Det är för långt upp.
Och för många lag framför.
Efter ytterligare ett poängtapp, 1-1 borta mot Östersund, är nu chansen försvinnande liten att Hammarby ska spela i allsvenskan 2014.

Man kan alltid skylla på skador, men skador tillhör fotbollen.
Och man kan alltid lasta tränaren för ett misslyckande, men tränaren varken räddar mål eller gör mål.
Med snart halva serien avverkad och med ett tre veckor långt uppehåll framför oss är det dags att tala klarspråk gällande Hammarby IF säsongen 2013.
Jag väljer att göra det rakt och enkelt:
Spelet är inte tillräckligt bra.
Laget är inte tillräckligt bra.
Spelarna är inte tillräckligt bra.
Det kan låta hårt, men så är det.
Jag har sett Hammarby i samtliga 14 seriematcher denna vår och sommar.
Jag kan inte påstå att Hammarby har varit markant mycket bättre än motståndaren i någon enda av dessa matcher.
Jag tycker heller inte att Hammarby har varit riktigt bra i någon match.
Stundtals, som mot Örebro och Sundsvall – och i någon enstaka halvlek – har det sett helt okej ut, men det har aldrig varit så att Hammarby på något sätt har briljerat.
Örebro har visat allsvensk klass mest hela säsongen.
Gif Sundsvall och Falkenberg har gjort det i några matcher.
Gais på slutet och Assyriska i enstaka perioder.
Hammarby?
Inte en chans. Hammarby har i stället konsekvent spelat och agerat som ett mittenlag i superettan och av den enkla anledningen är man just ett mittenlag i superettan.
Varken mer eller mindre.
Ser man till spelarna framgår det med all önskvärd tydlighet att Hammarby är extremt Kennedy-beroende. Och visst, Kennedy Bakircioglu är en undantagsspelare på denna nivå, i form seriens bäste, men en spelare gör inte ett lag, får inte göra ett lag.
Så enkelt är det.
Fler måste kliva fram.
För få har gjort det.
Johannes Hopf i målet har varit godkänd. Mittbacken Thomas Guldborg Christensen likaså. Nyförvärvet Christoffer Carlsson har gjort det bra och Nik Ledgerwood behöver inte skämmas för sina insatser.
Övriga spelare har underpresterat.
I ett flertal fall rätt grovt.
Så vad ska då Hammarby göra för att förbättra sin tabellposition?
1. Jobba ännu hårdare och ännu mera målmedvetet än tidigare. Strunta i tabellen. Ett hundra procent på träning. Ett hundra procent på match. Det är det enda som gäller.
2. Gå ihop som ett lag, som en grupp. Inget gnäll eller tjafs i medierna. Ställ krav på varandra, men se till att bilda enad front utåt.
3. Skaffa en centerforward av klass i samma ögonblick som transferfönstret slås upp.
Följer Hammarby dessa tre punkter slaviskt kan det kanske bli en fjärdeplats till slut, precis som förra säsongen.
Högre går inte att sikta.
Därtill är det för långt upp till toppen.
Och får många lag framför i tabellen.

***
Några ord om dagens match:
Ett ytterst reservbetonat Hammarby gör det bra i första halvlek. Stänger till föredömligt defensivt och tar också vara på den enda rejäla målchans man har (Sebastian Castro-Tello).
I andra halvlek tar Östersund över och spelar stundtals ut Hammarby efter noter.
Alla väntar på ett kvitteringsmål.
Och det kommer i 71:a minuten, då Rasmus Lindqvist får fin träff på volley med sin vänsterfot.
1-1 – ett logiskt slutresultat?
Tja, kanske, men ska man tvunget utse en vinnare på poäng blir det Östersund.

***
På tal om ÖFK är det nog den häftigaste nykomling den här serien har sett på bra länge.
Så tekniskt skickligt.
Så passningsskickligt.
Så konsekvent.
Och så modigt.
Och vilka sköna profiler sen, i ghananerna Mensah och Boakye, sydkoreanen Moon, mexaren Mendiola och den mer hemvävde Rasmus Lindqvist.
Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att ÖFK är seriens skickligaste lag i spelet mellan de båda straffområdena.
Det är i de båda boxarna jämtarna sviktar.
Annars hade de varit betydligt högre upp i serien.

***
Efter 2-4 och en försvarskollaps i senaste hemmamatchen mot Degerfors var jag rätt övertygad om att Falkenberg skulle springa på en ny mina i det svåra bortamötet med Ängelholm.
Men vad händer?
Jo, FFF krossar nordvästskåningarna – som i sina ljusa ögonblick spelar som ett topplag i serien – och vinner med 4-0.
Det är verkligen rätt virke i gulvitt denna säsongen.
Poängkungen Victor Sköld fortsatt stekhet.
Två nya mål innebär att han nu har gjort 13 poäng – överlägset flest i serien.
Får FFF behålla sin guldklimp säsongen ut talar mycket för att klubben får göra allsvensk debut 2014.
Vilken skräll vore inte det?

***
I sjätte, eller möjligen sjunde övertidsminuten slår Gif Sundsvalls Niklas Maripuu till och sänker Landskrona hemma på Norrporten (3-2).
Det målet kan mycket väl visa sig bli avgörande när vi summerar serien fram i höst och skickar två lag till allsvenskan och ett till allsvenskt kval.

***
Hur viktig är Joel Johansson för Gais?
Hur viktigt är syret för människan?
Den blixtrande snabbe och löpstarke anfallaren gjorde matchens enda mål i bortamötet med J-Södra och när nu samtliga lag – Degerfors och Brage undantagna – går på semester sitter Gais i rygg på ledaren med allt sparat, för att tala travspråk.
I vinnarhålet, med andra ord.