Här sex frågor – och lika många svar – om varför det går som det gör för Hammarby…
… och om det finns något hopp för framtiden för seriefavoriten.
Och på slutet en bonus…

Varför funkar inte spelet?
– Främst en självförtroendefråga, tror jag. Inget lag i den här serien är ens i närheten av att ha så stor press på sig som Hammarby. Supportrarna är många och högljudda och kräver – med rätta – resultat. När det då gnisslar är det lätt att vissa spelare påverkas negativt – och det får givetvis direkt konsekvenser för lagets prestation.
Det är lätt att sitta vid en dator bakom fördragna gardiner och tycka att spelarna ska vara såpass mentalt starka att de klarar trycket men, herregud, fotbollsspelare är människor och reagerar olika på press. Det har, om inte annat, just fotbollshistorien visat.

Vad betyder avsaknaden av Kennedy Bakircioglu och Max von Schleebrügge?
– Väldigt mycket. Laget var i princip uppbyggt kring dem (och Erik Sundin – som inte har levt upp till förväntningarna). Båda har stor erfarenhet från spel på mycket högre nivå och får därmed per automatik en särställning och betraktas som ledare av såväl lagledning som övriga spelare.
Schleebrügge var tänkt att vara försvarschefen och Kennedy skulle styra lagets offensiv med målgivande passningar och en hel del mål.
Med de båda satta ur spel försvinner byggets fundament – och att gjuta ett nytt gör man inte i en handvändning.

Varför gör laget så få mål?
– En kombination av många saker, men den som inte inser att lagets anfallsbesättning är för tunn har nog tagit ett varv för mycket på Gröne Jägaren (för er som inte känner till det så är det ett välkänt Hammarbyhak på Götgatan på Södermalm i Stockholm). Jag vet att Hammarby jagade en anfallare både inom och utanför landets gränser fram tills dess att transferfönstret slog igen, men utan att få napp.
Med tanke på den fotboll som spelas i den här serien snudd på krävs det ett monster i frontlinjen för att bollarna ska rulla in.
Det är bara att kolla hur det ser ut i toppen på skytteligan.
Gabriel Altemark Vanneryr (Varberg), Johan Eklund (Sundsvall), Alhassan Kamara (Örebro), Admir Aganovic (Assyriska) och Emil Karlsson (Örgryte) är inga killar som väger in i flugvikt.
Tvärtom. De går i tungvikt.

Varför får Nahir Besara inte spela på sin rätta position som playmaker lite längre ned i planen?
– Här finns det två skäl, tror jag.
1. Spelunderlaget. Planerna har, med något enstaka undantag (läs Gamla Ullevi), varit usla under våren och därför har kampen varit viktigare än liret, om du förstår vad jag menar. Besara är helt klart en skickligare fotbollsspelare än Husidic och Ledgerwood, men transatlanterna är fysiskt starkare och bättre närkampsspelare och är därför mer lämpade att ta det hårda, smutsiga jobbet där trafiken är som tätast i groparna och bland tovorna.
2. Brist på länkspelare till den ensamme forwarden. Eftersom Hammarby inte har någon utpräglad target-spelare i truppen (undantaget den iskalle Ayranci) har det varit desto viktigare att försöka hitta en länk till den ensamma anfallaren i 4-2-3-1-systemet. I brist på alternativ har den spelskicklige Besara fått ta den rollen.

Bör man sparka Gregg Berhalter?
– En omöjlig fråga att besvara eftersom jag inte vet vilken status amerikanen har i spelargruppen.
Men taktiskt – och sett till den spelargrupp han förfogar över – tycker jag inte att det finns skäl att sparka Berhalter.
Sanningen är i stället den att Hammarby för tillfället inte har en bättre spelartrupp än vad tabellpositionen utvisar.

Går det att bryta den negativa trenden?
– Ja, självklart.
I söndagens match borta mot Gif Sundsvall får Hammarby för första gången denna säsong slå ur underläge, vilket jag tror passar perfekt.
Och på lite längre sikt öppnas ju ett nytt transferfönster. Är Hammarby bara på hugget där och införskaffar en klassanfallare är jag övertygad om att en topp tre-placering finns inom räckhåll.
Örebro och Sundsvall kan nog bli svåra att tas med i långa loppet …
… men resten ser, trots allt, överkomliga ut.

Tre höjdare i omgång tio
Gais-Assyriska, lördag
Som alltid nyfiken på att se vilken sida grön-svart har vaknat på. Topprestationer – som mot Hammarby och i derbyt mot Öis – har varvats med rejäla bottennapp. Ser ut att fortsätta med fyra mittbackar i backlinjen.
Intressant också att se om AFF kan resa sig efter stjärnsmällen mot Landskrona senast eller om laget är på väg ned i den sedvanliga svackan – och därmed bort från toppstriden.

Degerfors-Ljungskile, söndag
Två lag jag dissade rejält inför seriestarten, men som har överraskat positivt. Kan vara dags för Degerfors joker Alexander ”Nutt” Andersson att få chansen från start efter två sällsynt lyckade inhopp.
LSK, stort, starkt och svårslaget, har brassen Josemar avstängd. Stort frågetecken också för playmakern Jonas Lindberg som haltade ut senast mot Varberg.
Och – tro det eller ej – Stora Valla är – äntligen – i speldugligt skick.

