Inte riktigt badläge än i Nice även om vädret är finfint för att vara så här års.
Förstå då lyckan när sjuåringen erbjuds en liten utflykt – till stadens badhus.
Efter en promenad till den ena änden av Gamla stan, överraskas vi av den med svenska mått mätt väldigt billiga entrébiljetten. Vuxen plus sjuåring: 4,30 euro, runt 43 kronor alltså.
Och badhuset med det galanta namnet Saint François visar sig (genom fönstret) både ha simbassäng och mindre bassäng med rutchkana.
Precis när vi konstaterat vilka fyndtimmar vi har att se fram emot pekar kassörskan på en skylt med badbyxor och ställer en fråga.
Min franska är klart sämre än min italienska som ändå är närmast värdelös. Men jag förstår ändå frågan.
– Oui, svarar jag.
Då pekar hon på badpåsen och viftar med fingrarna.
Det är uppenbart att hon vill se mina badbyxor.
Jag plockar fram mina blommiga, nytvättade blåvita badshorts från Tommy Hilfiger. Visserligen köpta på rea, men ändå fullt kapabla att imponera på vilken strand som helst.
Dock inte på kassörskan på badhuset Saint François i Nice.
Nånstans ringer en klocka. Det är visst av hygienskäl man inte får ha shorts. Vem vet var man varit med dem före badet?
– No no! säger hon barskt och pekar på en skylt som visar, förstår jag, de två modeller som godkänns.
Båda åtsittande, den ena klassiskt tråkig, den andra en blandning av pungpåse och Speedo.
Lyckligtvis har badhuset Saint François insett affärsmöjligheterna i den stora svenska turistkolonin i staden.
Där finns alltså en automat som tillhandahåller badbyxor. Eftersom jag passerat åldern för pungpåsar får det bli en klassisk tråkig – för 13 euro.

Kassörskan är vänlig och växlar, men när jag fått mina badbyxor pekar hon på mitt huvud.
Vad nu då? undrar jag, men förstår genast…
Obligatorisk badmössa.
Hygienfråga igen.
Att sedan ingen bryr sig om att badmössan är allt annat än tät (och att de flesta män i barnbassängen har den nonchalant placerad högt uppe på skallen som en alldeles för stor judisk kalott) är mindre viktigt. På huvudet ska den i alla fall.

Tillbaka till automaten och där försvann två gånger 2 euro till.
Fyndbadet för 43 kronor landade alltså istället på runt 210 kronor.
Alltid lär man sig nåt på ett badhus i Frankrike.

Bonusinfo: efter badet stod jag och sjuåringen och tvättade oss i duschen. Plötsligt noterade jag att alla fransmän i duschen tyckte att vi var väldigt exotiska.
– Are you from Sweden? undrade en vältatuerad skallig man. Stockholm?
Vad var det som var så intressant med oss, förutom att…. vi var de enda som duschade nakna!
Fransmännen duschade däremot alla i sina badbrallor, tog sedan på finmorgonrocken innan de bytte om i omklädningsrummet.
Väl i duschen spelar tydligen den franska hygienen mindre roll…

Lärdomen alltså: när du väl köpt dina godkända franska pungpåsar, behåll dem på.

Prickade in en kanonvecka igen.
Nice-området är varmast i Europa, det är karneval och jag har fått bord på La Merenda.

”Grattis, bästa stan i Europa” hälsar Thomas via Facebook som svar på min bild på en kvinna som paraderar i karnevalen i en sju meter hög kjol.
Jag är benägen att hålla med honom även om jag genom åren blivit hårt niceifierad av en hustru som totalälskar allt som rör världens populäraste kustremsa. Den mellan Marseille och italienska gränsen och som inte behöver tilläggsnamnet Franska utan klarar sig med kort och gott Rivieran.

Alltså: Nice har det mesta som gör en weekendstad värd namnet.

Vädret – pling. Stabilt, Medelhavet, perfekt att strosa runt i mitt i vintern. Mycket, mycket sällan skitväder.

Maten – PLING! Den som inte kan bestämma sig för vilket kök som är det främsta – Frankrikes eller Italiens – är att gratulera. Här finns både och, men så tillhörde ju Nice Italien för bara drygt 150 år sedan.
Mitt senaste fynd är La Merenda. Inte särskilt nytt, men den här gången var det high five. Vi fick bord.

Konceptet är grymt i den här lilla hålet i väggen-fröjden.
Världsklasskocken Dominique Le Stanc tröttnade på stjärnregnet på franska finkrogar och gjorde en mittåt. Denna lilla saga bredvid torget Cours Saleya har förvisso också en stjärna i Guide Michelin, men konceptet är ändå så folkligt som det kan vara:
Menyn du ser är den du får. Alltid.
Och vinprovare göre sig icke besvär. Här finns ett vitt, ett rosé och ett rött att välja till maten. That’s it.
Men den liilla menyn som serveras är c’est formidable. (Du som varit där vet vad jag menar när jag tokhyllar oxsvansen med polenta)

Och så det bästa – priserna. Ingen rätt når upp till 200 kronor. Och allt – ALLT – är galet gott. Det närmaste jag kommer hemma i Stockholm är Lilla Ego, men den har trendat så hårt på ett drygt år att det blivit lite för kändistätt. Här är borden bokade av folk som älskar spektakulärt god mat och som gärna reser för att smaka den. På Tripadvisor finns stjärnsamlande amerikaner som hyllar La Merenda som deras favoritrestaurang – i världen.
Så, nu förstår du vårt high five.

Men Nice är ännu mer än så.

Shoppingen plingar också. Här finns alla modehusen, ett eget litet ”Åhléns” (Gallerie Lafayette) och flera sköna gågator med butiker så det räcker en hel vecka för vilken shopoholic som helst.

Feelingen – pling igen. Det jag gillar med städer är när de kan svälja horder av turister utan att det märks. Så är Nice. Stan puttrar på, oavsett säsong.
Den här veckan är det karneval och den pågår liksom för sig själv utan att störa resten av stan.

Flygen – pling här också. Det är klart, många svenskar har ju lägenheter eller hus i området så priserna kan bli lite högre än vad de en gång var. Men alternativen är många och bokar man i god tid kan det räcka med 1200 kronor tur och retur. Väl på plats föredrar jag att hyra en lägenhet – och helst i Gamla stan om inte alls är som i Stockholm. Den här versionen lever verkligen, här finns några av stans bästa bistros och vintertid kan man se självaste Simon Bank handla sin kvällsost här på lilla Lou Fromai.

Ett sista pling för utflykterna. Alla klassiska sommaridyller längs kusten är bara en kort (och billig) tågresa bort. Drygt 20 minuter till Monaco. Var inte rädd, allt är inte dyrt där. Vi tog en båtbuss för två euro på väg till det fantastiska akvariet i stan.

Nu måste jag sluta, för nu ska det handlas oliver och olivolja. Två måsten till i Nice.

TOPPEN i NICE JUST NU
– La Merenda. Om du vill minnas en måltid.
– Cours Saleya. Europas mysigaste torg. Idag hittade vi – äntligen – zucciniblommor.
– Vädret. Europas bästa just nu.

BOTTEN
– Pain le quotidien. En gång i tiden trendande frukosttempel, nu överprisad med alldeles för snålt på tallrikarna.