Det finns absolut inget svårare uppdrag i Fotbollseuropa än att tippa den Allsvenska sluttabellen. Det är så ohyggligt jämnt, och en eller två spelarförsäljningar under sommaren kan påverka ett lag enormt mycket. Jag blev tillfrågad av hemsidan ”Allt om HIF” att göra ett tips, och varför inte? Hur det än är känner jag att jag vill försöka iallafall (hade ju MFF som svenska mästare ifjol!), Så här blev det.

MJÄLLBY

Förra säsongen var Mjällby riktigt imponerande, jag var förtjust i Osiako och Grahn på mittfältet och så El Kabir och Ekenberg framåt. Av någon anledning som jag inte riktigt själv listat ut tror jag dock att Mjällby kommer att drabbas av det berömda ”andra säsongen-syndromet”, som alltså drabbar nykomlingar som hängt kvar. I sina huvuden kommer de att sikta högre, börja ta större risker för att nå dit, och då kommer det en massa oavgjorda matcher istället för segrar och en massa förluster istället för oavgjorda matcher. El Kabir är ännu en sån där spelare som nog försvinner i sommar, och då tror jag att Mjällbys alla extrapoäng från ifjol försvinner med honom.

Plats: 13-16

GEFLE

Favorit i repris på kvalplatsen, för det var ju där Gefle hamnade även förra säsongen. Jakob Orlov kommer att göra 10-15 mål om han är lika bra som förra säsongen, men han är för ensam. Pelle Olssons lag lever på att vara ett kollektiv, och det har de gjort sensationellt bra de senaste fem-sex åren, men jag har jättesvårt att se att det bär längre än till en bottenstrid/kvalstrid. Allsvenskans mest oglamourösa lag måste man ändå gilla just för att de är så oglamourösa och skiter fullständigt i vad folk tycker om dem. De får kvala, men jag hoppas att de hänger kvar.

Plats: 13-16

HALMSTAD

Jag ska säga direkt att det kan bli succé också, för Josep Clotet Ruiz är en visionär med god utbildning och intressanta planer. Frågan är väl bara om HBK är redo för det? Jag tror inte det. Man kan göra sig lustig över tanken att Tomas Zvirgsdauskas plötsligt ska spela ”tici taca”-fotboll á la Barcelona, men det som jag tror blir problemet är att omställningen från det gamla HBK är för stor till det nya HBK som ”Pep” verkar vilja skapa. När det kommer ett gäng förluster (och det kommer det att göra) så börjar publiken, media och till slut även spelarna att tvivla. Lite som för Roberto Martinez i Wigan, där intentionen är god – men verkligheten en annan. Marcus Olsson och Joe Sise är spännande, alla nya spanjorerna också, men min känsla kring det här är att det går som när Trelleborg skulle börja spela underhållande under Ole Mörk 2001. Då kom de toksist. Men jag har gärna fel.

Plats: 13-16

IFK NORRKÖPING

Först säger alla runt IFK Norrköping att de har lärt läxan sedan den förra sejouren i Allsvenskan (upp och ner med expressfart) då det talades för mycket om topplaceringar, tillbaka till den gamla tidens fotboll, o.s.v. Sedan läser man att IFK Norrköping vill spela ”possession football” på ett offensivt och frejdigt sätt. Det går inte ihop för mig. Astrit Ajdarevic är ett spännande nyförvärv, men han var ganska så dyr med tanke på hur få A-lagsmatcher han fajktiskt har spelat i sin karriär, jag vet inte om jag tror att han kommer att vara så dominant som Peking hoppas. Tungvrickarnamnet Russel Mwafulirwa är en bra anfallare, men lär inte vara helt återställd från sin skada förrän framåt sommaren. Då kan det redan vara för sent. Som fotbollsnostalgiker tycker jag att IFK Norrköping ska vara ett bra Allsvenskt lag, men jag tror inte att de blir det den här gången heller.

