Vad gör man som Hammarby-ikon när det ser som allra jävligast ut?
Jo, skruvar in en hörna direkt i mål, förstås.
Kennedy Bakircioglus lilla konstverk på Stora Valla kan vara vändningen för det tippade topplaget.

Han har tappat en hel del i fart sen det begav sig senast för dussintalet år sen. Slår inte sina motståndare lika enkelt längre.
Men speluppfattningen finns kvar.
Liksom passningsfoten.
Och skottet.
Att Kennedy Bakircioglu är viktig för Hammarby har vi vetat länge.
Nu vet vi exakt hur viktig han är.
När det såg som allra mörkast ut, när spelet haltade som värst och när vi lite till mans var på väg att avskriva Hammarby från möjligheten att knipa en av de tre översta tabellplaceringarna visade nummer tio på lika delar finurlighet, kyla och beslutsamhet att han minsann inte tänkte lämna skeppet.
Minut 77.
Bollen tillrätta ute vid hörnflaggan.
Djup koncentration.
Och sen ett lagom hårt och ytterst känsligt tillslag med höger insida.
Bollen i perfekt bana över August Strömberg i Degerfors-målet och in i bortre burgaveln.
Mycket mer effektfullt blir det inte.
– Så jävla skönt, utbrast matchhjälten i TV4 Sport-sändningen.
Man förstår honom. Kennedy har liksom inte kommit hem till Söder i Stockholm för att lalla av de sista åren i karriären och fylla på ett redan rätt fett checkkonto.
Kennedy har kommit hem från Holland, Spanien och var han nu har varit för att skjuta Hammarby tillbaka till allsvenskan.
Och nu uppenbarar sig plötsligt en liten chans igen.
Kan Hammarby bara bygga vidare på denna livsviktiga seger och ta tre poäng hemma mot Ängelholm i nästa match, den sista på Söderstadion, finns det åtminstone en strimma hopp kvar.
Äras de som äras bör denna soldränkta lördagseftermiddag i Värmland.
Då åker hatten av för Gregg Berhalter, den så hånade och bespottade.
Efter en direkt usel första halvlek, med rekord i antal tekniska misstag, gjorde Hammarby-tränaren slag i saken direkt.
Han tog ut en (för en gångs skull) misslyckad Christoffer Carlsson och satte in Christopher Lallet, som direkt bidrog med speed och oberäknelighet.
Han lyfte ut Mattias Adelstam och skickade in Sebastian Castro Tello, som direkt bidrog med fart och finurlighet.
Och – viktigast av allt – han drog in Kennedy Bakircioglu mer centralt, vilket innebar att lagets största stjärna blev mer delaktig i spelet.
Två andra tunga grön-vita bjässar i denna ödesmättade tillställning:
x Mittbacken Thomas Guldborg Christensen som med pondus styrde upp försvarsspelet så till den milda grad att Degerfors knappt lyckades skapa en enda målchans under de 93 minuterna.
x Anfallaren Erik Sundin som löpte kopiöst matchen igenom, som inte gav Degerfors backlinje en lugn stund och som – faktiskt – genom att halvobstruera August Strömberg bidrog till att Kennedys hörnboll kunde leta sig in i burgaveln.
Degerfors?
Gör det helt okej, trots allt. Försvarar sig länge ypperligt och har vid ett flertal tillfällen ansatser till ett genomtänkt anfallsspel – men är lite för trubbigt sista tredjedelen.
Strömberg i målet lysande, precis som mittbacksparet Anttonen-Holmberg. Johan Bertilsson som alltid skönt finurlig med bollen under kontroll.
Däremot hade jag väntat mig betydligt mer av Amadaiya Rennie som i denna match hade en skottprocent som hade fått Ragnar Skanåker att kvida av olust.

***
Victor Sköld sa kaxigt 5-0 inför matchen.
Det blev 4-0.
Falkenberg visade i Hallandsderbyt mot Varberg att laget inte har för avsikt att ge upp sina allsvenska drömmar än på länge.
Sköld själv är fortsatt glödhet.
Två mål och en assist innebär att FFF:s nummer tolv nu toppar poängligan på sex mål och fem assister.
Imponerande publiksiffra på Påskbergsvallen: 4 217.
Och givetvis imponerande av FFF:s målvakt Otto Martler att dunka in en utspark för 2-0.
Allt, precis allt, kan tydligen inträffa i den här serien.

***
Skönt att Östersund inte överger sin fascinerande spelidé trots att det har blåst emot rejält på sistone.
Nu fick man betalt igen.
2-1 hemma mot Ljungskile innebär att ÖFK lyfter mot mittskiktet av tabellen.
Det är där man hör hemma.
Och att Seon-Min Moon står för ledningsmålet förvånar i alla fall inte mig.
Sydkoreanen var glödhet när han väl fick chansen senast mot Örgryte.

Det dröjde till stopptid.
Väl där gjorde Örebro 2-0 och punkterade därmed matchen mot Örgryte.
Här lite synpunkter på vad som sig tilldrog på Behrn Arena:

Matchbetyg 1
Två spektakulära mål.
I övrigt sirapssegt.
Öis – utan avstängde lagkaptenen Jakob Lindström – ultradefensivt från start och vågade inte ens flytta fram positionerna när man hamnade i underläge.
En lika feg som besynnerlig strategi.
Man kan ju undra vad en gammal fin Öis-lirare som Sören Börjesson tänkte när han såg det här…
ÖSK – utan anfallsessen Kamara (på landslagsuppdrag) och Hasani (skadad) – hade ett stort bollinnehav men rullade runt i ett för lågt tempo och använde för många tillslag.
Tog ändå en logisk trepoängare till slut på ren klass.
ÖSK har nu tagit sju raka hemmasegrar med målskillnaden 15-1.
Rätt starka papper.

