Degerfors följde upp 4-2-segern borta mot Falkenberg med att på hemmaplan spöa ett annat topplag, Assyriska, med 2-1.
Segerskytten är möjligen bekant:
Javisst, Johan Bertilsson.
Här lite synpunkter från de 93 minuterna på Stora Valla:

Matchbetyg 4
En härlig fight mellan två tekniskt skickliga lag som båda vill rulla boll och som båda har ett eget anfallsspel.
Degerfors klart bäst i första halvlek, då man lyckades spela sig igenom och förbi Assyriskas lagdelar och även såg vassa ut sista tredjedelen.
1-0 i paus fullt logiskt.
I andra halvlek tog ett mer energifyllt, mer aggressivt Assyriska över och kunde också kvittera.
Men när Degerfors lite överraskande stack upp och gjorde 2-1 orkade AFF inte resa sig en gång till och sett till den avslutande kvarten var det betydligt närmare 3-1 än 2-2.

Matchens profil
Johan Bertilsson. Degerfors lille läckre snidare blev återigen matchhjälte med sitt iskalla 2-1-mål. Var kanske inte lika dominant som senast mot Falkenberg, men visade ändå glimtvis sin överlägsna touch och speluppfattning.
Bertilsson har nu gjort åtta mål och är tvåa i skytteligan bakom Varbergs Gabriel Altemark Vanneryr, som gjort tio.
Räkna med att det blir fler framöver för Kalmar-lånet.

Matchens grej
Det bortdömda målet. Alexander ”Nutt” Andersson skallade snyggt in Tobias Sohlbergs hörna för, vad vi alla trodde, matchavgörande 3-1, men domarteamet hittade en offside på Andreas Holmberg, som i den position han hade framför målet ansågs inverka på spelet.
Rätt eller fel?
Omöjligt att avgöra.

Matchens Mourinho
AFF-tränaren Azudrin Valentic gjorde två byten i paus – och fick full effekt nästan direkt. Stefan Batan – som flyttades upp som vänster yttermittfältare – spelade in till inbytte Hezha Agai som kyligt tryckte in 1-1 bakom August Strömberg i Degerfors-målet.
Inte första gången Valentic gör tidiga rockader för att förändra en matchbild.
Bosniern är dessutom härligt ärlig och mästerlig på att analysera spelet när han i direkt anslutning till matchen får en mikrofon stoppad under näsan.

Matchens mål
Degerfors 1-0-mål. Ytterspringartalangen Ferhad Ayaz bröt in från vänsterkanten och med högerfoten formligen bombade han in bollen i farlig närhet av utmärkte Robin Malmkvists ena kryss.
Den missilen hade garanterat varken Casillas eller Buffon klarat att stoppa.

Matchens miss
Johan Bertilssons hårda och precisa inspel från högerkanten letade sig fram till Alexander ”Nutt” Andersson som med öppet mål från två meter skickade bollen i ribban.
Då återstod två minuter av matchen.
”Nutt” hade garanterat fått problem med nattsömnen om Assyriska gått upp och kvitterat.

Matchens kändisspot
Ola Toivonen passade under semester på att kika på sin moderklubb, men såg måttligt engagerad ut. Möjligt att Toivonen hade tankarna på klubbytet PSV-Norwich.
Bloggen är för sin del inte så lite skeptisk till Toivonens möjligheter att göra succé i Premier League, men bollar för säkerhets skull över den brännheta frågan till Kalle K.

Domaren
Lars Olsson, Umeå, ådrog sig stundtals båda lagens missnöje, men gjorde ändå en klart godkänd insats. En av de bästa rättsskiparna i serien, helt klart.

Prognos
Degerfors smyger sig allt närmare toppstriden och med tanke på att det närmast väntar dubbelmöte med särklassiga tabelljumbon Brage känns det troligt att tabellavancemanget fortsätter.
Assyriska hade inför matchen tagit tre raka segrar. Nu väntar ett tre veckor långt uppehåll innan det är dags för hemmamöte med Ängelholm. I den matchen tvingas AFF klara sig utan Obiefule och Agai, som båda är avstängda.

Målvakten Oscar Jansson och superveteranen Magnus Wikström spelade huvudrollerna när serieledande Örebro 1-0-besegrade ett skadeskjutet Ljungskile.
Här några reflektioner från mötet på Behrn Arena:

Matchbetyg 3
Seg första halvlek där Örebro kontrollerade händelserna på planen fullständigt. Utöver målet, som mittbacksveteranen Magnus Wikström gjorde i samband med en av många hörnor, hade ÖSK ett stolpskott (Saeid).
Ett minst sagt tungt skadedrabbat Ljungskile kröp ur skyttegravarna i andra halvlek och tog inom en tiominutersperiod fram tre superchanser – utan att ha marginalerna på sin sida.
Sett till spel- och chansfördelning (ÖSK hade två träffar i virket) finns inte mycket att invända mot hemmasegern.
ÖSK har nu tagit åtta raka trepoängare på Behrn Arena och bara släppt in ett mål.
Ett hyfsat facit, minst sagt.

