PRX-T 33. Det låter som en rymdfarkost i Star Wars, men nej, det är en ny typ av ansiktsbehandling där PRX står för peroxid och T 33 står för 33 procent triklorättiksyra, som är en otroligt potent syra.
På 90 -talet fräste man bort det mesta av hudens skyddsbarriär med TCA-syra-behandlingar. Metoden gick under namnet ”vinkelslipen” hos hudläkare och konvalescensen var flera veckor. Men som i de flesta branscher går den biotekniska utvecklingen framåt. Ett italienskt forskarteam kom för några år sedan på att om man blandade upp triklorättiksyran med väteperoxid så uteblev den aggressiva nerslipningen av överhuden men stimuleringen och förnyelseprocess i huden kom igång. Minus alla negativa bieffekter. Nu är det ansiktsbehandlingen som är på allas läppar.

”Man kan närmast beskriva behandlingen som en aktiv biostimulering av huden och den kan göras på alla typer av hudtoner, även de mycket mörka. Huden blir heller inte ljuskänslig som efter en konventionell syrabehandling, så den kan utföras alla årstider”, förklarar Liane Åsberg, auktoriserad hudterapeut på salong Tant Raffa i Stockholm.
Behandlingen kan utföras separat eller i kombination med andra tekniker, som microneedling eller mesoterapi. Liane börjar behandlingen med en apparat som kombinerar rött och blått LED-ljus, värmande radiofrekvens och vakuum – Magic Pot. Den masserar och värmer upp vävnaden på djupet och förbereder vävnaden för PRX-T33.

Efter ca 20 minuter är det dags för de ärtstora geléklumparna med den aktiva substansen att tryckas in i huden med hjälp av masserande rörelser. Allt efter ett speciellt behandlingsmönster.
”Jag valde att ta hem den här metoden för att jag gillar att arbeta med mina händer. Man känner hudens kondition och reaktioner på ett helt annat sätt än när man applicera syror med penslar som annars är det vanliga”, berättar Liane Åsberg som har blivit känd för att ha vidareutvecklat Tibetansk Faceliftmassage och de senaste 15 åren utbildat andra terapeuter i tekniken.

Det pirrar till aningen i huden vid den aktiva massagen, men det kan inte liknas vid det pirret som man kan känna vid en konventionell syra-behandling. Efter en lugnande applicering av kalla vattendränkta pads och en lugnande, kylande arkmask är jag på banan igen. Bäst effekt av den timslånga behandlingen ser jag på mina linjer vid ögonvrån. Mina kråksparkar är borta. Nåja, nästan. Liane kan bara konstatera att jag inte är den första som upplever den här omedelbara plumpingeffekten av huden. Metoden ska även förbättra ärrbildningar och pigmenteringar, enligt tillverkaren.
”Jag kan se hur rynkorna försvinner under mina händer när jag masserar in ämnet i huden. Jag ser också mycket goda resultat på dekolletaget och hos acnekunder, men det behövs fler än en behandling då”, berättar Liane Åsberg.

Efter några dagar upplever jag en lätt fjällning av huden vid näsvingarna. Det är allt. Efter tre-fyra dagar uppstår en bebismjuk struktur i huden. Det var längesedan den känslan uppstod kan jag säga, utan att avslöja min ålder.

Vad heter metoden: PRX-T33
Var gjorde jag behandling? Tant Raffas hudvård och utbildning på Söder i Stockholm
Vad är det för slags behandling?: Metoden består av två olika syror varav en är transportör av det aktiva ämnet som stimulerar huden underifrån. Metoden beskrivs som en nålfri biorevitalisering av huden.
Vad kostar en behandling?: 1995 – 3995 kr beroende på område och kombination
Vad händer i huden? Enligt tillverkaren stimuleras hudens vävnadstillväxt
Vilka ska inte göra behandlingen? Gravida, ammande, aktiv herpes. Minst 14 dagar efter avslutad Retinol/AHA-behandling
Upplevelse: Jag har testat många metoder genom åren och den här ansiktsbehandlingen tar hudens kondition till en ny nivå. Porerna minskar och strukturen förbättras.Bäst effekt såg jag på de grunda rynkorna runt ögonen.

