Efter en lång vinter är det återigen dags för Allsvensk fotboll på svenska gräsmattor. Eller hur var det nu igen? Fler och fler svenska klubbar och kommuner väljer idag att anlägga konstgräsplaner istället för naturgräs och detta har givetvis fått konsekvenser. Förra årets mästare Elfsborg är ett av de lagen som spelar på konstgräs och även om de mestadels hyllades för sitt vägvinnande spelsätt hamnade även en del fokus på det faktum att de inte lyckades vinna på naturgräs förrän borta mot GAIS i den 26:e omgången. Det är anmärkningsvärt att de svenska mästarna inte mäktade med fler vinster på bortaplan och naturgräs.

Elfsborg har rustat hårt under vintern och med spelare som Mohamed Bangura, Henning Hauger och Tom Söderberg har en redan stark trupp gjorts ännu starkare. Mest intressant för mig skall dock bli att se hur Viktor Claesson fortsätter att utvecklas under säsongen. En av flera skickliga spelare från Värnamos ungdomsled som spelade 27 matcher i Allsvenskan 2012.

Peter Gerhardssons BK Häcken slutade 2:a efter en imponerande säsong och bör med all rätt finnas med i diskussionerna om en eventuell topp-placering även i år. Trots att de har förlorat viktiga spelare i Tom Söderberg och Waris Majeed har de ett slagkraftigt lag som lär fortsätta spela en underhållande, anfallsinriktad fotboll. När Oscar Lewicki får ordning på sin ljumskskada har Häcken ett av seriens absolut mest intressanta mittfält.

Efter att ha sålt såväl Jimmy Durmaz som Mathias Ranégie under pågående säsong orkade inte MFF hela vägen fram 2012. Lägg där till att både Daniel Larsson och Wilton Figueiredo har lämnat under vintern så är Malmö svårbedömda inför 2013. Magnus Eriksson har tillkommit från Åtvidaberg men det är framförallt värvningen från Sundsvall, Emil Forsberg som intresserar mig. En spelskicklig yttermittfältare som mycket väl kan få sitt stora genombrott på Swedbank Stadion. Annars är givetvis den unga mittfältstrion Thern, Hamad och Pekalski oerhört viktiga för Malmö men framförallt Thern lär behöva prestera bättre än förra året om han skall behålla en plats i startelvan.

AIK var länge med i toppen av tabellen och hade flera möjligheter att ta steget förbi Elfsborg men lyckades inte riktigt. Fick framgång i Europa, med en fantastisk inramning runt den avslutande matchen mot Napoli på Råsunda. Inför 2012 har det inte skett alltför mycket i truppen då man har valt att arbeta vidare med i princip samma spelare som föregående år. Nabil Bahoui är en BP värvning där han gjorde 15 mål för i Superettan förra året och förhoppningarna är stora på honom. Det skall bli intressant att följa det unga mittfältsparet Moro och Quaison, båda födda 1993.

Förutom dessa fyra lag finns det givetvis en viss tro om att de gamla mästarlagen Helsingborg och IFK Göteborg kan slå tillbaka efter mindre bra prestationer 2012. Båda lagen har egentligen trupperna för att kunna vara med och göra upp om ett guld. Läser man tidningarna så har olika experter givetvis valt olika lag som sina favoriter. Inte helt oväntat är Elfsborg genomgående är det lag som flest personer tror på skall försvara guldet och med prestigevärvningen Mohamed Bangura är det svårt att tro något annat.

Jag tror att Häcken mycket väl kan vara redo att gå hela vägen i år. Man spelar en attraktiv fotboll och producerar ofta många mål framåt men är också gedigna defensivt. I år är det flera som har tippat Häcken som ett topplag och det med rätta. Frågetecken har höjts kring deras förmåga att hantera den ökade pressen som ett ”favoritskap” innebär men jag tror att det är precis det som talar för Häcken. De visade förra året att de var starka mentalt och vek inte ner sig i slutstriden. Man har ersatt de spelare som har lämnat med vad jag tror är likvärdiga alternativ och har även garderat sig tills Lewicki kommer tillbaka. Med alla spelare friska tror jag på Häcken inom topp tre även 2013.

När det gäller Allsvenskan i allmänhet kan man vara säker på en sak, att man inte kan vara säker på vem som vinner. De ekonomiska förutsättningar skiljer sig inte tillräckligt mycket mellan topp fem-sex klubbarna för att kunna säga vilket lag som kommer vinna. Lagen är ungefär lika bra. Många hävdar att det är anledningen till att svenska klubblag är så långt från europacupspel, vilket jag inte bestrider. Samtidigt måste jag erkänna att det är charmen med vårt kanske största idrottsliga varumärke i Sverige – ALLSVENSKAN.