Matchens profil
Oscar Jansson. ÖSK-keepern höll på att sjabbla in ett långskott i andra halvlek, men kom å andra sidan upp med två superräddningar. Dels en närstridsparad och sen när Jonas Lindberg fick kanonträff på en frispark strax utanför straffområdet.
Oscar Jansson sade lite halvkaxigt inför säsongen att han hade som mål att hålla nollan i 15 seriematcher.
En målsättning som ser ut att kunna uppfyllas.
Det här var nämligen Janssons åttonde nolla.

Matchens grej
Det enda målet. Magnus Wikström dröjde sig kvar i straffområdet i samband med en hörna och när bollen kom i retur stod superveteranen och lagkaptenen på rätt plats och kunde ganska enkelt vinkla in 1-0 bakom Magnus Berglöf.

Matchens besvikelse
Publiksiffran. Drygt 4 000 – 1 000 under hemmasnittet – känns lite futtigt med tanke på att ÖSK är serieledare – och vägrar att tappa poäng på Behrn Arena.

Domaren
Johan Kranz, Uppsala, var i stort sett felfri.

Prognos
ÖSK på semester som serieledare. Återstår att se hur stor marginal det blir till förföljarna som spelar senare i veckan.
Högerbacken Patrik Haginge avstängd i höstpremiären borta mot J-Södra 27 juli.
För Ljungskile kommer sommaruppehållet extra lägligt. I går saknades sju potentiella startspelare och dessutom var Niclas Andersén avstängd.
Värnamo på bortaplan 20 juli är första höstuppgiften för LSK.

En fotbollsspelares dröm?
Ett äkta hat trick.
Det gjorde Johan Bertilsson när hans Degerfors skrällde och bortabesegrade serietvåan Falkenberg med 4-2.
Här lite synpunkter på matchen på IP:

Matchbetyg 4
Riktigt underhållande mellan två tekniskt skickliga lag som båda vill rulla boll och som båda vill anfalla.
FFF klart bäst i första halvlek, då försvarsspelet fungerade snudd på klockrent och de offensiva omställningarna var lika vassa som vi vant oss vid denna vår och sommar.
Degerfors lite för omständligt före paus. Spelade rakare och mer på ett tillslag i andra halvlek och då rämnade också det som FFF-tränaren Hasse Eklund kallar för ”Kinesiska muren”.
Mot Degerfors-segern finns inte mycket att erinra även om den nog ska föras upp på tillfälligheternas konto. Falkenberg hade trots allt tre träffar i trävirket.

Matchens profil
Johan Bertilsson. Gör man ett äkta hat trick och därtill en assist är det inte så mycket att snacka om. Bertilsson är en riktigt skön fotbollstyp. Rapp, teknisk med skönt låg tyngdpunkt. Har testat allsvenskt spel med Kalmar och kan nog få chansen i högsta serien igen. Har nu gjort sju mål och delar andraplatsen i skytteligan.

Matchens grej
Bertilssons 4-2-mål. Påminde inte så lite om ett Michael Laudrup-mål mot Uruguay i VM-slutspelet -86 – om nu någon kommer ihåg det… En underbart läcker tvåfotsdribbling innan bollen enkelt rullades i mål. Klass.

Matchens tavla
FFF-keepern Otto Martler har varit dyngsäker under våren och sommaren, men Johan Bertilssons skott för 2-1 i upptakten av andra halvlek får han bara inte släppa in.

Matchens målsumpare
Seriens poängkung Victor Sköld hade öppet mål för 2-0 efter en halvtimme men brände jätteläget som Johan Svahn – hemmalagets bäste – hade jobbat fram.
En miss som kostade.

Domaren
Lars Olsson, Umeå. Förträfflig.

Prognos
Falkenberg dunsade ned på jorden igen med ett brak efter utklassningssegern i derbyt mot Varberg.
Tillfällighet eller ej?
Svaret kommer på lördag då gulvitt avrundar vårsäsongen med bortamatch mot Ängelholm.
Degerfors – med en match tillgodo – smyger med lite i bakvattnet och kan skaffa sig ett utmärkt utgångsläge inför hösten om man tar full pott hemma mot Assyriska på fredag och sen vinner hängmatchen borta mot Värnamo (24 juli).

***
Östersund tycks vara på gång – igen.
Ny seger i kväll, 1-0 borta mot IFK Värnamo.
Isaac Shaze ende målskytt på Finnvedsvallen.
ÖFK på någorlunda fast mark i tabellen medan IFK alltjämt är under nedflyttningsstrecket.