Idag var en bra dag! Det hände tre bra saker. Jag tog min klimat-examen på Schibsted och är diplomerad ”Sustainability Changemaker”. Garnier har blivit officiellt godkända av Cruelty free International och får använda sig av Leeping Bunny märkningen på sina produkter. Men kanske det viktigaste; Kina rycker allt närmare ett totalförbud mot att testa importerad kosmetik på djur. Det sistnämnda rapporterar Cosmetics design Europe.

Från och med den 1 maj i år, 2021, kommer importerad ”vanlig” kosmetika inte att behöva genomgå djurförsök. Det har Kinas National Medical Products Administration (NMPA) beslutat i en kommuniké den 4 mars. Myndigheten meddelar också ”att de i och med detta beslut börjar acceptera data från alternativa djurförsöksmetoder för registrering och nyanmälan av kosmetiska ingredienser”.

Vad är då vanlig kosmetika? Jo, produkter som inte gör anspråk på att vara ”anti-ageing” , ”hudblekande” eller ”behandla acne”. De här tre hudvårdskategorierna är undantagna och måste fortfarande testas på djur. Blä. Och why?

Enligt den kinesiska myndigheten NMPA var ett av huvudmålen för den nya icke-testande policyn att ”det finns accepterbara toxikologiska testdata från alternativa testmetoder”, skriver Cosmetics design Europe.

Vad krävs då av producenter som vill exportera sina produkter till Kina?

För det första måste företagen kunna visa upp ett certifikat för ”god tillverkningssed” (GMP = Good Manufacturing Practices) utfärdat av inhemska myndigheter som kan bifoga relevanta bedömningsresultat och bekräfta produktsäkerheten. Företagen kommer fortfarande att vara skyldiga att utföra djurförsök på produkterna som är avsedda för spädbarn och barn eller om de använder nyframtagna kosmetiska ingredienser under en tre år lång övervakningsperiod, eller om ”anmälaren, ansvarig person eller tillverkare listas som ett viktigt övervakningsmål enligt NMPA: s kvantitativa betygssystem”. Vad det sistnämnda innebär kan man bara spekulera i.

Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en dag som den här som jag skänker en tanke åt alla fantastiska kvinnor som jag träffat på resor jag gjort genom åren – i skönhetens tjänst. Kvinnor som sliter för några kronor om dagen för att vi ska dofta gott, vara piffiga och kunna köpa ljuvliga produkter. Som kvinnorna vid vaniljodlingarna på Seychellerna, eller kvinnorna i argankollektivet Marjana i Marocko och kvinnorna på soptippen i Bangalore i Indien, som tjänar 2500 kronor i månaden. Dessa kvinnorna är de sanna hjältinnorna.

Pandemin har stukat modebranschen rejält. Men den har även satt fart på kreativiteten och innovationskraften hos flera designers. När modevisningarna uteblivit med traditionella catwalks, inför uppklädda kändisar, har flera internationella designers  presenterat sina kollektioner på ett helt nytt sätt.

Donatella Versace valde att göra en virtuell djupdykning i ett akvarium när hon visade sin senaste kollektion. Moschino använde marionettdockor både på catwalken och i publiken för att visa sin nya kollektion. Jodå Ann Wintour var på plats. Simon Porte Jacquemus visade sin vårkollektion i böljande sädesfält med enormt avstånd mellan både mannekänger och publik. Visningen var, som de alltid är, en hyllning till hans döda mor Jacquemus, som omkom i en bilolycka 42 år gammal när Simon Porte var blott 18 år gammal.