J-Södra-Falkenberg, måndag
J-Södra hade sex raka utan seger och fyra raka mållösa matcher innan man sensationellt besegrade Hammarby med 1-0. Haussade förvärvet Kangaskolkka tillbaka efter avstängning – men ruckar verkligen tränare Gren på elvan som stred så förtjänstfullt på Söderstadion?
FFF biter sig fast i toppstriden och är fortsatt försvarsstarkt, disciplinerat och vasst i omställningarna. Frågan är om tränare Eklund kan hålla Dan Keat utanför startelvan en gång till. Nyzeeländaren gjorde ju ett drömmål när han fick hoppa in senast mot Gais.

Tisdag är vanligtvis lika med supersummeringsdags.
Så här är…
… omgångens:

Målvakt 1
Otto Martler, Falkenberg. Har ersatt den till HBK flyktade Stojan Lukic med den äran – och lite till. Matchavgörande insats mot Gais. Lunds BK-förvärvet är för stunden hetare än en vedspis.

Målvakt 2
Oscar Jansson, Örebro. Staplar topprestationer på hög. Superräddning i slutminuterna räddade tre poäng mot Brage. Har kapacitet för spel på betydligt högre nivå.

Målvakt 3
Peter Abrahamsson, Örgryte. Fortsatt superstabil bakom ett emellanåt rätt svajigt försvar. Fixade via ett flertal Tubby Morton-aktioner nästan på egen hand en pinne mot Degerfors.

Mest efterlängtade 1
Alex Nilssons fullträff mot Assyriska. MFF-lånet sprutade in mål i träningsmatcherna och tippades av många – bland annat Bloggen – kunna utmana om skytteligasegern. Men först nu kom första kassen för den brutalt bitige Bois-anfallaren. Räkna med att det blir fler framöver. Många fler.

Mest efterlängtade 2
Robin Staafs dubbel mot Östersund. För nästan exakt på dagen ett år sen gjorde Ängelholm-anfallaren mål i 3-1-segern mot Umeå. Sen dess har det inte blivit några. Förrän i går då. Vad säger man? Bättre sent än aldrig, kanske. Eller: den som väntar på något gott…

Mest saknade 1
Gabriel Altermark Vanneryr. Seriens skyttekung var avstängd mot Ljungskile. Då kammade Varberg givetvis noll. GAV – lika viktig för sitt lag som hjulet är för människan. Eller…kanske inte riktigt ändå.

Mest saknade 2
Kennedy Bakircioglu och Max von Schleebrügge. Med dessa båda veteraner i rehab-tagen lider Hammarby akut brist på ledarskap på planen. Senast demonstrerat mot J-Södra.

Släkten-är-värst 1
Carl-Oscar Andersson. 21-åringen kom in och låg bakom Falkenbergs 4-1-mål mot Gais. Efteråt hade lintotten blandade känslor – och undra på det. Pappa Tomas är ordförande i Gais – och själv har han spelat för klubben.
Och om vi nu ska reda ut hela familjesituationen så är alltså Annika, komikern, mamma. Bloggen tackar i sammanhanget en uppmärksam läsare för informationen.

Släkten-är värst 2
Jonas Lindberg. Spelade för Varberg förra säsongen – och sänkte Varberg i går med sitt 1-0-mål. Det var det sista Ljungskiles spelskicklige playmaker gjorde av betydelse innan han haltade av Skarsjövallen skadad.

Snabbaste
Robin Staaf. 19 sekunder tog det för Ramlösa-produkten att spräcka nollan mot Östersund. Aldrig fel att vara het på gröten.

Mål 1
Dan Keat. Den knallhårde Beckham-polaren med tillfällig (?) hemvist i Falkenberg hann inte ens kapa en motståndare innan han med vänstran skickade upp bollen i första krysset för 3-0 mot Gais. Startar i nästa match, Eklund?

Mål 2
Alexis Mendiola. Östersunds lille skicklige mexare visade prov på sällsynt teknik och spelförståelse när han från 40 meter lobbade in 1-1-bollen bakom en lika häpen som förtvivlad Matt Pyzdrowski i Ängelholm-målet.

Mål 3
Mohammed Saeid. Örebros mittfältselegant smekte in segermålet i krysset efter en minst sagt säregen frisparksvariant. Såg därmed till att ÖSK behöll serieledningen – och att Brage sjönk allt djupare ner i bottenträsket.

Stor å stark
Johan Eklund. Giffarna Sundsvalls anfallsmonster fortsätter att leverera som på beställning. Avgjorde ”skitmatchen” mot Värnamo. Känslan är att Eklund blir guld värd fram i höst.

Kärnkraftverk 1
Emil Karlsson. Öis-anfallaren alstrar mer energi än Barseback. Gjorde mål, fixade straff – och räddade på så sätt poäng mot Degerfors.

Kärnkraftverk 2
Fredric Fendrich. J-Södras mittfältare kan mycket väl ha behövt syrgas efter matchen mot Hammarby. Som han sprang. Som han slet. Som han fightades. En duracellkanin i småländsk tappning.

