1-0 i våras.

2-0 i kväll.

J-Södra har tagit maximala sex poäng i mötena med Husqvarna och är tveklöst herre på täppan kring Vättern.

Här lite synpunkter från matchen på Vapenvallen:

Matchbetyg   2

Inte alls lika underhållande som vårderbyt.

Förvisso kamp och intensitet, men för låg teknisk nivå och för få målchanser.

Spelmässigt ganska jämnt i båda halvlekarna. Husqvarna aggressivt och fysiskt, vann de flesta duellerna och tillät inte J-Södra att idka det fina passningsspel som kännetecknar laget.

HFF dock alldeles för lättläst i anfallsspelet. Lycka till-bollarna som damp ned i straffområdet från alla möjliga håll på planen beredde inte J-Södras båda mittbackar André Calisir och Joakim Karlsson minsta problem.

Sen är J-Södra individuellt skickligare på nästan samtliga positioner, och två av de mer tongivande spelarna i den grönvita elvan under säsongen skulle också avgöra matchen.

Darryl Smylie gjorde 1-0 i första halvlek efter en målvaktstavla av Zoran Akovic.

Och Tommy Thelin stängde butiken på stopptid när han retfullt enkelt lyfte bollen över en förgäves sprattlande Akovic.

2-0 speglar knappast händelserna på planen, men ser man enbart till den tekniska kvalitén är det inget snack om att rätt lag vann.

Matchens lirare

Fredric Fendrich. Egentligen inte så mycket till lirare utan mer en vattenbärare som måste vara rena mardrömmen att möta. Gnuggar, skaver, tacklar, tjafsar, trilskas och gnuggar igen.

Spelar med ett stort och bultande grönvitt hjärta.

Och är faktiskt inte helt oäven med bollen heller, vilket kvällens två assister vittnar om.

Matchens grej

Straffsituationen. Vid 0-1-läge i första halvlek stöp HFF:s anfallsbjässe Dragan Kapcevic som en klubbad oxe i straffområdet efter en närkamp med Tom Siwe.

Filmning, tyckte domaren och halade upp det gula kortet.

TV-bilderna visade något helt annat.

Där gick HFF miste om en straff.

Domare

Team Nermin Cisic gör på det hela taget en helt okej insats – men påverkar ändå utgången av matchen genom att inte döma straff när Kapcevic kapas.

Olyckligt.

Prognos

Femte raka förlusten för HFF som, vid några taskiga resultat i de andra matcherna i helgen, riskerar att isoleras under nedersta strecket.

Hammarby hemma och Assyriska borta närmast på agendan.

Tre spelare avstängda mot Hammarby.

Rimligt utfall: max en poäng.

J-Södra är spelmässigt jämnare denna säsong, men fortsätter att blanda och ge resultatmässigt.

Men trots nio förluster har faktiskt laget viss topp tre-känning, vilket vittnar om hur oerhört jämn den här serien är.

Kommande två uppgifter: Varberg borta och Sirius hemma.

Rimligt utfall: tre poäng.

Ungt, lite äldre, amerikanskt och isländskt.

Vad det handlar om?

Omgångens fyra, så klart.

MÅLVAKT

Alex Horwath, Ljungskile (2)

Jobbade lugnt och metodiskt och höll huvudet kallt i hettan på Tele2. Gjorde två, tre kanonräddningar och bidrog därmed till att laget fick med sig poäng från toppmötet med Hammarby. Tvåa i målvaktsligan med 81 i räddningsprocent och nio hållna nollor är ett facit man inte skrattar bort.

FÖRSVARSSPELARE

Dennis Widgren, Östersund

En av ett flertal småflashiga vänsterbackar i serien. Nästan yngst – och kanske bäst av dem. Hyfsat speedig, tekniskt skicklig med fina inspel och inlägg – och gott omdöme. Lite mer muskler på kroppen och han är mogen för större uppgifter. Bäst på planen i 1-1-mötet med Sirius.

MITTFÄLTARE

Runar Sigurjonsson, Sundsvall

Giffarna har scoutat väl på Island, det är uppenbart. Gnuggaren har vuxit i styrka under säsongen och är nu i nivå med kompanjon Walker på innermittfältet. Grym arbetsmoral, hög lägstanivå och tar för sig alltmer i offensiven. Inblandad i båda målen i 2-1-segern mot Ängelholm.

ANFALLARE

Gabriel Altemark-Vanneryr, Gais

Är fortfarande mållös i den grönsvarta tröjan, det är sant, men fortsätter han på den inslagna vägen är det bara en tidsfråga innan kassarna kommer. Stark som en oxe och helt orädd banade han väg för ett par andra lagkompisar att fixa 2-0-segern mot gamla klubben Varberg.

Topp

Assistkungen. J-Södras Robert Gojani har smugit lite under min radar, men nu går det inte längre att blunda för 21-åringens betydelse för laget. Från sin djupt liggande mittfältsposition har Nebojsa Novakovic-look-a-liken assisterat till åtta fullträffar. Starkt jobbat.

Flopp

Måltorkan. Hammarby hade 18 avslut mot Ängelholm i näst senaste omgången och 27 mot Ljungskile i senaste omgången – utan att lyckas göra mål. Såg på klubbens hemsida att Linus Hallenius äntligen känner sig fit for fight. Man kan lugnt säga att han är välkommen.

