Ifjol var det nog många försvarare i superettan som hade mardrömmar om den vindsnabbe yttern som tog fart från sin högerkant på Varbergs mittfält. Det har visat sig att de inte kan pusta ut den här säsongen heller, eftersom Modou Barrow har visat sig ha ytterligare ett par växlar att lägga i. Dessutom har han bytt klubb till ett betydligt offensivare Östersund – något sex mål och fyra målgivande passningar på tio matcher vittnar om. Jag ringde upp honom för att prata om snabbhet på fotbollsplanen, landslagsspel och hur det är att bo i Östersund.

Om du får beskriva dig själv som spelare, hur låter det då?

– Har du sett mig spela?

Ja.

– Vad tycker du själv?

Det var jag som ställde frågan först. Vilka är dina styrkor?

– Haha, okej. Jag tycker att jag är ganska bra på att utmana och duktig i en-mot-en offensivt. Sedan tycker jag att jag har en bra blick för spelet och sedan är jag väldigt snabb.

Hur snabb är du?

– Jag vet inte, men jag försöker alltid att använda min fart under matcherna och bara springa så fort jag kan.

Vad gör du på 100 meter då?

– Jag har faktiskt aldrig sprungit 100 meter på tid, men det hade varit roligt att testa det någon gång.

Har du alltid varit snabb?

– Ska jag vara helt ärlig så tror jag det, haha. Det känns också som att min snabbhet utvecklas med åren, att jag blir snabbare och snabbare hela tiden.

Är du lika snabb med boll som utan?

– Jag vet att jag är snabb med boll, men om jag är lika snabb med bollen vid fötterna som utan har jag ingen aning om.

Är du som snabbast på korta eller längre distanser?

– Jag tror att jag är ganska snabb i båda lägena. Men när det handlar om längre distanser, som vid exempelvis en djupledsboll, så vet jag att jag alltid kommer hinna före motståndarna och det har nog med längden på distansen att göra.

Har du mött någon än som har kunnat matcha din snabbhet?

– Jag försöker bara att fokusera på mitt eget spel och göra så gott jag kan. Jag tänker inte på vem jag möter, men givetvis har jag mött väldigt snabba försvarare. Det handlar om att orka fortsätta löpa matchen igenom för efter ett tag blir de trötta och då kan jag slå dem i löpdueller.

Arbetar du aktivt för att bli ännu snabbare?

– Det gör jag hela tiden. Varje dag på träningen så försöker jag bli bättre. Man får aldrig bli nöjd om man vill lyckas.

Utveckla gärna och ge exempel.

– Jag har vissa övningar som hjälper mig att bli snabbare, men i grund och botten handlar det om att jag gillar att springa. Men en övning jag brukar använda mig av är när man springer upp och ner mellan koner, som utgör olika steg. Jag tror att den kallas ”idioten”. Den brukar jag jobba med ibland.

Finns det någon i laget som är lika snabb som dig?

– Jag kan inte säga att jag är snabbare än någon, för vi spelar alla på olika positioner som kräver olika egenskaper.

Men Thomas Boakye då, han är ju rätt snabb?

– Ja, det är han absolut. Men vem som är snabbast av mig och honom har jag ingen aning om.

Går det att lyckas som fotbollsspelare om man bara är snabb, tror du?

– Det underlättar definitivt om man är snabb, men samtidigt måste man ha tekniken för att kunna ta sig förbi försvarare. Smarta försvarare går inte upp i ryggen utan ger dig utrymme och tar bollen så fort du petar den och försöker springa förbi. Därför behövs teknik också, så man kan lura bort dem och sedan springa ifrån dem. Därför tror jag inte att man bara kan leva på sin snabbhet.

Om du funderar kring dina svagheter, vad vill och behöver du förbättra?

– Jag jobbar mycket för att bli bättre på att försvara. Jag vet inte vad jag har för svagheter, men jobbar stenhårt för att bli bättre på allt. Man kan alltid förbättra sina styrkor.

Föredrar du höger eller vänsterkanten? Du är ju vänsterfotad, men spelar oftast till höger.

– Det spelar ingen roll, jag kan spela på båda kanterna och känner mig lika bekväm på båda sidorna av planen.

Du är född i Gambia. När och hur hamnade du i Sverige?

– Jag kom till Sverige 2003, när jag var 11 år gammal. Min pappa bodde redan i Växjö så jag och mina bröder flyttade dit. Anledningen till att vi flyttade till Sverige var för att framtiden var mycket ljusare här, både skol- och fotbollsmässigt. När jag började skolan lärde jag känna flera kompisar som spelade i Öster. Jag hängde på dem och spelade för Öster i fem år.

Okej, var det några som tog sig till A-laget från ditt lag?

– Ja, både Kalle (Karl-Johan) Lindblad och Anton Henningsson (bror till Alexander Henningsson) nådde A-truppen. Kalle tillhör fortfarande Öster, medan Anton Henningsson numera spela i norska Raufoss.

Har du svenskt pass?

