Benjamins presskonferens är precis över. Han fick rätt vettiga frågor. Bland annat tvingades han be om ursäkt för reaktionsvideon där fans uppfattat det som att han sagt olämpliga saker om andra medtävlande.

Benjamin bad verkligen helt om ursäkt, men jag är ledsen över att han inte förklarade tydligare när det gäller San Marino, att han aldrig kallade låten, eller artisterna, för low budget. Det han kommenterade var hur tv-produktionen såg ut. Och den var extremt lågbudget!

San Marinos artister Jessika featuring Jenifer Brening har med sig fyra dansande robotar på scenen. Jag vet inte om det är av ekonomiska skäl, men det ser i alla fall otroligt billigt ut.

Eller så kanske det är för att dra uppmärksamheten från det faktum att låtens refräng i delar är en karbonkopia på Måns Zelmerlöws ”Heroes”-refräng…

De är inte helt klara över vad det ska stå på skyltarna under framförandet.

San Marinos Valentina Monetta och Jimmie Wilson gör nån slags discopop i glittrande kläder. Det skulle kunna vara en härlig kalkon att älska.

Men nu blir det bara en kalkon att skratta åt. De tar sig själva på lite för stort allvar, i synnerhet Valentiona som har tävlat tre gånger tidigare.

San Marinos Valentina Monetta och Jimmie Wilson gör andra semins fånigaste låt.

Att Valentina dessutom tar sig själv på stort allvar, detta sitt fjärde försök i Eurovision, gör allting ännu märkligare.

Men det är samtidigt glatt och discotralligt. Och det behövs ju också i tävlingen.

Greklands Demy.

Irlands Brendan Murray.

Spaniens Manel Navarro.

Lettlands Triana Park.

San Marinos Valentina Monetta och Jimmie Wilson som inte kunde låta bli att skämta med Sloveniens Omar Naber.

Jag är i presscentret och tänker följa lite repetitioner idag, men som vanligt under Eurovision kommer jag inte följa alla rep slaviskt.

Jag har nyss sett San Marino som för fjärde gången skickar Valentina Monetta, nu i duett med Jimmie Wilson. Som vanligt är det Eurovision-legendaren Ralph Siegel som har skrivit Valentinas låt. Men som bevisats otaliga gånger under 2000-talet så har Siegel inte längre rätt känsla för vad som gör en Eurovision-hit.

Det är inget fel på hur Valentina eller Jimmie sjunger. Men den här duetten är mossig funkdisco som inte gör någon glad. Annat är några mycket inbitna fans i presscentret som är lyckliga över alla artister som återkommer till tävlingen år efter år.

Hur det gått för Valentina tidigare gånger hon tävlat? En gång har hon lyckats ta San Marino vidare till final. Då slutade hon på 24:e plats.

San marino hade alltså utsett Serhat till sn artist och valt låten I didn’t know. En smäktande känslofylld ballad.

Men plötsligt började Eurovision-fans höra av sig och undra om han inte kunde göra discoversionen av låten som de släppt lite på skoj.

Så San Marino lyssnade på fansen och vi får se Serhat framföra en märklig Boney M-pastisch. Det här är verkligen mitt guilty pleasure. Det gör mig så glad!

Foto: Pelle T Nilsson / Stella Pictures

San Marinos Serhat är så charmig på scenen, men den här Boney M-pastishen är tyvärr lite för otydlig. Jag tror inte det här kommer hända ikväll tyvärr.

I en paus efter Frans går Henric von Zweigbergk upp på scenen och efterlyser Serhats hatt som han kastar ut i publiken under sitt nummer.

– Han behöver den i morgon. Den är dyr.

Så ett fan i publiken får snällt lämna tillbaka den utkastade hatten.

– Om du står på exakt samma ställe i morgon så lovar jag att du får behålla den, säger Zweigbergk och råkar ju samtidigt antyda att Serhat inte har någon chans att gå vidare…

San Marinos Serhat och hans låt I didn’t know är ett av mina stora guilty pleasures i år.

Men det är svårt att ta honom på allvar på scenen även fast han tar sgi själv på mycket stort allvar.