Plats: 13-16

KALMAR FF
Egentligen tycker jag att Kalmar ser helt okej ut, men det är så jäkla jämnt och tufft strax bakom Elfsborg och Malmö att platserna 3-10 kan fördelas lite hur som helst. Men, men – nu måste man ju tippa något lag som en liten flopp, och då tar jag Kalmar där. Anledningen är att deras uppstickarattityd inte fungerar längre. Alla vet nu vad de kan och därmed behandlas de med den respekt de trånade efter innan SM-guldet kom. Spelmässigt litar de mycket på Daniel Sobralense, och försvinner han i sommar (eller blir skadad) så blir det ett stort tomrum att fylla.

Plats: 9-12

DJURGÅRDEN

Mitt eget favoritlag som hade tre spelare som stack ut förra säsongen – Sharbel Touma, Lucho och Kasper Hämäläinen. Av dessa tre är bara Hämäläinen kvar. Carlos Banda och Lennart Wass bygger fortfarande en sorts plattform att ställa sig på, och det är en bra bit kvar innan det här Djurgårdslaget är en färdig produkt. Rent allmänt ser de lite jämngrå ut, med undantag för nyss nämnde Hämäläinen, Philip Hellqvist och Kennedy Igboananike. De kommer inte att åka ur, men de kommer inte att nosa på topplaceringarna heller.

Plats: 9-12

HÄCKEN

Peter Gerhardsson är en personlig favorit eftersom han är sympatisk, har ett stort musikintresse och gillar engelsk fotboll (Arsenal) så till den milda grad att han sitter och kollar på streamar med B-lagsmatcher. Sånt ska uppmuntras! Som tränare för Häcken gör han ett bra jobb, men den fina placeringen 2009 var nog en maxprestation av klubben. Deras 2010 känns mer som nivån de lär hamna på igen. Precis som i Djurgårdens fall åker de inte ur, men någon strid om Europaplatserna blir det inte heller.

Plats: 9-12

GAIS

Apropå tränare som är personliga favoriter så står Alexander Axén jäkligt högt upp på min lista. Om man önskar sig biljetter till en Southamptonmatch (numera i League One) i 40-årspresent av sin fru så är man en bra kille, helt enkelt. GAIS hade stora problem att göra mål förra säsongen, men var hyfsade bakåt. Nu har mittbacksklippan Björn Andersson försvunnit, medan man har värvat Alvaro Santos samtidigt som de försöker få fram Wanderson. Detta lär innebära fler insläppta mål, men också fler gjorda mål. GAIS lever på sin inställning och förmågan att vara ytterst obekväma för sina motståndare. Jag tror att de undviker kval, men inte med många poäng.

Plats: 9-12

HELSINGBORG

Låt mig inleda med att säga att jag var fruktansvärt imponerad av HIF under hela 2010. Conny ska ha beröm, men spelarna ska också ha rejält med klappar på sina respektive axlar för det jobb de lade ner. HIF var kul att följa hela förra säsongen, men… och nu kommer det – man kan inte tappa hur många nyckelspelare som helst på två år. Den befarade ”Henkeeffekten” uteblev fullständigt, men när den nu späs på med en befarad ”Lantzeffekt” och dessutom kryddas med en eventuell ”Ekstrandeffekt” så känns det som att det blir för mycket för att HIF ska kunna vara med och slåss om guldet på allvar. Alexander Gerndt kommer förmodligen att fortsätta leverera under våren, men det blir en pyrrhusseger i såna fall – om han levererar blir han givetvis köpt av en utländsk klubb, om han inte gör det så blir det måltorka för HIF. Jag tror som sagt att han kommer att fortsätta på den inslagna vägen och hinna med 8-9 mål fram till och med juni, sen är han borta.

Plats: 5-8

TRELLEBORG

Vad är det med Trelleborg som gör att man (läs: alla Stockholmsbaserade sportjournalister) underskattar TFF år efter år, trots att de under Tom Prahl bevisar motsatsen? Jag tror att det helt enkelt handlar om att Trelleborg är en rätt osexig stad och att truppen utstrålar någon sorts rakt diametral motsats till mediafenomenet AIK.Trelleborg blir inte intressanta vad de än gör, känns det som. På de två senaste årens Allsvenska hemmamatcher (30 till antalet) har TFF resultatraden 18-5-7, vilket är synnerligen bra. Sådan statistik gör att de hamnar någonstans strax över mitten.

