Supersummeringsdags igen, gott folk.
Här är sålunda omgångens…

Flopp 1
Örgryte. Utan poäng och utan mål efter två omgångar. Dessutom ett spelmässigt bottennapp i första halvlek mot Assyriska. Brage hemma i nästa omgång. Då får vi se vad det är för virke i Körkortsligan.

Flopp 2
Hammarby. På nytt delad pott mot tippad slagpåse efter en första halvlek som var tuggummiseg. Och nu väntar ÖSK…

Prestation
Örebros första halvlek mot Sundsvall. Nåt bättre har Bloggen inte sett i serien hittills denna säsong och tipset är att ÖSK – med offensiv power som inget annat lag är i närheten av – knallar hem det här lätt som en plätt och är klart för allsvenskt spel i… ska vi säga omgång 23-24.

Snackis
Bragekaptenen Andi Toompuus färgblindhet, som gjorde att han missade hemmapremiären mot Östersund. Men garva inte, det där är ingen lek. För Bloggen är rödgrönt också en enda röra.

Mål
Visst, Admir Catovics avslut i samband med Assyriskas 3-0-mål är behärskat, men det är ju Aganovics klackpass som öppnar upp för Batan att spela fram Catovic (Hängde ni med där?) som är det riktigt läckra. Fotbollsporr.

Räddning
Ängelholms Matt Pyzdrowski räddades tre gånger av ribba och sina stolpar, men stod själv för ett par praktparader. Blixtdyket nere vid ena stolpen på välplacerad nicktouch hade garanterat gjort jänkaren till en vinnare i ”Kändishoppet”.

Nedtagning
En förlupen snedsparksboll på väg upp mot läktaren. Vad gör man då som som ledare vid bänken? Jo, som Bois Jörgen Pettersson, förstås. Tar ner den på bröstet. Dösjebros bidrag till tränarskrået kan än.

Vägg 1
I andra halvlek pumpade Hammarby på hårt mot Värnamo-målet, men i vägen för attackerna stod oftast Martin Claesson. Han är inte samma bollvirtuos som Viktor i Elfsborg, men vilken fighter han är storebror Claesson.

Vägg 2
Sotiris Papagiannopoulos. Bloggens öga i Assyriska rapporterar om en ny fläckfri insats av mannen med seriens mest svårstavade efternamn. ”Sotte” – målskytt på nick – och tveklöst en av superettans bästa mittbackar.

Halv-Zlatan
ÖSK:s AIK-lån Alhassan Kamara, Crespo kallad, blängde ilsket efter att lagkompisen Mohammed Saeid distinkt dunkat in 1-0 på straff mot Sundsvall. Kamara såg sig själv som den utvalde när Saeid lugnt förklarade att det är han som är förste straffskytt.

Bråk
I ena ringhörnan: J-Södras tränare Mats Gren. I den andra: Varbergs sportsliga (?) ledning. Vad det handlar om? Stadsparksvallens matta höll inte måttet för premiär och då ville J-Södra flytta tillställningen till 24 april. Det sade Varberg blankt nej till. Därför spelades matchen på Borås Arena. J-Södra (läs Kangaskolkka) avgjorde på stopptid och Mats Gren visade med all önskvärd tydlighet att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Mest efterlängtade
… seger måste ju bara vara Gais 3-1-victoria mot Degerfors. Det var ”Makrillarnas” första trepoängare i tävlingssammanhang sen 22 april förra året.

Guldfot
Christopher Brandeborn. Bloggens öga i Assyriska rapporterar vidare att Degerfors-förvärvet hade lekstuga i 3-0-segern mot Öis. Märkligt att ingen allsvensk klubb snöt 22-åringen med den skönt låga tyngdpunkten.

Snedspark
Michael Timisela. Hammarbys holländske högerback, gjorde spelmässigt en helt okej insats, men frispelningen av Värnamos bastante anfallsbuffel Pär Cederqvist hamnar givetvis på minuskontot.

Gud
Göran Marklund avtackades för lång och trogen tjänst i samband med Assyriskas hemmapremiär mot Öis. I AFF-kretsar går Marklund under namnet ”Ashur”, som är en Gud för assyrierna.

Träsk
Mattan på Landskrona IP lämnade – milt uttryckt – en hel del i övrigt att önska, men lagen, Bois och ÄFF, bemästrade underlaget utmärkt väl. Ett klart sevärt Skånederby, faktiskt.