Inhoppare
Han kom in och avgjorde mot Östersund och han kom in och avgjorde – nästan – mot Örgryte. Efter två månaders skadehelevete med en trasig baksida hälsar vi Degerfors Alexander ”Nutt” Andersson tillbaka i rampljuset igen.

Det är ju ett i många stycken ganska sympatiskt spelsätt.
Problemet för Hammarby?
Att det sällan leder någon vart.

Örebro vann borta mot Brage med 1-0 och Sundsvall fick med sig samma resultat från Finnvedsvallen i Värnamo.
Det är nu favoriterna i serien börjar röra på sig så smått och skaffa sig position inför en lång och slitsam höst.
Vad gör då Hammarby?
Jo, förlorar hemma mot ett Jönköpings Södra som inför matchen på Söderstadion hade gått bet på att göra mål i de fyra senaste matcherna och som tagit blott två poäng i de sex senaste.
Det är naturligtvis inte acceptabelt.
Det torde vara uppenbart för alla som följer Hammarby att lagets tränare Gregg Berhalter vill försöka spela ut motståndarna, åtminstone hemma på Söderstadion.
Problemet är att Hammarby inte har spelarna för att göra det.
Eller rättare:
Problemet är att Hammarby saknar en riktigt vass targetspelare, en avslutare av klass. En Johan Eklund eller en Gabriel Altemark Vanneryr, eller en Admir Aganovic eller en Alhassan Kamara, om man så vill.
I första halvlek mot J-Södra såg det ut som det gjort så många gånger tidigare denna säsong:
Hammarby spelar runt, runt, runt.
Och det kombineras stundtals riktigt prydligt.
Men den avörande passningen kommer sällan.
Den hotande löpningen uteblir alltsom oftast.
Och skotten som kommer utifrån blockas nästan alltid bort eftersom motståndarna har hunnit samla sig och bilda en snudd på oigenomtränglig mur.
Många ropar nu efter Gregg Berhalters plan B. En annan spelmodell, ett annat spelsätt, en annan filosofi när laget kör fast och utdelningen uteblir.
Men vad ska Berhalter göra med den spelargrupp han har?
Här finns ju inget monster att kasta in i frontlinjen, ingen stor och stark central forward som kan hålla i bollen och skapa utrymme för såväl sig själv som sina lagkompisar..
Erik Sundin – som var helt anonym i kvällens match – och Billy Schuler är anfallare som lämpar sig bäst för att omställningsspel. De är båda löpvilliga och hyggligt snabba – men lyckas nästan aldrig binda fast bollen på motståndarens planhalva och är trubbiga värre när lägena dyker upp inne i boxen.
Typen Hammarby söker är den som Sinan Ayranci representerar.
Men Ayranci är inte tillräckligt bra – och framför allt så är han inte direkt högprioriterad i nuläget.
Rådet till Hammarby blir alltså precis det som levererats så många gånger tidigare i denna blogg:
Köp en tung centerforward med näsa för målet.
Gör det så fort transferfönstret öppnar i sommar.
Annars är risken uppenbar att den topp tre-placering som alla med grönvitt hjärta förväntar sig blir något helt annat i slutändan.
Enda plusvarianten i Hammarby i kväll: yttermittfältaren Christoffer Carlsson, som har modet att utmana och spela bollen i planens längdriktning.
J-Södra?
Gör det riktigt bra.
Ligger lågt och kompakt i första halvlek – och utmanar Hammarbys backlinje så fort tillfälle ges.
Tar över mer och mer efter paus – och vinner till slut ganska välförtjänt.
Många på plats reagerade över att J-Södra spelarna maskade, att de låg och vred sig på planen onödigt länge.
För mig handlade det där mer om smartness. På det viset retade man ju upp publiken och fick hemmaspelarna frustrerade.
Alla medel är som bekant tillåtna i fotboll så länge som domaren inte reagerar.
Störst bland alla J-Södra hjältar denna kväll: veteranen Fredric Fendric, som garanterat hade den blötaste tröjan av alla efter slutsignalen.

***
Mitt öga i Assyriska rapporterar att det var närmare 0-6 än 1-3 nere i Södertälje.
AFF är uppenbarligen på väg ned i den sedvanliga svackan.
Samtidigt en eloge till Bois-tränaren Jörgen Pettersson, som efter några halvsvajiga insatser bestämde sig för att staga upp försvarsspelet – och som har fått betalt för det.
”Surprise” tydligen outstanding i matchen.
Förvånar mig inte.
I sina bästa stunder är sydafrikanen en riktig attraktion.

***
ÖSK gör 1-0 borta på Brage och Gif Sundsvall 1-0 borta på Värnamo.
Styrkebesked kallas sånt.
För mig är det – numera – två givna topp tre-kandidater.

***
Varbergs segersvit blev tre matcher lång.
Att Ljungskile skulle bryta den överraskar knappast.
Frågan är om inte Tor-Arne Fredheim är den tränare som får ut allra mest av sitt material i den här serien.

Supersensationen Falkenberg fortsätter att skrälla.
4-1 hemma mot ett formstarkt Gais är inget man skojar bort.
Här lite synpunkter på vad som sig tilldrog på Falkenbergs IP:

Matchbetyg 4
En hyfsat tempostark, men framför allt målchansrik match mellan två lag som stundtals såg lite slitna ut efter det hårda matchandet på sistone men som ändå bjöd till rejält.
Jämnt i första halvlek med Gais mestadels vid taktpinnen men där FFF försvarade sig bra och kontrade vasst.
Samma matchbild i upptakten av andra halvlek – men när FFF dödade matchen med två mål inom loppet av ett par minuter sjönk modet hos Gais-spelarna.
Till slut en logisk hemmaseger – men med alldeles för stora siffror.