Franska designerduon Arnaud Vaillant och Sébastien Meyer, som döpt sitt modemärke Coperni efter astronomen Copernicus, valde att göra sin höstvisning som en drive-in upplevelse i den enorma Accord-arena i Bercy, med plats för 22 000 åskådare. Nu var det ett 80-tal åskådare som fick chansen att uppleva världens första Drive-in catwalk genom att sitta i sponsorbilar. Suggestiv musik med synkroniserade strålkastare gav en ny dimension till hur man kan uppleva kläder under en modevisning.

Arnaud Vaillant och Sébastien Meyer började sin modesejour hos Space Age modedesignern Courrèges men där blev de relativt kortvariga för att istället satsa på ett eget märke. Men influenserna från det futuristiska Courréges är tydliga. Kort korta kjolar, material och fokus på höga axlarna speglar deras fascination för unika skärningar.

”Vi försöker hitta en bra mix mellan tekno, unisex och chichet. Vi fokuserar på att det ska vara välskräddat men ändå tillgängligt prismässigt. Vi vill se våra kompisar i våra kläder”, säger duon i en intervju med Vogue.

Vissa designersamarbeten kittlar till lite extra. Haute Couture-designern Iris van Herpen och Björn Axén är ett sådant samarbete.  Den holländska designern är känd för sina böljande abstrakta textilier med inspiration från naturen, med futuristiskt uttryck och omisskännliga silhuetter.

Nu har Iris van Herpen designat flaskan till Björn Axéns nya hårspray och även en scarf där 200 kronor av försäljningen går till Regnbågsfondens arbete med att synliggöra hbtq-frågor.
”Vi är otroligt stolta över att få jobba med en så extremt hantverksmässigt talangfull designer på den nivån som Iris är. Att hon ville förgylla vår produkt och skapa ett mönster till oss är en ära. Hon är extremt selektiv med samarbeten så det är ett bevis på att vi håller den kvalite som krävs”, kommenterar Johan Hellström, ägare av Björn Axén.

Sedan 2011 har Iris van Herpen deltagit i Haute Couture-visningarna på modeveckorna i Paris och att den hyllade modedesignern bestämde sig för att bidra med sin design till skönhetsbranschen var att överskottet går till Regnbågsfondens arbete, menar hon.
”Det är verkligen en viktigt och bra sak som den här organisationen kämpar för. Visionen och hängivenheten från Regnbågsfonden och stödet från Björn Axén har varit mycket inspirerande för mig i mitt arbete med kollektionerna, så det har varit ett viktigt projekt att delta i från min sida”.

Varför är det viktigt att synliggöra diskrimineringar i samhället?
”Det är hoppfullt att veta att HBTQ-frågor tas på allvar i Sverige men på många andra platser i världen ser det inte ut så. Där kan det vara är en fråga om liv och död. Identitetsfrihet är en viktigt faktor för ett hälsosamt samhälle. Vi hör alla ihop och förtrycket av minoriteter smittar av sig på oss på alla”.

Du nämner ofta hoppet också. Varför är det viktigt att  ingjuta hopp, anser du?
”Resan till det bättre och framsteg i samhället är lång och oviss men det skapar hopp att veta att var och en av oss faktiskt har något att säga till om. Och att man om enskild faktiskt kan göra skillnad”.
Varför tycker du att det är viktigt att lyfta fram frågor om jämställdhet och rättigheter?
”Jag växte upp i Nederländerna och jag inser hur lycklig jag är, att yttrandefriheten är självklar där. Att jag fått vara den jag är har uppmuntrats under hela min uppväxt. Men jag förstår också hur sällsynt detta är och att många länder förtrycker den här rättigheten. Känslan av frihet har hela tiden varit grunden för det jag gör idag och vem jag är. Men även i Nederländerna, som ses som ett progressivt land, finns det fortfarande arbete att göra i de här frågorna”.