Matchens profil
Ahmed Yasin. ÖSK:s yttermittfältare hade mest spring i benen – och flest anfallsidéer. Och finten i samband med 2-0-målet – som Kalle Holmberg snubblade in efter två stolpträffar – var ju rent bedårande.
Yasin – som tackade nej till Iraks VM-kvalmatch i veckan – skulle absolut färga på ännu högre nivå.

Matchens grej
ÖSK:s ledningsmål. Nkili spelade ut bollen på högerkanten, Patrik Haginge flyttade fram den några meter och slog sedan ett lika hårt som precist inlägg till Peter Samuelsson som med skallen tryckte in bollen bakom en maktlös Peter Abrahamsson.
Samuelssons tredje på två matcher…
… och ett av de läckraste som gjorts på Behrn Arena denna säsong.

Frågan 1
Vad hände egentligen när domare Ahlsén, från Linköping, valde att visa ut både Öis Emil Karlsson och ÖSK:s Samuel Wowoah? Efteråt snackades det om en slagsmålsunge, men när spelarna lämnade planen gemensamt såg de (nästan) ut som bästa polare.
Båda är hur som helst avstängda i nästa match.
Det är även Öis mittfältare Johan Lundgren, som fick sitt tredje gula kort för säsongen.

Frågan 2
Varför väntade Öis-tränaren Hasse Prytz till den 87:e minuten innan han bytte in anfallaren Oskar Wallén? Herregud, Hasse, ni låg ju under med 1-0…

Prognos
ÖSK ser nästan oförskämt komfortabelt ut för tillfället.
Det tycks inte spela någon roll vilka spelare som är borta eller hur matchbilden ser ut – närkingarna bara tuggar på och staplar trepoängarna på hög.
Imponerande.
Lite hårdare tuggmotstånd att vänta i nästa match: Gais borta. Därefter väntar J-Södra på Stadsparksvallen.
Öis har skiftat karaktär i de senaste matcherna.
Liret och de offensiva intentionerna har fått ge vika för blåstället och försvarsspelet.
Om det är en bra idé återstår att se.
I de närmaste två matcherna väntar Värnamo hemma och Ljungskile borta.

Glödhett Hallandsderby på lördag.
Därför fem snabba till…
… Varbergs skyttekung Gabriel Altemark Vanneryr…
… och Falkenbergs poängkung Victor Sköld.

Gabriel, hur viktig är matchen mot FFF?
– Oerhört viktig. Det finns ju en tradition i bygden när det gäller matcherna mot Falkenberg. En slags hatkärlek klubbarna emellan. Sen är det bara att titta i tabellen, så ser man att vi behöver poäng.
Är du överraskad över att Falkenberg är ett topplag?
– Ja, det är jag. Jag är jätteförvånad, faktiskt. Jag var och kikade på dem i kvalet förra säsongen och då höll de ju på att åka ur. Sen tyckte jag inte att de värvade några tunga spelare under försäsongen. Men det är bara att erkänna att de har fått ihop det bra. Kul för dem, det måste man säga.
På en skala från ett till fem – hur nöjd är du med din säsong?
– En trea. Jag började ju bra men i de två sista matcherna har det inte fungerat. Jag har känt mig sliten i kroppen. Det gäller att jag höjer mig på lördag. Det är viktigt att jag bidrar, inte bara med mål utan med att jag spelar bra.
Är du kvar i Varberg säsongen ut?
– Ja, det tror jag allt. Det skulle vara fel gentemot supportrar och klubben att säga något annat. Jag tar vecka för vecka, match för match. Visst vet jag att det snackas en del och ambitionen är givetvis att spela så högt upp som möjligt, det är ju därför man pressar sig varenda dag, men just nu är min tanke att vara kvar.
Hur går det i matchen på lördag?
– Jag är rätt säker på att vi vinner, faktiskt. Jag säger 3-1. Vi är på väg uppåt, samtidigt som Falkenberg förlorade senast. Dessutom har de en rätt viktig spelare avstängd, han lagkaptenen (David Svensson, bloggens anm.).

Victor, hur viktig är matchen mot Varberg?
– Det är som min förra tränare sa. Derbyn är till för att vinnas. Det är definitivt den roligaste matchen under säsongen. Och att få slå dem borta vore givetvis extra skönt.
Är du överraskad över att Varberg inte gått bättre?
– Var ligger de? Jaså, ja, de har ju dragit på sig en hel del röda kort, vilket har ställt till det för dem. Men några placeringar högre upp har de absolut kapacitet för, det tycker jag.
På en skala från ett till fem – hur nöjd är du med din säsong?
– Får bli en trea där. Jag tycker att jag kan bättre, men poängen har ju rullat in, så jag får ändå vara hyfsat nöjd.
Är du kvar i Falkenberg säsongen ut?
– Man vet aldrig vad som händer. Ambitionen är att spela så högt upp som möjligt, men det ska ju finnas intresse också. Hittills har jag inte hört något. Sen trivs jag djäkligt bra i Falkenberg också, fin stad och goa lagkompisar.
Hur går det i matchen på lördag?
– Vi vinner med 5-0.

Tre andra höjdare i omgång 12
Örebro-Örgryte, fredag
ÖSK tuggar på i tabelltoppen och kör över det mesta som kommer i lagets väg. Har sex raka på hemmaplan och målskillnaden 13-1. Tvingades rucka rejält på centrallinjen senast men då klev nya mittbacksparet Nkili-Wiktorsson fram och gjorde en stormatch, samtidigt som Peter Samuelsson – som ersatte skyttekungen Alhassan Crespo – pangade in två mål.
Öis krigade till sig en blytung trepoängare i nykomlingsmötet med Östersund senast. Får här tillbaka avstängd trio, men tvingas klara sig utan unge lagkaptenen Jakob Lindström, som fick syna det röda kortet mot ÖFK.

