Je t’adore Batman. Han är utan tvekan den störste, coolaste och mest intressanta superhjälten vi har. Speciellt efter att Frank Miller, Alan Moore och några andra tog tag i honom på 80-talet och påbörjade en renässans där karaktärens psyke och bakgrund utforskades i en allt mörkare kontext. Även den utmärkta animerade tv-serien från 90-talet är värd att nämna, eftersom ”Batman: Arkham city” och dess föregångare tagit både stil och ton därifrån. Och (många av) röstskådespelarna.

Jag är otroligt pepp på ”Arkham city”. Rocksteady verkar verkligen måna om att vidareutveckla det strålande gameplay-koncept de välsignade ”Batman: Arkham asylum” med. Bara en sån sak som att man kan sväva, nästan flyga fram genom den enorma stadsdelen låter fantastiskt. Och det är ju faktiskt smått osannolikt att de lyckats inkorporera nästan varenda kriminellt element ur Batman-seriens breda skurkgalleri. Ryktena har redan gått varma om att en av de största superskurkarna kommer att dö tidigt i spelet, men känner vi honom – och Rocksteady – rätt så är det antagligen bara ett grymt spratt.