Korvar, mackor, pritzels, varm choklad, öl, kaffe, köttbullar, hamburgare, cola, kubanska sandwichar, fish and chips, clam chowder, pasta, glass.

Ännu mera korvar, fler hamburgare och ännu större mackor.

Ja ni hajar… jag har varit på baseball.

Jag satt i går på läktaren och såg (eller snarare inte såg, hade rätt usel plats) Boston Red Sox hamna i tidigt underläge mot Texas Reangers. Jag brydde mig egentligen inte om resultatet, fast gör man ett kulturellt besök på en idrottsarena i främmande land blir man per automatik hemmasupporter. Det är liksom regel.

Så där satt jag, iförd en nyinhandlad marinblå keps med ett stort fett B på, och frös i fem innings. Sedan gav jag upp, smög in i en souvenirshop där jag kunde tina och inhandlade en äkta baseball-boll fast jag egentligen inte har något förhållande alls till sporten.

Men vad jag gillar är den trevliga atmosfär som omgärdar all idrott i USA. Det är fjärran från smädelser mellan klackar, bengaler som är vackra i 20 sekunder men som sedan irriterar i 20 minuter.

Folk sitter, går iväg, kommer tillbaka. Det är familjer, det är väldigt många små barn. Det är skratt.

Det är inte mycket till drama på en baseballmatch om man inte förstår spelet. Den här gången var det sällan som någon ens träffade bollen, men trots att det inte gjordes en enda poäng under matchens sex sista innings (omgångar) var de initierade jag träffade dagen efter överens om att det var riktigt bra drag under matchens sista tre innings.

Då satt jag hemma och tittade på Stanley Cup-hockey på tv…

Bostons delstat, Massachusetts, räknas i topp bland delstater med minst överviktiga i USA – det är bara i Colorado och Hawaii som befolkningen är mindre överviktiga.

Men det är ett faktum som är svårt att förstå utanför och inne på Fenway Park. Det äts, dricks och köas till ny mat på ett sätt som vi inte riktigt förstår här hemma.

Ibland undrar jag vad som intresserar mest under matchen. För ett par år sedan var jag med sonen på New York Yankees nya stadion i Bronx och såg hemmalaget vinna mot just Boston Red Sox.

Noterade där ett par från Centralamerika (där är basebball viktigt) som var väldigt intresserade av vad som hände på planen. De hejade, skrek, gjorde gester med armarna och… ja de var högst engagerade – inte minst när en Yankee-spelare med latinkskt namn presenterades.

Men så ringde tydligen matklockan och de försvann i 40 minuter för att köa efter en gigantisk burgare med pommes frites, coke-muggar stora som soptunnor och en popcornskål stor som ett badkar till dessert. Tillbaka kom de och mellan tuggorna började de heja igen.

Den här veckan är det full fart vid Fenway Park. Matcher varje dag, först mot Texas Rangers, sedan mot San Francisco Giants.  Det är över 30 000 på läktarna varje kväll. Åtminstone fram till en dryg timme föres slut (en match tar runt tre och en halv timme).

Då lämnar tusentals åskådare arenan.

Varför? frågade jag ett par som jag stötte ihop med på Boylston Street, ett kvarter från arenan.

– Det blir så mycket trafik sen. Vi åker hem nu och ser resten på tv.

Skulle det där kunna hända i Sverige? Möjligen om Friends Arena får ÄNNU sämre kommunikationer. Men här går vi kanske tre-fyra minuter före slut från en fotbollsmatch, för att hinna ut från parkeringen innan eländet startar.

Men då kan det gå som för den gamle allsvenske fotbollsdomaren Lasse Carlsson från Köping. Han stod på parkeringen en bit ifrån Råsunda 1985 när han hörde ett våldsamt vrål.

Mats Magnusson hade just skjutit 2-2 i matchens sista spark mot Västtyskland i VM-kvalet.

Lasse grämde sig nog mer än paret på Boylston Street. De var nöjda, hade fått i sig en jättekorv eller två, druckit enett par litrer cola var och haft trevligt en stund på Fenway Park.

Vem är jag att klandra dem?

 

3 nya upptäkter i Boston

1. Newbury Street

Lugn, avslappnad gågata med affärer, kafeer och restauranger smakfullt inbyggda i fastigheterna som är låga. Många kända märken, men också en del design och riktigt trevliga kafeer och barer längs gatan.

2. Parkerna

Boston Common ligger bara drygt fem minuters promenad från Downtown, det är sensationellt. Bredvid ligger Boston Public Garden och tillsammans utgör de stans egen centrala gröna lunga. På nåt sätt hamnar jag i en av parkerna förr eller senare – varje dag.

3. Promenader är grejen här

Tunnelbanesystemet är kanon. Bussarna kommer i tid och hyfsat ofta. Men Boston gör man ändå bäst till fots, få amerikanska städer kan mäta sig med Bostons tillgänglighet. Ta nya vägar varje dag för nya upptäkter.