Matchplanen fungerade, bytena som gjordes var de rätta och kampmoralen monumental.
Så vad saknades Hammarby denna kväll?
Enkelt.
Skicklighet.

Hjärtat bultar, handsvetten är påtaglig och fingrarna vill inte riktigt hitta rätt tangenter.
Ja, det är svårt att stilla sig och hålla tankarna i styr efter den gastkramande rysaren på Behrn Arena.
Hammarby blev alltså via 1-1 det första laget i serien som tog poäng borta mot Örebro SK denna säsong.
Men till vilken nytta?
Ingen alls.
En poäng borta mot serieledaren är normalt ett fantastiskt resultat, något att vara stolt över och ge en boost inför kommande kamper.
Men i Hammarbys fall får 1-1-resultatet förödande konsekvenser.
Det innebär att laget ytterligare tappar mark till topptrion.
Det innebär att man nu, med elva omgångar kvar att avverka av serien, är elva poäng från en allsvensk kvalplats.
Det innebär, kort och gott, att det är tvärkört. Hammarby försatte sin sista chans att på allvar blanda sig i toppstriden. Hammarby kan omöjligt uppfylla sin dröm om en allsvensk comeback. Hammarby spelar av allt att döma kvar i superettan även 2014.
Det är verkligen inte ofta jag tycker synd om fobollslag- eller spelare, men i kväll är det inte utan att man lider med det grönvita laget från Söders höjder.
x Man följde de uppgjorda direktiven till punkt och pricka. Försvarade sig disciplinerat, släppte inte till några hundraprocentiga målchanser, ställde om rakt och snabbt och matade in de där tidiga inläggen som man hade kommit överens om. Att ÖSK trots det kunde göra 1-0 (Ahmed Yasin) i upptakten av andra halvlek var kanske inte helt orättvist om man ser till spelfördelningen, men kändes ändå mer som en slump.
x Man gjorde de rätta sakerna när ÖSK:s mittback Christoffer Wiktorsson rev ned Erik Sundin i friläge och därför tvingades syna det röda kortet. Ut med Robin Tranberg och Mikael Rynell, in med Christoffer Carlsson och Mattias Adelstam. Växla från 4-4-1-1 till 4-4-2. Och i ett sista desperat försök att få till stånd en kvittering och ytterligare nerv i matchen: ut med en mittback (Daniel Theorin) och in med en annan mittback och lagets skickligaste huvudspelare (Max von Schleebrügge) på topp.
x Och man inledde en slutoffensiv som om det inte fanns någon morgondag. Släppte handbromsen, tryckte tillbaka ÖSK, fick in den där kvitteringsbollen (Schleebrügge) – och skapade sen ett antal högkaratiga lägen, som rimligen borde ha gett utdelning i form av ett segermål och tre poäng.
Men, och det här är ju ett men som har förföljt Hammarby under hela säsongen, den individuella skickligheten för ett avgörande fanns inte – en här gången heller.
Erik Sundin hade chansen att bli matchvinnare. Mattias Adelstam och Max von Schleebrügge likaså.
Men ingen av dem hade vad som krävdes i det extremskarpa läget.
Därför försatte Hammarby den sista lilla chansen att få kontakt med topplagen i serien.
Och därför får lagets många och trogna supportrar vänta ytterligare minst en säsong på den så efterlängtade allsvenska comebacken.
ÖSK har precis det Hammarby saknar, därför toppar närkingarna tabellen och därför är man på god väg att lösa ut returbiljetten tillbaka till svensk fotbolls finrum.
Trots att man inte alltid övertygar spelmässigt finns det en inneboende styrka och en orubblig tro i laget på att allt ska lösa sig till det bästa.
Som i kväll.
Trots att det mot slutet såg ut som att förlustnollan på hemmaplan skulle ryka all världens väg visade ÖSK prov på en enastående moral och karaktär och kom därför åtminstone någorlunda helskinnat ur skärselden.
Dessutom har man individuell skicklighet så att det räcker och blir över. Tidigare under säsongen har spelare som Yasin, Nkili (avstängd i kväll) och Kamara (tillbaka till AIK efter lån) briljerat.
I dag klev keepern Oscar Jansson, mittbacken och lagkaptenen Magnus Wikström, återvändaren Nordin Gerzic och AIK-lånet Daniel Gustavsson fram och visade vägen…
… till att förlustnollan på hemmaplan kunde hållas intakt och till att serieledningen trots allt kunde behållas…
… och dessutom till att Hammarby en gång för alla kunde hakas av från toppstriden.