Spelmässigt helt okej.
Men i långa loppet håller det givetvis inte att bränna så många målchanser som Hammarby gjorde i mötet med Landskrona (1-0).
Då blir det inte allsvenskan.

Först några ord om matchens ende målskytt, Nahir Besara.
Jag såg honom för första gången när han som 17-åring gjorde en av sina första A-lagsmatcher för Assyriska.
AFF mötte Vasalund på Skytteholm och mina assyriska polare – som har ungefär lika kort stubin som karaktären George i ”Seinfeld” – sågade den aningen veke och lite långsamme mittfältaren jäms med fotknölarna.
Men jag såg något hos tonåringen och förklarade myndigt för de eldfängda gentlemännen jag bildade klunga med att ”den där killen kommer i framtiden att spela på betydligt högre nivå än det här.”
Inför innevarande säsong ryktades det mycket riktigt om att Nahir Besara antingen skulle utomlands eller till en allsvensk klubb.
Men han hamnade alltså i Hammarby.
Där han har misshandlats å det grövsta i upptakten.
Nahir Besara ska givetvis inte gå på en kant eller spela som sittande mittfältare – och han ska absolut inte sitta på bänken som varit fallet i några matcher.
Nej, ska man ha ut max av denne känslige boll- och spelbegåvning ska man ge honom rollen som den offensive playmakern.
Det har Hammarbys tränare Gregg Berhalter äntligen insett.
Och i kväll levererade Besara på den nivå som vi vet vad han kan.
Han var planens bäste spelare mot Landskrona. Gjorde målet, hade ytterligare ett par, tre fräsande skott, bjöd Mikael Rynell på ett drömläge – och skulle kanske haft straff när han gick omkull i boxen i mitten på andra halvlek.
Kan Nahir Besara även fortsättningsvis prestera i nivå med sin talang är det inget snack.
Då blir han en av den här seriens stora profiler.
Då kan han skjuta Hammarby tillbaka till allsvenskan.
Kvällens match?
Den hade två ansikten.
Ett tekniskt skickligt, lekfullt och spelmässigt överlägset Hammarby i första halvlek.
Mer kamp och mer kramp efter paus.
Hammarby borde ha vunnit med betydligt större marginal – men brände chanser i en sådan omfattning att Berhalter höll på att slå knut på sig själv där ute vid sidlinjen.
Jag har skrivit det tidigare och gör det för säkerhets skull en gång till:
Hammarby måste öppna plånboken på vid gavel i sommar och inhandla en klassanfallare.
Annars är risken uppenbar att det inte blir den topp tre-placering som alla med anknytning till grönvitt väntar sig.
Topp tre i Hammarby denna kväll:
Försvarschefen Thomas Guldborg Christensen, som styr upp sina emellanåt förvirrade kolleger i backlinjen – och som dessutom är ett sylvasst vapen i samband med offensiva fasta.
Yttermittfältaren Christoffer Carlsson, som på sin vänsterkant jobbar stenhårt i båda riktningarna och som hela tiden är ett hot med sin speed och sin fina teknik.
Och Nahir Besara, som var helt outstanding i första halvlek.
Plus även till Mikael Rynell, som är tekniskt skicklig och som alltid spelar med gott omdöme.
Landskrona?
Gör det bra sett till förutsättningarna (båda anfallsessen Fredrik Karlsson och Fredrik Ohlsson är skadade och kunde därför inte spela). Ligger kompakt med laget och satsar på snabba omställningar i första halvlek ochn skapar på det viset två hundraprocentiga målchanser – som dock brändes.
Flyttar fram positionerna efter paus och trycker på rejält mot slutet – och är faktiskt bara en ribbträff (Patrik Åström) från att sno med sig en poäng hem från Söderstadion.
Nu hade det knappast varit rättvist med delad pott i denna match.
Men vem har sagt att fotboll är rättvist?