Vad är din relation till Sverige? Vad vet du om Sverige?
”Jag reste till Sverige när jag gjorde en utställning med mitt arbete där. Sverige är känt för sin vackra natur, sina duktiga modeskapare och landets fantastiska hälso- och sjukvård. Utbildningen ligger på en hög nivå och Sverige är känt för att vara ett av de mest progressiva länderna i världen när det kommer till att inkludera HBTQ-frågorna i samhället i stort”.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
”Jag har många drömmar men om jag får relaterat till vårt samtal just nu, så önskar att den höga livskvaliteten ni har i Sverige kommer att sprida sig till hela världen och att varje land på denna planet växer och får en mer inkluderande hållning och respekt för minoriteter”.

Rose Hermès heter uppföljningen till Hermès Beautys succé Hermès Rouge som var läppstift,  producerade med ett hållbarhetstänk i fokus. Nu är det alltså dags för mer. Rouger, penslar och läppglans närmare bestämt. Rose Hermès är namnet på rougen som kommer i åtta nyanser och ska vara en hyllning till den rosa färgen som förekommit i olika kollektioner i det franska designhusets produktion.

I den 89 sidor omfångsrika pressmeddelandet beskrivs produktionen och färgerna inlevelsefullt där de hämtat inspiration från sin anrika historia med nerslag i artdeco-perioden på 30-talet, 1961 års produktion av den rosa ullkostymen Azalée och 80-talets poppiga rosa scarveserna La Fabrique des Rubans och Théâtre d’ombres.

Penslarna är handgjorda av en fransk borstmakare av gethår och trä, och väskproducenten tillverkar även en rund liten väska i kalvskinn där det diskformade rouget, formgiven av Pierre Hardy, får plats.

Läppprodukterna, Rose Hermès Rose à lèvres, innehåller hallonfröolja och vita mullbär och är doftsatta av Christine Nagel, Hermès egna chefsparfymör. Här har väskmärket hittat inspirationen från finishen i sina exklusiva läderprodukter. Som tidigare är hylsorna utbytbara och förpackningarna gjorda av återanvänt papper. Även rouget är refill-koncept.

Ett av världens dyraste företagsköp inom skönhetsbranschen är på väg att genomföras. Det är amerikanska Estee Lauder Companies (ELC) som förvärvar 76 procent av aktierna i Deciem senast 2024 (idag har de 26 procent). Motsvarande 12 miljarder kronor får de punga ut för köpet. 12 miljarder…

Det kanadensiska företaget Deciem, som släpper sin första doft i dagarna, värderas till 24 miljarder kronor eftersom ELC betalar 12 miljarder kronor för att öka sin andel i märket.

”Under de senaste fyra åren har vi byggt ett riktigt speciellt långsiktigt partnerskap med det otroliga Deciem-teamet och vi är glada över vad framtiden kommer att innebära”, säger Fabrizio Freda, VD och koncernchef för ELC, till Cosmetic Business.

Deciem är känt för sin prisvärda kosmetika och ökade försäljningen till 460 miljoner dollar förra året, vilket speglar en större branschefterfrågan på hudvård där konsumenter i allt högre grad experimenterar med ingredienser som AHA-syror och niacinamid.

Deciem, The Abnormal Beauty Company, är ett företag som två år på raken har bojkottat Black Friday. Om det kan ni läsa här.

Globalt har skönhetsbranschen drabbats hårt av pandemin. Men hudvårdsproducenter är de som klarat sig bäst. I Sverige har det lanserats flera nya märken under året. Ett av dem som vågade satsa är svenska hudvårdsmärket OM SE.
”Pandemin hjälpte oss att bestämma oss för att det här är det vi ska göra nu”, berättar Jenny och Jacob Huurinainen.

För några år sedan slog K-Beauty igenom, hudvård från Korea, med flera steg inblandade i den dagliga hudvårdsrutinen. Sedan kom J-Beauty upp på tapeten. Hudvård från Japan, med ritualer och högteknologiska produkter i fokus. Men nu är det dags för S-Beauty. Skandinaviska och svenska skönhetsprodukter med en minimalistisk framtoning både i antal steg i hudvårdsrutinen och i designen.
Mitt under den brinnande pandemin har flera svenska märken trotsat rädslan för att gå under och istället valt att satsa. OM SE, Tash Sisterhood, Mantle, Melyon, Niche4all och Rdp skincare är bara några svenska märken som sett dagens ljus under pandemin. Nischade småskaliga märken med hållbarhet och kvalitét i fokus.