Tre höjdare i omgång 22

Fredag

Husqvarna-J-Södra

Fyra Smålandslag i serien, men det här är tveklöst derbyt med stort D. J-Södra vann det underhållande vårmötet med 1-0 inför 5 500 och är hyfsat formstarkt. Till skillnad från HFF, som har fyra raka förluster och i expressfart ser ut att vara på väg tillbaka ned i division 1.

Tips: 1-3.

Lördag

Varberg-Östersund

Frågan är given: hur kommer ÖFK att klara sig utan fixstjärnan Modou Barrow, som flyttat till Wales för spel i Premier League? Ett första svar får vi här. ÖFK kan möjligen vara hjälpt av att Bois har två minst sagt viktiga kuggar avstängda: keepern Joakim Wulff och mittbacken Thommie Persson.

Tips: 1-2.

Lördag

Degerfors-Ängelholm

Ruskigt viktigt streckmöte där det lag som tar tre poäng åtminstone tillfälligt kan andas ut en smula. Degerfors har blandat och gett på slutet, men har hög högstanivå. Detsamma kan egentligen sägas om ÄFF, som tvingas ställa upp utan avstängde keepern Matt Pyzdrowski och likaledes avstängde innermittfältaren Sebastian Carlsen.

Tips: 2-1.

Säsongens högsta publiksiffra (5 613)  i Modou Barrows avskedsföreställning.

Då slutar det i ett litet antiklimax.

Östersund fick nöja sig med 1-1 hemma mot Sirius och försatte därmed möjligheten att ytterligare spetsa till toppstriden.

Här lite reflektioner kring mötet på Jämtkraft Arena:

Matchbetyg   4

Två tekniskt skickliga lag som skapade spänning och dramatik in i det sista.

Väntad matchbild i första halvlek. Östersund med ett massivt bollinnehav, men utan att kunna skapa särskilt mycket. Mottagningarna i kombinationsspelet lite för dåliga och när man försökte sträcka ut Sirius med lite längre bollar var kvalitén inte tillräckligt hög.

Sirius samlat, kompakt och hela tiden ute efter att stjäla boll någorlunda högt upp i planen.

Vid ett tillfälle lyckades man perfekt.

Moses Ogbu skaffade sig yta på högerkanten och fick till ett perfekt inspel som vänsterbacken Viktor Lövgren mötte på ett tillslag.

24-åringens första mål för säsongen.

Ett lite rakare och aningen mer desperat ÖFK i andra halvlek – och efter sju sorger och åtta bedrövelser fick laget till slut utdelning.

Vasse wingbacken till vänster, Dennis Widgren, spelade in bollen centralt, där Jaime Hopcutt högg direkt.

Brittens åttonde fullträff för säsongen.

ÖFK gör en helt okej match, men är ändå inte lika knivskarpt som tidigare under hösten. De offensiva pjäserna Hopcutt, Moon och Smajic kom till exempel inte upp i nivå.

Barrow?

Hyllades ovationsartat från läktarplats. Brände ett jätteläge i upptakten av matchen, skapade ytterligare ett par heta chanser, men har ändå setts betydligt bättre. Det ska sägas att Sirius hade honom konstant under uppsikt, dubblade hela tiden med två spelare när ÖFK-esset sköt fart från sin kantposition.

Barrow lämnar nu för Swansea i Premier League och det är bara att önska honom lycka till.

Sirius gör en riktigt stark bortamatch. Försvarsspelet snudd på klockrent matchen igenom och ett par av omställningarna kunde mycket väl ha lett till ett segermål.

Nykomlingen är ytterst svårslagen för tillfället.

Mycket bättre betyg kan man som lag knappast få.

Matchens lirare

Dennis Widgren. Jag gillar den här unge vänsterbacken/wingbacken skarpt. Snabb, fantastiskt bolltrygg, fräck i passningsspelet och följsam i båda riktningarna.

En assist i dag igen.

Tveklöst en av seriens mest spännande talanger.

Matchens grej

Målvaktsdramat. På stopptid skulle hemmakeepern Aly Keita ta emot ett simpelt hemåtpass, men det bar sig inte bättre än att han halkade, vilket kunde ha fått förödande konsekvenser. Inbytte målkungen Stefan Silva höll sig framme och var såååå nära att kunna slå in bollen i öppet mål.

Där var det nog både en och två jämtar på läktarplats som satte kaffet i vrångstrupen.

Domare

Team Jim Petersson stabilt.

Prognos

ÖFK har fyra vinster och två kryss i de sex senaste matcherna. Nu förvinner Barrow men, som jag skrivit tidigare, jag tror ändå att tabellfyran kommer att utgöra ett hot mot topptrion säsongen ut. Närmast på programmet står två bortamatcher. Först Varberg, sen Landskrona.

Rimligt utfall: fyra poäng.

Sirius har två vinster och fyra kryss i de sex senaste matcherna, är seriens bästa bortalag, men för att kunna utmana på allvar i toppen måste nykomlingen börja få till det även på Studenternas. Nu får man chansen i två raka hemmamatcher. Först Landskrona, sen Gais.

Rimligt utfall: fyra poäng.

En väl fungerande motor i drygt en timme.

Sen tog bensinen slut för Gif Sundsvall.

Nu blev det förvisso seger, 2-1, borta mot Ängelholm, men trepoängaren var allt annat än stabil.

Här lite reflektioner kring mötet på IP:

Matchbetyg   3

Jämn, lite hafsig upptakt.

Sen två Sundsvallmål (Kevin Walker på straff och Adam Chennoufi efter kommunikationsmiss i hemmaförsvaret) och totaldominans.

