Det märks att Stiko Per Larsson har kul på scenen. Han berättade på kommunfesten igår att hans band googlat Lotta Engbergs Fyra bugg, eftersom jag refererat till den när jag letade schlagerkalypso-referenser vid uppspelningen.

Men han tycks ha lyckats stoppa dem från att stoppa in Lotta Engbergs koreografi i sitt nummer.

Henric von Zweigbergk försöker hetsa fram ett Dala-bråk på scenen inför Stiko per Larssons rep. Men hur han hän försöker få Stiko Per att hålla med om dumheter han säger om Kalle Moraeus så får han till till det.

– Nej, nej, nej, vädjar Stiko Per från scenen.

Och sen lyckas han kontra med att sjunga några toner av Moraeus förra Melodifestivalen-låt Underbart.

Snyggt, parerat!

Stiko Per Larsson har ett brett kändisstöd tycks det.

Björn Skifs, Sanna Kallur och Joacim Cans är bara några av kändisarna som hejar på Stiko Per om ni kollar videon ovan.

Nu har Stiko Per Larsson och Mimi Werner kommit till festen också.

En av dem har klätt upp sig lite mer än den andra, tänker jag…

Stiko Per Larsson gör ett stabilt rep. Sången sitter och han tycks hitta sina kameror okej. Han gör en promenad ut på den främre plattformen och går sen tillbaka till scenen igen.

Det är en faslig massa mystiska symboler på Stiko Pers gitarr. Jag undrar om det är hemliga magiska symboler som kastar förbannelser på alla hans konkurrenter så att han tar sig till final.

Stiko Per Larsson har med sig bandet upp på scenen. Trummor, en bas, en gitarr och ett dragspel. Han själv spelar akustisk gitarr.

På stora skärmen bakom honom snurrar teckande bilder, bland annat av en flygande humla som också går igenom på trumsetet.

Det är ett enkelt nummer och Stiko Per gör det han ska. Sjunger snyggt och tryggt och känns bekväm på scenen.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget tills vi hört alla låtar.

Samir & Viktor har en nanana-slinga som är supereffektiv. Jag skulle säga att det här är den bästa låt de har gjort, trots det genombilliga flirtandet med årets värdstäder som är inskrivet i texten. Givetvis lär det bli massa shuffle-dans på scenen och de här killarna vet hur man charmar tv-publiken. ”Nu ska vi shakea fett det värsta som dom sett”. Ni förstår nog.

Ida Redig kanske borde ha bestämt sig för om hon ville göra Blaches City Lights, eller en Maggio/Hellström-refräng. Nu blir det liksom varken eller. Den stämningsfulla och snygga versen bygger upp till en hetsig refräng, som visserligen är effektiv, men bryter av lite för mycket för min smak. Och återgången till ytterligare en stämningsfull vers känns lite märkligt. Ska bli intressant att se hur det här blir på scenen. Kom ihåg att jag ofta har helt fel när jag sitter här och lyssnar på onsdagen.

Jonas Gardells det finns en väg har varit aktuell i tävlingen i flera år och det märks på låten. Det här är inte modernt utan snarare mycket traditionellt. Skulle kunna jämföras med Thorsten Flincks Jag reser mig igen, eller kanske med Rikard Wolffs tävlingslåt. Men om tittarna inte har stängt av ljudet efter första versen är det kul att se hur den fullständigt växer sig stark som nån form av klassisk politisk freds-kampsång från 70-talet.

Margarets In my cabana har låten med den mest effektiva refrängen den här veckan. Jag kan se mig själv stå och yla ”Let’s go ape in my cabana” på dansgolvet. Älskar också hur de rimmat cabana med manana (i morgon, på spanska).Det här är både party och varmt, och stjärnigt och coolt i vissa partier. Och har all potential att bli en hit.

Stiko Per Larsson kommer kämpa i motvind med sin Titta vi flyger. Direkt efter Margarets poppiga låt gifter han ihop Peps Persson med Lotta Engbergs Fyra bugg-kalypso. Om han lyckas få till ett alldeles fantastiskt framträdande av det här, som slår tittarna som en käftsmäll kan det funka. Men han kommer verkligen behöva kämpa.

Mimi Werners Songburning skulle kunna överraska på lördag. Det är en snygg countrypop-låt med Miss Li-vibbar. Men Mimi måste bevisa att hon ska vara i tävlingen. Förra gången åkte hon ut i sin deltävling så hon har inget gratis den här gången. Men med en modern och snygg produktion som känns radio-hittig och en effektiv hook kan det absolut funka.

Liamoos Last breath är snygg, utan att vara för modern för att inte kännas igen. Det är Coolios Gangsta’s paradise framfört av startfältet största hjärtekrossare, som definitivt kommer smälta hjärtan på scenen. Det här lär definitivt funka på lördag.

Stiko Per Larssons Titta vi flyger är svensk trubadur som vill tralla sig till en härlig stund på scenen, komplett med ååh-ååh-ååh-parti att sjunga med. Jag letar i huvet efter rätt ord för att beskriva kompet, Markus Larsson får mig att hitta kalypso. Japp. Kalyso. Typ Lotta Engbergs Fyra bugg och en coca cola. En Lotta Engberg-kalypso alltså. Jaha, det hade jag inte förväntat mig i Melodifestivalen 2018.