Matchens profil
Otto Martler. FFF-keepern hade ett flertal knepiga situationer att bestyra – och gjorde det med lika delar trygghet och pondus. Gav verkligen sitt lag chansen att vinna.
En av seriens tre, fyra bästa målvakter, helt klart.

Matchens grej
Vad hände egentligen i Gais-muren innan Johan Svahn via ett delikat frisparksmål gav hemmalaget ledningen i första halvlek? Helt plötsligt flyttade två spelare på sig varpå Svahn fick ett hål stort som en Andy Murray-käft att skjuta i. Och såna tillfällen missar inte FFF:s frisparksspecialist.

Matchens mål 1
Falkenbergs 2-0-mål. FFF:s 17-årige höger yttermittfältare Niclas Eliasson fintade upp Mirza Mujcic i korvkön innan han med sämsta foten (högern) slog ett inlägg som skyttekungen Stefan Rodevåg språngskallade in bakom Tommi Vaiho. Mycket vackert.

Matchens mål 2
Falkenbergs 3-0-mål. Nyzeeländaren Dan Keat fick praktträff med vänstran från 22 meter och bollen satt klockrent i första krysset. Läckert.

Matchens målsumpare
Gais-anfallaren Joel Johansson löper mest, löper snabbast och löper smartast – men jisses vad målchanser karln bränner.

Matchens kändisspot
Landslagskeepern Johan Wiland på plats på Falkenbergs IP, precis som komikern Annika Andersson och HBK-tränaren Jens Gustafsson. Undrar om åtminstone inte den sistnämnde höll ett extra öga på 17-årige Eliasson, som var lysande i andra halvlek.

Prognos
Falkenberg upp i tabelltopp. Låt vara med en match mer spelad än Örebro – men det är ändå dags att ta Hasse Eklunds väldrillade gula elva på allvar.
Närmast väntar J-Södra borta innan det bränner till rejält med hemmamatch mot Gif Sundsvall.
Gais fortsätter att pendla i prestation från match till match – och i matcherna. Känns som att laget kan vinna mot vilket lag som helst – men också skaffa sig problem om man så möter Träslövsläges B-lag.
Närmast på programmet för grönsvart: Assyriska hemma och Brage borta.

Brage bröt sin förlustsvit medan Assyriska missade chansen att gå upp i serieledning.
Så kan man enkelt sammanfatta lagens 1-1-möte i Borlänge.
Här en rapport från händelserna på Domnarsvallen:

Matchbetyg 2
Mer kamp än skönspel, om man säger så. Brage – utan avstängda nyckelspelarna Niclas Sandberg och Jan Tauer – klart bäst i första halvlek. Pressade högt och satte Assyriska under hårt tryck. Att Brage ledde med 1-0 (förre AFF-spelaren Andi Tompuu) i halvtid var helt i sin ordning.
Jämnare i andra halvlek. AFF mer aggressivt och bättre balanserat – och kom på så vis in i matchen. Brage – med fem raka förluster – lite försiktigare, lite mer passivt.
Ändå kom Assyriskas kvitteringsmål (skott utifrån från Christopher Brandeborn) aningen överraskande.
1-1 hyfsat rättvist sett till spel och chanser.
Vinnare på poäng: Brage.

Matchens profil
Dragan Kapcevic. Brages centertank helt outstanding i första halvlek, då han sög in massor av bollar och vann allt i luften. Mattades betänkligt i andra halvlek och byttes ut i 66:e minuten.

Matchens grej 1
Tyler Ruthvens monsterinkast. Ledde fram till ett flertal fina målchanser för Brage – åtminstone så länge som Kapcevic fanns kvar på planen.
Rory Delap – släng dig i väggen…

Matchens grej 2
AFF-tränaren Valentic Azudrins taktiska genidrag. Redan i matchminut 40 plockade han av vänsterbacken Gabriel Awrouhum – som hade jätteproblem med Kapcevic – och satte in Paul Obiefule. Flyttade i samma veva runt på ett antal pjäser och bytte till 4-4-2. Den aktionen räddade med största sannolikhet en poäng åt AFF.

Dulee
Tämligen anonym. Visst syns det emellanåt att Dulee Johnson är en skicklig spelare – men det syns ju också att han inte är helt bekväm med det mer ostrukturerade spelet i den här serien. Sen kan man ju fråga sig om Brages profilvärvning nummer ett verkligen gör sig bäst som släpande anfallare…

Prognos
Viktig poäng – och ett spelmässigt lyft – för Brage.
Men oförändrat dystert på avstängningsfronten.
I den här matchen fick båda centrala mittfältarna Andi Tompuu och Patrik S:t Cyr sitt tredje gula kort för säsongen, vilket innebär att de är avstängda mot serieledande Örebro som väntar härnäst.
Niclas Sandberg också avstängd mot ÖSK. Däremot kommer Jan Tauer tillbaka.
Efter ÖSK (h) väntar Landskrona borta och Gais hemma.
Assyriska gjorde nog sin sämsta match för säsongen. Med undantag för mittbacken Linus Malmborg, Stefan Batan – som inledde som yttermittfältare men som i samband med bytet i slutet på första halvlek flyttades ned som vänsterback – och Brandeborn var det ganska slätstruket.
Det gäller för AFF att studsa tillbaka direkt om man vill behålla kontakten med tätstriden.
Det närmaste spelprogrammet, Landskrona hemma, Gais borta och J-Södra hemma, ser inte helt avskräckande ut.