Därefter en högst överraskande ÄFF-reducering (Othman El Kabir) följd av en intensiv jakt på kvittering.

Ungefär så kan man sammanfatta händelserna på IP.

Sundsvall direkt lysande i en timme – trots att man saknade skadade skytteligaledaren Johan Eklund och trots att Eklunds vapendragare i anfallet, Pa Dibba, tvingades kasta in handduken redan i paus med en lårskada.

Via en hög aggressiv press stal man massor av bollar i fina ytor och satte ÄFF-försvaret under ständigt tryck. Passningsspelet strålande, kombinationerna strax utanför och i motståndarnas straffområde stämde och man satt bara och undrade hur stora segersifforna kunde tänkas bli.

Men i samband med ÄFF:s reduceringsmål hände det något med laget.

Något som man har sett tidigare.

Det backades hem, det blev passivt och det var faktiskt på håret att det också tappades poäng. Trots att ÄFF befann sig i numerärt underläge sedan Sebastian Carlsen lika onödigt som klumpigt blivit utvisad skapade nordvästskåningarna ett par, tre kalaslägen i slutskedet.

För Giffarna handlar det snarast om att inse att man måste våga spela sitt spel i 90 minuter plus stopptid. Viljan att vinna måste helt enkelt vara större än rädslan för att förlora eller tappa poäng.

Utan den attityden blir det knappast direktavancemang till allsvenskan.

ÄFF? Det är inte ofta man kan säga att laget hade dålig inställning, men det kan man faktiskt den här gången. Efter Giffarnas två snabba mål i första halvlek lade hemmalaget snudd på ned verksamheten.

Nu repade man mod efter reduceringsmålet, men att säga att det hade varit logiskt med ett kryss är att fara med osanning.

Keepern Tommy Naurin, mittbacken Jon Fjoluson och mittfältsduon Sigurjonsson–Walker toppar i Giffarna. Mikael Dahlgren (när han fick återgå till sin vanliga position som högerback i andra halvlek), Monday Samuel och Othman El Kabir vassast i hemmalaget.

Matchens lirare

Runar Sigurjonsson. Giffarnas balansmittfältare har vuxit i styrka ju längre säsongen har lidit. Jobbar stenhårt, tuff och rejäl och också alltmer bekväm med boll.

Dessutom inblandad i båda målen denna gång. Ordnade straffen som Walker slog dit (i krysset) och var med i förarbetet till 2-0-målet som Adam Chennoufi brunkade in.

Matchens grej

Utvisningen. När ÄFF låg på som hårdast för en kvittering i mitten på andra halvlek kapade lagets innermittfältare Sebastian Carlsen Giffarnas lagkapten Kevin Walker på mittplan – och tvingades syna det röda kortet för tilltaget.

Oförlåtligt.

Domaren

Team Nermin Cisic ådrog sig hemmapublikens missnöje vid ett flertal tillfällen, men ska ändå ha ett godkänt betyg för sin insats.

Straffen inte solklar, men man kan absolut blåsa.

Utvisningen inte mycket att säga om.

Prognos

Första förlusten hemma på IP och en del andra resultat gör att det börjar gunga under fötterna på ÄFF – igen. Närmast på programmet står två bortamatcher, först Degerfors, sen Värnamo.

Carlsen avstängd mot Degerfors.

Rimligt utfall: tre poäng – i bästa fall.

Sundsvall är tillbaka i serieledning, men det kan knappast kännas helt bekvämt med ordinarie anfallsparet Eklund-Dibba på skadelistan och att oförmågan att stänga matcher alltjämt är påtaglig. Kommande två uppgifter: Assyriska hemma och Degerfors borta.

Rimligt utfall: sex poäng – trots allt.

***

Mittenmöte på Stadsparksvallen.

Det vann J-Södra överraskande bekvämt. Syrianska besegrades med hela 4-0 efter två mål av inhopparen Ronny Sabo. Tommy Thelin nätade också för hemmalaget. Det fjärde? Det var Syrianska vänligt nog att ordna.

J-Södra alltjämt ruggigt hemmastarkt.

Syrianska alltjämt hopplöst borta på bortaplan.

***

Öster tog ledningen med 2-0 i Smålandsderbyt mot Husqvarna (Alexander Henningsson sist på bollen vid båda tillfällena).

Och för en gångs skull stod Växjö-laget distansen ut. HFF reducerade visserligen till 2-1 (Dragan Kapcevic), men närmare än så kom man aldrig.

Viktig trea för Öster som får lite andrum i bottenstriden.

Blytung torsk för HFF som med svajig form under lång tid alltmer ser ut som en stark nedflyttningskandidat.

***

På tal om viktiga segrar.

Landskrona tog en sån via 2-0 hemma mot Degerfors. Danske Niclas Rönne hittade nätmaskorna två gånger om bakom DIF-keepern Kljajic.

Resultatet innebär att Bois får nytt hopp om att kunna rädda kontraktet utan kval medan Degerfors balanserar precis ovanför det där strecket som så många lag fruktar.

En man mer i drygt en halvlek, ett trippelbyte med en kvart kvar och med support från 31 000 på läktarplats.

Ändå fick Hammarby inte hål på Ljungskile.

0-0 innebär att det spetsar till sig ytterligare i en redan högdramatisk toppstrid.

Här lite reflektioner kring toppmötet på Tele2:

Matchbetyg   3

Bra tempo, skön intensitet och ett härligt böljande spel i första halvlek.

