Ett par hundra flyktingar återvänder hem till Syrien dagligen.
– Jag dör hellre i strid där än i det här vidriga lägret, säger 21-åriga Abu Jaffar.

Färgen på hennes rosa sockervadd matchar färgen på jackan och hatten.
Fyraåriga Melak stoppar en handfull spunnet socker i munnen.
– Hem, svarar hon bestämt mellan tuggorna på frågan vart hon ska åka.
Hemmet finns ett tiotal kilometer bort, på andra sidan gränsen i Syrien. Melak och lillebrorsan Jafar lägger sig i en skottkärra för att vila. Det är sen eftermiddag och de har väntat på bussen sedan lunchtid.

Hundratals åker dagligen

Deras tillhörigheter är tätt packade i en tygpåse och en svart, dammig resväska.
När bussen, som militären ska eskortera till gränsen, kommer vet ingen av de 30-tal personer som hänger utanför staketet i Zaatari-lägret.
– Vi får ingen information. Det finns inte heller tillräckligt med fordon för alla som vill åka, säger Abu Jafar.
Tre hundra människor återvänder till Syrien dagligen från Jordanien. Enligt FN beror det på att säkerhetsläget i vissa provinser har förbättrats på sistone. Människorna vill åka tillbaka för att skydda sin egendom, medan vissa vill hjälpa ytterligare släktingar att fly till Jordanien. Fortfarande kommer cirka två tusen människor dagligen från Syrien.
Men 21-årige Abu Jaffar har helt andra skäl.

”Allting är bättre än att leva här”
– Jag ska dit och slåss för mitt land. Det går ändå inte att leva i lägret.
Flera barn har dött i bränder och under vintern. Människor Aftonbladet träffar klagar på att de saknar mat, vatten, fungerande toaletter.
Efter tre månader av det miserabla livet tröttnade Abu Jaffar. Familjen valde gladeligen att följa med. berättar han.
Vad som väntar honom hemma är oklart. Hans hem används av Assadsstyrkors krypskyttar, hävdar han. Han hoppas kunna bo hos sin bror.
– Jag får förlita mig på Gud. Allting är bättre än att leva här, säger han.