Ett slag – utan segrare.

Gais-Hammarby slutar 0-0, vilket ganska säkert innebär att de här både storheterna spelar med kniven mot strupen i sista omgången.

Här lite reflektioner kring bataljen på Gamla Ullevi:

Matchbetyg   3

Ett karaktärstest i många avseenden.

Inte så mycket skönlir. Mer kamp, dueller, närkamper.

Ganska väntad matchbild, med ett stort bollinnehav för Hammarby och ett ytterst försvarsdisciplinerat Gais, som hela tiden stod och väntade med två fyrmannablock.

Första halvlek delvis förryckt av ständiga avblåsningar och spelare som låg och vred sig på gräset. Det gynnade definitivt inte Hammarby, som vill ha tempo i matcherna.

Andra halvlek med ungefär samma karaktär. Hammarby malde på och malde på, men utan att lyckas komma in bakom Gais backlinje vid särskilt många tillfällen. Passningstempot lite för lågt och djupledslöpningarna lyste med sin frånvaro.

Gais fortsatt kompromisslöst i sin strategi. Täppte till ytan centralt framför sin backlinje och tvingade Hammarby ut på kanterna, där det inte hände särskilt mycket. Inspelen och inläggen var av för dålig kvalité och något kombinationsspel värt namnet såg vi inte röken av.

Hammarby vann avsluten med 22-3, eller nåt i den stilen.

Men ser man till antalet klara målchanser dominerade Gais den grenen.

Vid tre tillfällen slarvade i tur och ordning Stefan Batan, Johan Persson och Lars Saetra så till den milda grad att de bjöd Gabriel Altemark-Vanneryr på lägen som Gais-anfallaren normalt utnyttjar skoningslöst.

Hammarby lite forcerat, lite stressat, lite oroligt. Kom inte alls upp i samma nivå som i de senaste matcherna. Lagets tre toppar: Thomas Guldborg-Christensen, Erik Israelsson och Lars Fuhre.

Gais oerhört karaktärsstarkt, följde sin matchplan till punkt och pricka och kunde med minsta lilla flyt ha kontrat in ett segermål. Ändrade från 4-4-2 till 4-5-1 när Joel Johansson tvingades utgå efter 20 minuter, men löste det formationsskiftet galant. Många i laget som tömde sig fullständigt, men ska jag plocka fram tre får det bli mittbacksklippan Richard Ekunde, mittfältsdynamon Reuben Ayarna och Kieron Cadogan.

Matchens lirare

Kieron Cadogan. Gais sommarförvärv har de flesta egenskaper du önskar dig av en offensiv spelare. Kvick i fötter och tanke, teknisk skicklig och med bra speluppfattning.

Startade matchen som ytter, men flyttades sen in centralt.

Jobbade också hårt för laget, och där har du skillnaden mellan honom och till exempel Ariel Lassiter, den andre yttern som besitter i stort sett samma kvalitéer.

Matchens grej

Superläget. Efter ett individuellt misstag i Hammarby i mitten på andra halvlek matade Cadogan fram bollen till Altemark-Vanneryr, som ensam med Johannes Hopf tvingades använda vänsterfoten, och då gick det som det gjorde.

Hade centertanken hunnit lägga över bollen på högerfoten hade resultatet ganska säkert blivit ett annat.

Domare

Team Lars Olsson skötte sig på det stora hela väldigt bra. Några småmissar här och där, men det var de sannerligen inte ensamma om att göra på planen.

Stabil insats.

Prognos

Självfallet många om och men inför sista omgången, och det blir knappast enklare av att den här omgången inte har fullbordats, men att Hammarby har något att spela för mot J-Södra kan vi nog alla vara överens om, eller hur?

Rimligt utfall i epilogen: sett till hemmastyrka, att det blir en helt annan fotboll på konstgräs, form och ett fullsatt Tele 2: tre poäng.

Beroende på övriga resultat kan även Gais behöva poäng för att vara helt säkra på nytt kontrakt utan kval. Gais, som hållit nollan i de två senaste matcherna, avrundar borta mot Assyriska.

Rimligt utfall: en poäng.