– Ja, jag är svensk medborgare och har därmed ett svenskt pass sedan flera år tillbaka.

Har du varit aktuell för något ungdomslandslag?

– Nej, det har jag inte. Jag har aldrig hört något från någon på svenska fotbollsförbundet.

Från det gambiska fotbollsförbundet då?

– Gambia har varit i kontakt med mig och min pappa ett par gånger, men jag har valt att fokusera på klubblaget och göra så bra ifrån mig som möjligt där. Jag känner ingen stress kring landslagsspel.

Vilket landslag handlade det om?

– Både U21- och A-landslaget. De pratade med min pappa och undrade om jag var intresserad av att åka ner och spela, men vi kom överens om att jag skulle ta det lugnt än så länge. Jag är trots allt bara 21 år gammal och har förhoppningsvis flera år kvar.

Om du fick chansen, skulle du spela för Sverige eller för Gambia?

– Ska jag vara helt ärlig så har jag inte ens tänkt tanken. Att spela för mitt klubblag är det roligaste jag vet just nu men det är klart att någon gång vill man representera ett landslag. Men i nuläget är det inget jag har tänkt på överhuvudtaget och om jag någon gång behöver välja får jag ta ställning till det där och då.

Varför blev du inte kvar i Varberg?

– Jag hade inga problem där, men när jag såg hur Östersund spelade förra säsongen och hur de vill spela sin fotboll så ville jag byta helt enkelt. Jag är en spelare som vill ha mycket boll och i Varberg tenderade det att bli mycket långbollar. Östersund spelar en mer offensiv och konstruktiv fotboll och därför valde jag att lämna. Jag trivdes helt enkelt inte med spelet i Varberg.

Fanns det några andra klubbar inblandade?

– Jag vet inte, jag var på semester i Gambia efter säsongen och när jag kom hem så fick jag höra att Östersund var intresserade så valde jag att ta chansen direkt.

I dagarna har det snackats om att utländska storklubbar är ute efter dig. Känner du till det?

– Jag har hört och läst lite om det. Jag har kompisar som hänger mycket på fotbollssajter och de har visat mig.

Vet du vilka klubbar det rör sig om?

– Jag vet faktiskt inte och har inte frågat min agent, Innocent Okeke, heller. Jag ska bara fokusera på Östersund, det är det som gäller just nu.

Vad har du för mål och ambitioner med din karriär?

– Sedan jag var liten har jag haft inställningen att jag ska lyckas utomlands, spela i någon europeisk liga som Premier League eller något liknande. Den målsättningen bär jag med mig varje dag.

Hur bra tror du att du kan bli?

– Jag tror att jag kan bli väldigt bra. Jag har väldigt mycket i mig som jag vet att jag kan plocka fram och utveckla.

Tror du att du kan nå toppligorna i Europa?

– Ja, det tror jag. Det är trots allt fotboll vi snackar om och kan man spela fotboll så ska man kunna göra det var som helst. Därför tror jag att jag kan nå den nivån i framtiden.

Du har spelat lite grann i allsvenskan med IFK Norrköping. Hur är det att spela i superettan om du jämför med allsvenskan?

– Givetvis är det lite skillnad, med tempot framförallt. Men backarna som jag möter i superettan spelar ungefär likadant. Det är ungefär lika lätt att ta sig förbi dem, haha.

Tycker du själv att du kan hålla allsvensk nivå just nu?

– Absolut, jag tror på mig själv och jag vet att jag kan göra det. Det är absolut inte illa att spela där, den är bra och man får möta bra lag. Många av lagen har ju tagit sig ut i Europa League på senare år, så jag kan definitivt tänka mig att spela där igen. Men det stora målet är att komma utomlands.

Den här säsongen har det gått väldigt bra för dig. Hur passar Östersunds spelsätt dig?

– Det passar mig bra, men jag måste berömma mina lagkamrater. Det är tack vare dem som jag kommer till lägen och det är tack vare att de rör sig så bra att jag kan spela fram dem till målchanser. Det är mycket tack vare dem som det har gått bra för mig.

Det började dock trögt för Östersund och dröjde till den femte omgången innan ni vann mot Varberg och du gjorde mål. Hur var det att göra mål mot dina gamla lagkamrater?

– Det är inget jag tänker på. Min tid i Varberg är förbi och jag spelar för Östersund nu. Vi ska vinna mot alla lag och då spelar det ingen roll att jag har spelat tidigare i ett motståndarlag. Det är så fotbollen fungerar.

Och på måndag möter ni en annan av dina gamla klubbar, Öster. Hur ser du på matchen och motståndet?

– Alla vet att Öster är ett bra och rutinerat lag. Precis som oss har de inte heller förlorat på sistone och det kommer bli en intressant match. Jag hoppas att vi lyckas ta poäng och att det blir en sevärd match. Min pappa, mina bröder, kusiner och kompisar bor kvar i Växjö och de har längtat jättemycket efter matchen. De har frågat varje när vi möter Öster och det ska bli jättekul att komma hem och spela inför dem.