Kanske gick det till och med lite för fort mellan varven.

Den tekniska kvalitén lämnade nämligen en del i övrigt att önska och de klara målchanserna uteblev nästan helt.

Ljungskile – som verkligen bjöd upp – såg mer strukturerat och bättre organiserat ut och tog också fram en handfull nästan-lägen.

Hammarby hade också ett antal halvchanser, de flesta via snabba omställningar eller individuella prestationer.

I halvlekens sista skälvande sekunder drog LSK:s mittback Steven Old på sig sitt andra gula kort för kvällen, vilket de flesta trodde skulle bli matchavgörande

Men icke.

I kraft av det numerära överläget tog Hammarby tag i taktpinnen efter paus, skapade också tillräckligt med chanser för att vinna matchen, men det bestående intrycket är ändå den provkarta av felbeslut som hemmaspelarna tog.

Ett flertal distansskott från 25-30 meter, alla missriktade.

Lika många direkt svaga inlägg som ofta träffade första bästa motståndare.

Och en hel del enkla bortslagna passningar, vilket innebar att LSK fick den vila laget behövde för att kunna stå distansen ut.

Hammarby såg kort och gott stressat ut och använde sig inte alls av det fina kombinationsspel som varit så lyckosamt tidigare under säsongen.

Helt klart är att Hammarby är i en formsvacka, vilket den senaste tidens resultat stryker under på. Tidigare under säsongen har laget i ganska många matcher räddats av Pablo Piñones-Arces genialitet, men PPA är inte lika blixtrande vass längre.

Betyget på Hammarby?

Knappt godkänt. Laget måste fortsättningsvis prestera bättre, mycket bättre om det ska bli allsvenskt spel kommande säsong.

Ljungskile gjorde en bragdmatch, varken mer eller mindre. Lagets tongivande mittback Petter Björlund var avstängd, lagets andre mittback Steven Old åkte på ett rött kort och lagets högerback James Sinclair tvingades bryta i paus på grund av en bruten tå.

Ändå stod LSK upp och emot, och visade dessutom en del snedseglare som dömt ut lagets spel att det visst kan mäta sig i alla avseenden med övriga topplag i serien.

Imponerande?

Det är bara förnamnet.

Johan Persson bäst i Hammarby. Svårare att plocka ut spelare i Ljungskile, men Alexsandar Kitic gör det strålande både som mittfältare och mittback, Markus Gustafsson drar ett jättelass centralt på mittfältet och när det kommer till teknisk skicklighet har Johan Lindberg få övermän i den här serien.

Har jag glömt någon?

LSK-keepern Alex Horwath gör ändå ett par, tre kanonräddningar i andra halvlek och har naturligtvis också stor del i seg..f´låt poängen.

Matchens lirare

Markus Gustavsson. Som sagt, en jätte på mittfältet. Tar ett enormt ansvar i båda riktningarna. Positionssäker, bra med boll, nästan aldrig ett felbeslut.

Stod för matchens kanske läckraste aktion när han kastade sig och blockade bort ett Piñones-Arce-skott som nog hade överlistat Horwath om det gått fram.

Matchens grej

Utvisningen. Först kom Steven Old helt snett in i en nickduell med Stefan Batan. Sen kapade Old klumpigt Piñones-Arce efter att ha förlorat en fifty-fifty-duell.

Två gula blir per automatik ett rött.

Domaren

Team Per Melin gör det ändå helt okej.

Det röda på Old inte mycket att säga om.

Och det är inte rött på Johan Persson när han sänker Johan Lindberg i en situation i första halvlek.

Sen är det ju straff när Niklas Andersen brakar in i Piñones-Arce med full kraft i slutminuterna. Där känns det som att Melin fegar och inte vågar ta det enda rätta beslutet.

Prognos

Hammarby är utan seger i de tre senaste matcherna och har inte gjort mål på drygt 180 minuter.

Närmast på agendan står två bortamatcher, först mot Värnamo, sen mot Husqvarna.

Rimligt utfall: fyra poäng.

LSK kryssar vidare, men har nu 15 raka matcher utan förlust. Närmast väntar två hemmamatcher, först Öster, sen Assyriska.

Steven Old avstängd mot Öster, men då är å andra sidan Petter Björlund tillbaka.

Rimligt utfall: sex poäng.

***

Är hoppet ute för Assyriska?

En del tyder på det efter kvällens hemmaförlust, 1-2, mot Värnamo.

Mattias Genc har blivit en jätteinjektion för AFF här i höstupptakten och kvitterade Värnamos 1-0-ledning (Benjamin Fadi), men på stopptid avgjorde mittbacksbjässen Juan Robledo.

AFF har ännu inte vunnit på hemmaplan och nu börjar goda råd bli dyra för Sören Åkebys mannar.

Värnamo tog andra raka segern och parkerar nu hastigt och lustigt på övre tabellhalvan.

Jodå, det svänger snabbt i den här serien.

Hemmalagets kapten David Durmaz utvisad i upptakten av andra halvlek, men numerären jämnades snabbt ut när bortalagets Martin Claesson drabbades av samma öde.

I kväll vankas det stormatch och toppmöte när serieledarna Ljungskile gästar ett fullsatt(!) Tele 2 och Hammarby. Det skiljer en poäng lagen emellan inför matchen och laget som går segrande ur striden kan göra ett litet ryck inför hösten. Superettanbloggen ställde lagens mittfältsgeneraler, Johan Persson och Markus Gustafsson, mot väggen och frågade bland annat dem om ledarroller, konsten att dominera ett mittfält och hur de ska gå segrande ur matchen.

