Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget låt för låt.
Malou Prytz. De flesta kommer inte reagera på det märkliga sättet att stava B-A-N-A-ASS, men den som hör kommer inte kunna tänka på nåt annat. Jag fnittrar mig genom låten. Men om Malou lyckas framföra det här med Ace Wilder-attityd och alltså tuffa till sin stil ännu mer, så är det absolut inte ofarligt. Det är skramligt, tramsigt och kan bli riktigt kul. Uttalat av Bananas låter dock ganska mycket som benenes.
Theoz. Att det här har startnummer två förvånar mig. Theoz levererar stark svensk gladpop som känns väldigt mycket 2022. Effektiv refräng, som hamrar in låttiteln ”Som du vill” genom att i varje refräng upprepa den TIO GÅNGER.
Shirley Clamp. Let there be angels är pampig ballad av klassiskt snitt som har potential att bli en evergreen. Eller bara kännas mossa. Den ligger bra som ballad mellan Theoz och Omar Rudbergs gladpoplåtar som har en betydligt yngre publik. Räkna med att det här kommer vara favoriten i de äldre ålderskategorierna. Jag säger det igen: Ballad á la Malta.
Omar Rudberg. Här kommer scenframträdandet vara helt avgörande. Moving like that är en popbagatell av det enklare slaget, kanske en lite för tunn soppa, men som kan bli riktigt mustig när Omar öser på scenen tillsammans med sina dansare. Latinotonerna finns där, men inte riktigt lika Alvaro Estrella-skrivet på näsan.
Danne Stråhed. Låten heter Hallabaloo. Det säger det mesta. Skånsk reggae. Med tramstext fylld av glädje. Några gin tonics innanför västen och tv-publiken kommer älska det här. Och definitivt en contender för barnrösterna, Theoz och Omar får se upp där. Jag småmyser mig genom andra lyssningen här.
Cornelia Jakobs. Lana Del Ray och Billie Eilish gjorde sitt intåg i Eurovisionmusiken det inställda året 2020 och vi kan räkna med några låtar i samma stuk i Europa även i år. Här kommer det svenska bidraget. Cornelia, som tävlat två gånger med Love Generation tidigare, har en svårsjungen och snygg låt med tydlig refräng som kan gripa tag. Lär vara kritikerfavorit, men det bör heller inte hindra tittarna, för det är tillräckligt effektivt för att funka vid en första lyssning. Om hon leverar på scenen.
Robin Bengtsson ska ha banduppställning på scenen och min kollega Jenny undrade om det handlar om LÖPband. Men nej, så är det inte. Det här är snygg arenapop med stor igenkänningsfaktor. Massor av delar är smart lånat från stora hits, utan att det blir uppenbart och därför ändå känns unikt och nytt. Framför allt upprepar Robin Bengtsson sig inte.
Där har vi fått höra alla låtar två gånger. Kan bli en spännande vecka detta!
