Det här tretton minuter långa gameplay-klippet från ”Metro: Last light” säger väl egentligen allt om varför man ska vara vansinnigt peppad på det här spelet. Vilken jäkla atmosfär! Korsklippandet mellan dåtid och nutid är ju briljant, hoppas på mer sådana sekvenser. Älskar även det faktum att man med jämna mellanrum måste svepa bort blod och snusk från gasmaskens visir. Det känns som att man verkligen är där, i det atombombade Moskva, och att misären, ångesten och uppgivenheten lägger sig som en boa kring axlarna. Underbart!