Sista premiären på Söderstadion.
Då underpresterar Hammarby på nytt.
1-1 mot ett jumbotippat Värnamo – som tvingas spela sista 20 minuterna med en man mindre på planen sedan Johan Niklasson blivit utvisad – är naturligtvis inte godkänt.

Vårlikt väder, det sedvanliga korståget från Medborgarplatsen till Söderstadion ett par timmar före kick off, lapp på luckan inne på arenan, ett maffigt tifo, en sydländskt magisk stämning och närmast groteskt mycket förväntan i luften.
Det var upplagt för fest när Hammarby för sista gången premiärspelade på Söderstadion.
Dessvärre för grönvitt var en festsabotör inbjuden också.
Ett bottentippat IFK Värnamo visade inte det minsta respekt för värden och hade inte en tanke på att vika ned sig.
Tvärtom, via en hög och intensiv press dikterade smålänningarna stundtals spelet i den första halvleken.
Dessutom fick man hjälp med ledningsmålet.
Hammarbys holländske högerback Michael Timisela snedsparkade fram Pär Cederqvist i ett kanonläge och den chansen missade inte store, starke och svårhanterlige”PC”.
Hammarbys första halvlek var direkt svag – och problemen var desamma som i premiären mot Ljungskile:
För dåligt bolltempo.
Och för dålig rörelse.
Bajen hade uppenbara bekymmer med att spela sig förbi Värnamos höga press, och när man väl lyckades göra det fanns det ingen kvalité i passningsspelet längre fram i banan.
Dessbättre för Bajen lyckades man ändå få till en kvittering i slutskedet av första halvlek (Erik Figueroa-nick på en Kennedy Bakircioglu-hörna).
Det gjorde att anspänningen släppte en aning och att spelet därför blev bättre efter paus.
Attackerna mot Värnamo-målet blev både snabbare och rakare, och när smålänningarna dessutom fick Johan Niklasson utvisad i mitten på andra halvlek trodde nog de flesta att Hammarby skulle få med sig en ack så välbehövlig ”trea” i denna historiska match.
Men icke.
Trots åtminstone en handfull högkaratiga målchanser fick Bajen nöja sig med en poäng, vilket naturligtvis är en jättebesvikelse för ett lag med ambitionen att nypa en av de tre översta tabellplaceringarna.
Det negativa, sett med Bajen-ögon, har jag redan berört; det lusiga bolltempot och oviljan att löpa upp ytor för varandra. Det finns också anledning att vara tveksam till laguttagningen, framför allt när det gäller positionerna på centralt mittfält.
Nu fick Husidic-Ledgerwood chansen, men frågan är om inte den spelskickligare Nahir Besara hade varit att föredra; det handlade trots allt om en hemmamatch mot ett bottentippat motstånd och då förväntas man ju vara spelförande.
Några utropstecken i Bajen?
Jodå, ett par:
Kennedy Bakircioglu tog som lagkapten sitt fulla ansvar och var den som plockade fram både det mesta och bästa i målchansväg.
Erik Figueroa inledde uselt, men spelade upp sig markant och var i andra halvlek ett ständigt hot från sin vänsterkant. Det viskas i Bajen-lägret om ett förestående genombrott för vänsterbacken, och därvidlag kan man vara rätt ute.
Två poäng i de två första matcherna mot, åtminstone på pappret, beskedligt motstånd är ett klart sämre facit än förväntat för Hammarby.
Och det lär knappast bli enklare framöver.
I nästa match väntar nämligen seriefavoriten Örebro.

I övrigt denna söndag:

Jönköpings Södras nye finländare Aleksei Kangaskolkka börjar att leverera. Kangaskolkka avgjorde på stopptid mötet med Varberg på Borås Arena (2-1). Kangaskolkka har varit skadad och sjuk under försäsongen, men blev tvåa i finska skytteligan förra säsongen. Ett intressant kort för tränare Gren att spela ut framöver.

Falkenberg tog tung trepoängare hemma mot Ljungskile, 2-1. Vassa anfallsduon Rodevåg/Sköld visade vägen med ett samarbete vid 1-0-målet.

Assyriskas chockstart med två snabba mål sänkte nykomlingen Öis, som är poäng- och mållöst efter två omgångar. Frågan är om Öis cupframgångar påverkat lagets prestationer negativt i serieupptakten.