”Vi är båda i konsultbranschen och under coronan minskade våra uppdrag och det gav oss chansen kunna ägna oss åt det här på heltid. Man kan säga att vi har pandemin att tacka för satsningen”, säger Jenny Huurinainen i en videointervju. Hon och hennes man grundade det ekologiska hudvårdsmärket OM- SE eftersom de tyckte att det saknades stilrena och effektiva svenska märken med få ingredienser.
”Utgångspunkten har varit oss själva. Vi har skapat ett märke med våra egna värden där kvalité och minimalism var våra kärnvärden. Vi ville formge produkter som vi själva vill ha i vårt badrumsskåp och pandemin hjälpte oss att göra det”, säger Jenny som tillverkar sina produkter i Jämtland av noga utvalda oljor och örter.

Ett annat svenskt märke som valde att lansera under förra året var nature-certifierade Tash Sisterhood, från skånska Lomma.
– Tidpunkten att lansera, mitt i en brinnande pandemi, har varit intressant, men också positivt på så sätt att vi kunnat ha elektroniska möten där vi tidigare fått rest mycket mer. Mottagandet av produkterna har varit fantastiskt bra både hos kunder och verksamma i branschen, berättar Håkan Wahlsten, Vd och medgrundare på Tash Sisterhood.
Cosmopharma har tidigare tillverkat sina produkter i Israel, men i början av förra året bestämde de sig för att ta hem produktionen omformulera innehåller och återlansera sitt märke. Satsningen gav dem svart på vitt. Under året vann Cosmopharma priset för bästa hudvårdsserie vid Stockholm Beauty Week.

”Vi hoppade över flådiga ytteremballage och bytte recepten till helt nya och tog farväl av långväga ingredienser. Vi valde närproducerade naturliga ingredienser som skandinavisk sjösand i peelingen istället för aprikoskärnor, karragentång från västkusten istället för miljöbelastande silikon”, berättar grundaren Susanne Sjölander.
Även om det har varit tufft ångrar sig inte en sekund.
”Vi har en hel del att ta igen när det gäller den ekonomiska satsningen.
 Vi hade två val. Lägga oss på rygg och gå i konkurs eller förvalta tiden vi fick över och försöka bygga upp vårt märke igen. Den här gången på ett nytt mer klimatsmart sett”, konstaterar grundaren Susanne Sjölander.

Det är drygt ett år sedan som The Body Shop presenterade ett unikt samarbete med organisationen Plastic for Change och plastletare i Bangalore, Indien. Det började i låg skala med flaskorna ur serien Ginger Anti Dundruff Schampoo och balsam, men projektet var så lyckat att man fortsätter att arbeta med den återvunna plasten i Indien.

I utkanterna av Bangalore samlas soptipparna på ett pärlband. Den närmsta ligger bara en halvtimmes bilväg utanför stadsgränsen. En gammal övergiven gruva får tjäna som stadens soptratt för resterna som inte går att sortera på något sätt. Hamnar soporna inte i den övergivna gruvan hamnar avfallet i den flod som delar staden på mitten och som går rätt igenom den livliga marknaden. Inte sällan ligger soptipparna mitt i en rondell, under en motorvägsuppfart eller granne med ett modernt bostadsområde för välbärgade. Innan pandemin bröt ut fick jag möjligheten att besöka några av plastletarna i Bangalore som bor och arbetar på soptipparna och som ingår i det unika projektet som Plastic for Change bedriver på Aftonbladet kan du läsa artikeln i sin helhet.