Man gick in till match med tre raka segrar – utan insläppt mål.
Och fick möta en motståndare med en skadeskjuten backlinje.
Då gör Hammarby ett riktigt bottennapp – och tappar kontakten med tätduon.

Redan efter två minuter höll Hammarby på att ta ledningen efter ett drömanfall.
Efter en kvart såg det alltjämt ut som om det bara fanns ett lag – Hammarby – på planen.
Men sedan tog det tvärstopp.
Gais vann matchen på ett soldränkt Gamla Ullevi med 1-0 – och gjorde det välförtjänt.
Faktum är att göteborgarna kunde – och borde – vunnit med större marginal.
Laget hade – utöver målet – två skott i stolpen – och ytterligare en handfull fina möjligheter att överlista Hammarbykeepern Johannes Hopf.
Hammarbys tränare Gregg Berhalter hade gjort tre förändringar i startelvan jämfört med segermatchen (1-0) mot Landskrona senast.
Billy Berntsson fick chansen som högerback på Michael Timiselas bekostnad.
Christophe Lallet tog Christoffer Carlssons plats som vänster yttermittfältare.
Och som spetsforward gick Billy Schuler i ljumskskadade Erik Sundins frånvaro.
Ingen skugga över de spelare som fick chansen.
Det var annat som gjorde att Hammarby floppade.
Framför allt en påfallande feghet.
Hammarby ägde bollen mest hela tiden i första halvlek, men rullade den konstant bakåt eller i sidled.
Och de få gånger laget verkligen försökte spela den svåra, avgörande passningen var det alldeles för dålig kvalité på den.
Bortsett från Billy Schulers möjlighet i andra minuten, efter fint förarbete från Billy Berntsson, skapade Hammarby faktiskt inte en målchans värd namnet före pausvilan.
Gais, som försvarade sig lågt och höll laget kompakt, tog däremot, via snabba omställningar, fram en handfull halvchanser och vann första halvlek på poäng.
I andra halvlek flyttade göteborgarna fram positionerna.
Och fick också utdelning.
Joel Johansson – planens bäste spelare – fälldes i straffområdet av Adis Husidic och utmärkte domaren Glenn Nyberg hade bara en sak att göra:
Peka på straffpunkten.
Den chansen försatte inte Andreas Drugge – och därmed var Hammarbys öde beseglat.
Gais gjorde en femstjärnig insats.
Och tränaren Thomas Askebrand fick full utdelning på sin taktik – trots att han på grund av skador tvingades spela med fyra mittbackar i backlinjen.
Man bromsade upp Hammarbys attacker 10-15 meter utanför eget straffområde och iscensatte sen blixtsnabba offensiva omställningar så fort tillfälle gavs.
Tre plusvarianter i Gais:
Vänsterbacken Mirza Mujic, som trots ovan position inte satte en fot fel under matchen. Extra plus för den sköna dribblingsaktionen i andra halvlek.
Offensive mittfältaren Andreas Drugge, som var iskall vid straffpunkten – och som slet föredömligt i defensiven.
Och spetsforwarden Joel Johansson, som löpte kopiöst – och smart – och som därmed konstant var ett hot mot Hammarbys trögfotade mittbackar.
I nästa match väntar tabelltvåan Falkenberg på bortaplan för Gais.
Kan bara grön-svart göra en ny lika disciplinerad – och inspirerad – insats finns alla förutsättningar för att det ska bli ytterligare fullpoängare.
Och i så fall blandar sig Gais i toppstriden på allvar.
För Hammarby handlar det om…
… att snabbt lära av misstagen – och se till att komma upp på spåret igen.
I nästa match, mot Jönköping hemma på måndag, tvingas laget klara sig utan mittfältsmotorn Nik Ledgerwood som då är avstängd.
Det ska nu inte spela så stor roll.
För om Hammarby på allvar överväger att vara med och slåss om de tre översta tabellplaceringarna är det bara tre poäng som gäller hemma på Söderstadion.
Oavsett motstånd.
Målvakten Johannes Hopf och högerbacken Billy Berntsson kan resa hem från Göteborg med huvudet högt.
Resten ska skämmas.

***
Det blev tolv i fjol.
Efter åtta omgångar är Gabriel Altemark Vanneryr redan uppe i nio fullträffar.
Varberg-anfallaren gjorde ett hat trick när stackars Örgryte kvaddades med 5-1 hemma på Påskbergsvallen.
GAV framstår alltmer som seriens bäste anfallare.
Och är han bara kvar i Bois säsongen ut kan han mycket väl vinna skytteligan.