Plats: 5-8

AIK

Ny tränare igen, hämtad från de egna leden igen, och känslan att det bara antingen kan gå jättebra eller katastrofalt igen. Så är det med AIK. Anfallsparet Bangura och Bangura blir med all säkerhet spektakulärt, men risken att AIK blir av med Mohammed Bangura i sommar är 101-procentig. I övrigt ser laget ut att sakna kreativitet, men å andra sidan har de ett gäng hyfsade gnuggare som – med rätt inspiration – kommer att vinna matcher med hjärtat, inte minst på hemmaplan. En sjunde- eller åttondeplats får ses som en framgång för AIK 2011, och det är det jag tror att de får.

Plats: 5-8

IFK GÖTEBORG

Jag är född 1976, och är man det så är man också uppvuxen med att IFK Göteborg dels är överlägsna i Allsvenskan, och dels så stjärnglänsande som ett Allsvenskt lag kan bli. Så är inte fallet längre. Jag tycker att Blåvitt är ett ganska så jämngrått kollektiv, trots att de i år bär världshistoriens fulaste bortaställ. Visst håller Tobias Hysén mycket hög klass när han är som bäst, och visst är Robin Söder spännande (om han får vara hel), men resten då? Njae, det blir spikrakt spel och en mittenplacering utan känningar varken uppåt eller nedåt i tabellen.

Plats: 5-8

ÖREBRO SK

Kanske det lag i Allsvenskan som är mest tydliga med sin spelidé. De verkar dessutom värva enligt vissa principer som känns genomtänkta, och när de spelar sin bästa fotboll så är de av absolut toppklass i Allsvenskan, vilket många HIF:are säkert minns från förra säsongens utklassning på Behrn Arena… En annan sak med ÖSK är att de har många matchvinnare lite i ”skymundan”, och av någon anledning känns det alltid farligt så fort de får en fast situation – och de extramål de kan hämta hem här är skillnaden mellan en mittenplacering och en topplacering. Ska vi säga en fjärdeplats?

Plats: 1-4

SYRIANSKA

En nykomling som jag tror enormt mycket på, framför allt för att de har värvat på ett mycket smart sätt. De har hur mycket Allsvensk rutin som helst numera, och dessutom så har de den här ”landslagsstoltheten” som Syrianska har som adelsmärke. Tittar man på namnen (Arneng, Touma, Barsom, Ijeh, Sleyman) känns detta som ett lag som ska kunna ligga med i toppen av ligan. Hemmaspelet lär lyftas av en stark publik, och bortaspelet kommer att fungera tack vare den digra rutinen. Jag ser faktiskt Syrianska som ett av Allsvenskans fyra bästa lag när säsongen är över. SM-guld? Njae, kanske inte. En tredjeplats? Tja, det låter inte omöjligt.

Plats: 1-4

MALMÖ FF

Har fått behålla alla spelare som hade betydande roller under förra säsongen, så fram till transferfönstret i sommar kommer de att hålla hög klass. De blir definitivt ett topplag, men med det sagt tror jag ändå att de får lika svårt att försvara guldet som alla andra lag har haft i Allsvenskan de senaste 15 åren. Champions League-spelet kommer att spöka, eventuell spelarflykt i sommar kommer att ställa till det, och skulle MFF förlora två-tre matcher så kommer fans och media att börja hävda att Roland Nilsson saknar Pep Clotet Ruiz som andretränare. Om Rolle är kvar själv, vill säga.

Plats: 1-4

IF ELFSBORG

Alltså, tittar man på spelarmaterialet så tycker jag att Elfsborg är det lag som ska vinna Allsvenskan 2011. Punkt slut. De har frekvent hållit till uppe i toppen de senaste åren, utan att riktigt få till det. Deras hemmaspel är väldigt bra, men så är det ju det där med bortaspelet. Magnus Haglund har faktiskt en hel del att bevisa här, för om Elfsborg inte är med och slåss om guldet på allvar så måste han lastas en hel del för det misslyckandet. Jag sätter ett litet frågetecken för målvaktsposten, och möjligen även för mittbacksparet. I övrigt ska de bara vara en guldkandidat.

Plats: 1-4