Hur ser ni på era säsonger så här långt?

JP: Den har varit helt okej. Det är första året som jag spelar helt och hållet på konstgräs, så det har varit en omställning. Men jag är rätt nöjd med det första halvåret i klubben.

MG: Hyfsad, får jag säga. Givetvis vill man bli bättre hela tiden, men jag har varit okej och bidragit till vår säsong, precis som alla andra i laget.

Hur kommer det sig att ni har tagit en ledarroll i era lag så snabbt?

JP: Jag gillar att styra och från den positionen jag har, det passar mig ganska bra. Det är kul att man har fått mycket ansvar, det är bara roligt.

MG: Jag har ju en del rutin från tidigare år och har varit med rätt länge trots att jag bara är 25 år. Jag har upplevt både med- och motgångar vilket har gett mig nyttig erfarenhet. Sedan tror jag att jag ligger rätt bra åldersmässigt i laget, men vi har fler ledare i laget än bara mig. Angående lagkaptensbindeln så frågade Tor-Arne mig om jag ville vara kapten och det är en stor ära. Det har gått bra hittills och det känns både kul och inspirerande.

Vad krävs för att prestera på er position?

JP: Man måste hålla en hög nivå hela tiden, vara aggressiv och bidra i spelet. Ligga rätt, fördela bollar och försöka vara en tvåvägsspelare.

MG: Man bör ha ett bra passnings- och positionsspel. Dessutom bör man kunna hantera duellspelet och bidra genom funktionell teknik och spelförståelse.

Vad gör ni för att få ett övertag på motståndarna och därmed vinna kampen på mitten?

JP: Försöka vinna närkamper redan från matchminut ett och få ett mentalt övertag. Det passar mig ganska bra att vara aggressiv och pressa högt.

MG: Jag brukar försöka att inte stressa upp mig och tänka hyfsat basic. Jag vill ligga rätt i banan och inte förivra mig för att på så sätt jobba mig in i matchen.

Vilka styrkor är det som gör dig till en duktig mittfältare?

JP: Lungkapaciteten och närkampsspelet. Jag känner att jag kommer tillrätta med den spelstilen i Hammarby.

MG: Mitt spelsinne och passningsspel skulle jag säga.

Vad betyder matchen mot på söndag?

JP: Den betyder mycket. Vi gjorde en mindre bra match mot Ängelholm och vill studsa tillbaka direkt för att ta upp kampen om de första två platserna. Vi går ju förbi dem vid vinst och publiken kommer vara fantastisk. Jag ser fram emot det.

MG: Den betyder egentligen lika mycket som de andra matcherna, men inramningen gör ju att den känns mer värdefull. Det är bara inspirerande och om vi slår en toppkonkurrent är det självklart jättebra.

Hur ska ni göra att för att segrande ur matchen?

JP: Vi ska spela vårt spel och göra det som vi har tränat på under hela säsongen. Vi vill vara aggressiva och spela ut ordentligt, då tror jag att vi har stora möjligheter.

MG: Jag tror att Hammarby kommer vilja trycka på för att diktera villkoren och gå ut med full fart. Därför gäller det för oss att ligga rätt hela tiden och sedan ska vi nog plocka fram några knep för att överraska dem.

Vad säger ni om varandra som spelare?

JP: Markus är en liknande spelare som mig, väldigt bollsäker och duktig närkampsspelare som löper mycket. Jag har mött honom ett par gånger tidigare i både Örgryte och Gais och det är en duktig spelare.

MG: Johan är väldigt klok och stark i duellerna. Det är en duktig spelare som vi får se uppmed.

Hur ser ni på det faktum att arenan kommer vara fullsatt under matchen?

JP: Det är bara helt fantastiskt. Det är såna här matchen man vill uppleva. Vi ska försöka att bjuda tillbaka till supportrarna genom att göra en bra prestation och vinna matchen.

MG: Väldigt inspirerande. Inte speciellt nervöst, men däremot väldigt kul. Jag tror att de flesta i laget känner så också.

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan. 

Östersund säljer Modou Barrow till Swansea. Säljer Östersund därmed sin chans att skriva jämtländsk fotbollshistoria?

Jag tror faktiskt inte det.

ÖFK kan gå upp – även utan sin fixstjärna.

ÖFK-basen Daniel Kindberg har varit stenhård och sagt att är det ingen klubb som köper Modou Barrow före 11 augusti – då det svenska transferfönstret under sommaren stänger – kommer gambianen inte att säljas.

Så mycket för de orden i dag.

Men jag förstår ändå Kindberg. Får man som superetta-klubb, eller svensk klubb över huvud taget, motsvarande 20 miljoner kronor för en spelare är det givetvis bara att krypa till korset, tacka allra ödmjukast, förse förhandlingsparten med den finaste av bläckpennor och sen hjula sig fram till banken.

Barrows ändå inte särskilt överraskande övergång till världens om inte bästa, så i alla fall tuffaste liga föder omedelbart två frågor:

Färgar kantmittfältsesset verkligen i Premier League?

Kan Östersund trots försäljningen av sin i särklass största stjärna (som jag i papperstidningen rankade som nummer ett bland spelarna i serien) ändå på allvar blanda sig i toppstriden, och rent av skriva historia och bli det första jämtländska lag som tar steget upp i allsvenskan?

