. När Fred jojkar kommer det samiska tecken och sen flyttas de plötsligt ut i rymden. Jag vet inte om de har tänkt något med led-skärmarna eller om det bara handlar om att nån har tyckt att de olika grejerna är lite snygga. För det känns inte riktigt som det hör ihop.

tredje genomsjungningen låter lite bättre, men varken Alexandra eller Fred är hela vägen framme skulle jag säga…

I den ständigt återkommande tävlingen mellan Sverige och Norge är Sverige nog en självklar vinnare i år. Men Norges upptempolåt behövs i finalen, nu är jag orolig över att de kanske inte tar sig vidare dit ens en gång…

Vid sidan om baren, i bekväma fåtöljer, hittade jag Jon Henrik Fjällgren och norska KEiiNO:s Fred.

De jojkar ju båda två. Fred är i Eurovision med låten Spirit in the sky. De satt djupt försjunkna i ett samtal och när jag frågade om en bild så kramades de fint.