Jag läste på Östers hemsida att din gamla lagkamrat, Kalle Lindblad, anser att du är superettans bästa spelare.

– Är det sant? Kalle känner mig bra och vi gillade att spela med varandra. Han har alltid sagt att han tror på mig och det är bara glädjande att höra det, verkligen.

6 mål och 4 assister, det känns som att du ligger bakom nästan allt i Östersunds anfallsväg. Hur ser du på din egen roll?

– Jag vill bara att det ska gå bra för laget och att vi ska klättra i tabellen. Att göra mål eller assister är ingenting jag tänker på, utan allt jag gör, gör jag för laget. Gör jag poäng är såklart bra, men viktigast är att vi vinner matcher.

Vad betyder tränaren Graham Potter för dig?

– Han såg mig redan förra året och hade bra koll på mig när jag kom till laget. Han vet vad jag kan och inför matcherna brukar han säga att jag bara ska gå ut och ha roligt, för vet han att jag är som bäst då. Graham är en grym tränare, han har själv spelat på en hög nivå och vet hur han ska få ut det bästa av laget och varje spelare.
Ni har väldigt många nationaliteter i truppen. Blir det mycket språkförbistringar eller är det enkelt att kommunicera med alla lagkamrater?

– Det är engelska och svenska som gäller i omklädningsrummet så det är inga problem alls. Alla kan det ena eller det andra så det fungerar jättebra.

Vilka umgås du med i laget?

– Jag umgås med alla i laget, men hänger väldigt mycket med Thomas Boakye. Vi bor nära varandra så det blir att vi ses nästan varje dag. Det blir väldigt mycket FIFA. Faktum är att vi nästan inte gör någonting annat än att spela det.

Hur är Östersund som stad?

– Det är en fin stad. Det var ganska kallt när jag flyttade upp hit, men nu är det okej. Jag gillar staden, det finns en del att göra.

Vad gör man en ledig dag i Östersund?

– Jag umgås mycket med min tjej. Igår var vi på bio, men annars brukar vi gå ut och fika, sitta vid vattnet och ta det lugnt, liksom.

När du säger vattnet, menar du Storsjön?

– Ja, jag tror att den heter så. Jo, det stämmer.

Det sägs ju att det ska finnas ett stort monster i Storsjön. Det kallas Storsjöodjuret. Men du har inte sett det?

– Du skämtar? Nu tänker jag inte gå tillbaka dit.

Det sägs att det ska finnas, men det finns väl inga egentliga bevis för det.

– Okej, jag får helt enkelt hålla utkik och vara på min vakt. Man vet aldrig, haha.

Vem är Modou Barrow utanför fotbollsplanen?

– Jag är rätt rolig och gillar att få människor att skratta. Jag är nog lite av lagets lustigkurre och gillar att sprida positiv energi. En glädjespridare, kanske?

Har du någon dold talang?

– Jag är rätt duktig på att laga mat. Oftast är det tjejen som lagar mat hemma, men ibland brukar jag vilja överraska henne. Det blir en del afrikansk mat. Annars är nog lasagne favoriträtten, det är riktigt gott.

Kollar du mycket på fotboll?

– Ja, det gör jag. Så fort jag är ledig och det är fotboll på TV så passar jag på. Det blir mycket allsvensk fotboll och jag har en del gamla lagkamrater som brukar spela. Isaac Kiese Thelin, som blev för Malmö FF häromdagen, är som en bror för mig och vi ser alltid på varandras matcher. Jag är väldigt glad för hans skull och tror att han kommer lyckas i Malmö. Han är duktig på sin grej, en teknisk targetspelare.

Kan du lära dig något av att titta på internationell fotboll?

– Ja, det kan jag. Jag ser väldigt mycket på spansk fotboll, inte bara Barcelona och Real utan nästan alla lag i La Liga. Vi spelar ju på ett liknande sätt i Östersund så det finns väldigt mycket att lära sig av att titta på de bästa.

Några detaljer som du tittar lite extra på?

– Framförallt när det handlar om att hitta ytor och skapa utrymme mellan försvar och mittfält. Det är exempelvis Messi grym på, så det tittar jag väldigt mycket på. Han skapar sig alltid utrymme när han får bollen.

Är det Messi som är förebilden också?

– Ja, jag gillar Messi och hans spelstil. Han har alltid bollen nära sina fötter och skapar chanser ur ingenting. Han kan springa med bollen på vänsterkanten, vika inåt mot mål och gå rakt emot försvararna och även fast de vet vad som kommer ske, så tar han sig förbi och lyckas göra mål.

Har du något favoritlag?

– Det är Barcelona. De spelar vacker fotboll, rullar runt och är duktiga på att hålla i bollen. Samtidigt är det så häftigt för även om de leder med flera mål så vill de alltid fortsätta anfalla och göra ännu mer mål, därför gillar jag dem.

Har du varit nere i Spanien och sett dem spela?

– Nej, faktiskt inte. Men jag funderar på att åka ner inom en snar framtid. Det måste jag göra.

 

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör Superettan.