På första frågan svarar jag ”nja, knappast direkt, men ganska säkert på sikt”.

På andra frågan blir svaret ett obetingat ”ja”.

Barrow har som 21-åring tveklöst färdigheter som krävs för spel på så pass hög nivå, som det för honom handlar om efter tisdag, då han gör sin sista match för ÖFK innan flytten till Wales. Han är blixtrande snabb, tekniskt skicklig och kan som få andra, om ens någon i svensk fotboll kombinera dessa båda egenskaper.

Barrow är också laglojal, tar de defensiva löpningarna utan prut och sätter alltid kollektivet i första rummet.

Där det möjligen kan brista är fysiken. Barrows genombrottskraft och förmåga att slå sin motståndare är vida känd i superettan, men Premier League är trots allt något helt annat.

Jag tror att Swansea har köpt Modou Barrow för att få nytta av hans egenskaper på sikt, och jag är övertygad om att Barrow en vacker dag kommer att spela Premier League-fotboll – om han bara har tålamod.

Barrow har hittills gjort 17 poäng i serien, fördelat på tio mål och sju assister, och han går naturligtvis inte att ersätta. Ändå är jag helt säker på att Östersund kommer att kunna konsolidera sin position i toppen, för såhär är det ju:

Om man undantar de fyra första omgångarna, då laget bara tog en futtig poäng och låg tvärsist, är ÖFK det lag som har tagit flest poäng av alla i serien. Delvis tack vare Barrow, men framför allt beroende på att man successivt fått tillbaka spelare som tidigare varit skadade. Ett tag, i april-maj, hade ÖFK mer eller mindre ett helt lag på skadelistan.

Nu är Jamie Hopcutt, Seon-Min Moon, Emir Smajic, Alexis Mendiola, och allt vad de offensiva vapnen heter, krya, i speldugligt skick och i form, och då kommer Modou Barrow inte att saknas så där vansinnigt mycket som man kanske annars inbillar sig.

Nu säger jag inte att Östersund kommer att gå upp, eller ens hamna topp tre, därtill är toppstriden i serien alltför infernalisk.

Men att jämtarna är med och slåss om en allsvensk plats ända in i det sista törs jag nästan lova.

Så stark är spelartruppen – även utan Modou Barrow.

Ibland har nöden ingen lag.

Som nu.

Jag vet att matchen Värnamo-J-Södra ännu inte är spelad, men på grund av rådande arbetssituation tvingas jag redan nu leverera ”Omgångens fyra”.

MÅLVAKT

Alex Horwath, Ljungskile

Trea i målvaktsligan, 79 i räddningsprocent och åtta hållna nollor. Starka papper. Stoppade Gais från ett sent avgörande med en ruggig reflexräddning i 0-0-matchen och räddade därmed LSK:s förlustfria svit som nu är uppe i 14 matcher.

FÖRSVARSSPELARE

Mikael Dahlgren, Ängelholm

En härlig fighter som kommer till jobbet varje dag och levererar. Outstanding i första halvlek i 1-0-segern mot Hammarby då han effektivt stängde sin högerkant, samtidigt som han hela tiden var ett hot framåt.

MITTFÄLTARE

Reuben Ayarna, Gais

Återbördad till fadershuset, vilket säkert alla med anknytning till klubben tackar för. En gigant i 0-0-mötet med Ljungskile. Vann massor av dueller och såg hur bekväm ut som helst med bollen. Exakt den spelartyp som Gais så innerligt behöver.

ANFALLARE

Johan Eklund, Sundsvall

Jag har sagt det tidigare och står självfallet för det: gör man hat trick kommer man med på den här listan. Centerbjässen slog till tre gånger om i krossen av Öster och toppar nu såväl skytteligan som poängligan.

Topp

Forwardsduon. Det har funnits kritik mot Giffarnas anfallsspel, men anfallarna finns det knappast någon som kan ifrågasätta. Firma Eklund-Dibba har till dags dato gjort 22 mål – fler än Gais, Husqvarna och Assyriska.

Flopp

Vädret. Inte så mycket att göra åt, men de här uppskjutna och framflyttade matcherna ställer ju till det. Och det var inga roliga bilder vi fick se från Degerfors i går. Sportslig rättvisa? Njae…

Tre höjdare i omgång 21

Söndag

Hammarby-Ljungskile

Det lär bli fullsatt i Tele2, alltså över 30 000. Båda lagen har hackat spelmässigt på sistone men medan Hammarby fick stryk i senaste omgången är LSK alltjämt obesegrat sedan 8 maj då – just det – Hammarby 1-0-vann på Skarsjövallen.

Viktige innerbacken Petter Björlund avstängd för LSK.

Tips: 2-1.

Måndag

Ängelholm-Sundsvall

ÄFF är som ett aprilväder, alltså ruggigt opålitligt; kan slå vilket lag som helst, men också få stryk när man minst anar det. Har tre raka 1-0-segrar hemma på IP och är säkert suget på att lugga även det här topplaget på poäng. Giffarna mycket formstarkt, har gjort elva mål i de tre senaste matcherna, men har, trots allt, inte övertygat helt på bortaplan denna säsong.

ÄFF utan avstängde spetsen Junes Barny.

Tips: 1-1.