Degerfors-Hammarby, lördag
Turbulent i Hammarby och framför allt kring tränaren Gregg Berhalter, som ryktas vara på väg bort från klubben. Hammarby har fyra raka utan seger. Monday James avstängd, men mittbackskollegan och lagkaptenen Thomas Guldborg Christensen åter efter avstängning.
Degerfors har gjort det riktigt bra efter derbytorsken mot Örebro (0-2) och har nu fyra raka utan förlust. Inga skador eller avstängningar som stör. Yttermittfältaren/anfallaren Amadaiya Rennie och playmakern Johan Bertilsson riktigt vassa på slutet.

J-Södra-Brage, måndag
Upp till bevis för Brages nye tränare Zvezdan Milosevic, som satt ned foten direkt och sagt att lagets stjärnor varit för bekväma. Brage har inte vunnit sedan premiären och har 1-8 i målskillnad i de två senaste matcherna. Får här tillbaka målvakten Patrik Carlgren, som var på landslagsuppdrag senast.
J-Södra har två raka förluster efter skrällen på Söderstadion, men gjorde en bra match senast, borta mot Assyriska. Tränaren Mats Gren tvingas klara sig utan nyttige mittfältsgnuggaren Fredric Fendrich som är avstängd.

Målvakten Oscar Berglund och anfallaren Johan Eklund spelade huvudrollerna när Gif Sundsvall på bortaplan 2-1-besegrade Falkenberg i toppmötet.
Resultatet innebär att de båda lagen byter plats i tabellen.
Här lite synpunkter från mötet på IP:

Matchbetyg 4
Hög kvalité från avspark till slutsignal.
Första halvtimmen avvaktande. Sen följde en stekhet kvart där målchanserna avlöste varandra och där båda lagen träffade ribban.
Sundsvall styrde spelet men FFF kontrade sylvasst.
Hyfsat jämnt även i andra halvlek.
Men när Giffarna gjorde 1-1 på straff sjönk modet hos hemmaspelarna och bara några minuter efter kvitteringen kom också det matchavgörande 2-1-målet.
Mot slutet satsade FFF-tränaren Hasse Eklund allt på ett kort och spelade med tre anfallare – men trots att gul-vitt plockade fram ett par riktigt vassa målchanser fick man för första gången denna säsong lämna IP som förlorare.

Matchens profil
Ari Skulason. Slår förvisso bort en del enkla passningar och ser emellanåt lite nonchalant ut, men när Giffarnas isländske landslagsman väl tar tag i grejerna finns det få, om ens någon mittfältare i serien som kan matcha steget, speluppfattningen och stöten på bollen.
Dessutom stensäker straffskytt.

Matchens grej
Kvitteringsläget på stopptid. Med två och en halv minut kvar att spela får Victor Sköld chansen att utjämna till 2-2, men hans stenhårda nick räddas mirakulöst av Giffarnas keeper Oscar Berglund.
Den fotparaden hade Claes Hellgren varit nöjd med.

Matchens flopp
Publiksiffran. 1 436 är lite för ynkligt med tanke på att FFF låg på allsvensk direktplats och mötte en toppkonkurrent under optimala förhållanden, klarblå himmel, 20 grader i luften och vindstilla.
FFF:s hemmasnitt inför matchen låg på 1 600.
Att det spelades VM-kvalfotboll på tv är ingen ursäkt. Herregud, det handlade ju om Färöarna…

Skyttekungarna
Jodå, de levererade som förväntat. FFF:s Stefan Rodevåg dunkade in ledningsmålet i nättaket, läckert framspelad av anfallskompisen Victor Sköld. Och Giffarnas Johan Eklund tryckte in segermålet i motsvarande maska, snyggt assisterad av Adam Chennoufi. Båda anfallsbjässarna har nu gjort sju mål – två färre än skytteligaledande Gabriel Altemark Vanneryr.

Domaren
Per Melin från Solna gör det helt okej – även om Giffarnas straff var i billigaste laget. På reprisbilderna ser det mer ut som att Eric Larsson och Tobias Carlsson krokar i varandra.

Prognos
Absolut ingen fara med formen för FFF, som matchade Sundsvall väl och som faktiskt förtjänade en poäng i matchen.
På lördag väntar en minst lika svår motståndare för gul-vitt:
Varberg på Påskbergsvallen.
Mycket hetare blir det inte i fotbolls-Halland.

FFF:s lagkapten David Svensson avstängd i derbyt.
Sundsvall kör över allt som kommer i lagets väg för tillfället.
Gör ingen kanonmatch – men tar med lika delar rutin och hårdhet ändå med sig tre poäng hem från en av de svåraste bortamatcherna.
Det är sånt som kallas kvalité.
Härnäst väntar Assyriska på hemmaplan.

Eric Larsson avstängd i den matchen.

Ledning med 2-0 och till synes med full kontroll över händelserna.
Då tappar Hammarby koncepterna fullständigt – och får till slut nöja sig med 2-2 mot Varberg.
Här lite synpunkter och intryck från matchen på Söderstadion:

Matchbetyg 3
Inte särskilt välspelat, men desto mer dramatiskt med två röda kort, massor av närkampssituationer och ett flertal fina målchanser.
Trots att Hammarby – korrekt – fick Monday James utvisad efter en kvart var man det bättre laget före paus och ledde välförtjänt med 1-0. Erik Figueroa vann en nickduell i Varbergs straffområde och bollen gick fram till Erik Sundin som i misstänkt offsideläge forcerade in ledningsmålet.
När Hammarby så gjorde 2-0 (genial Kennedy Bakircioglu-frispark) trodde de flesta av de drygt 8 000 åskådarna att det var klart.
Men det var det alltså inte.
I stället för att vara cyniskt och spela på resultatet tryckte Hammarby fram sitt lag och övermodet straffade sig direkt. Varberg reducerade genom inhopparen Ardian Rexhepi och kvitterade så småningom genom Erkan Saglik som väl lättvindigt fick gå upp och skalla in en hörna.