Alla, eller åtminstone de flesta, tycks vara överens om att Hammarby har värvat tillräckligt bra för att kunna avbryta den nu över tre år långa ökenvandringen i superettan.
Jag är inte lika säker.
Häng med ska jag försöka förklara varför.

55-60 mål framåt är kravet på det lag som vill knipa en av de två översta tabellpositionerna i den här serien. Så är det, det är bara att kolla sluttabellen de två senaste säsongerna.
2011 gjorde seriesegrande Åtvidaberg 58 mål, tabelltvåan Gif Sundsvall 61. Förra året gjorde tabellettan Öster 57 mål medan BP på andra plats gjorde 61.
Nu till frågan.
Har Hammarby den offensiva styrka som krävs för att göra 55-60 mål?
Hm… jag tvivlar.
Men låt oss se… låt oss spekulera lite… Kennedy Bakircioglu kan nog göra tio mål, precis som Erik Sundin – om han nu får vara skadefri. Glöm inte att Sundin är 34 år och har ett långt fotbollsliv bakom sig med en hel del slitage. Dessutom har han aldrig varit en utpräglad avslutare, utan mer en anfallare som löper upp ytor för sina lagkompisar.
Mer då? Den anfallare som förr eller senare (senare, tror jag…) kommer att permanentas jämte Sundin har knappast kapacitet för mer än sex, sju mål, och de anfallare som får starta på bänken för att sen komma in kan nog i bästa ball bidra med lika många.
Vidare: Max von Schlebrügge – som också är till åren – och skadebenägen – kommer rätt säkert att nicka in tre, fyra mål i samband med fasta situationer, där Bajen nog kan räkna in ytterligare ett par fullträffar.
Lägg till fyra, fem mål på resterande spelare och du får en totalsumma om… 44-46.
Återstår alltså tio, eller rent av 15 mål för att nå upp till den gräns som med stor sannolikhet krävs för ett avancemang i seriesystemet.
Det är här jag har synpunkter på Hammarbys insats i det senaste transferfönstret. När man nu slantade upp för att förstärka alla andra lagdelar – varför köpte man inte in en klassanfallare? En av samma kaliber som en Kapcevic i Brage, en Viktor Sköld i Falkenberg, en Fredrik Karlsson i Landskrona eller en Altemark-Vanneryr i Varberg? En med potential att göra 16-18 mål?
Sval marknad kan vara en förklaring, men den är svår att köpa. Kolla Örebro, som har ett par potentiella 15-målsskyttar på avbytarbänken. Inte ska det vara enklare för ÖSK att se om sitt forwardsbestånd…
Brist på pengar kan vara en annan förklaring, men den går också bort eftersom Bajen, som sagt, förstärkt på i princip alla andra positioner.
Resonemanget föder ett antal frågor, det är jag medveten om.
En är om jag inte underskattar Hammarbys anfallsuppsättning. Nej, jag tror inte det. Billy Schuler är snabb, löpstark och rivig men har alldeles för dålig teknik, för dålig touch, Sebastian Castro-Tello har tekniken och touchen men är ju ingen renodlad anfallare medan Sinan Ayranci ser ut att vara placerad längst ned bland fiskpinnarna i frysboxen.
Mattias Adelstam? Ja, det är rätt, han vann skytteligan i superettan 2009, men sen dess har serien blivit mycket bättre och Adelstam har dessvärre inte tagit samma utveckling. I skåningens fall saknas framför allt genombrottskraft, power.
I min värld har till exempel Örebro två anfallare som är bättre än Hammarbys bäste (Sundin) och fyra, kanske fem anfallare som är bättre än Hammarbys näst bäste (som jag och ganska säkert inte ens Berhalter vet vem det är).
Men kan det då inte räcka med 45 mål för att gå upp? Jodå, visst kan det det – men under förutsättning att man då bara släpper in 18-20. Alla som känner till Hammarbys historia när det kommer till kapitlet försvarsspel inser dock snabbt att den lösningen faller på sin egen orimlighet.
Så det är lika bra för alla grönvita att lägga ned vapnen och inse faktum, att det blir superettan även 2014?
Nej, inte alls.
Ett nytt transferfönster slås ju upp på vid gavel i sommar.
Och är bara Bajen-styret på hugget där ska den över tre år långa ökenvandringen i superettan trots allt kunna avbrytas efter denna säsong.