Tisdag

Östersund-Sirius

Två formstarka och spelskickliga lag som båda flåsar topptrion i nacken. Mycket snack om att ÖFK:s stjärna Modou Barrow är på väg att lämna, men det tycks inte påverka lagets prestationer det minsta. Sirius, seriens bästa bortalag, dras med en hel del skador och kan möjligen få börja sota för det nu.

Tips: 3-2.

***

Skyldig ÄFF:s Othman El Kabir en ursäkt.

Det var naturligtvis han, och ingen annan, som avgjorde matchen mot Hammarby på Tele2 Arena i våras.

Snacka om Hammarbydödare, förresten.

***

Lovar självfallet att på nåt sätt kompensera den eller de spelare i J-Södra och Värnamo som eventuellt briljerar i kväll.

Ihåligt i första halvlek.

Vilset efter paus.

Hammarby rasade ned till kvalplats efter kvällens bortaförlust mot Ängelholm, 0-1.

Här lite reflektioner kring mötet på IP:

Matchbetyg   3

Emellanåt hyfsat hög teknisk kvalité, stundtals bra fart och spänning och dramatik in i det sista.

Hammarby vid bollen under större delen av första halvlek, men utan att skapa en enda riktigt vass målchans.

Ängelholm försvarade sig kompakt, stal bollar i fina ytor, spelade igenom Hammarbys lagdelar och tog också fram ett par, tre skarpa lägen.

Framför allt från sin högersida.

Men det var från vänsterkanten som målet kom. I samband med ett ganska harmlöst inlägg, som tas bort 99 gånger av 100, dök plötsligt tre gula spelare upp i en farlig yta mot en (och då är jag ändå snäll…) vit.

Efter lite trassel hamnade bollen hos Othman El Kabir som enkelt kunde rulla in 1-0.

Två byten i paus och en klassisk 4-4-2-uppställning skulle få Hammarbyskutan på rätt kurs igen, trodde tränaren Nanne Bergstrand och lassade in Pablo Piñones-Arce och Andreas Haddad på Lars Fuhres och Nahir Besaras bekostnad.

Så blev det inte alls.

Visst skapade Hammarby stundtals tryck mot ÄFF-målet, men om det inte var för dålig kvalité på inläggen och lyftningarna in i straffområdet såg ÄFF:s båda mittbackar Eric Potharst och Björn Westerblad till att slå Haddad i stort sett i varenda luftduell.

Vid två tillfällen tidigare under säsongen har lagen mötts och båda gångerna har ÄFF-keepern Matt Pyzdrowski räddat sitt lag undan en brakförlust.

I kväll var Pyzdrowski bara ordinär, helt enkelt beroende på att han inte hade särskilt mycket att göra.

Hammarby skapade nämligen bara en enda hundraprocentig målchans under matchen, men den tokbrände Jan Gunnar Solli – som ersatte Erik Israelsson i mitten på andra halvlek.

Resultatet innebär att Hammarby, i serieledning inför omgången, rasade ned till kvalplats.

Och vad värre är:

Samtliga tre toppkonkurrenter ser för tillfället klart vassare ut än Hammarby.

Östersund är så här långt höstens lag med ett antal fina skalper.

Sundsvall har övertygat stort och gjort elva mål i de tre senaste matcherna.

Ljungskile må hacka en smula, men har lik förbannat 14 raka matcher utan förlust.

Högerbacken Michael Timisela en av få Hammarby-spelare som kom upp i nivå. Kennedy Bakircioglu gjorde en riktigt stark första halvlek, men flyttades lite märkligt ut på vänsterkanten (!) efter paus.

Ängelholm har äntligen återvänt hem till IP efter den allt annat än lyckosamma vårutflykten till Olympia i Helsingborg.

Laget har tagit tre raka 1-0-segrar i sin borg och utstrålar en helt annan harmoni jämfört med tidigare under säsongen.

Dessutom har tränaren Jocke Persson skruvat lite på uppställningen. Det har fått till följd att laget möjligen har en mer defensiv approach, men att det är desto mer svårslaget.

Jag tippade själv ÄFF högt uppe i tabellen inför säsongen och jag är övertygad om att laget hade haft åtta, tio poäng till om man hade fått spela på IP hela säsongen.

Lika övertygad är jag att ÄFF hade spelat division 1-fotboll nästa år om man tvingats kvar på Olympia.

Kvällens insats helgjuten, med många starka individuella prestationer. Mittbackarna har jag redan nämnt. De centrala mittfältarna Sebastian Carlsén och Monday Samuel var inte sämre och längst där framme slet Junes Barny – som sänkte Hammarby på Tele2 – ont.

Men bäst i laget var ändå…

Matchens lirare

… Mikael Dahlgren. Högerbacken ser i ärlighetens namn inte mycket ut för världen, men med sin snabbhet, fina teknik och spelförståelse var han outstanding, åtminstone i första halvlek.

Dessutom med ett stort, bultande gult hjärta.

Matchens grej

Ändalykten. Amadayia Rennie trodde att han hade fixat kvitteringen med sex, sju minuter kvar på matchklockan.

Men tv-bilderna visade tydligt att bollen touchade bakdelen på en offsidestående Andreas Haddad.

Ett korrekt domslut, alltså.

Gåtan

Rennie. Bäst på planen i ena matchen. Korpennivå i nästa.

Briljanta aktioner under en tiominutersperiod. Sen tre helt vansinniga beslut.

Jag gillar liberianen både högt och rent, men maken till ojämn fotbollsspelare tror jag aldrig att jag har sett – och då har jag ändå varit med ett bra tag.