Matchens profil
Får bli två denna gång.
Varbergs Modou Barrow var direkt lysande på sin högerkant. Slog ut sin motståndare gång efter annan och serverade sina lagkompisar det ena fina inlägget/inspelet efter det andra. Den Gambia-födde 20-åringen, som Bois hämtade från Norrköping, är tveklöst en av seriens bästa yttermittfältare.
Hammarbys Erik Sundin har fått rätt mycket skit i denna blogg, men gjorde här – när det böljade lite mer fram- och tillbaka och ytorna blev lite större – sin bästa match för säsongen. Sundin gjorde ett mål och var inblandad i det mesta – och det bästa – som Hammarby skapade framåt. På minuskontot finns dock ett par brända lägen som en mer renodlad målskytt hade förvaltat bättre.

Matchens grej
Med blott 20 sekunder kvar att spela piskar Barrow in ett inlägg från höger som Gabriel Altemark Vanneryr möter med skallen vid bortre stolpen. Men seriens skyttekung sumpade jätteläget. Man kan misstänka att GAV får lite problem med nattsömnen.

Domaren
Magnus Ahlsén hade massor av knepiga situationer att lösa och klarade sig ändå hyggligt. Möjligt att han blev i överkant hemmavänlig efter utvisningen på James. Det röda kortet på Ahmet Özdemirok finns till exempel inte på kartan.

Hur var Kennedy?
Lysande i 60 minuter, då han firade stora triumfer med sin överlägsna speluppfattning och sin emellanåt magiska passningsfot. Mattades sen betänkligt, vilket man bör ha överseende med.

Får Berhalter sitta kvar?
Den som det visste… Gjorde trots allt ett smart drag när han i samband med utvisningen på James drog in Kennedy centralt och lät löpmaskinen Billy Schuler ta skitjobbet på högerkanten.
Bytet av Nik Ledgerwood, som fick kliva ned som vänsterback när man blev en man kort, kan diskuteras, men tanken var säkert att få in en mer van ytterback mot Barrow.
Att en mittback får ett tuppjuck efter en kvart och att två forwards bränner en handfull hundraprocentiga målchanser ska knappast ligga amerikanen till last.
Men är det så som ryktena säger, att Berhalter har tappat omklädningsrummet, lär det hända grejer rätt snart.

Prognos?
Hammarby har Degerfors borta i helgen och sätter sen punkt för kapitlet Söderstadion med match mot Ängelholm. Allt annat än full pott i de båda matcherna och Hammarby kan i praktiken avskrivas från toppstriden.
Varberg – som inte nådde upp till sin fulla kapacitet på Söderstadion – möter i nästa omgång Falkenberg i ett blytungt Hallandsderby för att därefter ta sig an Assyriska i Södertälje.

***
Trots att serieledande Örebro kom till spel utan sitt ordinarie mittbackspar – Magnus Wikström-Ilir Berisha – tog laget en tung trepoängare borta mot ett formstarkt Landskrona.
Trots att ÖSK hamnade i underläge lyckades man vända och vinna med 2-1.
Peter Samuelsson fick chansen från start och tackade för förtroendet med att smälla dit båda målen.
Snacka om vass anfallsbesättning.

Conny Karlsson hoppar alltså av som tränare för Brage.
Jag är inte det minsta förvånad.
Äktenskapet Brage-Karlsson var dömt att misslyckas redan från första början.

Spelet har haltat och resultaten har uteblivit.
Därför har kraven på Conny Karlssons avgång blivit allt starkare i Borlänge-trakten.
Och dagen efter stjärnsmällen (0-4) hemma mot Gais valde alltså Helsingborgs IF:s gamle guldtränare att kasta in handduken.
Karlsson hade fått nog.
Precis som Brage.
För mig kommer Conny Karlssons uppbrott inte som en överraskning.
Tvärtom, jag var lite skeptisk redan när han engagerades.
Inte så att jag inte trodde att Karlsson skulle fixa uppgiften.
Mer att han tog jobbet vid den tidpunkten.
Conny Karlsson klev alltså in i handlingarna så sent som i mitten av januari – och han gjorde det i ett skede då Brages spelartrupp långt i från var komplett.
Knappast optimalt.
Successivt under senvintern och våren fyllde så Brage på med spelare – men man kan knappast påstå att klubben gjorde det med någon större omsorg.
Inte sett till den tränare man hade engagerat.
Conny Karlsson är, vad jag kan förstå, en bestämd herre som kör sitt eget race och som inte lägger särskilt stor vikt vid vad hans spelare tycker och tänker.
Att då köpa in superindividualister som Dulee Johnson, Jan Tauer och Njogu Demba-Nyrén är som att be om trubbel.
Och trubbel blev det.
Brage har kritiserat Conny Karlsson för brist på engagemang.
Det kan säkert finnas fog för kritiken.
Men hade det inte varit bättre om Brage-styret hade scoutat Karlsson lite mer ingående innan de bad honom krita på kontraktet?
Jag menar, det var ju ingen rookie de valde. Tvärtom, Karlsson har varit verksam i ett flertal svenska klubbar – klubbar som säkert hade stått till tjänst med upplysningar om vilken sorts människa, vilken sorts ledare och vilken sorts tränare Karlsson är.
Conny Karlsson är 59 år och säger att han vill fortsätta som fotbollstränare på elitnivå.
Hur det blir med den saken återstår att se.
För Brage står framför allt en fråga i fokus:
Hur vill man egentligen bedriva sin verksamhet?
Sex tränare har passerat revy i Borlänge alltsedan seriestarten 2011.
Frågar du mig är det fem för mycket.

