Ja, alla vill ha upp Hammarby i allsvenskan.
Men nej, det här duger inte.
0-0 i premiären mot Ljungskile är ett rejält bakslag för grönvitt.

Det mesta, för att inte säga allt talade för Hammarby i denna seriepremiär. Laget är hyggligt samtrimmat sen ett tag tillbaka, det har sett allt skapligare ut i träningsmatcherna, man slapp skräckplanen i Ljungskile, hade ett grymt publikstöd på Borås Arena – och dessutom ställdes man mot en motståndare som haft jordens alla problem under försäsongen och som tippas åka ur serien.
Men vad händer?
Jag tar mitt anteckningsblock till hjälp och summerar på så sätt första halvlek – och det är ingen munter läsning för alla grönvita.
10 minuter: Passivt, ängsligt, nästan räddhågset. Inget spel på Kennedy. Premiärnerver?
21 minuter: Lågt boll- och passningstempo. Noll rörelse. Inget spel på Kennedy.
26 minuter: Alldeles för mycket kladdande på bollen. Inga djupledslöp. Inget spel på Kennedy.
32 minuter: Vilket sömnpiller!
42 minuter: Två målchanser under halvleken – och båda har Ljungskile plockat fram.
47 minuter: Halvleken på poäng till Ljungskile.
48 minuter: En halvdan halvlek, säger expert Andersson i TV4 Sport. Han är alldeles för snäll, den pojken.
Det blev bättre i andra halvlek.
Men inte mycket.
Hammarby hade förvisso bollen mest, men hade löjligt svårt att ta fram några målchanser värd namnet.
Nahir Besara, värvad från Assyriska för att tillföra passningskvalité och kreativitet, stampade alldeles för mycket på bollen i stället för att spela på ett och två tillslag.
Kennedy Bakircioglu, den stora stjärnan, försökte få i gång laget i upptakten av andra halvlek, men såg tung ut i steget och slarvade nonchalant bort ett flertal fasta situationer.
Anfallarna ska vi bara inte tala om.
Erik Sundin brukar kunna löpa sönder det mesta i backlinjeväg, men fick ingen service bakifrån – och tog få egna initiativ. Mattias Adelstam verkar lida brist på självförtroende och var helt anonym innan han byttes ut i andra halvlek.
Nån grönvit ljusglimt?
Det ska vara Adis Husidic i så fall. Jänkaren slet ont på mittfältet och tog för sig rejält i duellspelet.
Ljungskile?
Som väntat inte särskilt sprudlande eller spelskickligt, men desto mer kampvilligt och försvarsstarkt.
Och var det något lag som gjorde sig förtjänst av tre poäng i denna match, så var det LSK, som i slutminuterna och på stopptid radade upp målchanser.
I nästa match väntar IFK Värnamo hemma för Hammarby.
Allt annat än tre poäng i den matchen och oron börjar garanterat att sprida sig i de grönvita leden där tålamodet är kort.

Till sist: många höger på ögonbrynen inför resultatet Sundsvall-Jönköping 0-3.
Jag gör det inte.
I allsvenskan spelas det en sorts fotboll.
I superettan en helt annan.
Det har Gais och Sundsvall nu fått erfara.
Imorgon är det Örebros tur.