***
Landskrona tycks också etablera sig som ett mittenlag.
2-0 hemma mot Jönköping satt säkert extra skönt efter två raka förluster.
Blott 16-årige Erik Andersson avgjorde med sitt 2-0-mål på stopptid.
J-Södras centerbjässe Aleksei Kangaskolkka utvisad i slutminuterna. Därmed är finländaren avstängd i lördagens hemmamatch mot Gais.

Sista kapitlet om Söderstadion skrevs på söndagen och det innehöll allt man kan begära.
Nåja, nästan allt.
Sista meningen kunde ha formulerats lite skarpare.

Ett maffigt tifo med bilder på hjältar som Nacka, Ronnie Hellström, Tom Turesson, bröderna Billy och Kenta Ohlsson, Matte Werner, Kennedy och – tror jag – Lasse Eriksson.
En gigantisk banderoll med ett budskap som inte gick att missa.
Hyllningstal, lapp på luckan (drygt 13 000) och en magisk stämning där publiken en sista gång kramade ur allt som fanns att krama ur.
Mer?
En behaglig sommarkväll med en lågt stående sol som strålade från en klarblå himmel, en läckert grön och jämn matta att spela på och en historisk sista målskytt som blev precis den alla önskade att det skulle bli.
Hammarbyfansen fick allt de hade hoppats när de skulle ta farväl av sitt älskade Söderstadion.
Allt – utom tre poäng.
Frågan jag ställde mig inför matchen var denna:
Hur skulle Hammarbyspelarna reagera på att det verkligen var sista föreställningen på arenan som varit klubbens hem alltsedan 1967? Hur skulle de mentalt tackla denna historiska händelse?
Med överhettade hjärnor och ben som skakade av nervositet?
Eller med en beslutsamhet gränsande till överambition?
Något mellanting fanns liksom inte.
Svaret på frågan fick jag direkt.
Den grönvita elvan var fast besluten att sätta en så effektfull punkt som det någonsin var möjligt och tog ett stadigt grepp om händelserna direkt. Man sköt fram sina trupper, belägrade motståndarens straffområde och alla bara väntade på ett ledningsmål och att den totala euforin skulle utbryta.
Då gjorde Ängelholm 1-0.
En lång och hög boll från vänsterkanten damp plötsligt ned framför fötterna på en helt omarkerad Robin Staaf, som enkelt rullade in 1-0 bakom en maktlös Johannes Hopf.
Så typiskt för ett lag som vill så mycket.
Så typiskt för ett lag som ändå saknar något.
Så typiskt för Hammarby detta nådens år 2013.
Resterande delen av första halvlek följde också ett mönster som vi som lite på avstånd följt laget lärt oss känna igen denna vår och sommar. Ett spelmässigt övertag, några hyggliga frisparkslägen, massor av hörnor och nästan lika många halvchanser.
Men inget mål.
Den andra halvleken blev spelmässigt sämre och när vi var förbi den klassiska nedräkningen som avrundas med ”Ti-da-holm” låt Ängelholm närmare ett 2-0-mål än Hammarby en kvittering.
Men fem minuter före fullbordat fiasko tog frälsaren saken i egna händer.
Kennedy Bakirciolglu lade upp bollen för en frispark 30 meter från motståndarmålet, nöp till på kraft och fick till sin – och drygt 13 000 andras – oförställda glädje se den vita kulan kana längs gräset óch in vid Matt Pyzdrowskis högra stolpe.
En liten målvaktstavla, absolut.
Men spela roll… publiken fick vad den kom för att få och den som levererade var precis den publiken ville skulle leverera.
Eller, ja, det kunde ju naturligtvis ha slutat ännu bättre, men trots att Hammarby under slutminuterna pumpade på för att segermål kändes det trots allt ändå som att det sista kapitlet om Söderstadion blev okej.
Det var, som sagt, bara den där sista meningen som kunde ha formulerats lite skarpare.

***
Ängelholm?
Riktigt bra.
Och med en klockren strategi.
Försvarade sig relativt lågt och ställde om blixtsnabbt.
Filip Stenström en klippa i mittförsvaret, Omid Nazari lysande centralt på mittfältet (frisparkar väl i klass med Kennedys) och Junes Barny briljant i sin nummer tio-roll.

***
Assyriska fortsätter att imponera. Mitt öga i AFF rapporterar om en solid 3-0-seger mot Varberg och en fortsatt stekhet Stefan Batan.
Admir Catovic och Admir Aganovic målskyttar…
… men ledningsmålet fick AFF hjälp med av en minst sagt olycklig Erkan Saglik.
AFF har nu tre raka segrar och har i de två senaste matcherna skottat in sju mål.
Mer dämpat i Varberg. Laget har bara tagit en poäng i de fem senaste matcherna och är nu på allvar inblandat i bottenstriden.

***
Ett snudd på brutalt skadedrabbat Ljungskile tog en blytung trepoängare via 1-0 hemma mot Örgryte.
Peimann Eliassi segerskytt för bohusläningarna, som klev in till match med tre raka förluster.