Omgångens tre höjdare

Landskrona-Ängelholm, fredag
De gamla MFF-polarna Jörgen Pettersson och Jocke Persson leder var sitt lag i ett prestigefyllt derby.

J-Södra-Varberg, lördag
Båda lagen expedierade behändigt varsin ex-allsvensk motståndare i premiären. Matchen flyttad till Borås Arena.

Örebro-Sundsvall, måndag
Båda lagen spelade i allsvenskan i fjol – och båda har ambitionen att göra sejouren i superettan ettårig.

Läckra lirare, tokiga tavlor, breda bänkar och ruggiga räddningar.
Det är dags att summera premiäromgången.

Flopp 1
Gif Sundsvall. Att torska hemma med 3-0 mot ett bottentippat J-Södra är bara genant. Återstår att se om Giffarna kan studsa tillbaka. I nästa omgång väntar Örebro. Borta. Brrrr.

Flopp 2
Hammarby. Inget tempo, inget passningsspel, inga djupledslöp…ingenting. Sett till insatsen ska Söders bröder vara mer än nöjda med 0-0 mot avstigningskandidaten Ljungskile.

Kollektiv
Varbergs 3-1 hemma mot Gais imponerar – och maken till konsekvens i spelet får man leta efter. Klockren insats. Bois blir hårdtuggat framöver.

Mål
Joel Johanssons kvittering mot Varberg. Teknik, kraft och spelförståelse i öm förening.

Tavla
J-Södras tränare Mats Gren vill ha Tommy Thelins 2-0-mål mot Sundsvall till ”fantastiskt”. Må så vara, men för mig är det inget annat än en jätteblunder av Giffarnas målvakt Oscar Berglund. Felplacerad är bara förnamnet.

Räddning
Öis-keepern Peter Abrahamssons reflexräddning på stenhård nick från tre meter förde tankarna till burbjässarna Weidenfeller och Willy i gårdagskvällens CL-drama på Westfalenstadion.

Lirare 1
Tro det eller ej, men epitetet klistras på Janne Tauer. Citatmaskinen från Düsseldorf var, enligt samstämmiga uppgifter, planens bäste när Brage bortavann, 2-0, i Ängelholm. ”Jag är en stolt dalmas”, twittrade Borlänges Beckenbauer. Näpet.

Lirare 2
Gabriel Altemark-Vanneryr, Varberg. Tvåmålskytt mot Gais och ett fysiskt monster som drev gäck med det så fruktade mittbacksparet Augustsson-Andersson. Inte undra på att ett flertal allsvenska klubbar punktmarkerar 27-åringen.

Bänk
Peter Samuelsson, Marcus Astvald, Blåvitt-lånet Erik Lund och Emil Berger skulle vara nyckelspelare i de flesta lag i den här serien. I ÖSK värmde de bänken i premiären. Snacka om truppbredd.

Kändisspot
Peter Nilsson – Torbjörns grabb – visade Brage vägen till seger med ett påpassligt 1-0-mål. Särskilt lik farsgubben i spelstilen är han dock inte, Peter, 26. Mer en stridsvagn.

Suck av lättnad
Jörgen Pettersson var rätt kavat i samband med upptaktsträffen – men han var långt ifrån lika morsk minuterna före avspark mot Degerfors. Den djupa sucken som följde efter 1-0-segern fick två björkar utanför Landskrona IP att svaja betänkligt.

Underdrift
”Halvdan” var betyget TV4-experten Anders Andersson gav den första halvleken mellan Ljungskile och Hammarby. Tväruselt, säger bloggen. Det var ett 48 minuter långt koncentrat av icke-fotboll med massor av missriktade passningar och noll tempo.

Matta
Den på Nya Gamla Ullevi. Som ett parkettgolv. Bara att lyfta på hatten för planskötarna.

Hederspris
…går utan minsta tvekan till de 3 457 som i tre minusgrader bevittnade Östersunds historiska hemmapremiär. Det är uppenbart att jämtarna längtat efter att få se elitfotboll i landskapet. Senast det begav sig var 1993, då Ope var uppe och vände i division 1 norra.

Dumstrut
… sitter på bloggen, som tokhaussat Öis och som fick se det rekordunga laget bli fullständigt utspelat av Falkenberg. Det var män mot pojkar i 93 minuter. Blir intressant att se hur den rödblå körtkortsligan tar den snytingen.

