Därför är det alltid nice i Nice
avPrickade in en kanonvecka igen.
Nice-området är varmast i Europa, det är karneval och jag har fått bord på La Merenda.
”Grattis, bästa stan i Europa” hälsar Thomas via Facebook som svar på min bild på en kvinna som paraderar i karnevalen i en sju meter hög kjol.
Jag är benägen att hålla med honom även om jag genom åren blivit hårt niceifierad av en hustru som totalälskar allt som rör världens populäraste kustremsa. Den mellan Marseille och italienska gränsen och som inte behöver tilläggsnamnet Franska utan klarar sig med kort och gott Rivieran.
Alltså: Nice har det mesta som gör en weekendstad värd namnet.
Vädret – pling. Stabilt, Medelhavet, perfekt att strosa runt i mitt i vintern. Mycket, mycket sällan skitväder.
Maten – PLING! Den som inte kan bestämma sig för vilket kök som är det främsta – Frankrikes eller Italiens – är att gratulera. Här finns både och, men så tillhörde ju Nice Italien för bara drygt 150 år sedan.
Mitt senaste fynd är La Merenda. Inte särskilt nytt, men den här gången var det high five. Vi fick bord.
Konceptet är grymt i den här lilla hålet i väggen-fröjden.
Världsklasskocken Dominique Le Stanc tröttnade på stjärnregnet på franska finkrogar och gjorde en mittåt. Denna lilla saga bredvid torget Cours Saleya har förvisso också en stjärna i Guide Michelin, men konceptet är ändå så folkligt som det kan vara:
Menyn du ser är den du får. Alltid.
Och vinprovare göre sig icke besvär. Här finns ett vitt, ett rosé och ett rött att välja till maten. That’s it.
Men den liilla menyn som serveras är c’est formidable. (Du som varit där vet vad jag menar när jag tokhyllar oxsvansen med polenta)
Och så det bästa – priserna. Ingen rätt når upp till 200 kronor. Och allt – ALLT – är galet gott. Det närmaste jag kommer hemma i Stockholm är Lilla Ego, men den har trendat så hårt på ett drygt år att det blivit lite för kändistätt. Här är borden bokade av folk som älskar spektakulärt god mat och som gärna reser för att smaka den. På Tripadvisor finns stjärnsamlande amerikaner som hyllar La Merenda som deras favoritrestaurang – i världen.
Så, nu förstår du vårt high five.
Men Nice är ännu mer än så.
Shoppingen plingar också. Här finns alla modehusen, ett eget litet ”Åhléns” (Gallerie Lafayette) och flera sköna gågator med butiker så det räcker en hel vecka för vilken shopoholic som helst.
Feelingen – pling igen. Det jag gillar med städer är när de kan svälja horder av turister utan att det märks. Så är Nice. Stan puttrar på, oavsett säsong.
Den här veckan är det karneval och den pågår liksom för sig själv utan att störa resten av stan.
Flygen – pling här också. Det är klart, många svenskar har ju lägenheter eller hus i området så priserna kan bli lite högre än vad de en gång var. Men alternativen är många och bokar man i god tid kan det räcka med 1200 kronor tur och retur. Väl på plats föredrar jag att hyra en lägenhet – och helst i Gamla stan om inte alls är som i Stockholm. Den här versionen lever verkligen, här finns några av stans bästa bistros och vintertid kan man se självaste Simon Bank handla sin kvällsost här på lilla Lou Fromai.
Ett sista pling för utflykterna. Alla klassiska sommaridyller längs kusten är bara en kort (och billig) tågresa bort. Drygt 20 minuter till Monaco. Var inte rädd, allt är inte dyrt där. Vi tog en båtbuss för två euro på väg till det fantastiska akvariet i stan.
Nu måste jag sluta, för nu ska det handlas oliver och olivolja. Två måsten till i Nice.
TOPPEN i NICE JUST NU
– La Merenda. Om du vill minnas en måltid.
– Cours Saleya. Europas mysigaste torg. Idag hittade vi – äntligen – zucciniblommor.
– Vädret. Europas bästa just nu.
BOTTEN
– Pain le quotidien. En gång i tiden trendande frukosttempel, nu överprisad med alldeles för snålt på tallrikarna.