***
Ari Skulason sköt båda målen och visade därmed Sundsvall vägen till en 2-1-seger borta mot särklassiga tabelljumbon Brage.
Det kan ha varit Skulasons näst sista match för Giffarna.
Allt talar för att islänningen försvinner när transferfönstret öppnar 15 juli.

De spelar varken den sexigaste fotbollen eller har de mest spektakulära spelarna.
Ändå står Örebro SK i viss särklass i serien.
Här ska jag försöka förklara varför.

Örebro har inte den skarpaste målskytten.
Örebro har inte den mest briljante playmakern.
Örebro har heller inte den elegantaste mittbacken eller de två flashigaste ytterbackarna.
Örebro har inte ens de hårdast arbetande gnuggarna.
Ändå toppar detta Örebro serien relativt komfortabelt efter snart fullbordade 13 omgångar. Man gör det efter nio vinster och endast en förlust. Man gör det utan poängförlust på hemmaplan. Och man gör det efter en ganska turbulent vår med en hel del skador och spelare som försvunnit i väg på landslagsuppdrag.
Så vad har då Örebro? Vad är det som gör att laget vinner nästan jämt? Varför är man inte bara bäst utan faktiskt i viss särklass i serien?
Jag har tagit hjälp av fyra punkter för att försöka förklara.
Häng med.
x Truppbredden
ÖSK har den överlägset starkaste truppen i serien, egentligen två fullgoda alternativ på (nästan) samtliga positioner i laget. Det spelar ingen roll att mittbacksklippan Ilir Berisha varit skadad, att mittfältsmotorn Mohammed Saeid gått sönder eller att skyttekungen Alhassan Kamara dragit i väg till Afrika för att representera sitt Sierra Leone i VM-kvalmatcher – tränaren Peo Ljung har bara grävt lite djupare i truppen och skakat fram lika starka ersättare.
Ett exempel på bredden i truppen:
I den svåra bortamatchen mot Landskrona saknades båda mittbackarna, Berisha och lagkaptenen Magnus Wikström.
In klev i stället Ayanda Nkili – som ÖSK hämtade från division 3 – och Christoffer Wiktorsson och gjorde en kanonmatch – och ÖSK kunde vänta ett 0-1-underläge till seger, 2-1.
x Jämnheten
Det är bara att kolla i statistiken. ÖSK har ingen spelare som toppar någon liga. I stället sprider man målskyttet och det är flera spelare som relativt frekvent gör målgivande passningar.
Ett exempel:
Peter Samuelsson hade inte fått mycket speltid när han plötsligt fick chansen i bortamatchen mot Landskrona. Samuelsson svarade upp med att göra två mål. I matchen efter, mot Örgryte, gjorde han ytterligare ett.
Jag skulle säga såhär:
Örebro har – möjligen undantaget mittbacken Berisha och yttern Yasin – ingen spelare som är bäst på sin position i serien. Däremot har man kanske 14-16 spelare som ledigt och lätt är topp fem på sin position i serien.
Förstår du?
Kalle Holmberg är inte den bäste yttermittfältaren i serien.
Däremot är han bland de fem bästa yttermittfältarna i serien.
Sak samma med vänsterbacken Wowoah. Sak samma med mittbacken Wikström. Sak samma med Nkili, Saeid, Hasani och… en åtta, tio spelare till.
x Taktisk överlägsenhet
Jag funderade länge och väl själv men hittade inte orden för att beskriva det. Så gick jag in på Nerikes Allehandas hemsida och såg att tränaren Peo Ljung hade formulerat det knivskarpt:
ÖSK:s spelare är mästerliga på att under match anpassa sig till det spel som gäller.
Till och med bättre än Helsingborgs spelare, sade Ljung.
Oftast gnälls det på att tränare inte vidtar den eller den åtgärden för att få spelet att fungera.
I Örebros fall tar uppenbarligen spelarna saken i egna händer.
En enorm styrka, givetvis.
x Mental styrka
Örebro var inför säsongen superfavorit att vinna serien – och har klarat av att leverera.
Men helt enkelt har det inte varit.
I tredje omgången fick laget stryk av Hammarby – men stundsade tillbaka direkt.
I bortamatchen mot Landskrona låg man under med 1-0 – men vände och vann.
Och i ett flertal matcher har det stått och vägt en bit in i andra halvlek – innan ÖSK till slut har kopplat greppet och avgjort.
Dessutom visade Örebro, till skillnad från Sundsvall, som sprang på ett par minor direkt, att man i allra högsta grad redan från start var medvetet om vad som väntade i den här serien.
Starka i skallen?
Ja, det också.
Jag har själv skrivit vid ett flertal tillfällen att jag tror att Örebro är klart för allsvenskan 2014 med sju, åtta matcher kvar att spela.
Nu finns det givetvis ett transferfönster att ta hänsyn till…
… men jag ser ändå ingen anledning att rucka på min profetia.

