Tack, det känns oerhört smickrande. Ja, jag hade anorexi (kräktes aldrig) men var aldrig så svårt sjuk att jag blev inlaggd. För mig var räddningen när jag flyttade, skaffade nya vänner och inte minst BESTÄMDE mig för att bli frisk. Jag ville verkligen leva ett normalt tonårsliv och kunna få barn så jag kämpade hårt med mig själv. Återfall, javisst, men viljan försvann aldrig och jag strävade vidare m.h.a. mina föräldrar och vänners stöd.

Mitt tips – bestäm dig du med! Försök ”göra utan att tänka”. Tvinga dig till att äta en glass, känn efter, det är ju inte så farligt och snart blir det naturligt mindre strikt kost. Fyll livet med annat viktigt för dig, t.e.x. vänner, musik, men fortsätt träna för det fungerar antdepressivt. Ta gärna hjälp av en PT/instruktör som kan lägga upp din träning på en lagom nivå så det inte blir extremt.

Önskar dig ALL lycka till. Jag vet att det inte är lätt, men klarade jag det gör DU det också!