***
Assyriska – med båda ordinarie mittbackarna Linus Malmborg och Sotiris Papagiannopoulos avstängda – bröt den negativa trenden med fyra raka matcher utan seger och besegrade J-Södra – med båda sina ordinarie innermittfältare avstängda – med 1-0.
Segerskytt för AFF: Admir Catovic, som fick chansen i avstängde Christopher Brandeborns frånvaro.
Lagkapten Tommy Thelin bäst i J-Södra.
Stefan Batan vassast i hemmalaget.
Och på Södertälje Fotbollsarena fick de 1 577 på läktarplats för första gången på bra länge se Kyle Konweas spektakulära segerdans.
Bara en sån sak…

***
Att Ängelholm skulle bortabesegra Ljungskile (2-1) kommer nog som en överraskning för många.
Inte för mig.
ÄFF har en riktigt vass ”anfallsfyra” med yttrarna Muamet Asanovski och Martin Andersen och med Junes Barny i en nummer tio-roll bakom Robin Staaf.
Den här gången var det Barny som klev fram och nätade två gånger om.

***
Själv tittade jag på nykomlings- och ångestmötet mellan Örgryte och Östersund på Gamla Ullevi – en match som Öis vann med 2-1.
Detta trots spel med en man mindre i en hel halvlek.
På stopptid i första halvlek drog nämligen lagkaptenen Jakob Lindström – klumpigt – på sig sitt andra gula kort för eftermiddagen.
Ett avstängningsdrabbat Öis gick fram till en 2-0-ledning efter mål av slitstarke Johan Hedman och Jacob Ericsson innan ÖFK reducerade efter ett underbart vackert Alexis Mendiola-mål.
Några noteringar:
x ÖFK fortsätter att briljera ute på planen och har ett flertal spelare av hög superettan-klass (Mensah i backlinjen, Mendiola som släpande anfallare, Boakye som höger yttermittfältare och – inte minst – inhoppande Seon-Min Moon) men lagets försvarsspel lämnar mycket i övrigt att önska och längst därframme saknas power.
Sen hjälper det ju inte precis jämtarna att målvakten Petter Augustsson bjuder på 2-0-målet efter ett sällsynt taffligt ingripande.
x Seon-Min Moon måste rimligen vara ute till försäljning. Annars framstår det som en gåta att han inte fick starta matchen. Sydkoreanen var direkt lysande när han sent omsider fick chansen.
x Adam Rosén, Johan Hedman och Emil Karlsson bäst i tappert krigande hemmalag.

En kvart – och ett Johan Svahn-mål i en nervig kvalmatch mot BK Forward – från att dråsa ned i division 1 södra i fjol.
Nu ett topplag på väg mot allsvenskan.
Det är läge att titta lite närmare på Falkenbergs FF…
… och till min hjälp tar jag klubbens sportchef Håkan Nilsson.

Som jag ser det är det framför allt tre saker som gör att Falkenberg är ett topplag i serien:
1. Konsekvensen i spelet. Nye tränaren Hasse Eklund har mejslat fram en spelidé som spelarna köpt utan prut. Det finns i dag inga frifräsare i laget, inga som kör sitt eget race utan samtliga är till ett hundra procent beredda att underordna sig uppgjorda direktiv.
2. Effektiviteten. FFF är kanske det lag i serien som är allra vassast i de offensiva omställningarna och när man väl får chansen att avsluta finns det ingen tvekan. Då smäller det. Den inställningen symboliseras bäst av anfallsparet Victor Sköld-Stefan Rodevåg som hittills har gjort tio mål.
3. En mer verklighetsbaserad framtoning. I fjol, när även Halmstad fanns i serien, gick FFF lite kaxigt ut och sade att ambitionen var att bli bäst i Halland. Nu är det annat ljud i skällan och att ligga lite lågt passar nog kanske det halländska kynnet lite bättre.
– Jag kan bara hålla med dig, säger klubbens sportchef Håkan Nilsson och fortsätter:
– Jag tror också att det finns en stor revanschlusta i hela truppen. Vi vill visa att vi inte är så dåliga som vi var i fjol. Sen tror jag att de unga spelarna som har kommit in har bidragit med mycket. De har till exempel fått de äldre spelarna att steppa upp.
De unga spelarna personifieras bäst av Niclas Eliasson, en 17-årig höger yttermittfältare med brasilianska rötter som redan provspelat med Arsenal och Celtic.
”Samba-Nicke” har fått speltid i samtliga tio matcher och bidragit med speed, löpstyrka och förmåga att slå sin motståndare och på det visat öppna upp ytor att attackera på.
En halländsk variant av Real Madrids argentinare Angel di Maria, säger jag och Håkan Nilsson skrattar.
– Vi räknade med honom i a-laget inom ett eller två år, men han var snabbare än så, säger Håkan Nilsson.
Eliassons framfart har naturligtvis inte passerat obemärkt.
Även anfallaren Victor Sköld har ögonen på sig. Sköld, med ett förflutet i Elfsborg, värvades (från Trollhättan) som yttermittfältare men har successivt klivit in mer centralt. En smart spelare, löpstark och finurlig och nästan lika bra på att suga in långa bollar som att gå i djupled.
– Vi är naturligtvis medvetna om att vi kan tappa spelare när transferfönstret öppnar och vi vet att några av dem har ögonen på sig. Vi får helt enkelt avvakta och se vad som händer, säger Håkan Nilsson.
När jag undrar vad Håkan Nilsson tror om framtiden bubblar han bara av skratt och säger att ”just nu är vi i ett chocktillstånd här nere” och att ”det är med skräckblandad förtjusning som vi ser framtiden an.”
Själv är jag efter samtalet med Håkan Nilsson än mer övertygad om att FFF nog har kommit till toppen för att stanna. För när jag frågar…
… om FFF verkligen har truppbredden för att hålla kvalitén i 30 omgångar säger Håkan:
– Ja, det tycker jag. Vi har 15-16 spelare av ungefär samma klass. Och bakom finns några unga killar som kan bli riktigt bra och som kanske redan nu är mogna för speltid på den här nivån.
… om ledarskapet i laget:
– Det är David Svensson, vår kapten, som styr både på och utanför planen. Han tillåter inget annat än att alla gör sitt bästa både på match och träning. En oerhört proffsig kille. Nästa år kan han komma upp i 300 superettan-matcher.
… om lagsammanhållningen:
– Samtliga killar utom två bor i Falkenberg. De flesta är i samma ålder, pushar varandra och umgås även på fritiden.
… om det finns några profiler som kan kyla ned situationen, som kan avdramatisera tabelläget:
– Jaja, vi har ett par riktigt sköna figurer. Vår skyttekung Stefan Rodevåg älskar att hålla på med djävulskap. Och Carl-Oscar Andersson är en fantastisk skådespelare. Kolla på youtube så får du se vad han hittade på när vår klubbchef Patrik Lundgren gifte sig för ett par veckor sen.
Själv hittar jag ytterligare två faktorer som talar för fortsatt FFF-succé:
1. Laget är starkt i båda riktningarna. Det är bara att titta på antalet gjorda mål. FFF har, tillsammans med mer svajiga arvfienden Varberg, gjort flest i serien, 18. Under årens lopp har man sett otaliga exempel på lag som i upptakten av en serie gnetar sig till poäng och segrar, men det brukar sällan hålla i långa loppet.
2. Den mentala styrkan. Efter stjärnsmällen borta mot Assyriska i omgång sex (1-4) var vi nog några stycken som var beredda att avskriva FFF som ett topplag, men gulvitt svarade omgående upp med att ta sju poäng i de tre nästföljande matcherna.