Ja, alla vill ha upp Hammarby i allsvenskan.
Men nej, det här duger inte.
0-0 i premiären mot Ljungskile är ett rejält bakslag för grönvitt.

Det mesta, för att inte säga allt talade för Hammarby i denna seriepremiär. Laget är hyggligt samtrimmat sen ett tag tillbaka, det har sett allt skapligare ut i träningsmatcherna, man slapp skräckplanen i Ljungskile, hade ett grymt publikstöd på Borås Arena – och dessutom ställdes man mot en motståndare som haft jordens alla problem under försäsongen och som tippas åka ur serien.
Men vad händer?
Jag tar mitt anteckningsblock till hjälp och summerar på så sätt första halvlek – och det är ingen munter läsning för alla grönvita.
10 minuter: Passivt, ängsligt, nästan räddhågset. Inget spel på Kennedy. Premiärnerver?
21 minuter: Lågt boll- och passningstempo. Noll rörelse. Inget spel på Kennedy.
26 minuter: Alldeles för mycket kladdande på bollen. Inga djupledslöp. Inget spel på Kennedy.
32 minuter: Vilket sömnpiller!
42 minuter: Två målchanser under halvleken – och båda har Ljungskile plockat fram.
47 minuter: Halvleken på poäng till Ljungskile.
48 minuter: En halvdan halvlek, säger expert Andersson i TV4 Sport. Han är alldeles för snäll, den pojken.
Det blev bättre i andra halvlek.
Men inte mycket.
Hammarby hade förvisso bollen mest, men hade löjligt svårt att ta fram några målchanser värd namnet.
Nahir Besara, värvad från Assyriska för att tillföra passningskvalité och kreativitet, stampade alldeles för mycket på bollen i stället för att spela på ett och två tillslag.
Kennedy Bakircioglu, den stora stjärnan, försökte få i gång laget i upptakten av andra halvlek, men såg tung ut i steget och slarvade nonchalant bort ett flertal fasta situationer.
Anfallarna ska vi bara inte tala om.
Erik Sundin brukar kunna löpa sönder det mesta i backlinjeväg, men fick ingen service bakifrån – och tog få egna initiativ. Mattias Adelstam verkar lida brist på självförtroende och var helt anonym innan han byttes ut i andra halvlek.
Nån grönvit ljusglimt?
Det ska vara Adis Husidic i så fall. Jänkaren slet ont på mittfältet och tog för sig rejält i duellspelet.
Ljungskile?
Som väntat inte särskilt sprudlande eller spelskickligt, men desto mer kampvilligt och försvarsstarkt.
Och var det något lag som gjorde sig förtjänst av tre poäng i denna match, så var det LSK, som i slutminuterna och på stopptid radade upp målchanser.
I nästa match väntar IFK Värnamo hemma för Hammarby.
Allt annat än tre poäng i den matchen och oron börjar garanterat att sprida sig i de grönvita leden där tålamodet är kort.

Till sist: många höger på ögonbrynen inför resultatet Sundsvall-Jönköping 0-3.
Jag gör det inte.
I allsvenskan spelas det en sorts fotboll.
I superettan en helt annan.
Det har Gais och Sundsvall nu fått erfara.
Imorgon är det Örebros tur.

Premiären är överstökad.
Här mina intryck från matchen Varberg-Gais.

Premiäryra
Jovars. Lapp på luckan (4 461 betalande) på Påskbergsvallen och bra tryck på läktarplats. De tillresta Gais-supportrarna höll låda matchen igenom och hemmafansen bjuder alltid till.

Spelkvalité
Klart acceptabel, eller tre plus. Mycket kamp, naturligtvis, som det alltid är i en premiär, men också en hel del grannlåt. Påskbergsvallens matta höll överraskande bra.

Matchens grej
Joel Johanssons kvitteringsmål. Stenhårt uppvaktad plockade Gais-anfallaren ned bollen och i stället för att söka en frispark nöp han till direkt på volley – och fick till den där sköna bollbanan. Ett klassmål

Matchens lirare
Gabriel Altemark-Vanneryr. Stor, stark, bra på att suga in bollar, vass i luftrummet – och tvåmålsskytt. Gjorde 20 poäng i superettan förra säsongen. Det kan bli fler i år.