***
Efter fem raka utan insläppt mål sprack Gif Sundsvalls nolla hemma mot Ljungskile.
Men vad gjorde väl det?
Giffarna vann mötet på Norrporten med 3-1 och har hittat formen som ska ta laget tillbaka till allsvenskan.

***
Att Landskrona-Falkenberg skulle sluta 0-0 var det knappast höga odds på.
FFF är ruskigt försvarsstarkt.
Och Bois-tränaren Jörgen Pettersson har, efter en skral upptakt, valt att prioritera försvarsspelet.

Om de är bäst i långa loppet återstår att se…
… men här är i alla fall de tio spelare som har imponerat mest på mig i upptakten av serien.
Håll tillgodo.

Oscar Jansson, Örebro
22-årig keeper med ett förflutet i Tottenham. Togs ut i A-landslagstruppen till januariturnén i Thailand – och det är lätt att förstå varför. I det närmaste komplett; vass på linjen, stabil vid inläggssituationer, läser och sätter igång spelet bra, lugn och trygg – och modig.

Sotiris Papagiannopoulos, Assyriska
22-åringen, som en gång fanns i AIK:s organisation, har egentligen allt man önskar av en mittback; snabb, stark, läser spelet väl, duktig i luften och bra med bollen. Dessutom ytterst karismatisk. Tar lite risker mellan varven, men är oerhört sevärd.

Eric Larsson, Gif Sundsvall
Det snackades mycket om Dennis Olsson inför säsongen men ytterbackskollegan Larsson – som under vintern hämtades in från Gefles överskottslager – har i mina ögon varit minst lika bra. Stänger alltsom oftast sin kant – och bidrar även framåt.

Johan Lundgren, Örgryte
22-åring från Trollhättan som inför säsongen valde Öis framför ett flertal allsvenska klubbar – och som uppenbarligen gjorde rätt. Löpstark och spelskicklig med fin passningsfot. Utsågs – ytterst välförtjänt – till månadens spelare i Öis i april.

Stefan Batan, Assyriska
Evighetsmaskin och pådrivare som spelar med en helt annan mognad – och som tar ett mycket större ansvar – än tidigare. Bidrar stort i båda riktningarna. Lever vid fyllda 28 äntligen upp till sin talang.

Christoffer Carlsson, Hammarby
24-åring som redan förra sommaren köptes in från seriekonkurrenten Falkenberg – och som har gjort succé direkt. En speedig, teknisk, spelskicklig, hårt arbetande vänster yttermittfältare med skönt låg tyngdpunkt.

Thomas Boakye, Östersund
Den 20-årige ghananen handlades in förra sommaren för att ersätta David Accam – och har visat att han duger mer än väl även på denna nivå. Blixtrande snabb med ett ruggigt skott. Därtill utrustad med fin teknik. Kan försvinna i sommar.

Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg
Stor och stark target, men heller inte oäven i djupledsspelet. Toppar skytteligan på sex fullträffar. 28-åringen har tidigare uppvaktats av allsvenska klubbar som Mjällby, Halmstad och Öster, och fortsätter han såhär är han snart förlorad för Bois.

Muamet Asanovski, Ängelholm
Malmö FF-fostrad 21-åring. Högeryttermittfältare som både är speedig och löpstark – och som besitter fin teknik och spelförståelse. 191 cm över havet, men ändå smidig. Aningen ojämn men i sina ljusa stunder en attraktion.

Andreas Drugge, Gais
Veteran som valsat runt i ett flertal klubbar de senaste åren – utan att hitta rätt. Lite sävlig och aningen ojämn men i sina bästa stunder är spelförståelsen grym, högerfoten magisk och skottet både tungt, skarpt och välriktat.

… och så självfallet detta eftersom det är tätt på given nu:
Tre höjdare i omgång 8
J-Södra-Värnamo, onsdag
Smålandsderby med hur mycket som helst i potten. Båda lagen slåss i botten och inget av dem har visat form på slutet. Också en duell mellan två potentiella skyttekungar som hittills har levererat för dåligt – J-Södras haussade finländare Alexis Kangaskolkka och Värnamos bjässe Pär Cederqvist.

Gif Sundsvall-Ljungskile, torsdag
Två av de formstarkaste lagen i serien. Giffarna har hållit nollan i fem raka matcher. Ljungskile har vunnit de fyra senaste och hållit nollan i tre raka. Mest spännande frågan: Vem får hämta ut bollen först ur nätet – Giffarnas målman Oscar Berglund eller LSK:s keeper Magnus Berglöf?

Gais-Hammarby, torsdag
Två gamla storheter med olika ingångsvärden. Gais ser det här som ett mellanår innan man på allvar tar sats mot en ny allsvensk sejour medan Hammarby siktar på att spela i högsta serien 2014. Skaplig form på båda; Bajen har tre raka segrar – utan insläppt mål. Gais har vunnit två av de tre senaste.

Okej, då kör vi igen.
Här är omgångens…

Jubilar
David Svensson, Falkenberg. Gjorde mot Brage sitt 462:a A-lagsframträdande i FFF-tröjan och är därmed den som har spelat flest matcher för klubben. Hur den 29-årige lagkaptenen firade? Med att göra mål, förstås. Bloggen gratulerar dubbelt upp.