***
Tre höjdare i helgen
Hammarby-Ängelholm, söndag
Givetvis mycket snack om att det är sista matchen på Söderstadion, men det gäller för Hammarbys spelare att bortse från det. Annars kan Ängelholm – ojämnt men med en riktigt vass ”anfallsfyra” – brutalsabotera festen.
Inga avstängningar som stör i något av lagen.
Assyriska-Varberg, söndag
AFF gjorde säsongens bästa insats senast mot Sundsvall och är dokumenterat hemmastarkt. Med tre poäng skaffar man sig perfekt slagläge inför den krävande hösten. Varberg har bara tagit en poäng i de fyra senaste matcherna, men har i yttermittfältaren Barrows och skyttekungen Altemark Vanneryr vapen för att störa AFF.
Inga avstängningar i något av lagen.
Falkenberg-Degerfors, måndag
Superskrällen Falkenberg är på god väg att fullborda en rakt igenom sensationell vår. Victor Sköld toppar poängligan med 11 poäng, men anfallskollegan Stefan Rodevåg är skadad och det rapporteras i sammanhanget att FFF försöker att låna Per Frick från Elfsborg.
Degerfors är utan seger på bortaplan, men har här allt att vinna.
Inga avstängningar här heller.

Två lag i superform.
Då känns det logiskt att mötet Gais-Örebro slutar med delad pott, 1-1.
Här lite reflektioner från mötet på Gamla Ullevi.

Matchbetyg 3
Två formstarka lag som – av respekt för varandra – valde att prioritera defensiven.
ÖSK lite bättre i första halvlek medan Gais tog hand om taktpinnen efter paus.
ÖSK led säkert lite av att Mohammed Saeid, lagets mest konstruktive innermittfältare, inte kunde medverka.
Gais fick å andra sidan inte i gång sin playmaker Andreas Drugge, som efter en rad fina matcher var ganska anonym.
Först sista tio öppnade det upp sig och då tog båda lagen fram ett par fina möjligheter.
Den allra vassaste fick Alhassan Kamara, men ensam med Tommi Vaiho i Gais-målet sköt närkingarnas skyttekung tätt utanför.
1-1 ett logiskt slutresultat sett till spel- och chansfördelning.

Matchens profil
Ilir Berisha. ÖSK:s mittback glidtacklade och blockade bort ett antal Gais-farligheter – och var också ytterst nära att nickskarva in en hörna i andra halvlek.
Spelade lätt knäskadad.
Och gick ut i slutminuten efter en smäll mot huvudet.
Viktigt för ÖSK att försvarschefen är i speldugligt skick så snart som möjligt. Han behövs.

Matchens elakaste
Andreas Augustsson. Gais mittbacksklippa sänkte i andra halvlek Alhassan Kamara med en klockren boarding som i en hockeyrink hade gett två minuter – minst – i syndabåset.
I övrigt var ”Kejsar Augustus” riktigt bra. Imponerade bland annat med ett flertal utsökta crossbollar ut mot Hampus Andersson på högerkanten.

Matchens grej
ÖSK:s straff som gav 1-0-ledning. Domare Daradic, från Helsingborg, menade att Ahmed Yasin fälldes i straffområdet, men det vete tusan. Det såg mer ut som att Yasin krokade i en Gais-spelare när han försökte avsluta.
Chansen förvaltade Alhassan Kamara – som kom direkt från VM-kvalspel mot Tunisien och Kap Verde – på bästa sätt.
Sierraleonierns sjätte mål för säsongen.

Matchens flopp
Publiksiffran. Drygt 2 000 är genant svagt med tanke på att det var en toppmatch – och att ett ekonomiskt hårt pressat Gais behöver allt stöd i världen.

Matchens tavla
Vad skulle Oscar Jansson ut och göra i samband med Gais kvittering? Nu blev det busenkelt för vasse Joel Johansson att runda ÖSK-keepern och lägga in bollen i det övergivna målet.
Janssons första stora misstag denna säsong.
Dessbättre revanscherade han sig med en prakträddning när Linus Tornblad fick ett kanonläge i andra halvlek.

Matchens Martler
Tommi Vaiho. Gais-keepern la lite extra kraft i en utspark i andra halvlek, men trots att bollen studsade förrädiskt på det våta underlaget var Oscar Jansson på sin vakt.

Prognos
Gais fortsätter att vara stabilt och med tanke på spelaromsättningen inför säsongen blir laget rimligen ännu bättre i höst.
Avslutar vårsäsongen med bortamatch mot J-Södra.
ÖSK övertygar också och kommer ganska säkert att gå till sommaruppehåll som serieledare…
… eftersom man avrundar vårsäsongen med hemmamatch mot Ljungskile.