Rika Rekka tjänar 2500 kronor i månaden på att sortera torra sopor. Hon flyttade från Deli för fyra år sedan. Hennes då fyra år gamla dotter lämnade hon hos släktingar. Trots den tryckande hettan och tusentals surrande flugor finns det olika grader av helvetet.
”Det är mycket lättare att sortera skräp i Bangalore, för det är inte så varmt här. I Delhi är det fruktansvärt hett och det försvårar arbetet”, menar Rika som sorterat sopor i stort sett hela sitt 38 åriga liv.

Rika ser framför sig att hon kommer att jobba på sopstationen i drygt fem år till innan hon återvänder hem till familjen i Delhi.
”Jag längtar efter att få vara med min familj. Arbetet här är ganska enformigt. Jag sitter i flera timmar åt gången och ryggen tar stryk, men det här är det enda jag kan”.

Rika sorterar snabbt och effektivt. Hon sitter i mitten av stora plastsäckar som formar sig som en blomma runt henne. På tippen bor också flera barn. Ett spädbarn sitter i en övergiven barnstol mitt i soporna medan hans mamma sorterar. Då och då rör sig sopberget utan synlig anledning. Någonstans där djupt där inne kalasar råttorna på matrester.

De flesta av sopletarna i Indien tillhör det lägsta kastet – dalit. Det är oftast papperslösa personer som varken kan läsa eller skriva. De befinner sig lägst ner i den socialekonomiska pyramiden och ofta har deras familjer letat skräp i generationer.

”Dalit är allas dåliga samvete i Indien. De gör sådant som vi andra aldrig skulle göra. De får inte komma in i husen och betraktas som smuts. Det var dom som tog hand om bajset i de ospolbara toaletterna förr i tiden. De har alltid varit ovärderliga för att samhället inte skulle krascha fullständigt men dom har aldrig egentligen varit en del av samhället. Inga andra kast vill syssla med det som daliterna gör”, berättar Nalini Shekar som startade den icke vinstdrivande hjälporganisationen Hasiru Dala (Grön kraft) som arbetar tillsammans med Plastic for Change och som hjälper plastletarna med sjukvård, pensioner och pappersarbete för ett drägligare liv.

Kanadensaren Andrew Almack är grundare till organisationen, Plastic For Changes. Tillsammans arbetar han hand i hand med Hasiru Dala för att stärka de utsatta daliternas situation. Andrew Almack har skapat en mobil plattform där plastletare kan ansluta sig gratis till för att få reda på bästa dagspriset på plast. Eftersom de flesta plastletarna är analfabeter har plattformen enkla symboler och är till viss mån röststyrd så att användarna enkelt kan förstå informationen. I appen kan de se dagens plastpris och vilken plasthanteringsstation som kan ta emot dem och när.

”Vi hjälper plastletarna att komma i kontakt med schyssta producenter. De måste också ha giltiga id-handlingar vilket vi hjälper dem att fixa så att de kan ta del av samhället. Det kan låta som en självklarhet men verkligheten är någonting helt annat i Indien”, förklarar Andrew som fick idén till Plastic for changes för tre år sedan efter en ögonöppnande resa i Asien.

Hur många generationer kommer vi att ha förstört för att vi inte tog hand om plasten på ett bra sätt? frågar han sig.

Det brittiska företaget The Bodyshop är ett av de första globala företagen att engagera sig i den här relativt nystartade cirkulära ekonomin i Indien (Garnier anslöt förra året). The Body Shop har förbundit sig att köpa 250 ton petflaskor det första året och använda sig av i sin produktion av schampoflaskor. De blir på det sättet det första globala företaget i världen som börjar handla med community trade-framtagen plast. Det vill säga plast som samlats in under schyssta förhållanden av arbetare som har drägliga arbetsförhållanden, fast lön och pension.
”Vi har länge letat efter projekt där vi kan göra skillnad genom att handla med plast och organisationen Plastic for changes och Hasiru Dala uppfyllde våra krav på schyssta upphandlingsprinciper och ren arbetskraft”, berättar Sanjani Shah, internationell kommunikatör på The Body Shop.