Floppen
Gais mittbackspar. Andreas Augustsson och Björn Andersson ser ju skräckinjagande ut, men var förvånansvärt tama. Hade stora problem med Larsson och Mellqvist längs backen – och framför allt med Altemyr-Vanneryr i luften.

TV-sändningen
Hann bara se uppsnacket (och något paussnack är det ju knappt, eftersom det då är reklam för hela pengen) och det var väl helt okej, trots allt. Lite tekniskt strul och problem med grafikskyltarna. Radarparet Jarelind-Andersson som alltid entusiastiskt och påläst. Lite mycket jidder om superettans förträfflighet. Visst, det är en häftig serie, men det behöver inte påpekas var femte minut. Brolin stabil som programledare och Lundh, på sin knarriga lundensiska, alltid hörvärd.

Prognos
Pangstart för Varberg, naturligtvis, som spelar enkelt och rakt, försvarar sig ypperligt och ställer om blixtsnabbt. Intressant med alla tidiga inlägg från en vänsterfotad höger yttermittfältare och en högerfotad vänster yttermittfältare. Har J-Södra borta i nästa match. Vinst även där och vi får börja ta Bois på allvar. Gais spelar ihop ett helt nytt lag, och här måste vi nog ha lite tålamod. Vill vara spelstyrande, vilket känns en aning märkligt med tanke på att man inte är samtrimmat – och har två snabba och löpstarka anfallare i Joel Johansson och Mohammed Abdulrahman. Möter avstigningskandidaten Degerfors hemma i nästa omgång, och där bör det bli full pott om ambitionen att bli ett lag för övre tabellhalvan ska kunna infrias.

Ingen premiär utan ett tips.
Alltså:
Så här slutar superettan 2013.

1. Örebro
Avslutade strålande i allsvenskan förra säsongen. Känns ännu starkare nu. Seriens vassaste anfallsbesättning – och seriens bäste mittfältare i Mohammed Saeid. Tung favorit.

2. Örgryte
Vild chansning, det medges, men Öis har något stort på gång. Ett ungt lag med grymt hög högstanivå. Klasskeeper i Abrahamsson, stabilt försvar – och det är plattan i botten som gäller i omställningarna.

3. Hammarby
Toppmålvakt i Johannes Hopf, rutinerad backlinje, gediget mittfält – och en fixstjärna i Kennedy Bakircioglu. Men pressen är stenhård, arenabyte väntar – och vem ska ska göra målen?

4. Gais
En spännande cocktail med ungt och nytt och rävigt rutinerat. Stort, starkt och lagom elakt. Glöm tiqui-taca – men se för guds skull upp vid fasta situationer, där är laget starkt.

5. Landskrona
Spännande tränarnamn i Jörgen Pettersson och ruggig spets framåt med Fredrik Karlsson och nye Alex Nilsson. Håller bara försvaret kan det lukta allsvenskt om Bois i höst.

6. Gif Sundsvall
Seriens bästa mittfält med Skúlason och co, men rätt trög backlinje och i avsaknad av riktigt heta anfallare. Baissar Giffarna – och är medveten om att jag kan få käka upp det.

7. Brage
Har värvat ett par-tre popnamn – och fått mycket media på köpet. Ett flertal resliga anfallare och hittar bara Dulee Johnson toppformen kan det bära högre upp i tabellen.

8. Assyriska
Fågel eller fisk, undrar de flesta. Jag säger mitt-emellan. Tunga skador på Danilo, Hyseni och Alexander Nilsson har tvingat klubben till panikköp. Frågetecken för bortaspelet.

9. Varberg
Ruskigt hemmastarkt, där man har ett mäktigt publikstöd, skönt krigargäng – och två giftiga anfallare i Patrik Larsson och Altemark-Vanneryr. Väl kryssglatt förra säsongen.

10. Ängelholm
Tappat skyttekungen Simovic och mittfältsankaret Robin Nilsson och har en blytung försäsong, med massor av skador, bakom sig. Luktar mellanår om Jocke Perssons lag.

11. Falkenberg
Tappat många och fyllt på med ungt. Har en slipad tränare i Hasse Eklund och sköna profiler i Anton Wede, Victor Sköld och evigt unge Rodevåg. Bygget känns ändå inte riktigt hållfast.

