CES – Consumer Electronics Show är världens största mässa för konsument-teknik och pågår hela veckan i Las Vegas.

Det börjar med en tre timmars försening i San Francisco. Orsak: Det regnar. Man får försöka förstå. Kalifornien har inte sett regn på två år, så klart det blir panik när det börjar skvätta. Slösurfar på CES-sajten. Inser att det inte går att få grepp. Mässan är större än någonsin förr, utspridd över hela Las Vegas. Alla är där. 220 000 kvadratmeter utställnings yta. 170.000 personer besöker monstermässan. Etthundra-sjuttio-fuckig-tusen. Som tre Borås, nästan.

Branschens höjdare står på rad för att hålla keynotes. Hur många paneldiskussioner, föredrag, sessions och presskonferenser? Oändligt. Alla i ett kors-och-tvärs tidsschema som aldrig går att få ihop. I olika delar av stan. Pressmeddelanden fortsätter att hagla in. Techprylsöverdos. Får kraftig lust att stänga av inboxen. Att mangla fram vad som är mest intressant att rapportera om i den här tsunamin av information känns övermäktigt.

En Silicon Valley-veteran och stenrik risk-kapitalist som jag träffade för nåra veckor sen messar. Såklart är han CES- veteran också.
Hur ska jag överleva det här, undrar jag?
”Drink heavlily!?!”, föreslår han.

En man med som sitter bredvid i gaten klev på sitt plan mot USA och CES vid sex i morse. Fransk tid. Han har varit igång ett tag, men är vid gott mod och ska besöka mässan för sjätte året i rad.
– Jag blir som ett barn i tomteverkstan på mässgolvet, säger han och ler.
Sedan berättar han att han alltid kör en debriefing-helg i San Francisco efter CES-spektaklet – för att komma ner i varv.
– Nu för tiden håller jag max tre-fyra dagar, det är en lavin av intryck, säger han.

Flödet i sociala medier är upptrissat.
”Nu börjar galenskapen”, hojtar en kompis som ställer ut hörlurar på CES från sitt facebook-konto.
En annan förklarar att han helt slut sänkt sin kropp i hotellrummets jaccuzzi (och gärna stannar där resten av veckan) efter första pressdagen på mässgolvet. ”Koffein, koffein, koffein”, är en annan CES-kommentar.

Det låter det som om jag ska på boot-camp.

När jag till sist landar i pråligt kitchiga Las Vegas har första mässdagen redan tagit slut. Men det är inte slut än på länge. Vi får se hur länge jag håller.