Inte riktigt badläge än i Nice även om vädret är finfint för att vara så här års.
Förstå då lyckan när sjuåringen erbjuds en liten utflykt – till stadens badhus.
Efter en promenad till den ena änden av Gamla stan, överraskas vi av den med svenska mått mätt väldigt billiga entrébiljetten. Vuxen plus sjuåring: 4,30 euro, runt 43 kronor alltså.
Och badhuset med det galanta namnet Saint François visar sig (genom fönstret) både ha simbassäng och mindre bassäng med rutchkana.
Precis när vi konstaterat vilka fyndtimmar vi har att se fram emot pekar kassörskan på en skylt med badbyxor och ställer en fråga.
Min franska är klart sämre än min italienska som ändå är närmast värdelös. Men jag förstår ändå frågan.
– Oui, svarar jag.
Då pekar hon på badpåsen och viftar med fingrarna.
Det är uppenbart att hon vill se mina badbyxor.
Jag plockar fram mina blommiga, nytvättade blåvita badshorts från Tommy Hilfiger. Visserligen köpta på rea, men ändå fullt kapabla att imponera på vilken strand som helst.
Dock inte på kassörskan på badhuset Saint François i Nice.
Nånstans ringer en klocka. Det är visst av hygienskäl man inte får ha shorts. Vem vet var man varit med dem före badet?
– No no! säger hon barskt och pekar på en skylt som visar, förstår jag, de två modeller som godkänns.
Båda åtsittande, den ena klassiskt tråkig, den andra en blandning av pungpåse och Speedo.
Lyckligtvis har badhuset Saint François insett affärsmöjligheterna i den stora svenska turistkolonin i staden.
Där finns alltså en automat som tillhandahåller badbyxor. Eftersom jag passerat åldern för pungpåsar får det bli en klassisk tråkig – för 13 euro.

Kassörskan är vänlig och växlar, men när jag fått mina badbyxor pekar hon på mitt huvud.
Vad nu då? undrar jag, men förstår genast…
Obligatorisk badmössa.
Hygienfråga igen.
Att sedan ingen bryr sig om att badmössan är allt annat än tät (och att de flesta män i barnbassängen har den nonchalant placerad högt uppe på skallen som en alldeles för stor judisk kalott) är mindre viktigt. På huvudet ska den i alla fall.

Tillbaka till automaten och där försvann två gånger 2 euro till.
Fyndbadet för 43 kronor landade alltså istället på runt 210 kronor.
Alltid lär man sig nåt på ett badhus i Frankrike.

Bonusinfo: efter badet stod jag och sjuåringen och tvättade oss i duschen. Plötsligt noterade jag att alla fransmän i duschen tyckte att vi var väldigt exotiska.
– Are you from Sweden? undrade en vältatuerad skallig man. Stockholm?
Vad var det som var så intressant med oss, förutom att…. vi var de enda som duschade nakna!
Fransmännen duschade däremot alla i sina badbrallor, tog sedan på finmorgonrocken innan de bytte om i omklädningsrummet.
Väl i duschen spelar tydligen den franska hygienen mindre roll…

Lärdomen alltså: när du väl köpt dina godkända franska pungpåsar, behåll dem på.