12. Östersund
Ett spännande hopkok från när och fjärran. Siktar högt, men kommer bli smärtsamt medvetet om kvalitén på serien. Grejar trots allt kontraktet på entusiasm och hemmastyrka.

13. Jönköping
Tunn trupp och därför extremt skadekänsligt. Har toppar i Thelin och Smylie och ett spännande förvärv i Kangaskolkka, men frågan är om det räcker för att undvika kval. Jag tvivlar.

14. Degerfors
Förlitade sig på Karikaris målskytte under våren och Peter Samuelssons målskytte under hösten. Nu har båda försvunnit och lämnat ett stort tomrum efter sig. Kval – som bäst.

15. Ljungskile
Har tappat sina bärande spelare. Bedrövlig försäsong med massor av skador. Dras med miljonskuld. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att LSK går en tuff säsong till mötes.

16. Värnamo
Som smålänning smärtar det att placera IFK här, men laget har återigen tappat tongivande spelare. Behövde ett mirakel i fjol. I år hjälper inte ens det.

# Upptaktsträff under dagen och premiär i helgen. Här min miniguide till superettan – fotbolls-Sveriges skönaste serie, där tre lag kan gå upp i allsvenskan och fyra lag dråsa ner i division 1. Mest spännande värvningen? Nu när Assyriska gick bet på att landa Amr Zaki är det svårt att gå förbi Brages Dulee Johnson och Jan Tauer. Det känns ju som en duo made in hell, men vad tusan, vi ska väl ge dem chansen i alla fall. Tyngsta tappet? Supertalangen Robin Simovic lämnade Ängelholm för Helsingborg och därmed tappar ÄFF sin särklassige målskytt (17 mål förra säsongen) och poängspelare. Att Andreas Grahm – ny från Trelleborg – ska kunna ersätta fullt ut finns inte på kartan. Vem vinner skytteligan? Shpetim Hasani, Örebro. Inte särskilt delaktig i spelet ute på planen, men sylvass i boxen och stark i huvudspelet sin ringa längd till trots. Kapabel att göra 16-18 mål. Malmö FF-lånet Alex Nilsson i Landskrona främste utmanare. Poängligan då? Kennedy Bakircioglu är seriens skickligaste spelare och bör producera 10-12 mål, fördelade på frisparkar och skott utifrån, och minst lika många assister. 25 poäng är kravet på Kennedy. Uppfyller han det vinner han poängligan. Vilken tränare får sparken först? Nu ska vi kanske inte vara sådana… men Gregg Berhalter har ju all press i världen på sig. Allt annat än uppflyttning är att betrakta som ett praktfiasko. Hammarby har Ljungskile och Värnamo – två avstigningskandidater – i de två första omgångarna. Poängtapp där och Berhalter får – återigen – stifta bekantskap med begreppet ”hela havet stormar”. Vem blir skrällen? Örgryte har piskat upp tre allsvenska lag under försäsongen och kliver därmed in i seriespelet med ett maffigt självförtroende. Topp-fem? Absolut. Topp-tre? Varför inte? Spelare som Jakob Lindström, Emil Karlsson och Oskar Wallén kommer hur som helst att låta höra talas om sig. … och floppen? Gif Sundsvall har möjligen seriens vassaste mittfältsuppsättning, men i övriga lagdelar ser det ihåligt ut. Tungt topptippat, men jag går inte på hypen. Inte än i alla fall. Säsongens genombrott? Jakob Lindström, Örgryte. En Luka Modric-kopia med grym inställning och som redan, vid 19 års ålder, förärats lagkaptensbindeln. Spännande är bara förnamnet. Hur kommer det att gå för nykomlingarna? Alldeles utmärkt, tack, åtminstone för Öis. Östersund är ett mer osäkert kort men jämtarna, med inslag från jordens alla hörn, kommer att ställa till det för många lag, framför allt på sin hemmaplan. Man joddlar inte i spelarbussen på väg dit, precis. … och ex-allsvenskarna? Jamen, helt okej. Örebro ser ruggigt starkt ut och får gälla som seriefavorit. Gais har förvisso tappat 19 spelare, men å andra sidan landat ett flertal tunga nyförvärv. Sundsvall är jag, som sagt, mer skeptisk till, men en placering på övre tabellhalvan blir det i alla fall. Hur tabellen kommer att se ut i sin helhet? Kika lite senare i veckan så får du veta…