***
Några fakta och nåt påstående innan jag konfronterar sportchef Nilsson en sista gång:
x FFF grundades 1928 och har gjort 19 säsonger i nästa högsta serien.
x FFF omsätter 12 miljoner om året, vilket är en spottstyver i sammanhanget.
x Klubbens största stjärna genom tiderna är Pär Zetterberg, som gjorde 30 a-kamper för Sverige.
– Pär sitter med i vår styrelse och jobbar dessutom med talanger på en skola, inflikar Håkan Nilsson.
x En annan känd spelare som delvis fostrats i FFF är Astrit Ajdarevic, som numera är i belgiska Standard Liege. Astrits yngre bror Arben, född -95, ingåg i FFF:s a-lagstrupp och har redan fått speltid i superettan.
– De påminner mycket om varandra i spelstil. Båda är nummer tio-typer. Sen har de en yngre bror, Alfred, som är född -98. Han är lite speedigare och frågan är om han inte är den störste talangen av bröderna, säger Håkan Nilsson.
x Publiksnittet denna säsong ligger på 1 600 – 500 fler än i fjol.
– Inte så illa med tanke på att det bor 15-16 000 i stan, säger Håkan Nilsson. Jag har varit i klubben sen 2005 och aldrig varit med om att det pratats så mycket fotboll som det gör i Falkenberg just nu.
x Relationen till Halmstads BK – tre mil bort – är god. Relationen till Varbergs Bois – också tre mål bort – är lite mer ansträngd, om man uttrycker det milt.
– HBK ser vi som goda kolleger och skulle det vara så att vi får fram duktiga spelare är vi inte främmande för att sälja dem till klubben.
– Varberg ja? Hat är fel ord, men visst finns det en viss rivalitet med i bilden, det gör det, säger Håkan Nilsson.

***
Så den sista frågan till Håkan Nilsson, den som trots allt måste ställas:
Kan ni nå allsvenskan denna säsong?
– Låt mig säga så här. Vi förivrar oss inte utan tar det lite lugnt…
– … men jag skulle inte bli jätteförvånad om vi är tvåa i serien efter 30 omgångar.

Tre andra höjdare i omgång 11
Örgryte-Östersund, lördag
Nykomlingsmöte mellan två lag som inledde seriespelet starkt men som – inte helt oväntat – dalat i form och nu slåss kring de nedre strecken. Öis är utan seger i de sex senaste matcherna och tvingas här undvara Azulay, Bratt och Lundgren, som samtliga är avstängda.
Skadeläget aningen ljusare i ett ÖFK som bara har tagit en poäng i de fem senaste matcherna.

Landskrona-Örebro, måndag
Bois formstarkt. Har gjort 7-1 i de två senaste matcherna. MFF-lånet Alex Nilsson är i gång efter trög upptakt, har gjort tre mål i de två senaste matcherna.
ÖSK tuggar på i tabelltoppen, har bara släppt in ett mål i de fem senaste matcherna.
Inga avstängningar som stör i något av lagen.

Hammarby-Varberg, måndag
Hammarby i rejäl svacka, har tre raka 0-1-förluster och måste bara studsa tillbaka om avståndet till toppen inte ska bli ointagligt. Mittbacken och lagkaptenen Guldborg Christensen avstängd.
Varberg ruskigt ojämnt, varvar topprestationer med bottennapp. Lagkapten Björk och mittfältare Koroma avstängda.

Hur länge till är Conny Karlsson tränare för Brage?
Det är frågan efter 0-4 hemma mot Gais.
Här lite synpunkter från mötet på Domnarvsvallen:

Matchbetyg 2
Brage klart bäst första halvtimmen och tog också fram ett par, tre fina målchanser. Men Gais keeper Tommi Vaiho visade prov på fina reflexer och gav sitt lag chansen att vinna matchen.
När så Gais i slutet på första halvlek gjorde 1-0 på sin första rejäla målchans (Joel Johansson-inspel från högerkanten till Adam Eriksson som vid bortre stolpen stötte bollen i öppet mål) slocknade hemmalaget.
I andra halvlek hade Gais full kontroll och frågan var bara hur stora siffror det skulle bli till slut.

Matchens profil
Joel Johansson. Gais-anfallaren var inblandad i allt – och lite till. Spelade fram till de två första målen, fixade straffen för 3-0 och gjorde själv 4-0.
Snabb, löpstark och kompromisslös.
En mardröm för en trög backlinje, kort och gott.

