Enligt portugisisk press är det mer eller mindre klart.
Victor Nilsson Lindelöf är av allt att döma på väg till Manchester United i den näst dyraste svenska övergången genom alla tider.
Det är värt att tro på men är det verkligen en så bra idé?
Victor Nilsson Lindelöf var för 1,5 år sedan reserv i den svenska truppen till U21-EM, för ett år sedan en lovande bänkspelare i Benfica och för ett halvår sedan joker i den svenska EM-truppen. Snart kan han bli Sveriges näst dyraste fotbollsspelare genom alla tider om han i januari byter Benfica mot Manchester United för 440 miljoner kronor.
Bara Zlatan Ibrahimovic har kostat mer när han 2009 lämnade Inter för Barcelona i en affär värd motsvarande 650 miljoner kronor. Då hade Zlatan vunnit Serie A:s skytteliga och sågs som en av världens allra bästa anfallare. Victor Nilsson Lindelöf har alltså bara spelat ett års seniorfotboll.
Så är det här verkligen en bra idé?
För visst är det ett överpris United betalar för svensken och med det kommer både för- och nackdelar. Det innebär en stor press utifrån att gå in och omedelbart prestera men det ger också paradoxalt nog en arbetsro inifrån med garantier om såväl tålamod som förtroende. Det som gör mig lugn är namnet José Mourinho.
Enligt Record är det Mourinho personligen som övertygat Uniteds klubbledning att betala nästan en halv miljard kronor för svensken då han ser 22-åringen som en kommande nyckelspelare i sitt lagbygge. Det känns uppenbart att det är portugisen själv som vill ha Nilsson Lindelöf och vi kan vara säkra på att Mourinho gjort sin läxa inför den här värvningen. Han är av förklarliga skäl expert på den portugisiska fotbollen och är därmed mer än kvalificerad att bedöma hur bra en spelare är utifrån vad han presterat i den inhemska portugisiska ligan. Det är bra.
Bra att summan är rejäl
Det gläder mig också att summan faktiskt blir rejäl. Det innebär att United, oavsett eventuella tränarbyten, kommer tvingas att verkligen ge Nilsson Lindelöf såväl förtroende som tid att ta den viktiga roll han nu förväntas få. Det garanterar också att det är just som en tilltänkt nyckelspelare svensken värvas och inte som någon billig chansning eller prisvärt komplement till andra. Det är också bra.
Det enda negativa med prislappen är den press det innebär.
Jag var riktigt kritisk när United värvade Anthony Martial från Monaco sommaren 2015 för en halv miljard kronor (uppgifterna om den exakta prislappen varierar) och det som oroade mig då var att Martial bara var 19 år, anfallare och dessutom kom i ett läge där Uniteds fans skrek efter en frälsare då klubben inlett säsongen haltande. Martial motbevisade mig inledningsvis men har i år fått ett rejält bakslag på planen samtidigt som brittisk media rapporterat om stora personliga problem utanför densamma. Kanske var det omställningen som till sist blev för stor.
Det som gör mig lugnare kring den här risken i Nilsson Lindelöfs fall är att han är äldre, mittback, känns mogen och dessutom ser ut att ha en ganska oproblematisk syn på fotbollen i allmänhet och sin egen förträfflighet i synnerhet. Han känns kort och gott som en ganska ovanlig personlighet i dagens fotboll.
När andra lovande talanger predikat om extraträning och dieter har Nilsson Lindelöf hela tiden känts mer avslappnad till sitt eget idrottande. Låt mig ta ett exempel från i somras.
Jag beskrev då i EM-bloggen skämtsamt en annorlunda episod som utspelade sig gömt bakom de rullande tv-kamerorna under en pressträff i Stockholm inför avresan till EM i Frankrike. Vi satt på Park Hotell i centrala Stockholm – intill restaurangen där en för spelarna förbjuden chokladkaka dinglade framför deras ögon. Där fick den stå orörd tills en fram tills nu anonym spelarna fick upp ögonen för den kladdiga skapelsen.
Förstod direkt
”Han glider först förbi bordet på väg ut men dröjer sig sedan plötsligt kvar. Backar ett par steg. Blickar mot entrén: Grönt ljus. Blickar mot terassdörren: Ledarfritt även där. Sen slår han till.
Med en snabb höger, värdig Ingo Johansson, trycker han iväg näven mot bordet. Bestämt låter han den inte dröja en sekund i luften utan sänker den snabbt likt en skenande lyftkran till bordsytan, greppar en bit av kladdkakan och halar lika snabbt girigt in handen igen med bytet väl gömt i näven.
’Lyckades jag?’. Man riktigt ser hur adrenalinet pumpar. Samma avsökande av rummet men i bakvänd ordning. Terassdörrren: Grönt ljus. Matborden: Ingen såg. Entrén: Helvete!
Likt Atlas i Gladiatorerna tonar den jättelika vakten upp sig. Med mörk uniform och på uppdrag av förbundsledningen vaktar han hotelldörren för att inga obehöriga ska smyga in i skydd av pressens närvaro. Nu har han fångat spelaren med fingrarna i syltburken.
Efter en sekunds panik vänder sig landslagsstjärnan om, tittar mot vakten, bränner av ett stort leende och sätter sedan pekfingret mot munnen. ’Schhhh’”
Efter att jag publicerat blogginlägget tog det inte lång tid innan Victor Nilsson Lindelöfs flickvän Maja Nilsson reagerade på Twitter: ”Behövde knappt fråga Victor om det var han, jag förstod på en gång.”
Finns utmaningar
Det finns många utmaningar med att efter blott en säsong som seniorspelare gå till Premier League som titeltörstande Manchester Uniteds dyraste backvärvning genom alla tider men det finns ännu fler möjligheter. Och någonstans måste du bara ta chansen, kasta dig ut på djupt vatten och hoppas att du kan simma.
Vi vet att Victor Nilsson Lindelöf har talangen som krävs för att utvecklas till en nyckelspelare i Manchester United och jag tror också att han har en personlighet som gör att pressen av prislappen kan bli ett lyft snarare än en belastning. Men det ger som bekant inga garantier.
Det återstår fortfarande att se hur han kommer tackla de motgångar som kommer komma och hur väl han kan hantera situationen i en av världens största klubbar.
Men det är en bra övergång, en för Victor själv gynnsam prislapp, en passande ny klubb med backbehov, en perfekt ny tränare och en helt okej tajming för flytten (sommaren är alltid att föredra). Nu är det bara hoppas att affären går igenom och att Victor Nilsson Lindelöf kan simma.