Tippare
Andreas Haddad. Bloggen citerar: ”Tror på tajt match, 0-0 i paus, slutresultat 1-1”. BP-anfallaren visste vad han snackade om inför mötet mellan hans gamla klubbar, Assyriska och Örebro. Mycket mer mitt-i-prick blir det inte. Kanske kommer ett badlakan på posten.

Straffstöld
David Leinar var en gigant i hemmamötet med Gif Sundsvall – men nog tusan var det straff när Öis-veteranen tog med hand i samband med en hörna? ”Han kunde ha blåst”, erkände 33-åringen efter matchen och log från öra till öra.

Straffkyla
Ljungskiles Patrick Hopkins brände en straff mot Gais i näst senaste omgången – men tvekade inte det minsta när LSK fick en ny straff mot J-Södra. Upp med bolljäveln på punkten och in med den i nätet och hur svårt kan det va, liksom? En jänkare gjord av stål.

Citat
”De spelade inte fotboll. De var ute efter att döda oss.”
Östersunds Thomas Boakye efter förlustmatchen hemma mot Varberg (1-3).
Bloggens kommentar: Aldrig en lek att möta den här seriens motsvarighet till Stoke.

Trendbrott
Falkenberg bröt förbannelsen och tog sin första seger på sju försök mot Brage. Ett bogey team mindre för hallänningarna som för tillfället skövlar det mesta som kommer i deras väg.

Nolla 1
Oscar Berglund, Gif Sundsvall. Fem raka nu. Håller den även mot ett formtoppat Ljungskile på torsdag, då försvarschefen Stefan Ålander är avstängd?

Nolla 2
Magnus Berglöf, Ljungskile. Tre raka nu. Håller den även mot ett formtoppat Sundsvall på torsdag, då det kan förväntas en anstorming utan dess like?

Mål 1
Degerfors-anfallaren Amadaiya Rennies första av två mot Ängelholm. En volleymörsare från 32,5 meter. Läcker.

Mål 2
Varberg-försvararen Erkan Sagliks 2-1-mål mot Östersund. En frisparksdyngare – utan tillstymmelse till finess – från 23,5 meter. Riktigt go.

Förarbete
Ängelholms Muamet Asanovski vände ut-och-in på hela Degerfors-försvaret innan han med en lika enkel som genial passning friställde Martin Andersen – som enkelt kunde rulla in 1-0. MFF-fostrade Asanovski är aningen ojämn – men i sina ljusa stunder direkt briljant.

Publikfiasko
179 betalande såg Ängelholm-Degerfors. Okej, Ängelholm är en hockeystad och det var VM-semifinal i hockey den eftermiddan – men etthundrasjuttinie!? Bara. För. Dålitt.

Räddning 1
Bois-keepern Bill Halvorsens reflexparad på Hammarby-mittfältaren Mikael Rynells närskott. Annars bara ”Tubby” Morton i Melchester Rovers som kunde göra såna. Du kan din Buster, va?

Räddning 2
Örebro-målvakten Oscar Jansson gjorde sig skithusstor och avvärjde Admir Aganovics friläge i toppmötet med Assyriska. Med Jansson har ÖSK äntligen fått en keeper att luta sig emot när det börjar blåsa.

Hjärnsläpp
Att gå in knallhårt i en snudd på icke-situation i eget straffområde och dra på sig en straff går att ursäkta om det handlar om en färsking med få viktiga matcher under bältet. Men herregud… Örebros Erik Lund har ju för bövelen gjort 77 matcher för IFK Göteborg och 11 U21-landskamper för Sverige.

Snällaste
Brage-tränaren Conny Karlsson. Svalde utan att blinka att hans lag åkte på två minst sagt tvivelaktiga utvisningar i bortamatchen mot Falkenberg. Conny – en fotbollens gentleman som det finns alldeles för få av nuförtiden.

Artist
Hammarbys Nahir Besara. Inte särskilt stor, inte särskilt stark, inte särskilt snabb – men vilken teknik, vilken spelförståelse – och vilket skott! En fröjd att skåda.

Spelmässigt helt okej.
Men i långa loppet håller det givetvis inte att bränna så många målchanser som Hammarby gjorde i mötet med Landskrona (1-0).
Då blir det inte allsvenskan.