Matchens grej
Målchansutvisningen vid ställningen 0-2. Brages vikarierande keeper (Patrik Carlgren på landslagsuppdrag) Bryan Meredith rev med armen ned Joel Johansson i straffområdet och domaren Lars Olsson pekade – korrekt – på straffpunkten – samtidigt som han – lika korrekt – halade upp det röda kortet framför amerikanen.
Andreas Drugge förvaltade chansen från elvameterspunkten, gjorde sitt andra mål i matchen, det sjätte totalt, vilket innebär att han nu delar andraplatsen i skytteligan med Gif Sundsvalls Johan Eklund.

Matchens mål
4-0-målet. Inhoppande Malkolm Moenza piskade in ett lika stenhårt som välriktat inlägg från vänsterkanten. Joel Johansson gick till väders – och placerade med skallen bollen i bortre burgaveln.
Riktigt läckert.

Prognos
Ett skade- och avstängningsdrabbat Brage saknar helt självförtroende för tillfället – och viker ned sig vid minsta lilla motgång.
Gör en utmärkt första halvtimme och förtjänar då minst ett mål – men när i stället Gais gör ledningsmålet faller Dala-laget ihop som ett korthus.
Ropen på att Brage ska göra sig av med tränaren Conny Karlsson lär inte avta i styrka efter detta.
Närmast väntar J-Södra borta (sexpoängsmatch) och Sundsvall hemma.
Gais har vunnit fyra av de fem senaste matcherna, närmar sig stadigt tabellens toppskikt och ser alltmer samtrimmat ut.
Känslan är att Gais blir hyperfarligt i höst.
Närmast för Gais väntar två tuffa hemmamatcher: ett formstarkt Landskrona och serieledande Örebro.

En tredjedel av serien avverkad.
Då passar Bloggen på att dela ut lite utmärkelser, svara på några frågor och sia om framtiden.
Håll tillgodo.

Kvalitén på produkten?
Ömsom vin, ömsom vatten.
Visst är det häftigt att publiksnittet höjts med några procent jämfört med förra säsongen och att det varit runt 10 000 åskådare på ett flertal matcher (Öis-Gais, ÖSK-Degerfors och Hammarbys hemmamatcher), men att lag som Jönköping, Ljungskile och Degerfors inte kan spela sina hemmamatcher på den egna arenan långt fram i maj – och i Degerfors fall en bit in i juni – är direkt pinsamt.
Här måste klubbarna börja ta sitt ansvar och inse att de bedriver elitverksamhet. Punkt slut.
Att Ängelholm bara drar 179 åskådare till hemmamatchen mot Degerfors drar också ett löjets skimmer över serien.

Kvalitén på spelet?
Allt högre i takt med att planerna har blivit bättre. Men fortfarande efterlyser jag fler lag som kan och vill vara spelförande. Passningsspel och mottagningar kan förbättras. Plus för inställning, löpvillighet och det fysiska spelet.
Om gapet till allsvenskan minskat?
Det tycker jag inte. Snarare tvärtom.

Bästa matchen?
Göteborgsderbyt Öis-Gais (0-1) var en riktig pärla. Innehöll det mesta och bjöd på stor dramatik till sista sparken.
Örebros uppvisning mot Sundsvall (3-0) var mäktig.
Sundsvall-Hammarby (1-0) i senaste omgången också riktigt bra.

Sämsta matchen?
Fanns ju några matcher i upptakten som framkallade frossbrytningar. Ljungskile-Hammarby, till exempel, var ju en erbarmlig historia.
Well, vi nöjer oss med det.

Bästa laget?
Tabellen ljuger sällan. Så Örebro. Det gnistrar inte alltid om närkingarnas spel, men det ser fantastiskt gediget ut. ÖSK är lite som en klasstravare. Hänger med i alla tempon och ser för det mesta till att sticka nosen först över mållinjen.

Största överraskningen?
Falkenberg. Tveklöst. Inför säsongen tappade klubben ett flertal bärande spelare och under säsongen har man drabbats av ett flertal tunga skador. Ändå ligger man på allsvensk plats och flåsar serieledande Örebro i nacken.
Förklaringen? Superlojala spelare som ställt upp hundraprocentigt på tränare Hasse Eklunds lika enkla som geniala spelidé. Plus ett par guldkorn i keepern Otto Martler och anfallsduon Victor Sköld-Stefan Rodevåg.

Floppen?
Nu sparkar vi in ett par öppna dörrar… Brage gick all in under vinterns transferfönster – uppenbarligen med en jättebluff. Får inte Conny Karlsson ihop styrkorna per omgående blir det division 1 norra nästa säsong.
Hammarby topptippades av allt och alla inför seriestarten men har såhär långt varit trubbigare än ett gristryne. Och hängas den som hängas bör… att den sportsliga ledningen inte insåg att truppen led akut brist på en målskytt under försäsongen förblir en gåta.

Nån tränare som riskerar sparken?
Brages sportchef Michael Kallbäck säger sig ha fullt förtroende för Conny Karlsson, men vi får väl se… Sportchefer är inte alltid villiga att titta sig själva i spegeln utan väljer oftast en annan lösning för att fly sina egna misslyckanden.
Sak samma i Hammarby. Ärligt – vad kan Gregg Berhalter göra med det forwardsmaterialet?

Nån tränare som kan börja fundera på anbud från klubbar på högre nivå?
Hasse Eklund i Falkenberg jobbar med ytterst begränsade resurser men gör det fantastiskt bra. Med några år på nacken i skrået, i rätt ålder (44 år) och med en framgångsrik spelarkarriär bakom sig ses han säkert som ett spännande framtidsprospekt i många klubbar.
Är även imponerad av Tor-Arne Fredheim, som på kort tid och under smått vidriga förutsättningar fått främlingslegionen Ljungskile att sakta men säkert baxa sig uppåt i tabellen.

Bästa målvakt?
Oscar Jansson, Örebro. Förfogar egentligen över alla egenskaper man önskar sig av en keeper.
Utmanare: Otto Martler, Falkenberg, Matt Pyzdrowski, Ängelholm och Bill Halvorsen, Landskrona.