Tre mål under de inledande 20 minuterna.
Det är ingen lögn att påstå att Assyriska chockade Gif Sundsvall i kvällens toppmöte.
Här lite synpunkter på matchen på Norrporten som till slut slutade med bortaseger, 4-2.

Matchbetyg 4
En riktigt bra match med hög teknisk kvalité, mängder av situationer – och sex mål.
Sundsvall hade inför matchen bara släppt in två mål på de nio senaste matcherna.
Nu tvingades man vittja kassen tre gånger på 20 minuter.
Slappt försvarsspel eller ett högeffektivt Assyriska?
Som alltid en kombination.
AFF:s tränare Azrudin Valentic valde att balansera sitt lag mer defensivt än normalt. Drog ned Stefan Batan som vänsterback och gav Paul Obiefule chansen som ”sköld” framför mittbackarna Malmborg och Konwea.
4-1-4-1-uppställningen – med en ständigt och smart löpande Admir Aganovic som ensam anfallare – visade sig vara ett lyckosamt drag.
Sundsvall repade sig aldrig riktigt efter chockstarten. Ägde bollen mest hela tiden, men varken passningar eller löpningar var av den kaliber att man kunde hota på allvar.
Aningen märkligt att tränarduon Franzén-Cedergren inte kunde hitta en medicin som bet bättre mot AFF:s låga försvarsspel.

Matchens profil
Christopher Brandeborn. Assyriskas offensive mittfältare briljerade med kvicka vändningar, utsökt bollbehandling och små fina instick. Jobbade dessutom stenhårt i båda riktningarna och – inte minst viktigt – låg också bakom två av AFF:s mål.
I viss särklass på planen, faktiskt.

Matchens grej
Brandeborns förspel till 4-1-målet. Vände via ett par kvicka aktioner ut och in på Sundsvalls högerförsvar innan han spelade in bollen till Jonas Hellgren, som hade straffats med 40 dagars husarrest och fotboja om han hade missat.

Matchens mål
Assyriskas 2-0-mål. En blixtrande offensiv omställning där Brandeborn till slut hittar Christer Youssef, som ensam med Oscar Berglund distinkt trycker in bollen i bortre hörnet.
Ett tv-spelsmål.

Matchens målsumpare
Johan Eklund. Giffarnas målmaskin får vid ställningen 1-4 två gyllene lägen att spetsa till matchen men bränner båda grovt.
Illa, illa.

Matchens tavla
Visst, det är lågt stående sol och det är bra fart på bollen – som förrädiskt dyker i sista stund, men nog ska AFF:s målvakt Robin Malmkvist ta Kevin Walkers frisparksboll för 1-3-reducering i slutet av första halvlek.
Malmkvists enda misstag under matchen kunde ha blivit kostsamt.

Och mitt öga i Assyriska messar att han omgående ska inhandla en keps till AFF-keepern.

Låter som en vettig idé.

Prognos
Bara ett hack i skivan, eller?
Förmodligen.
I de två kommande matcherna har Giffarna Brage borta och Landskrona hemma och här bör det rimligen bli full pott, sex poäng.
Annars är risken stor att paniken kommer smygande.
Assyriska – utan mittbacksklippan Sotiris Papagiannopoulos – gjorde nog säsongens bästa insats och såg till att toppstriden spetsades till rejält.
I de två kommande matcherna väntar för AFF:s del ett formsvagt Varberg hemma och Degerfors borta.
Det låter som två överkomliga uppgifter.

***
Fick Brage nådastöten i kväll?
Frågan är befogad efter 0-4 borta mot kö-laget Jönköping, där kapten Tommy Thelin tog sitt ansvar genom att göra de två första målen – och spela fram till trean.
Brages nye tränare Zvezdan Milosevic måste rimligen undra vad det är för uppgift han har åtagit sig.
Avståndet upp till nedersta strecket är nu sju poäng.
Mycket det.

***
Värnamo kan däremot se framtiden an med större tillförsikt efter 2-1-segern borta mot svänggänget Ängelholm.
Inhopparen Alexander Vrebac hann bara vara på planen i fem minuter innan han sänkte nordvästskåningarna med en behärskad nick.
Och plötsligt har IFK kontakt med lagen kring de båda nedersta strecken.

Klasskillnad.
Ordet som passar bäst efter Gais utskåpning (3-0) av Landskrona Bois.
Här lite reflektioner från matchen på Gamla Ullevi:

Matchbetyg 2
Man måste ju vara två för att dansa tango, därav det förhållandevis låga betyget.
Gais närmast chockerande överlägset från avspark till slutsignal.
Med lite bättre skärpa hade grön-svart vunnit med det dubbla – minst.
Bois farligt nära det sämsta man sett i serien denna säsong.
Helt utan geist.
Inte undra på att tränaren Jörgen Pettersson såg ut som att han hade gått på ättiksgurka den senaste veckan när han vankade omkring nere vid sidlinjen.
Keepern Bill Halvorsen klart bäst i laget.
Det säger allt.

