BJURSNÄS. Bygden hade Luciafest för flyktingarna från Syrien. Julklappsutdelning, glögg och Kalmars Luciatåg väcker dubbla känslor hos de hundra som nyss kommit från det mörkaste.
– För mig är det här så vackert. Jag önskar barnen i Syrien också kunde få ha en sådan här fest, säger Abdul Alkurdi. 

”I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid” sjunger Kalmars Lucia och hennes tärnor i stämmor från podiet i Bjursnäs bygdegård.
Nedanför längs juluppdukade långbord med lussekatter, pepparkakor och glögg sitter hitbjudna lokalpolitiker, kommuntjänstemän, Rädda Barnen-företrädare, grannar.
Och ett hundratal flyktingar från Syrien som gått till bygdegården i ett fackeltåg från Kolbodabaden där de nu bor.

Inte glada på år
Några barn vill springa runt, mammor och pappor hyssjar. De flesta sitter med blicken fixerad vid de vitklädda. Bland de vuxna ler många mot varandra, ett par har mobiler och filmar tåget.
– Det här är så fint. Vi har inte kunnat vara glada på flera år, säger Naser Katerji, 33, som är här med sin fru och sönerna Samer, 5, och Jad, 2. Rädda Barnen har fått Ikea att skänka julklappar åt alla barn. Sofie Björklund, säljare, sitter med tomteluva vid en klädd gran på scenen och delar ut pinnhästar, kritor, pennor, tågbanor, bilar, dockserviser och stjärtlappar till skaran på kö.
– Det är första gången min yngste son Jad får något. Han är född under kriget, säger Naser Katerji.

Inget firande under kriget
Familjen Katerji bor nu grannar med familjen Alkurdi, som Aftonbladet följt sedan deras första dag i Sverige för två veckor sedan. Abdul Alkurdi sitter med de nya vännerna, utan frun Dima och barnen.
– Jag är så ledsen över att de inte är här. De ligger sjuka allihop, med hög feber. Yazeh har kräkts i dag. Även han själv är krasslig med hosta, men tog sig ändå till julfesten.
– Vi firade också jul hemma. Men under kriget hade vi inget firande alls. Jag skulle önska att barnen i Syrien också fick ha en sådan här fest. Jag är väldigt ledsen över situationen där. Jag hoppas även barnen i Syrien i framtiden ska kunna förstå innebörden av ”God jul”, ”Gott nytt år” och tomten. Det är viktigt.

Språklektioner av grannarna
Tarja Eriksson från Kalmar kommun har samordnat festen.
– Det är väldigt fint. Det är så många som hört av sig och velat skänka julklappar och för att de vill komma.
Vid ett bord sitter lokalvårdaren och grannen Inga-Lill Pettersson, 51, med sin man och tre unga syriska män.
– Hon är min lärare, säger Mohammad Kheir Ataya, 19, på svenska och ler. – Vi var ute i trädgården en dag när de här killarna gick förbi. Vi frågade om de inte ville komma in och plocka lite äpplen och mynta. ”Jo visst”, sa de. Hon märkte att de var ivriga att lära sig svenska.
– Så sedan en månad tillbaka har de kommit två kvällar i veckan och lärt sig svenska. Vi har använt Digitala spåret. Det är jättebra grundkurs-SFI på nätet med uttal, glosor, klockan, månader. Det är bara att följa, säger Inga-Lill Pettersson.

Kan ni hjälpa honom?
När Luciatåget, klapputdelningen, talen och barnlekarna är över börjar alla duka av medan Carolas ”Jul, jul” strömma ur högtalarna.
En kvinna, som är där med sin dotter, döljer sitt ansikte och sitter kvar ensam vid det tomma bordet. Hon gråter. Någon går fram och kramar henne, stryker hennes kind.
– Vi känner till hennes historia. Hon vill inte prata om den, säger en annan kvinna.
Några unga killar kommer fram och vill att vi ska fotografera dem. De ställer upp sig och poserar för ett gruppfoto. Efter en stund säger flera av dem:
– Ni måste hjälpa Emad, och pekar på killen i svart mössa utan leende. Emad Absod, 17, själv säger ingenting.
Hans vänner berättar att de alla har börjat i Lars Kaggskolan i Kalmar, och går i samma klass. Det är väldigt bra, berättar de.
– Men Emad kom hit ensam. Hans familj är kvar i Syrien. Det dör hundra personer varje dag där. Han är rädd att de ska dö och han behöver dem här. Han gråter varje dag, ni måste hjälpa honom. Kan ni hjälpa honom?

Behöver bli fler
Kommunalråden Anette Lingmerth (S) och Bertil Dahl (V) finns på plats. De var med vid stormötet som hölls med byborna i Kolboda inför att flyktingarna skulle anlända.
– Det var lite höga tongångar då. Människor var oroliga. Men det är som ni skrivit om, det har vänt nu, säger Anette Lingmerth och berättar att de asylsökande ska få svenskundervisning fyra dagar i veckan ute på Kolbodabaden från den 7 januari.
– Vi i kommunen är oerhört måna om att de ska vilja stanna här hos oss, fortsätter hon.
– Det är sådana oerhörda resurser som kommer. En är ögondoktor, en kirurg, en ingenjör. Oavsett vad de har med sig har vi lika mycket att lära av dem som de har av oss. Och vi behöver bli fler. Kalmar hade aldrig klarat sin utveckling om det inte vore för dem som kommit hit, säger Bertil Dahl.

Börjat spela i lokala laget
Anette Lingmerth och hennes familj har själva blivit faddrar åt en syrisk familj i grannbyn Påryd. Hon har bland annat fått 15-årige sonen att börja spela fotboll i IFK Påryd.
– Han har sett sitt hus bombas. Vad bär de här barnen med sig? Det är något vi måste hjälpa dem hantera. Men det är jätteroligt att lära känna dem. Det ger mig jättemycket.
Hon beskriver hur många som varit inblandade i julfestförberedelserna.
– Det ska vara fest. Det här måste ändå firas. Det firas för lite i det här landet.
– Vi är så många som vill att det ska gå bra för de här människorna. Och då kommer det gå bra också, säger Bertil Dahl.