Bästa försvarare?
Stefan Ålander, Gif Sundsvall. Giffarna har 14-1 i målskillnad i de sju senaste matcherna. Mycket är rävigt rutinerade Ålanders förtjänst.
Utmanare: Ilir Berisha, Örebro, Sotiris Papagiannopoulos, Assyriska, Tobias Carlsson, Falkenberg.

Bästa mittfältare?
Ari Skulason, Gif Sundsvall. Har en högstanivå som ingen annan i serien. I det närmaste komplett.
Utmanare: Christoffer Carlsson, Hammarby, Muamet Asanovski, Ängelholm, Ahmed Yasin, Örebro.

Bästa anfallare?
Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg. Toppar skytteligan. Stor och stark – men också smart i boxen.
Utmanare: Alhassan Kamara, Örebro, Johan Eklund, Sundsvall, Thomas Boakye, Östersund.

Största besvikelsen?
Brages popduo Dulee Johnson-Jan Tauer, J-Södras haussade Alexei Kangaskolkka, Värnamos Pär Cederqvist, Varbergs Patrik Larsson, Hammarbys Erik Sundin. För att nu nämna några.

Största genombrottet?
Falkenbergs 17-årige Niclas Eliasson har fått mycket speltid av Hasse Eklund – och det är lätt att förstå varför. En Angel di Maria-typ som det ska bli oerhört spännande att följa.

En drömelva?
Okej. En 4-2-3-1-uppställning enligt följande: Oscar Jansson, Örebro – Danny Ervik, Falkenberg, Stefan Ålander, Sundsvall, Ilir Berisha, Örebro, Dennis Olsson, Gif Sundsvall – Ari Skulason, Gif Sundsvall, Ayanda Nkili, Örebro – Ahmed Yasin, Örebro, Jonas Lindberg, Ljungskile, Christoffer Carlsson, Hammarby – Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg.

Domarna?
Blandad kompott, minst sagt. Ibland för mycket kortviftande och korpralsfasoner i nån slags naiv överambition. Men också emellanåt lugnt, sansat och stadigt. Glenn Nyberg, Borlänge, bäst hittills.

Och hur kommer det att gå?
Ja, säg det… Örebro och Sundsvall ser klart stadigast ut och kniper de två första platserna. Sen blir det huggsexa om tredjeplatsen. Känslan är att det står mellan Falkenberg, Gais, Hammarby och kanske Landskrona.
Och ut flyger… Brage och Värnamo.

Seriens supersuccé Falkenberg fortsätter att imponera.
4-2 borta mot J-Södra innebär att Hasse Eklunds gula armé gjort åtta mål på de två sista matcherna – och att man fortsätter att flåsa serieledande Örebro i nacken.
Här lite synpunkter från mötet på Stadsparksvallen:

Matchbetyg 3
Sex mål, ytterligare en handfull vassa målchanser, en hel del fina individuella prestationer – och ett rött kort.
Det är synd att klaga på underhållningen.
Falkenberg klart bäst i första halvlek. Försvarade sig väl och ställde om blixtsnabbt – och gick också till halvtidsvila med en 2-0-ledning.
J-Södras tränare Mats Gren svarade med att göra två byten i paus – ett drag som fick önskad effekt. Hemmalaget reducerade genom Darryl Smylie – men när samme man tvingades syna det röda kortet gick rullgardinen ned för grönvitt.
J-Södra har ännu inte vunnit hemma på Stadsparksvallen.
Falkenberg är, tillsammans med grannen Varberg, det lag som gjort flest mål i serien, 18.

Matchens profil
Victor Sköld. FFF-anfallaren gjorde två mål (fyra totalt) och spelade snyggt fram till anfallskollegan Stefan Rodevågs matchavgörande 3-1-mål.
Sköld har denna vår hamnat lite i skymundan av Rodevåg (sex mål) och supertalangen Niclas Eliasson, men är tveklöst en av seriens mest mångsidiga anfallare.
Kan både användas som target och gå i djupled. Aktiv värre, fyndig med bollen och gör hela tiden smarta löpningar.
En klassanfallare på den här nivån.

Matchens grej 1
J-Södras 1-2-reducering. Alexis Kangaskolkka spelade bollen i sidled till Darryl Smylie som nöp till direkt med högerfoten från 22,5 meter. Bollen drog sig bort från FFF-keepern Otto Martler och satt till slut som en smäck i ena krysset.
Mycket snyggare än så blir det inte.

Matchens grej 2
Johan Svahns vansinnigt läckra djupledspassning på ett tillslag i samband med FFF:s 2-0-mål (Sköld). Skar som en kniv genom varmt smör, sa man förr.

Domaren
Jim Pettersson från Motala hade en hel del knepiga situationer att brottas med – men löste sin uppgift med högt betyg. Utvisningen på Smylie är inte mycket att snacka om. J-Södras mittfältare var onödigt brutal i närkampen med Danny Ervik.

Prognos
J-Södra fortsätter att pendla i prestation.
Anfallsmässigt ser det stundtals riktigt bra ut – men försvarsspelet lämnar mycket i övrigt att önska.
Haussade nyförvärvet Kangaskolkka kom äntligen med i målprotokollet och kan ha fått den boost som innebär att han levererar mer frekvent i fortsättningen.
I nästa match, borta mot Assyriska, är båda centrala mitfältarna Smylie och Joakim Karlsson avsträngda. Å andra sidan har AFF sina båda mittbackar, Linus Malmborg och Sotiris Papagiannopoulos, avstängda, så det kanske kan gå på ett ut.
Efter Assyriska väntar Brage hemma.
FFF fortsätter att vara disciplinerat och konsekvent. Och sen har laget ett av seriens absolut vassaste anfallspar i Rodevåg-Sköld, som nu tillsammans gjort tio mål.
De två följande matcherna kittlar lite extra:
Först hemmamatch mot tabelltrean Sundsvall – sen det prestigeladdade derbyt mot Varberg.
Om det är fotbollsfeber i Falkenberg just nu?
Gissa två gånger…