Matchens profil
Joel Johansson. Gais-anfallaren hamnade inte i poängprotokollet denna gång, men bidrog ändå så tillvida att han löpte Bois backlinje sönder och samman.
Påminner i ett avseende om Fredrik Ljungberg så tillvida att han både är speedig och löputhållig.
Bara oförmågan framför mål som skiljer Johansson från att spela på ännu högre nivå.

Matchens grej
Andreas Drugges Xabi Alonso-passning i andra halvlek. En stenhård vristpassning på 45 meter som landade på rosetten på Linus Tornblads högersko.
Riktigt läcker.
Och verkligen inte varje dag man får se sånt i svensk fotboll.

Matchens mål
3-0-målet. Vänsterbacken och lagkaptenen Kenneth Gustafsson tog hand om en kantfrispark och piskade in en stenhård boll mellan målvakt och backlinje och där dök en hårt bandagerad Andreas Augustsson upp och tryckte in bollen med skallen.
Skicklighet, mod och vilja i skön förening.

Prognos
Gais i superform för tillfället. Har vunnit fem av de senaste sex matcherna och hållit nollan i de tre senaste.
Har skrivit det tidigare – och gör det igen:
Ett alltmer samtrimmat Gais blir svårtuggat framöver och är i dagsläget en brännhet kandidat till en av de tre översta tabellplaceringarna.
Bäva månde serieledande Örebro som gästar Nya Ullevi i veckan. I omgången efter har Gais att ta sig an J-Södra på bortaplan.
Landskrona gjorde, som ni redan har förstått, en riktig plattmatch och bara måste studsa tillbaka direkt om laget vill undvika strid kring de nedre strecken.
J-Södra hemma och Sundsvall borta närmast på programmet för Bois.

Vad gör man som Hammarby-ikon när det ser som allra jävligast ut?
Jo, skruvar in en hörna direkt i mål, förstås.
Kennedy Bakircioglus lilla konstverk på Stora Valla kan vara vändningen för det tippade topplaget.

Han har tappat en hel del i fart sen det begav sig senast för dussintalet år sen. Slår inte sina motståndare lika enkelt längre.
Men speluppfattningen finns kvar.
Liksom passningsfoten.
Och skottet.
Att Kennedy Bakircioglu är viktig för Hammarby har vi vetat länge.
Nu vet vi exakt hur viktig han är.
När det såg som allra mörkast ut, när spelet haltade som värst och när vi lite till mans var på väg att avskriva Hammarby från möjligheten att knipa en av de tre översta tabellplaceringarna visade nummer tio på lika delar finurlighet, kyla och beslutsamhet att han minsann inte tänkte lämna skeppet.
Minut 77.
Bollen tillrätta ute vid hörnflaggan.
Djup koncentration.
Och sen ett lagom hårt och ytterst känsligt tillslag med höger insida.
Bollen i perfekt bana över August Strömberg i Degerfors-målet och in i bortre burgaveln.
Mycket mer effektfullt blir det inte.
– Så jävla skönt, utbrast matchhjälten i TV4 Sport-sändningen.
Man förstår honom. Kennedy har liksom inte kommit hem till Söder i Stockholm för att lalla av de sista åren i karriären och fylla på ett redan rätt fett checkkonto.
Kennedy har kommit hem från Holland, Spanien och var han nu har varit för att skjuta Hammarby tillbaka till allsvenskan.
Och nu uppenbarar sig plötsligt en liten chans igen.
Kan Hammarby bara bygga vidare på denna livsviktiga seger och ta tre poäng hemma mot Ängelholm i nästa match, den sista på Söderstadion, finns det åtminstone en strimma hopp kvar.
Äras de som äras bör denna soldränkta lördagseftermiddag i Värmland.
Då åker hatten av för Gregg Berhalter, den så hånade och bespottade.
Efter en direkt usel första halvlek, med rekord i antal tekniska misstag, gjorde Hammarby-tränaren slag i saken direkt.
Han tog ut en (för en gångs skull) misslyckad Christoffer Carlsson och satte in Christopher Lallet, som direkt bidrog med speed och oberäknelighet.
Han lyfte ut Mattias Adelstam och skickade in Sebastian Castro Tello, som direkt bidrog med fart och finurlighet.
Och – viktigast av allt – han drog in Kennedy Bakircioglu mer centralt, vilket innebar att lagets största stjärna blev mer delaktig i spelet.
Två andra tunga grön-vita bjässar i denna ödesmättade tillställning:
x Mittbacken Thomas Guldborg Christensen som med pondus styrde upp försvarsspelet så till den milda grad att Degerfors knappt lyckades skapa en enda målchans under de 93 minuterna.
x Anfallaren Erik Sundin som löpte kopiöst matchen igenom, som inte gav Degerfors backlinje en lugn stund och som – faktiskt – genom att halvobstruera August Strömberg bidrog till att Kennedys hörnboll kunde leta sig in i burgaveln.
Degerfors?
Gör det helt okej, trots allt. Försvarar sig länge ypperligt och har vid ett flertal tillfällen ansatser till ett genomtänkt anfallsspel – men är lite för trubbigt sista tredjedelen.
Strömberg i målet lysande, precis som mittbacksparet Anttonen-Holmberg. Johan Bertilsson som alltid skönt finurlig med bollen under kontroll.
Däremot hade jag väntat mig betydligt mer av Amadaiya Rennie som i denna match hade en skottprocent som hade fått Ragnar Skanåker att kvida av olust.