Först några ord om matchens ende målskytt, Nahir Besara.
Jag såg honom för första gången när han som 17-åring gjorde en av sina första A-lagsmatcher för Assyriska.
AFF mötte Vasalund på Skytteholm och mina assyriska polare – som har ungefär lika kort stubin som karaktären George i ”Seinfeld” – sågade den aningen veke och lite långsamme mittfältaren jäms med fotknölarna.
Men jag såg något hos tonåringen och förklarade myndigt för de eldfängda gentlemännen jag bildade klunga med att ”den där killen kommer i framtiden att spela på betydligt högre nivå än det här.”
Inför innevarande säsong ryktades det mycket riktigt om att Nahir Besara antingen skulle utomlands eller till en allsvensk klubb.
Men han hamnade alltså i Hammarby.
Där han har misshandlats å det grövsta i upptakten.
Nahir Besara ska givetvis inte gå på en kant eller spela som sittande mittfältare – och han ska absolut inte sitta på bänken som varit fallet i några matcher.
Nej, ska man ha ut max av denne känslige boll- och spelbegåvning ska man ge honom rollen som den offensive playmakern.
Det har Hammarbys tränare Gregg Berhalter äntligen insett.
Och i kväll levererade Besara på den nivå som vi vet vad han kan.
Han var planens bäste spelare mot Landskrona. Gjorde målet, hade ytterligare ett par, tre fräsande skott, bjöd Mikael Rynell på ett drömläge – och skulle kanske haft straff när han gick omkull i boxen i mitten på andra halvlek.
Kan Nahir Besara även fortsättningsvis prestera i nivå med sin talang är det inget snack.
Då blir han en av den här seriens stora profiler.
Då kan han skjuta Hammarby tillbaka till allsvenskan.
Kvällens match?
Den hade två ansikten.
Ett tekniskt skickligt, lekfullt och spelmässigt överlägset Hammarby i första halvlek.
Mer kamp och mer kramp efter paus.
Hammarby borde ha vunnit med betydligt större marginal – men brände chanser i en sådan omfattning att Berhalter höll på att slå knut på sig själv där ute vid sidlinjen.
Jag har skrivit det tidigare och gör det för säkerhets skull en gång till:
Hammarby måste öppna plånboken på vid gavel i sommar och inhandla en klassanfallare.
Annars är risken uppenbar att det inte blir den topp tre-placering som alla med anknytning till grönvitt väntar sig.
Topp tre i Hammarby denna kväll:
Försvarschefen Thomas Guldborg Christensen, som styr upp sina emellanåt förvirrade kolleger i backlinjen – och som dessutom är ett sylvasst vapen i samband med offensiva fasta.
Yttermittfältaren Christoffer Carlsson, som på sin vänsterkant jobbar stenhårt i båda riktningarna och som hela tiden är ett hot med sin speed och sin fina teknik.
Och Nahir Besara, som var helt outstanding i första halvlek.
Plus även till Mikael Rynell, som är tekniskt skicklig och som alltid spelar med gott omdöme.
Landskrona?
Gör det bra sett till förutsättningarna (båda anfallsessen Fredrik Karlsson och Fredrik Ohlsson är skadade och kunde därför inte spela). Ligger kompakt med laget och satsar på snabba omställningar i första halvlek ochn skapar på det viset två hundraprocentiga målchanser – som dock brändes.
Flyttar fram positionerna efter paus och trycker på rejält mot slutet – och är faktiskt bara en ribbträff (Patrik Åström) från att sno med sig en poäng hem från Söderstadion.
Nu hade det knappast varit rättvist med delad pott i denna match.
Men vem har sagt att fotboll är rättvist?

En ganska låst, tillknäppt seriefinal med få riktigt klara målchanser.
1-1 mellan Assyriska och Örebro får betraktas som rättvist.
Här en rapport från händelserna på Södertälje Arena:

Matchbetyg 3
Två lag som hade stor respekt för varandra, och därför öppnades det aldrig upp riktigt. ÖSK gick inte upp i press som förväntat utan sjönk ganska lågt med sitt lag. Det innebar att Assyriska inte fick utrymme för sitt fina omställningsspel mer än vid ett par, tre tillfällen. God teknisk kvalité, ett bra försvarsspel från båda håll, en rad fina individuella prestationer – och att det var dramatik i kubik till sista spark motiverar det förhållandevis höga betyget.

Matchens grej
Alhassan Kamaras aktion i samband med ledningsmålet. ÖSK:s spetsforward är ett fysiskt monster och det visade han med all önskvärd tydlighet i duellen med Gabriel Avrohum. Kamara, eller ”Crespo” som han kallas, lyfte kraftfullt bort Assyriskas vänsterback innan han iskallt tryckte in 1-0 bakom en chanslös Robin Malmkvist.

Matchens profil
Stefan Batan. Assyriskas vänsterspringare är i hysterisk form. Löper upp och ned längs kanten i match efter match och gör många bra saker. Den här gången låg han bakom kvitteringsmålet med ett inspel, som så småningom renderade i en straff för hemmalaget – en straff som Christer Youssef förvaltade på bästa sätt.

Matchens misstag
Erik Lund – som lite märkligt fick chansen som vänsterback på Samuel Wowoahs bekostnad – gick in alldeles för hårt i närkampen med Christopher Brandeborn och orsakade en straff. Lund, med allsvensk erfarenhet från IFK Göteborg, måste kunna besinna sig i den typen av situationer.

Domaren
Dragan Banjac från Huddinge skötte sig alldeles utmärkt i en trots allt ganska snäll tillställning. Korten som delades ut var fullt motiverade.

Prognos
ÖSK har, som tung favorit, inlett seriespelet anständigt och ser alltmer komfortabelt ut med den fotboll som spelas i serien.
Närmast på programmet för närkingarna står i tur och ordning Ängelholm (h), Brage (b) och Östersund (h). Med tanke på alla konstiga resultat i upptakten ska man passa sig för att sticka ut hakan för långt, men visst luktar det full pott för ÖSK i de här tre matcherna.
Assyriska har, tillsammans med Falkenberg, varit den stora överraskningen hittills. Kan bara AFF fortsätta att vara lika disciplinerat, lika troget sin spelidé, ska man kunna behålla kontakten med toppskiktet även efter de tre nästkommande matcherna, Brage (b), Landskrona (h) och Gais (b).