Kan tvinga Uefa att riva FFP och låta dopningen flöda
Kina kan inte konkurrera om de bästa spelarna ännu men påverkar redan i dag den europeiska fotbollen.
Köpet av Oscar från Chelsea visar hur pengarna österifrån nu också hotar den interna konkurrensen i Europa.
Nu måste Fifa fastställa att samma regler gäller för alla klubbar i världen – annars kan Uefa tvingas riva upp FFP.
600 miljoner kronor för en bänkspelare från Chelsea som i sin tur dansar förbi alla andra fotbollsspelare i världen på lönelistan med motsvarande 243 miljoner kronor om året som ersättning för att slippa bänken i London. Det är många frågor som väcks när den kinesiska fotbollen nu återigen pumpar upp sin egen lönenivå: ”Vad är planen” och ”hur mycket pengar finns det egentligen”. Men låt oss stanna vid hur det här kommer påverka den europeiska fotbollen.
Den kinesiska ligan är inte en sportslig utmanare för någon europeisk storliga ännu men de har blivit en avgörande makthavare i transfervärlden. Inte för att de kan köpa de bästa spelarna men för att de kan möjliggöra för europeiska klubbar att göra det.
Det gäller inte minst Chelsea.
Redan 2014 såg dåvarande tränaren José Mourinho hur Chelseas roll i fotbollens näringskedja förändrats.
– Vi tjänar pengar för att kunna spendera pengar. I varje transferfönster förlorar Chelsea spelare. Vi säljer spelare. För tillfället är Chelsea ingen spenderare utan en klubb som måste tjäna pengar på försäljningar för att ha råd att värva, sa Mourinho.
Anledningen till Chelseas omställning från en klubb som pumpade in pengar i fotbollen till en klubb som var tvungen att hämta pengar ur den var Financial Fair Play. Roman Abramovitjs oljepengar sågs som dopning av Uefa som snabbt försökte strama till regelverket innan London-klubben hann bygga upp en lika stark kommersiell verksamhet som till exempel Manchester United.
Det hotade på allvar London-klubbens plats i Premier League-toppen.
Nu får Kina samma effekt som oljepengarna. Eftersom klubbarna där ligger utanför Uefas bevakningsområde behöver de inte anpassa sig till något finansiellt regelverk utan kan pumpa in pengar efter behov. Påverkan på Europa blir att de klubbar som har goda affärskontakter med Kina också kan skapa sig genvägar förbi FFP.
Genvägar som kan liknas vid de en stenrik ägare tidigare öppnade.
Det här skapar självklart svårigheter för fotbollen. För vad händer om Roman Abramovitj knyter goda försäljningsrelationer utanför fotbollen som sedan gynnar honom inom sporten? För att inte tala om alla kinesiska affärsmän som på senare år köpt ägande i europeiska klubbar. Vad kan Uefa göra om de börjar skicka spelare till klubbar i hemlandet i utbyte mot (för europeiska klubbar sett) överpriser?
Sponsorkontrakten värderas redan i dag av Uefa för att undvika dopning men hur ska förbundet avgöra vad en spelare är värd när den faktiska betydelsen för en klubb skiljer sig så radikalt?
För en kinesisk klubb med outtömliga resurser kan det ju kanske vara värt att betala 600 miljoner kronor för en 25-årig brasiliansk spelare med Premier League-aura men för en europeisk klubb som måste anpassa sig till FFP är det otänkbart för en reservspelare från Chelsea. Därför blir summorna orealistiska under FFP-taket och förvandlar Kina till en nyckelspelare eftersom de står utanför.
De blir ett hot både mot den europeiska fotbollen (i konkurrens om de bästa spelarna) och mot konkurrensen inom Europa (där enskilda klubbar gynnas något extremt av försäljningarna). Det finns signaler från Kina om att det samvetslösa investerandet snart kan vara över men tills dess kommer problemen kvarstå. Och vem säger att inte någon annan nation sedan kommer följa efter?
Jag lutar mer och mer åt att vi i framtiden måste stadga upp fotbollen över kontinenternas gränser med gemensam lönetak och fastställda arvoden till agenter för att säkra en rättvis konkurrens och behålla pengarna inom sporten. Det är dock en rejäl utmaning att få spelare som till exempel Kina, som ligger efter i utvecklingen, att acceptera att behålla sin svaga plats i näringskedjan.
Det finns ingen lätt lösning på problemen men tills vi hittar en är den europeiska fotbollen som vi känner den i dag hotad. Påverkan från Kina är redan här och riskerar bara att bli större och större.
Händer ingenting kan resultatet snart bli att den europeiska fotbollen tvingas göra samma resa som Chelsea gjort. Från en köpande maktspelare till en säljande part i underläge. Det andra alternativet är att riva upp FFP-reglerna och låta pengadopningen flöda fritt.
Inget av de valen känns särskilt lockande.