***
Victor Sköld sa kaxigt 5-0 inför matchen.
Det blev 4-0.
Falkenberg visade i Hallandsderbyt mot Varberg att laget inte har för avsikt att ge upp sina allsvenska drömmar än på länge.
Sköld själv är fortsatt glödhet.
Två mål och en assist innebär att FFF:s nummer tolv nu toppar poängligan på sex mål och fem assister.
Imponerande publiksiffra på Påskbergsvallen: 4 217.
Och givetvis imponerande av FFF:s målvakt Otto Martler att dunka in en utspark för 2-0.
Allt, precis allt, kan tydligen inträffa i den här serien.

***
Skönt att Östersund inte överger sin fascinerande spelidé trots att det har blåst emot rejält på sistone.
Nu fick man betalt igen.
2-1 hemma mot Ljungskile innebär att ÖFK lyfter mot mittskiktet av tabellen.
Det är där man hör hemma.
Och att Seon-Min Moon står för ledningsmålet förvånar i alla fall inte mig.
Sydkoreanen var glödhet när han väl fick chansen senast mot Örgryte.

Det dröjde till stopptid.
Väl där gjorde Örebro 2-0 och punkterade därmed matchen mot Örgryte.
Här lite synpunkter på vad som sig tilldrog på Behrn Arena:

Matchbetyg 1
Två spektakulära mål.
I övrigt sirapssegt.
Öis – utan avstängde lagkaptenen Jakob Lindström – ultradefensivt från start och vågade inte ens flytta fram positionerna när man hamnade i underläge.
En lika feg som besynnerlig strategi.
Man kan ju undra vad en gammal fin Öis-lirare som Sören Börjesson tänkte när han såg det här…
ÖSK – utan anfallsessen Kamara (på landslagsuppdrag) och Hasani (skadad) – hade ett stort bollinnehav men rullade runt i ett för lågt tempo och använde för många tillslag.
Tog ändå en logisk trepoängare till slut på ren klass.
ÖSK har nu tagit sju raka hemmasegrar med målskillnaden 15-1.
Rätt starka papper.

Matchens profil
Ahmed Yasin. ÖSK:s yttermittfältare hade mest spring i benen – och flest anfallsidéer. Och finten i samband med 2-0-målet – som Kalle Holmberg snubblade in efter två stolpträffar – var ju rent bedårande.
Yasin – som tackade nej till Iraks VM-kvalmatch i veckan – skulle absolut färga på ännu högre nivå.

Matchens grej
ÖSK:s ledningsmål. Nkili spelade ut bollen på högerkanten, Patrik Haginge flyttade fram den några meter och slog sedan ett lika hårt som precist inlägg till Peter Samuelsson som med skallen tryckte in bollen bakom en maktlös Peter Abrahamsson.
Samuelssons tredje på två matcher…
… och ett av de läckraste som gjorts på Behrn Arena denna säsong.

Frågan 1
Vad hände egentligen när domare Ahlsén, från Linköping, valde att visa ut både Öis Emil Karlsson och ÖSK:s Samuel Wowoah? Efteråt snackades det om en slagsmålsunge, men när spelarna lämnade planen gemensamt såg de (nästan) ut som bästa polare.
Båda är hur som helst avstängda i nästa match.
Det är även Öis mittfältare Johan Lundgren, som fick sitt tredje gula kort för säsongen.

Frågan 2
Varför väntade Öis-tränaren Hasse Prytz till den 87:e minuten innan han bytte in anfallaren Oskar Wallén? Herregud, Hasse, ni låg ju under med 1-0…

Prognos
ÖSK ser nästan oförskämt komfortabelt ut för tillfället.
Det tycks inte spela någon roll vilka spelare som är borta eller hur matchbilden ser ut – närkingarna bara tuggar på och staplar trepoängarna på hög.
Imponerande.
Lite hårdare tuggmotstånd att vänta i nästa match: Gais borta. Därefter väntar J-Södra på Stadsparksvallen.
Öis har skiftat karaktär i de senaste matcherna.
Liret och de offensiva intentionerna har fått ge vika för blåstället och försvarsspelet.
Om det är en bra idé återstår att se.
I de närmaste två matcherna väntar Värnamo hemma och Ljungskile borta.