Att han ska gå som nia när Hammarby spelar med ett lågt försvarsspel och som kantanfallare när Hammarby ska föra spelet torde vara givet för alla och envar vid det här laget.

Domare

Team Patrik Eriksson gjorde en kanonmatch.

Räcker så.

Prognos

Två mycket intressanta uppgifter framöver för ett Ängelholm, som genom kvällens seger skaffar sig andrum i bottenstriden. Först Gif Sundsvall hemma, sen Degerfors borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

Inte mindre intressant för Hammarby, som närmast möter Ljungskile inför ett förmodligen fullsatt Tele2 och sen har Värnamo borta.

Rimligt utfall: sex poäng – trots allt.

***

Syrianska tog femte raka hemmasegern via 1-0 mot Landskrona.

Segerskytten var inte direkt den väntade.

19-årige Kevin Bisse fick, när Robert Massi drogs med hjärnskakning och Charbel Georges var avstängd, chansen från start och passade då på att göra sitt första mål i a-laget.

Bois vann avsluten, 9-7, men skapade ändå aldrig en riktigt het kvitteringschans.

Allt enligt LT.

SFC tryggt i tabellens mittskikt medan Bois fortsätter sitt lindanseri strax ovanför det nedersta strecket.

***

Degerfors är ett annat lag som så smått håller på att lösgöra sig från bottenträsket.

I dag 3-2-seger hemma mot Assyriska efter två mål av anfallsspetsen Peter Samuelsson och ett av ”tian” Sebastian Castro Tello.

Trepoängaren inte superlogisk. Assyriska var långa stunder väl så bra, men tappade i vanlig ordning matchen i slutskedet.

Sommarförvärvet Mattias Genc har varit en klar injektion i AFF i höst. Två mål i dag – men, skulle det visa sig, till ingen nytta.

***

Smålandsderbyt Värnamo-J-Södra uppskjuten preliminärt till i morgon på grund av en vattensjuk Finnvedsvallen.

Allt för i dag.

Nya tag i morgon.

Det stannade vid 5-1.

Det kunde blivit det dubbla.

Gif Sundsvalls slakt av Öster är den värsta jag sett denna säsong.

Här lite reflektioner kring ”matchen” på Norrporten:

Matchbetyg   3

Öster inledde med 4-4-2 – och blev genomspelade centralt.

Bytte snabbt till 4-3-3 – och fick våldsamma problem på kanterna.

Det här var Sundsvalls match från avspark till slutsignal. I princip allt laget företog sig lyckades, man var bättre i alla delar av spelet och på varenda position, man formligen sköljde över motståndaren i 90 minuter plus stopptid, det handlade, kort och gott, om ren utklassning som man sällan eller aldrig ser i den här serien.

Så, vad finns mer att säga?

Jo, Johan Eklund gjorde tre mål, har nu totalt gjort 13 och toppar därmed skytteligan.

Hans anfallskompis Pa Dibba – som tagit en enorm utveckling denna säsong – ville inte vara mycket sämre, gjorde två mål, assisterade till ett och är nu uppe på nio mål och tre assister.

Debuterande Sebastian Rajalakso – ett klockrent sommarförvärv – kom in med skön energi, sprang åttor runt stackars Patrik Bojent och var delaktig i tre av fullträffarna innan han tackade för sig.

Nåt negativt kopplat till hemmalaget?

Ja, det ska i så fall vara att vikarierande mittbacken Stefan Ålander (Fjoluson avstängd) lite väl enkelt blev slagen i nickduellen med Alhaji Gero i samband med Östers 1-2-reducering, men det är absolut inget som Ålander behöver ligga sömnlös för.

Jag konstaterar avslutningsvis att Sundsvall ser ut att vara mer än redo för höstspurten medan frågetecknen hopar sig kring Öster.

Tränare Björknesjö har från dag ett vädjat om tålamod och att det tar tid att sätta spelet.

En bra bit in i augusti undrar jag fortfarande hur Öster vill ställa upp och spela.

Matchens lirare

Robert Lundström. Svårt att skilja på Eklund och Dibba, så därför väljer jag Giffarnas högerback, som växlat ut enormt i de senaste matcherna – och framför allt sedan han fick byta kant.

Kvick i fötterna med fin teknik, bra spelförståelse och en löpstyrka som (nästan) saknar motstycke.

Matchens grej

Superanfallet. Man skulle kunna göra det enkelt för sig och välja något av målen (som de flesta var vackra), men jag fastnar för ett Gif-anfall i första halvlek, där bollen gick från keeper Naurin via fem, sex, kanske sju spelare till skyttekung Eklund som nöp till direkt, men fick se Alexander Nadj göra en kanonräddning.

Giffarna i ett nötskal denna seneftermiddag.

Domare

Team Kristoffer Karlsson skötte sig helt okej i en match där det inte direkt small i närkamperna…

Prognos

Giffarna upp på samma poäng som (tillfälliga?) serieledaren Ljungskile och har gjort elva mål i de tre senaste matcherna. Starka papper inför fortsättningen, som närmast handlar om bortamöte med Ängelholm och hemmamatch mot Assyriska.

Rimligt utfall: sex poäng.

För Öster handlar det om att snabbt resa sig efter denna stjärnsmäll. Närmast på agendan står ett ruskigt viktigt Smålandsderby mot bottenkonkurrenten Husqvarna, sen bortamatch mot Ljungskile.

Rimligt utfall: tre poäng – med en hel del darr på ribban, ska sägas.