Du känner gunget. Du skymtar Copacabana där bakom tv-studion. Du ser till och med färgerna och hör skratten hemma i tv-soffan.

Men ser du så mycket mer av Rio, Sao Paulo eller Fortaleza om du är på plats? Jag är inte så säker på det.

Efter ett antal mästerskap live tror jag mig veta att du ofta upplever mer fotboll än resmål när du supporterturistar på VM eller EM.

Och det är förstås inte så illa om du, som jag, är såld på världens största sport. Det är otroligt häftigt att möta människor från andra länder under ett mästerskap. Numera är huliganerna (nästan) bortblåsta, mästerskapen är i stället fester från morgon till matchkväll. De blir för oss fotbollsvänner oförglömliga minnen.

Men för den som gillar resmål mer än fotboll kan det bli något hela annat.

I Tysklands-VM 2006 färgades Tysklands huvudstad gul och blå. det spekulerades i att det aldrig varit så många svenskar på samma plats utomlands i historien, alla krig inräknade.

Det fanns förstås en baksida: jag såg inte mycket av vare sig Berlin, Dortmund eller Köln. I Dortmund la Camp Sweden beslag på fina torget Theodor Heuss-platz, som blev ett enda skrålande ölställe. I Berlin var det likadant på ett antal ställen. Vackra jätteparken Tiergarten beboddes av gigantiska tv-skärmar och supportrar runt omkring sjöng, drack och tittade på matcher.

Jag minns att jag vid ett tillfälle frågade hur Brandenburger Tor egentligen såg ut – och kända torg som Alexander Plats och Kurfurstendamm var också förklädda till enorma förfester under hela veckan.
Kiev 2012 var likadant. Den väldiga paradgatan fram till Maidan Nezalezhnosti, Frihetstorget, syntes inte på grund av alla sponsor- och öltält.

Och så där har det sett ut överallt, allt sedan EM i Portugal 2004. Det var ju då de svenska supporterresorna förvandlades till massturism.

Nästa chans för svenskarna att ta rygg på landslaget kan med lite tur bli i Frankrike, EM 2016. Då kanske det blir lite lugnare. Under VM 1998 i Frankrike märkte jag knappt av VM i Paris. Det var först hemma i tv-soffan efter franska guldet jag såg tv-bilderna på ett proppfullt Champs Élyssées och förstod att det fanns de som brydde sig där också.